Kategoriarkiv: Familj

Uppdatering

Nu har min semester börjat. 5 härliga veckor med barnen och ingen väckarklocka som ringer halv sex på morgonen. Första veckan spenderades i Grekland, på Korfu. Mina föräldrar, syskon, respektive och barn. Totalt 20 personer var vi som tillbringade en vecka med sol och bad. Ja, och en och annan konflikt också… Med en unge som är 3 år och mitt uppe i sin trotts var det nästan ett tillfälle varje dag som ledde till att vi gick till rummet. Den andra kära ungen var snäll och växeldrog med lillasyrran så han tog passen när hon kände att hon ville vara lugn och medgörlig… Allt för att pröva sina föräldrar. Men veckan hade också många härliga stunder med skratt, lek och mys. Barnen hade jättekul med alla vuxna och kusiner att leka med.

Jag måste också säga att jag blir bättre och bättre på att faktiskt njuta av nuet här och nu. Jag kom på mig själv många gånger med att faktiskt tänka. Vad härligt här är och vad bra jag har det som kan sitta här på en solstol i solnedgången på stranden och njuta medans barnen leker i sanden och tvättar stenar i medelhavet… Självklart är det lättare att njuta av nuet på en härlig semester. Men även idag när jag rensade ogräs mellan plattorna framför huset tänkte jag på att det är härligt att ha plattor att rensa ogräs mellan. Jag är lyckligt lottad!

Så nu fortsätter semestern fyra veckor till och jag vill förvarna om att inläggen nog kommer ha en mer privat karaktär med reflektioner kring föräldraskap och ledarskap.

Varför kan jag aldrig lära mig?

Det är ju bara att inse fakta… Vissa beteenden är väldigt svåra att ändra på. En egenskap jag har som jag blir lite trött på hos mig själv är att jag aldrig kan låta bli att boka in och planera in massor av aktiviteter.

Ta när jag skall ha semester som jag har nu. Jag tänkte denna våren att jag inte skulle planera in något speciellt utan njuta av första sommaren i vårt hus. Nu när semstern är här så är alla helgerna uppbokade. De två veckorna jag har själv med barnen är helt smockfulla med saker som jag vill göra, vänner jag vill träffa mm.

När det gäller jobbet så försöker jag verkligen att lägga ambitionsnivån på en rimlig nivå. Jag säger till min ledningsgrupp att vi inte skall planera in mer än vi vet vi hinner med, att vi skall planera för att det kommer förutsedda aktiviteter som vi måste prioritera mm. Men ändå så blir det så att när vi lägger planerna för nästa år vill vi så gärna göra allt samtidigt. Och jag har alltid häcken full på jobbet. Spelar ingen roll om jag är ny eller om jag har jobbat länge i samma tjänst. Jag har massor att göra alltid.

UB har för länge sedan insett att det är jag och att jag har svårt att ändra på den egenskapen. Jag vill inte riktigt förlika mig med att det är så. Jag tycker alltid att jag jobbar aktivit för att inte göra så, ändå blir det alltid så att jag planerar in massor.

Har funderat på om en lösning kanske är att planera in att inte planera in något…

Semester

Semester, ordet som har så många olika förankringar hos personer. Det har säkert lika många känslor och assosiationer som personer.

Å ena sidan är det ju så härligt! Du är ledig, kan återhämta dig, umgås med vänner och familj, göra vad du vill, njuta av vädret, sova länge, vara upp länge mm mm.

Å andra sidan kan de innebära massor med ångest. Vad skall du hitta på? Har du inte planerat något men känner att du vill. Skulle du vilja åka iväg med familjen men har kanske inte råd? Känner du dig stressad över att du skall försöka hinna med allt du inte hinner annars på de stackars få veckor du är ledig? Blir det bara massor med prestationsångest?

Hur det än är så har jag kommit fram till en sak. Jag är tacksam över att jag har semester. Ångest eller inte, 100% avkoppling eller inte. Att veta att du har ett jobb som du har semester från och att allt finns kvar och väntar på dig när den är slut. Att du är väntad tillbaka och att din organisation behöver dig. Det tycker jag är en härlig känsla.

Vi behöver alla lite stöttning ibland…

Tomatplantorna vi har planterat i krukor har börjat växa till sig ordentligt. Så mycket att de behöver mer stöd än en tråd vi har haft. Så nu fick vi ordna till en lite bättre stöttning i helgen. Det fick mig att tänka på stöttning människor emellan. Vi behöver nog alla någon som vi kan stötta oss på ibland. Jag behöver det iaf. Jag har olika personer för olika typ av stöttning. Min man är en enorm stöttning i väldigt många saker. Mina vänner och mina syskon i andra. Även mina arbetskamrater är väldigt bra stöttning i olika jobbrelaterade frågor. Jag insåg där när jag fixade tomaternas stöttning att jag har väldigt mycket stöttning vid behov och att jag är väldigt lyckligt lottad som har det. Jag hoppas jag är bra stöttning tillbaka till min närhet.

Jag ser stöttningen precis som nätet till tomatplantorna jag har satt upp. Det finns där runt omkring för att vara stöd när tomatplantan behöver avlastas eller om det blåser. Om plantan vill så kan den växa själv, men det finns något runt dem om det behövs. Så ser jag på stöttning också. Det skall inte vara påtvingat eller hämande. Det skall finnas där när du behöver det och när du efterfrågar det. Annars måste du få lov att växa fritt åt det håll du vill och göra dina egna misstag och lärdomar.

Det är ok att ändra sig!

Har börjat lyssna på ljudböcker och poddar nu när jag lägger mycket tid i bilen varje dag…. Det har varit en del diskussioner om det här med att ändra sig. Även i bloggvärlden. Dessutom har jag funderat mycket på detta i jobbsammanhang sista tiden. Men vi fokuserar detta inlägg på det privata perspektivet.

Jag brukar säga att jag längtar efter att bli äldre, fylla 40 och få grått hår… Ibland får jag kommentarer att de inte tror mig. Men det är helt sant. Inte ur ett perspektiv. Jag vill inte dö såklart… Men jag ser fram emot att åldras, få nya perspektiv, bli klokare, utvecklas mm. Ibland kan jag tycka att diskussioner tenderar att handla om att det inte är ok att ändra sig. Att det inte är bra om en individ ändrar sig när de träffar en partner mm.

För mig är det ett sunt tecken! Så länge du är du och gör sånt du mår bra av så är det ju fantastiskt att du kan samla på dig nya erfarenheter, kunskaper och perspektiv som gör att du ändrar dig.

Ändra dig = Utvecklas.

Dessutom så visar du prov på att du inte bara utvecklas på utsidan i takt med åldern utan även på insidan. För att hela tiden bli en bättre version av dig själv.

Det är därför jag ser fram emot min 40 års dag. Jag förväntar mig att jag kommer vara en bättre version av mig själv då.

Som tur är har det skett en utveckling i knoppen samtidigt som den har skett kroppsligt….

Glädjen i att få spara till något

Idag blir det ett inlägg med reflektion på barns beteende som jag tror vi vuxna kan lära oss av.

William och Viola älskar julkalendern ”Mysteriet på Greveholm”. De tyckte att skelettet var läskigt men efter att ha sett den första serien väldigt många gånger är det inga problem. (I början ville de bara se första skivan…) De har i snart 6 mån tjatat om att de vill ha dvd:n. Jag har sagt att de får spara till den och köpa den själva.

De får veckopeng beroende på hur de uppför sig… För ett tag sen kom jag inte på hur jag skulle få Viola att sluta bitas och William att sluta slåss. Så om de gick en hel dag utan bit och slag fick de ett klistermärke som i slutet av veckan omvandlades till pengar. Max 10 kr per vecka.

Nu har de sparat och sparat och idag kunde de genom att betala hälften var köpa Dvd:n med båda Greveholm filmerna!

Det var underbart att se deras miner när de hade köpt filmen. De kramade om mig, ögonen lyste och de hoppade omkring. De lyste verkligen av stolthet! Det fick mig att tänka till också och minnas den känslan, känslan när jag har bestämt mig för något, sätter upp delmål/sparar och sen när jag kan köpa/göra det jag har bestämt mig för! Det är en härlig känsla som slår det mesta.

Barn är så kloka. De påminner mig väldigt ofta om vad som är viktigt.

Att återhämta sig

Att återhämta sig är nog viktigt vilket jobb man än har.

Idag var jag på spa på eftermiddagen. Återhämtning både från jobbet och måsten hemma. Så underbart skönt och lyxigt! Jag tog med mig två böcker och begav mig. Efter ett intensivt träningspass var det avkoppling med bad och bok. Men jag kom inte till ro med den ena boken. Det var en managementbok som jag skall läsa i den utbildningen jag går via jobbet. Det är nästan alltid så, när jag behöver återhämta mig funkar inte den typen av böcker. Då ankrar jag bara in i jobbtankar och så är återhämtningen förstörd…. Så det blev den andra boken och eftermiddagen slutade helt underbart!

Det är nog helt olika vad man känner att man mår bra av när det gäller återhämtning. För mig fungerar aktiviteter där jag måste koncentrera mig eller tänka på något så mycket att jag släpper allt annat. Tex, hundträning, ridning, löpning (om det är tillräckligt jobbigt), läsning och tyvärr på sista tiden att försjunka i helt onödiga spel på mobilen….

Föräldraskap by night…

Jag är helt säker på att du blir en bättre ledare när du blir förälder och får den erfarenheten med dig in i ditt yrkesliv.

När vi fick barn så tänkte vi nog att det första året kommer vara en utmaning. Det är ju dumt att vara för optimistisk… Fyra år senare funderar jag ibland på vad vi gav oss in i. Missförstå mig rätt… De är världens sötaste ungar och jag skulle utan tvekan offra livet för dem. Men… Jag vet ärligt talat inte hur länge till jag klarar mig utan ordenlig sömn på nätterna.

Det blir bättre och bättre. Faktum är att jag sa till min syster för några veckor sedan att nu ser vi ljuset i tunneln, nu börjar det blir riktigt bra. Vi, jag och min man blev båda märkbart piggare. Så kom bakslaget… det kommer ju såklart. Amatörmässigt av mig att inte inse det….

De senaste veckorna har V helt enkelt tyckt att det är en dum idé att sova hela natten. Dessutom är hon sjukt envis… (undrar vem hon fått det ifrån…)

Hur som helst. Jag försöker se det från den ljusa sidan och de senaste nätterna har jag tänkt att detta kommer förbättra mitt tålamod, öka min stresstålighet och göra att jag blir bättre på att ta ett djupt andetag och andas… Det kommer jag definitivt ha nytta av i mitt ledarskap också! Så jag försöker tänka att jag utvecklar båda sakerna hela tiden. Föräldraskapet genom att jag över ledarskap på dagen och ledarskapet iom att jag övar föräldraskapet på natten…

Tänk att denna söta lilla tjej förvandlas till ett monster på nätterna…

En till väldigt inspirerande person

För några veckor sen skrev jag ett inlägg om min kära stora syster som verkligen inspirera mig. Idag är det dags att lyfta fram en annan person som också är en sann förebild.

Även henne råkar jag vara släkt med. Hon är nämligen min kloka lillasyster. Hon blev för ca 9 månader sen mamma till en underbar liten son. Hon har inget förhållande med pappan, utan gör detta till största delen helt själv. Det är helt underbart att se henne med sin son! Hon ser ut att njuta av varje stund och hon tycker alltid att det är värt det, även om hon inte får sova på flera nätter som när han har varit sjuk. Jag minns att jag några gånger när W var liten fick be UB att ta honom på nätterna när han skrek och skrek. Jag var så trött att jag inte litade på mig själv helt. Men hon fixar det på något sätt!

Inte nog med det, även om hon har fullt upp med sitt eget har hon alltid tid för andra i hennes omgivning. Hon ställer alltid upp på familj och vänner och är där och stöttar dem. Jag förundras över hur mycket hon har att ge andra och vilket gott hjärta hon har.

Som om det inte räcker, så är hon dessutom en helt otroligt bra säljare och ledare. Hon jobbar i en skobutik sen många år och hon har senaste året haft ansvaret som butikschef. Hon ser till att allt stämmer, från inventeringar till kampanjer, till scheman mm. Dessutom har hon vunnit flera priser inom företaget för bästa försäljning mm. Kunder kommer fram till henne på stan och undrar hur det är, när hon jobbade som gravid var det många som oroade sig för henne så hon inte tröttade ut sig. Hon hade kunder som kom tillbaka bara för att hon var där och hon bemötte alla med respekt och vänlighet samtidigt som hon är otroligt kunnig inom sitt område. Det finns inget hon inte vet om skor…

Hon är så otroligt stark, har så stor integritet, vilja av stål, envis, godhjärtad, klok och glad. Alltså en helt underbar människa. Nathalie, jag är så tacksam över att få vara din syster!

Att räcka till…

Sitter i bilen efter en lång dag på jobbet. Startade i morse vid 06:30. Lite senare än jag hade tänkt mig då jag hade det första mötet kl.08. Men jag är ändå glad över att det blev som det blev. W kom upp precis när jag skulle åka så jag fick hjälpa till mer deras morgonbestyr innan jag gav mig iväg för även V vaknade. Det blev pussar och kramar innan jag satte mig i bilen. Ett bra sätt att börja dagen.

Väl framme på jobbet avlöser den ena aktiviteten den andra. Tempot är högt och planerade aktiviteter blir både genomförda och bortprioriterade då det varje dag dyker upp oväntade saker som måste tas tag i. In i mellan finns det någon minut att lyfta blicken och kolla om vi sysslar med rätt saker. Men de minutrarna infinner sig bara om jag aktivt tänker på att lyfta blicken. Annars är det väldigt lätt att stanna med blicken nere och bara köra på. Efter 16 blir korridoren allt mer tom. Först då hinner jag blicka på mailen som har trillat in under dagen, göra några av våra viktigaste arbetsuppgifter vi har prioriterat och förbereda inför några viktiga aktiviteter under morgondagen. När hade jag ordentlig med tid att förbereda mig för något? En tanke jag lägger åt sidan så jag hinner med det jag skall… Kl. 19:30 börjar tankarna snurra… Jag är inte effektiv längre. Vet att det var något mer viktigt jag skulle göra, minns inte vad bara. Ingen idé att grubbla över det. Iof har jag inte bråttom längre. Barnen kommer sova för länge sen när jag kommer hem. Så jag kan lika gärna jobba färdigt. Men nej, jag minns inte. Släcker ner datorn, kopplar bort telefonen och stämplar ut.

Sätter mig i bilen och känner lite frustration över att jag nu har 1,5 h i bilen innan jag kommer hem, samtidigt som det är ganska skönt att kunna reflektera över dagen och gå igenom händelser som jag kanske kunde attackerat annorlunda. Tänker mycket i bilen. Funderar på frågan ”Är det värt det”? Funderar på det där jag skrev om tidigare att få vardagen att gå ihop. Jag tycker att jag ständigt ligger lite efter… Antingen på jobbet, eller med att jag inte träffar barnen tillräckligt ofta, inte tränar tillräckligt ofta, inte umgås med UB tillräckligt ofta, inte träffar mina vänner så ofta jag vill, aldrig får läst ut den där boken jag vill läsa. Konstaterar att det skall bli skönt med semester snart. Att jag skall lägga tid på att göra mitt personliga cirkeldiagram igen, rita ner det och försöka följa upp det…. Till helgen kanske jag hinner med det….

Kommer hem lite efter 21, tittar till barnen som sover som små änglar. Lägger mig intill en stund och drar in doften. Pussar och säger att jag älskar er så mycket. Ingen reaktion, de sover lugnt. Imorgon, då får jag träffa dem på morgonen och hämta dem från förskolan. Härligt!