Tomatplantorna vi har planterat i krukor har börjat växa till sig ordentligt. Så mycket att de behöver mer stöd än en tråd vi har haft. Så nu fick vi ordna till en lite bättre stöttning i helgen. Det fick mig att tänka på stöttning människor emellan. Vi behöver nog alla någon som vi kan stötta oss på ibland. Jag behöver det iaf. Jag har olika personer för olika typ av stöttning. Min man är en enorm stöttning i väldigt många saker. Mina vänner och mina syskon i andra. Även mina arbetskamrater är väldigt bra stöttning i olika jobbrelaterade frågor. Jag insåg där när jag fixade tomaternas stöttning att jag har väldigt mycket stöttning vid behov och att jag är väldigt lyckligt lottad som har det. Jag hoppas jag är bra stöttning tillbaka till min närhet.
Jag ser stöttningen precis som nätet till tomatplantorna jag har satt upp. Det finns där runt omkring för att vara stöd när tomatplantan behöver avlastas eller om det blåser. Om plantan vill så kan den växa själv, men det finns något runt dem om det behövs. Så ser jag på stöttning också. Det skall inte vara påtvingat eller hämande. Det skall finnas där när du behöver det och när du efterfrågar det. Annars måste du få lov att växa fritt åt det håll du vill och göra dina egna misstag och lärdomar.
Jag har skrivit två inlägg om två av mina fantastiska systrar, Nathalie och Susanne.
Det kommer komma fler inlägg med fantastiska vardagshjältar i min närhet. Anledningen är att jag tycker att alla människor har fantastiska saker att lyfta fram. Du kan inspireras av alla på något sätt. Med tanke på hur mycket mer vi exponerar oss nu med facebook, blogga, twitter mm så är det ännu lättare att låta sig inspireras av fler personer än dem du känner väl. Jag ser det som en väldigt tillgång för att kunna utveckla mig själv.
Ofta när jag åker tåg, buss eller rör mig i stora folksamlingar brukar jag iaktta och titta på de som passerar. Tänk att alla har en historia och massa livsöden att dela med sig av. Tänk att vi alla bär på det. Så mycket kunskap och erfarenhet som finns där precis inom räckhåll för alla. Så säger vi knappt hej till varandra när vi är främlingar. Jag gör det inte heller och jag uppskattar väldigt mycket de som faktiskt börjar prata med främlingar.
Har börjat lyssna på ljudböcker och poddar nu när jag lägger mycket tid i bilen varje dag…. Det har varit en del diskussioner om det här med att ändra sig. Även i bloggvärlden. Dessutom har jag funderat mycket på detta i jobbsammanhang sista tiden. Men vi fokuserar detta inlägg på det privata perspektivet.
Jag brukar säga att jag längtar efter att bli äldre, fylla 40 och få grått hår… Ibland får jag kommentarer att de inte tror mig. Men det är helt sant. Inte ur ett perspektiv. Jag vill inte dö såklart… Men jag ser fram emot att åldras, få nya perspektiv, bli klokare, utvecklas mm. Ibland kan jag tycka att diskussioner tenderar att handla om att det inte är ok att ändra sig. Att det inte är bra om en individ ändrar sig när de träffar en partner mm.
För mig är det ett sunt tecken! Så länge du är du och gör sånt du mår bra av så är det ju fantastiskt att du kan samla på dig nya erfarenheter, kunskaper och perspektiv som gör att du ändrar dig.
Ändra dig = Utvecklas.
Dessutom så visar du prov på att du inte bara utvecklas på utsidan i takt med åldern utan även på insidan. För att hela tiden bli en bättre version av dig själv.
Det är därför jag ser fram emot min 40 års dag. Jag förväntar mig att jag kommer vara en bättre version av mig själv då.
Som tur är har det skett en utveckling i knoppen samtidigt som den har skett kroppsligt….
Ibland kan det vara svårt att förklara för sin personal varför man som chef inte hinner svara på alla frågor som kommer och varför man som medarbetare måste ta beslut själva och då även ta ansvaret för dem. En bra ledarskapsövning kan då vara kortleken.
I detta exempel är det sju personer som genomför övningen men självklart kan det vara fler dock bör det inte vara färre än fem stycken. Du bör ha en ett konferensrum med bord där du kan bygga upp så man sitter i hierarkin (i mitt exempel tre rader med bord). Tag en kortlek och sortera ut de klädda korten (10, knekt, dam, kung, ess). Var och en får ett kuvert med fem blandade kort och den som är chef får även i sitt kuvert en lapp med uppdraget t.ex ”Uppdraget är att alla dina medarbetare skall få en färgstege”. Det är endast i chefens kuvert som uppdraget finns. En annan förutsättning är att deltagarna inte får kommunicera verbalt med varandra under övningen därför skall var och en även ha en hög med lappar samt en penna. Lapparna får bara skickas ”tjänstevägen” det vill säga om Medarbetare A vill skicka ett budskap / fråga till medarbetare måste Medarbetare A skicka lappen till Mellanschef 1 som skickar till Chef som skickar till Mellanchef 2 som skickar till Medarbetare D. Korten får bara bytas tjänstevägen, det vill säga man om Medarbetare A skickar ett kort till Mellanchef 1 skall Mellanschef 1 skicka tillbaka ett kort till Medarbetare A. Korten skickas med baksidan uppåt. Informera deltagarna innan övningen om att de har en begränsad tid på sig, förslagsvis 20 minuter på att lösa övningen.
Sammanfattning förutsättningar:
Medarbetarna informeras innan övningen om: Övningen sker under tystnad och de har 20 minuter på sig att lösa den. Meddelande och kort får bara skickas tjänstevägen. Korten skickas med baksidan uppåt.
Material: Ett bord per medarbetare med ett block, en penna, ett kuvert (innehållande 5 kort)
Vad kommer då att hända:
Alla grupper är ju inte exakt lika och reagerar på samma sätt men stor sannolikhet är att följande händer: Medarbetarna kommer börja skicka lappar innan chefen har hunnit läsa igenom uppdraget och skickat ut informationen om vad uppdraget är. En del medarbetare kommer att ta egna initiativ och tror att de har löst uppdrag innan de vet om det, vilket kommer innebära de kommer börja samla på något t.ex kåk. Chefen och mellancheferna kommer drunkna i lappar så de måste besvara från medarbetarna. Många av lapparna kommer innehålla nonsens eftersom medarbetarna blir uttråkade av att det tar sådan tid för cheferna att svara så det kommer skicka meddelande på grund av de är uttråkade.
Efter 20 minuter:
När tiden är över så är det dags att fråga medarbetarna om vad syftet med denna övning var och om de har lärt sig något?
Eventuellt har både du och de lärt sig en hel del såsom:
Skall all kommunikation och beslut gå via chefen kommer det bli en väldigt långsam organisation.
Det är väldigt lätt som chef att bli överhopad av frågor och önskemål.
Kommunicerar man inte som chef tydligt så kommer medarbetarna dra iväg åt egna håll med egna idéer.
Har man inget att göra så kommer man sysselsätta sig ändå även om det inte är värdeskapande och det skapar meningslöst mer jobb för resten av företaget.
Sedan kommer det säkert dyka upp många andra slutsatser beroende på grupp och företaget.
Känner du dig osäker så öva först på några kompisar eller om du har en stor familj eller varför inte en ledningsgrupp nära dig ; )
Idag blir det ett inlägg med reflektion på barns beteende som jag tror vi vuxna kan lära oss av.
William och Viola älskar julkalendern ”Mysteriet på Greveholm”. De tyckte att skelettet var läskigt men efter att ha sett den första serien väldigt många gånger är det inga problem. (I början ville de bara se första skivan…) De har i snart 6 mån tjatat om att de vill ha dvd:n. Jag har sagt att de får spara till den och köpa den själva.
De får veckopeng beroende på hur de uppför sig… För ett tag sen kom jag inte på hur jag skulle få Viola att sluta bitas och William att sluta slåss. Så om de gick en hel dag utan bit och slag fick de ett klistermärke som i slutet av veckan omvandlades till pengar. Max 10 kr per vecka.
Nu har de sparat och sparat och idag kunde de genom att betala hälften var köpa Dvd:n med båda Greveholm filmerna!
Det var underbart att se deras miner när de hade köpt filmen. De kramade om mig, ögonen lyste och de hoppade omkring. De lyste verkligen av stolthet! Det fick mig att tänka till också och minnas den känslan, känslan när jag har bestämt mig för något, sätter upp delmål/sparar och sen när jag kan köpa/göra det jag har bestämt mig för! Det är en härlig känsla som slår det mesta.
Barn är så kloka. De påminner mig väldigt ofta om vad som är viktigt.
….Är enligt Emmanuel Gobillot, en lärare jag har i ledarutbildningen jag går via jobbet följande:
Fokusera på att uppfylla denna mening: ”Have I made them feel stronger and more capabel today”
Väldigt tänkvärda ord som jag har funderat mycket på den senaste tiden. Och tyvärr känt att jag har haft svårt att leva upp till.
Jag har massor av ämnen att skriva om nu. Detta ovan, om ledarksapsstilar, om beteenden in stressade situationer och om förmågan att kunna ta ett kliv ut när du är mitt i något och se på saken med lite perspektiv. Men jag är inte alls på humör just nu för att kunna skriva ner något vettigt om detta. Så det får vänta någon dag.
Att återhämta sig är nog viktigt vilket jobb man än har.
Idag var jag på spa på eftermiddagen. Återhämtning både från jobbet och måsten hemma. Så underbart skönt och lyxigt! Jag tog med mig två böcker och begav mig. Efter ett intensivt träningspass var det avkoppling med bad och bok. Men jag kom inte till ro med den ena boken. Det var en managementbok som jag skall läsa i den utbildningen jag går via jobbet. Det är nästan alltid så, när jag behöver återhämta mig funkar inte den typen av böcker. Då ankrar jag bara in i jobbtankar och så är återhämtningen förstörd…. Så det blev den andra boken och eftermiddagen slutade helt underbart!
Det är nog helt olika vad man känner att man mår bra av när det gäller återhämtning. För mig fungerar aktiviteter där jag måste koncentrera mig eller tänka på något så mycket att jag släpper allt annat. Tex, hundträning, ridning, löpning (om det är tillräckligt jobbigt), läsning och tyvärr på sista tiden att försjunka i helt onödiga spel på mobilen….
Nu har jag haft bloggen igång i en månad. Det är dags för en utvärdering. Jag känner att jag får ut mycket av att skriva här. Jag tvingas tänka till och reflektera mer än jag gjorde innan. Förhoppningsvis så blir jag bättre av det och utvecklas mer än om jag inte hade skrivit ner de sakerna här i bloggen.
Men jag undrar hur du som läser tycker att bloggen är?
Jag skulle bli jätteglad för feedback.
Vad är bra? Vad är mindre bra? Vad skall jag skriva mer om? Vad skall jag sluta skriva om?
Vad tänker du när du har läst ett inlägg? Ger det dig något eller vill du att jag skall uttrycka mig på något annat sätt?
För några veckor sedan skrev jag om Jonsters charity som Ramlösa är huvudsponsor till. Idag var det dags för deras största arrangemang för året som är deras årliga golftävling Jonsters charitys masters på Landskrona golfklubb.
Vädret var underbart under hela tävlingen, stämningen var på topp med massor av glada golfare som alla var stolta att de genom att delta och stötta stiftelsen bidrog till att samla in pengar till barn och ungdomar i regionen. De gör en otrolig stor skillnad för barn och ungdomar i Helsingborgsregionen!
Jag minns den där härliga tiden när det var dags för studenten! (Känner mig lite gammal som skriver så sån mening…) Allt var ett oskrivet blad, jag var så förväntansfull! Så mycket spännande som låg framför mig som jag inte hade någon aning om. Jag hade ingen ångest, inte vad jag minns. Men jag drömde aldrig heller om att bli chef eller jobba med dryck…
Ända sen jag var runt 10 år hade min dröm varit att bli Polis. Och det var den även när jag tog studenten, även om jag hade sökt in till maskiningenjör, så sökte jag in till Polishögskolan de första året jag pluggade på högskolan.
Tänk att vissa saker blir precis som man tänker sig och vissa saker blir helt annorlunda. Ibland till det bättre och ibland till det sämre.
Det var ändå så himla speciellt! Att förbereda för studenten, ta studenten, börja på höskolan, träffa massa nya kompisar! Shit vad kul det var och faktiskt några år sen nu… 1999….Jag hade ingen aning om att jag 14 år senare skulle sitta där jag sitter idag. Och jag är otroligt glad och tacksam för att jag sitter där jag sitter idag.
