Kategoriarkiv: Kommunikologi

Motivation

Idag insåg jag en intressant (tycker jag iaf) sak gällande motivation och vad det är som gör att vi tar tag i saker och får dem gjort.

Vi flyttade in i vårt hus för nästan exakt ett år sen. Vi köpte en lampa av de gamla ägarna. Både för att vi tyckte den var fin och för att det var praktiskt att den redan var upphängd i taket då det är ca 5 meter i takhöjd i vardagsrummet. Tyvärr visade det sig när vi möblerade att vi inte ville ha vårt matsalsbord på samma plats som dem. Så lampan hängde alldeles för lågt då vi har TV och soffa vi den och går in i den varje gång vi skall passera till soffan. Den hängde på en höjd så att jag precis slog pannan i den. Någon gång under de första veckorna dunkade jag pannan rejält hårt i den och fick mig en bula. Så även för UB hänger den alldeles för lågt. Jag har tänkt på att höja den många gånger, klättrade upp till lampan och konstaterade att det krävs att jag tar mig ända upp i taket för att höja den.

Vi har stege och alla verktyg. Men ändå har inget hänt. Inte fören idag. Så vad är det som hände idag?!.

Det var UB som äntligen tog tag i projektet. Varför tror ni att han gjorde det? Fick han nog? Slog han sig och tänkte att nu vill jag inte slå mig mer? Nej, inget av det. Han har köpt prylar för att göra ett intelligent hem. Han kan styra lampor, dimra lampor, sätta tajmer på lampor och sätta upp rörelsedetektorer så att någon lampa börjar lysa när man passerar. Allt kan sen styras med mobilen. Nu hade han fått hem sakerna och ville sätta dimmer på de två lamporna i vardagsrummet. Så för att göra det var han tvungen att hämta in stegen och klättra upp den 5 metrarna. Samtidigt hissade han upp lampan en bit.

När jag stod och höll i stegen tänkte jag på det här med motivation och execution. Vi pratar mycket om execution på jobbet nu. Vad är skillnaden mellan företag där saker verkligen blir genomfört och på företag som inte genomför lika bra. Jag tror att det är samma sak, det gäller att hitta motivationskrafterna hos individerna.

Varken jag eller UB har tagit tag i att hissa upp lampan på nästan ett år, tills UB fick hem sina leksaker och verkligen ville installera sin utrustning för att få till de funktioner han vill ha. Han fick en motivation som gjorde att han tog tag i det. Man skulle kanske kunna tro att det är tillräckligt motiverande att hissa upp lampan så att vi inte riskerar att slå huvudet i den. Men nej då, vi har hittat ett sätt att gå runt eller böja huvudet så att vi inte slår oss i huvudet. Skulle det inte vara tillräckligt motiverande att det helt enkelt är jäkligt fult att lampan hänger så lågt ner och det stör en varje gång jag passerar? Nej, jag har helt enkelt vant mig…Så tillräckligt fult var det inte. (Detta är faktiskt konstigt, för när jag gör något projekt annars så brukar jag alltid se till att få det exakt så som jag vill ha det från början. Annars vet jag att jag går och retar mig på det som inte är bra nog) Men i detta fallet var det kanske bra nog?

Så kan det vara så att vi blir som mest motiverade när vi helt enkelt hittar ett ”högre” syfte och ser fler vinster med att anstränga oss än att ”bara” ha som motivation att undvika något negativt? Ja, det tror jag helt klart på! Hitta de kraftfulla drivkrafterna så att motivationen tar dig hela vägen.

Nu är lampan äntligen i rätt höjd. Det roliga är att UB duckar fortfarande när han går förbi….

Våga ge jobbig feedback

Jag har funderat några dagar på det här med feedback. Hur man bör ge det, hur man säkrar att mottagaren tar emot den så som du har tänkt, hur du följer upp efteråt mm. När det handlar om att ge feedback till en annan person kan du ju faktiskt aldrig riktigt veta hur personen kommer ta det. Kommer budskapet gå fram så som du har tänkt dig? Kommer personen lyssna eller reagera med taggarna utåt och attackera dig istället, eller kanske hen slår ifrån sig och kommer med bortförklaringar? Eller reagerar på ett annat sätt du inte har tänkt dig.

Det finns en uppsjö med modeller för att ge feedback, det finns massvis med kurser du kan gå för att lära dig ge feedback. Det finns kurser och modeller för ”det svåra samtalet”. Vare sig det gäller jobbet eller privat så tror jag att det är väldigt viktigt att våga ge feedback. Men jag ger inte så mycket för ovan modeller och kurser. Visst, är du lite nervös så är det väl bra att ha en ”modell” att hänga upp sitt samtal på eller kanske att ha provat genom att ha övat på en kurs. Men det kan du faktiskt göra utan att gå på kurs.

Jag tror på två saker när du ger feedback. Glöm inte av dessa två saker så kommer du långt.
1. Tänk ut den goda intentionen innan: Med det menar jag att så länge du agerar med en god intention (låter ditt hjärta vara med) så kan du ta upp i princip vilket jobbigt ämne som helst som du vill ge feedback på. Har du en god intention med det du säger och tänker på det i samtalet så brukar det gå bra. Då ger du ju personen feedback för att du vill den personen väl. Det är det viktigaste att ha med sig tycker jag.

2. Gör inga du och jag övertramp: Med det här menar jag att det är viktigt att du är ”du och jag sorterad”. Alltså säger du inte ”Alla tycker att” eller ”du är så jobbig när du”. Du pratar helt enkelt utifrån det du själv har sett och hört. Inte utefter vad någon annan har sett och hört. Samt att du inte lägger åsikter eller värderingar på den andra personen utan pratar utifrån vad du känner och hur du tycker att det verkar. Ett ex. Istället för att säga ”Du är dum” kan du säga ”När du säger så blir jag sårad”

Så helt enkelt tror jag att vilken modell du än använder eller hur många kurser du än går på så är det viktiga att ha med den goda intentionen och vara noga med att vara du och jag sorterad. (Skall du ge feedback på något som är större och väldigt känsligt för dig och personen så ta hjälp av en kollega eller vän innan som du litar på och öva!)

Baka kaka på bara russin

Jag har en klok kollega som pratar mycket. Han säger att han är auditiv. Så är det helt klart, dock är det en positiv sak med det, han pratar ofta med liknelser. Vilket faktiskt är väldigt kraftfullt. Det blir en form av storytelling och jag tror också att det innebär att det han säger är lättare att komma ihåg. Han har en liknelse som handlar om att baka kaka på bara russin. Vad innebär det då?

I själva verket är det väldigt enkelt, om du också använder uttrycket plocka russinen ur kakan. Det handlar helt enkelt om att plocka ut russin ur olika delar och sen gå hem och försöka att baka en ny kaka, men med bara russin. Tror du att den kommer hålla ihop?

Jag skriver detta inlägg för att du inte skall falla i fällan. Att jämföra dig med en massa andra och sen känna dig lite mer misslyckad. Ta facebook tex, dina vänner där lägger ut bilder från Runkeeper på hur långt de har sprungit eller gått, någon annan lägger ut bilder från söndagsbaket, några från utflykten med barnen, några från festen med vännerna, några från den mysiga kvällen med partnern på tu man hand, några från barnens helgaktiviteter. När du sitter och tittar på det alla dina vänner gör så funderar du på hur de kan hinna med allt. Hur skall du hinna med att veckohandla, laga söndagsmiddag i 10 timmar, baka härliga bakverk som familjen kan njuta av, springa 2 mil innan solen har gått upp, ta med barnen till några aktiviteter eller lekplatsen, tvätta, städa, diska, stryka, planera veckan, mysa med partnern, höstrensa i trädgården och njuta i solen!!! Gahh!!! Sluta genast om du tänker som ovan! Min kollega har rätt, det går inte att baka en kaka på bara russin. Alla har vi några russin, men för att få allt att hålla ihop behöver det finnas något annat runt också. Det går inte att bygga något som håller på bara russin. Så lugna ner dig, dina facebookvänner gör inte allt. De gör en sak eller kanske två. Vi måste ju helt enkelt prioritera vad vi vill lägga tid på. Alla har 24 timmar på ett dygn.

Sen så verkar dock vissa människor hinna med väldigt mycket. Om du då känner att du också vill tidsoptimera så prata med dessa personer och låt dig inspireras. Ta det du gillar och väv in i din vardag. Plocka några russin helt enkelt och lägg in dem i din kaka.

Vad är det som påverkar klimatet i din grupp och vad spelar det för roll

sista delen i hur du får din grupp att prestera mer. Hur du är, vad du har för jobb och vilken ledarskapsstil du har påverkar klimatet i din grupp. Klimatet bestämmer hur stor prestation du kan få ur din grupp. Om du har missat de andra delarna så kan du läsa om dem här: Del 1, del 2, del 3.

De faktorer som påverkar klimatet utifrån denna modell är:
Flexibility: Detta mäter hur flexibel organisationen är i form av om du har mycket onödiga och otydliga regler och rutiner. Det handlar absolut inte om hur många du har. I organisationer med väldigt mycket styrning i from av regler och rutiner kan flexibiliteten uppfatta som väldigt hög för att de anställda förstår reglerna och anser att de är nödvändiga. Nya ideér skall också uppskattas och tas tillvara.
Responsibility: Handlar om att människorna i organisationen skall känna att de har tillräckliga befogenheter för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt.

Dessa två faktorer ovan sägs ha en direkt positiv påverkan på klimatet i din organisation. De jag skall nämna nedan är de som har en negativ påverkan på klimatet i organisationen när de inte fungerar. De är följande:
Standars: Medelmåttighet är tillåtet. Eller målen är för lätta att nå eller helt omöjliga att nå. Det är litet fokus på att bli bättre.
Rewards: Du känner att belöning, feedback och erkännande är kopplat till prestation.
Clarity: Det är inte tydligt för dig vad de viktiga prioriteringarna är eller vad som är förväntat av dig. Det kan också vara otydligt hur din roll och dina prioriteringar passar in i helheten.
Team Commitment: Teamkänslan är inte bra och du och dina kollegor jobbar hellre på var sitt håll mot egna prioriteringar än mot det gemensamma målet.

När du befinner dig i en organisation är meningen att du som chef skall försöka hålla upp paraplyet och ”skydda” din grupp till viss del från vissa saker som kan komma uppifrån, försöka skapa klarhet, teamkänsla och använda ditt ledarskap för att skapa en känsla av att bra klimat där dina anställda kan och vågar använda sin fulla potential. Genom att identifiera gapen som upplevs av din grupp här så kan du använda tidigare nämnda ledarskapsstilar för att förbättra klimatet och på det sättet få ur bättre prestationer av din grupp. Samtidigt som känslan och tillstånden i din grupp också förbättras.

Hösten…

Det är höst nu! No shit… Om någon har missat det. Funderar varje höst på varför jag inte gillar hösten. Det är lätt att komma på massor av anledningar. Det blir mörkare, det är kallt, det är blåsigt, det regnar mer (iaf kallt regn), Jag fryser konstant, är alltid kall om fötterna, saknar ljuset, blir tröttare av att inte få tillräckligt med dagsljus och sol… Ja ni hör, jag kan hålla på ett tag till.

När jag har diskussioner med vänner och familj brukar jag lite präktigt säga att det är din egen inställning som avgör hur din situation är eller blir. Om du utgår från att något är tråkigt eller skall gå dåligt så blir det ofta så. Men om du istället har en positiv inställning så blir det faktiskt mycket bättre! Du kan helt enkelt välja vilken ”skiva” du vill spela upp i ditt huvud. Skall den gå i moll eller dur…

Märkligt att jag inte kan applicera vissa saker som jag tycker är så bra på mig själv i alla situationer… För just när det kommer till hösten så är det så svårt! Visst, idag har jag efter att insett hur negativ jag är i tanken till hösten försökt komma på vissa saker som är bra. Saker jag kan försöka tänka på och uppskatta för att gilla denna tid mer. När jag stod i köket och diskade och såg regnet och vinden utanför kom jag på några saker…

Bra saker med hösten: Att det är mysigt att vara inne när det rengar och blåser utomhus, att det är skönt att ligga i sängen under det varma täcket när det är kallt i rummet, jag sover bättre på nätterna när det är svalt i sovrummet, det är mysigt att tända levande ljus på kvällen när det är mörkt ute, julen är på väg när det kommer upp mycket belysning i trädgårdar och fönster, det är skördetid av alla härliga frukter och bär, träden är fantastiskt fina, de där enstaka soliga dagarna är fantastiska, det är härligt att tappa upp ett varmt bad och blir varm ända in i sklettet.

Ja, några saker finns det ju som är bra. Men allt ovan känns ändå lite framkrystat… För det är mest i brist på bättre saker som härligt varma sommardagar, att det är ljust ända till kl.22 på kvällarna mm mm.

Men jag antar att det är ok att det är en lång process när jag skall försöka ändra mina presuppar som sitter djupt rotade från att ogilla hösten till att gilla hösten.

Det finns dock en sak jag verkligen gillar med hösten! Det är att min älskade skrutt William föddes och fyller år i oktober. Det gör oktober värt att se fram emot. Det är härligt och mysigt. Men det är så tidigt på hösten att då har jag inte hunnit tröttna. Han skulle fyllt i november. Härligt det måste vara att fylla år i November!

Ja, ni hör ju hur positiv jag är. Bäst att sluta nu och gå och lägga mig så jag kan se fram emot den härliga jobbveckan som inte alls är stressig…

Hur du får gruppen att prestera mer – del 2

Nu kommer del 2 i hur du i teorin får gruppen att prestera mer. Läs första inlägget här. Del 2 kommer att handla om dig. Hur du är och hur det påverkar din ledarskapsstil och som i sin tur påverkar det klimat du skapar.

När det kommer till dig själv så finns det flera olika teorier och modeller att använda. Jag täker skriva om det som vi har pratat om på utbildningen jag varit på. Då det är det jag funderar utifrån just nu. Det allra viktigaste dock, oavsett vilka modeller eller verktyg du har är att jobba på självinsikten. Att helt enkelt bli medveten om vem du är, varför du reagerar i vissa situationer som du gör, vilka dina styrkor och svagheter du har.

Ställ dig frågan, ”Varför gör jag som jag gör?” Här kan du använda liknelsen med det klassiska isberget. Toppen handlar om dina beteenden och dina kunskaper och erfarenheter. Det du visar din omgivning. Men det är också viktigt att du själv vet hur du ser på dig själv, varför du har vissa betenden och värderingar/åsikter.

Kompletterande till detta kan du göra en uppsjö av självtest. Enklare eller mer avancerade för att vi veta vilken ”typ” du är. Här tror jag att det viktiga är, vad du än väljer eller hur du väljer att få mer kunskaper om dig själv, att du reflekterar och ber om feedback av personer du litar på och kan föra en öppen dialog med om dina styrkor och svagheter.

Kommande föreläsning – ledare som möjliggörare

På fredag, den 18/10 skall jag föreläsa på ”hemmaplan”. I Falkenberg. Det är Näringslivet i Falkenberg som ordnar näringslivsluncher och på fredag är det min tur att komma till Strandbaden.

Jag har varit på ett antal ställen i Sverige vid det här laget. Jätteroligt såklart. Dock aldrig på min riktiga hemmaplan, Varberg. Det hoppas jag kommer inträffa någon gång. Om näringslivet i Varberg vet jag inte mycket, har lite uppfattning om det beroende på hur det ser ut med fördelning av storlek på företag och pga av att min kära man har varit aktiv i Varberg stor del av sin yrkeskarriär.

På fredag handlar det iaf om ledaren som möjliggörare. Mitt favoritämne. Så dagen idag kommer ägnas bland annat åt att finslipa på mitt material. Kände på min sista föreläsning i Göteborg att jag behöver uppdatera det lite. Mest för min egen skull. Börjar bli lite trött på det. Så skall försöka hitta lite fler saker i materialet som gör att jag tillfredsställer VAK (Visuellt, auditiv och kinestetisk).

Men före ovan aktiviteter planerar jag att mysa med skruttarna och ta en lång springtur. Vill veta hur långt jag egentligen klarar att springa. Har bara inte bestämt mig för om det skall vara ”kolla hur långt jag kan springa i min målhastighet” eller ”kolla hur långt och skit i hastigheten”

Budget, reflektion, dåligt samvete…

Budget tar all tid. Reflektionstiden är minimal och det dåliga samvetet stiger och stiger…

Innan jag jobbade som chef, eller ja. De där 1,5 år som jag jobbade som konstruktör och när jag var student var september förknippat för mig med restresor till sol och bad. Härlig avkoppling till bra pris. Nu är september förknippat med ovan saker. Budget och dåligt samvete. Det dåliga samvetet kopplades på efter 2008 när jag fick barn. Innan var det bara budget.

Jag gillar att ligga steget före. Jag gillar att vara väl förberedd och att jobba proaktivt. Vill nog påstå att jag lyckas göra det ganska bra även om jag själv tycker att jag lever i en organisation som dundrar framåt i full fart. Men i september så hinner jag inte med. Jobbdagarna är långa, de störs av skit som uppdatering av Outlook!!! Hur tänkte vi nu??? Jag har inte tid med IT-problem….

Det dåliga samvetet kryper på och blir större och större. Igår sov barnen när jag kom hem, idag hann jag krama dem godnatt. Skall det vara så? Samtidigt är det ju ett I-landsproblem. Jag har ett jobb jag älskar. Men det känns inte bra såklart att inte räcka till så mycket som jag vill till familjen. Just nu har jag inte ork att reflektera på hur jag skall långsiktigt hantera detta. Nu handlar det nog mer om att ta mig igenom närmsta veckorna och tänka att jag får kompensera barnen med tid, mys och saker de vill göra sen. Det gäller att ankra in andra bra saker. November tex, jag jobbar för fullt för att ankra in den månaden som två veckors tillfälle att åka till sol och bad och bara vara i vår lilla familj. Ankringen skall bara sätta sig hos mannen….

Reflektionstiden nu är i bilen på väg hem. Det positiva är att det är ju ändå en stund, det negativa är att bilresan är så lång… En liten hatkärlek… Nu springer jag mellan datorn och köket för att få ihop en middag till imorgon, så inlägges kvalitet ber jag om ursäkt för… Men jag har lovat mig själv att uppdatera några gånger i veckan, hålla detta forum levande. Jag ser ju att ni är några som läser, även om ni inte kommenterar. Tror att det gäller att hålla det jag lovar även när det är stressigt. Allra mest det jag lovat mig själv. Löpning har jag lovat mig själv 3 ggr/vecka också. 0 än så länge och inte blir det av ikväll heller… Men det är 4 dagar kvar. Jag skall hålla vad jag lovar…

7 år som gifta och hur vi kommer fram till beslut

Idag har vi varit gifta i 7 år. Min man och jag. Det är ”Yllebröllop”. Borde jag ge min kära man ett par yllestrumpor? Nej, det blir nog inte så. Det jag brukar göra vid dessa högtidsdagar är att reflektera kring dem några dagar innan och efter. Minnas vad vi har gjort. Hur tiden har varit. Vad som har hänt och hur vi kom fram till vårt beslut att gifta oss.

Mycket har absolut hänt. Vi gifte oss som en liten överraskning då vi den sommaren köpte vårt första hus och flyttade in i det den 1 Aug. Så det var nog inte så många som misstänkte något när de blev inbjudna till inflyttningsfest…. Istället var det ett bröllop de kom till. Det blev precis som vi ville. Avslappnat, spontant, romantiskt och helt enkelt en väldigt rolig fest! Att vi sen fick gifta oss i vår trädgård som vi tyckte var helt underbar, det var ett stort plus. Jag minns tillbaka på den dagen med många glada minnen.

Det var i bilen mellan Teckomatorp och Varberg som idé till giftemål där och då växte fram. Av någon anledning gillar vi att prata om saker i bilen. Oftast så kör UB och jag åker med. Vi har en ”trepunktare” att fokusera på (Vägen) och då blir samtalen ofta väldigt bra och väldigt givande. Vi har kommit fram till många saker på det sättet i bilen. Giftemålet, beslutet att skaffa barn, jobbinriktningar, familjebeslut mm. Ofta är själva bilresan lika givande som målet när det är såna här saker som avhandlas.

Det är lika dant för mig nu när jag tillbringar många timmar i veckan i bilen. Visst, det slukar tid som inte är med familjen och inte på jobbet, men det ger värdefull egentid som jag kan ägna åt tankar, funderingar och ljusböcker. Jag gillar att det går att göra något vettigt av ett nödvändigt ont. Ofta går det alltid att göra det. Första delen av bilfärden brukar jag ägna åt att filtrera dagens händelser eller planera det som skall komma. Andra delen av resan brukar jag lyssna på ljudbok/podcast eller reflektera på privatlivet.

Att lära nya saker

Jag älskar att lära mig nya saker! De två veckorna sen jag kom tillbaka till jobbet har varit väldigt lärorika. Jag har haft nöjet att ersätta några kollegor ut ledningsgruppen på jobbet nu när de har haft semester. Detta har gjort att jag har fått sätta mig in i vissa arbetsuppgifter som jag inte är van vid och har gjort på några år. Samt att jag har haft ännu mer tillfälle att vara ute i verksamheten mycket och prata med mina kollegor. (Härligt med färre möten under en period!) Vad jag har lärt mig! Så mycket kunskap det finns på vår lilla arbetsplats bland mina kollegor. Jag älskar det! Det är bara till att investera lite tid och ställa frågor och lyssna på svaren. Så har jag lärt mig massor!

Dessutom har jag senaste tiden kommit på det optimala sättet att lära mig saker utan att läsa. Jag älskar att läsa böcker, men jag hittar nästan aldrig tiden att läsa. Nu har jag insett att jag kan lyssna på Podcasts och ljudböcker! Det är underbart! När jag är ute och går, springer, cyklar eller kör bil så lyssnar jag på detta. Helst plötsligt slår jag två flugor i en smäll. Jag motionerar eller tar mig till och från jobbet samtidigt som jag lär mig massor av intressanta saker. Det är så bra. Nu tänker jag googla fram något som liknar Netflix fast med ljuböcker att ladda ner. Visst måste det finnas? Något du kan betala för per månad och få tillgång till både faktaböcker och skönlitteratur?

I veckan skall jag till Serbien på en ”Packaging expert workshop” Min förväntan är att jag kommer lära mig massor. Både lära känna mina kollegor och knyta värdefulla kontakter, samt lära av deras goda exempel och lära mig av erfarenheter. Jag ser verkligen fram emot veckan.

Jag undrar bara vilka kunskaper som jag måste glömma av nu när jag kommer lära mig massor av nya… Risken finns att det blir kunskaper om tvättning, städning, mangling, diskning mm. Tur att vi är fler i hushållet som kan de sakerna…