Övning i att lära känna dig själv lite bättre

Här kommer en övning du kan göra för att lära känna dig själv lite bättre så här i mellandagarna. Du kan göra den själv, med din familj eller med din grupp på jobbet. Syftet är att lära känna dig själv lite bättre genom att fundera på dina egenskaper och sätta ord på dem. Gör du dem dessutom med familjen, vännerna eller din grupp på jobbet så lär ni känna varandra bättre och förhoppningsvis innebär det att ni blir mer uppmärksamma på varandras styrkor, svagheter och kan kanske ha mer överseende med detta för att skapa en bättre relation.

Jag har gjort denna själv en gång när jag lärde mig den. Sen gjorde vi den i min grupp på jobbet. Jag fick bra feedback på att övningen var bra både för en själv och för gruppen som helhet. Vi lärde känna varandra lite bättre. Så prova!

Du tar ett ark och delar in i fyra rutor. Se nedan.

Starta med att skriva upp en Talang du har. Jag tar mitt exempel genom övningen så blir det nog lättare att förstå. Min talang jag hade var ”Driven och målfokuserad”

Skriv sen upp överslaget på den talangen. Hur blir du när du låter talangen ta lite för stor plats och det blir ett överslag? Mitt överslag var ”Tappar helheten och kör på. Vill ha allt gjort samtidigt”

Sen är det dags att skriva din Utmaning. Vilka egenskaper skall du öva på för att förhindra att din talang blir ett överslag. Mitt exempel var ”Bevara lugnet och överblicken. Ha förståelse för personer som inte är lika drivande och deras utmaningar”

Nu är det dags att fylla i sista rutan. Nämligen din Allergi. Vad är motsatsen till din Utmaning. Min utmaning är att ha förståelse för andras utmaningar och bevara lugnet. Motsatsen till det är att jag är allergisk mot personer som ”smiter undan och kommer med bortförklaringar”.

För mig var detta helt klockrent! Jag är verkligen allergisk mot detta. Det kan vara lite svårt. Öva några gånger för att få kläm på det. Det går ju dessutom att köra flera gånger för kom ihåg att du är full av talanger!

Jullov!

Nu är det jullov! Känns faktiskt väldigt väldigt skönt. Hösten har varit utmanande på många sätt. Jag längtar efter några dagar nu utan massa måsten, massa mys med skruttarna och mannen, siesta mitt på dagen, dagsljus som gör mig lite piggare. Ja, det skall bli härligt helt enkelt.

Jag har försökt att skippa alla måsten och göra som jag skrev i detta inlägget. Det har resulterat i en härlig julgran, massor av ljus, lite tomtar och lite pyssel och bak inför julen. Julklapparna är inslagna och väntar på att bli öppnade och glädja sina nya ägare.

GOD JUL!

Ja, den är i plast. Så är det att ha en man som är svag mot granar… Å andra sidan är det smidigt att inte behöva åka till tippen med den efter jul, vattna och dammsuga barr.

Barnens gran som de klädde själva. Jag fick inte lägga mig i. Helt rätt, den är jättefin och jättejulig! Hade jag inte stoppat dem efter en stund hade jag inte fått något pynt över till den stora granen…

Jag och Viola och Kaninen önskar alla en fröjdefull och glädjefull jul! (P.S SVT om ni behöver en frisk fläkt för att tända ljuset innan Kalle Anka så är jag, Viola och Kaninen inte omutbara…)

Bokrecension – ”Steve Jobs – En biografi”

Har nu lyssnat på en mycket fascinerade ljudbok. Nämligen Steve Jobs biografi. Det jag tycker är bra till att börja med är att författaren iaf hävdar att Steve Jobs inte har haft någon insyn i boken och inte kontrollerat den på något sätt. Efter att ha lyssnat på boken så tror jag att det kan vara sant. En av anledningarna är att han inte framstår i så bra dager ganska många gånger.

Jag tycker hur som helst att det är en väldigt fascinerande berättelse. Tragisk också såklart då han gick bort i cancer i relativt tidig ålder. Dessutom fick jag veta mycket om Steve Jobs, Appels resa och Pixar som jag inte hade en aning om innan. Steve Jobs hade tycker jag ett väldigt intressant liv som har påverkat oss alla i någon mening.

Han hade enligt boken väldigt många sidor som var klart tvivelaktiva. Fanatisk syn på kost och vad kosten kunde göra för kroppen, en verklighetsförankring som inte var verklig alls. Tex så tyckte han inte att han skulle behöva duscha och använda deo när han åt strikt vegankost. Då utsöndrade inte kroppen några otrevliga dofter. Som hans omgivning många gånger vittnade om att den visst gjorde. Han levde i flera månader i Indien och utforskade meditation och religion. Han var en totalt hänsynslös människa som inte tog hänsyn till någons annans känslor alls. Att skälla ut folk totalt framför andra befogat eller obefogat var något han gjorde regelbundet. Han hade inte någon som helst respekt för folks familjeliv. Han övergav sin egen dotter då han inte kände att han var redo att bli pappa. Om något hände som han inte ville ta in så förnekade han helt enkelt det och låtsades inte om det. Som tex. när han fick sitt cancerbesked.

Dock så har ju myntet alltid två sidor: Å andra sidan så var han helt fenomenal på att skapa fantastiska produkter. Det var verkligen en drivkraft som genomlyste allt! Det var inte att tjäna pengar som var det primära målet, det var att skapa fantastiskt integrerade produkter som gav människan helhetslösningar och som underlättade deras liv. Han kompromissade aldrig på kvalitet och upplevelse. Han var en perfektionist hela vägen. Även om du inte såg komponenterna så var de skapade med en stor omtanke på funktionellt och estetiskt.

Han vågade att vara helt övertygad om sin vision och höll fast vid den hela vägen. Den gjorde att han blev utslängd från Appel, att han skapade ett företag som nästan gick omkull, att han när han kom tillbaka till Appel hade ett företag som nästan var i konkurs och knappt hade några marknadsandelar alls om man jämförde med PC och Windows. Men det gjorde sen att på knappt 10 år så gick han om Microsoft och skapade ett av de mest värdefulla bolagen i världen som helt har revelutionerat marknaden.

Mellan detta köpte han upp Pixar som inte heller var mycket för världen och skapade tillsammans med Disney helt nya möjligheter inom animerad film, börsnoterade företaget och fick en riktig framgångssaga.

Helt enkelt så var Steve Jobs verkligen en spännande person som jag tror att vi alla kan lära något av. Både på hur du skall agera och hur du absolut inte skall agera. Det är en av de bästa böcker jag har lyssnat på på länge! Läs eller lyssna på den.

Du hittar den här: Adlibris, Bokus, CDON

Att få vara förväntansfull och drömma

Jag älskar julen. Inte för traditionerna och sånt, det bryr jag mig inte alls mycket om. (Det bästa med Kalle Anka på julafton är att jag kan sova då!) Det allra bästa med december är barnens förväntan och att få se deras glädje. Jag tycker också om att få julklappar och att uppleva förberedelserna inför julen. Men faktiskt är det inget alls mot att se barnen. När jag ser det minns jag min egen förväntan jag hade när jag var barn.

Nu ser jag det varje dag. De längtar efter nästa avsnitt av julkalendern, de tyckte att det var jätteroligt inför pepparkaksbaket (de tröttnade iof snabbt, men det hör väl till), de har pratat i två veckor om att vi skulle pyssla tomtar att ge till nära och kära i julklapp. När de hade pysslat klart skulle paketen ligga under granen för det är där tomten lägger dem på natten!

På julafton är jag jätteglad över att vi öppnar julklapparna en och en. Så att jag kan få se reaktionerna på de som öppnar. Helst barnen, se hur glada de blir över sina paket. UB tycker att det är jättetrist med det momentet. Men jag gillar det jättemycket. Helst de gånger när jag verkligen har lyckats hitta en paket till UB som han inte förväntade sig och verkligen ville ha. Då känner jag mig glad.

Men åter till barnen igen då. Att få se de förväntansfulla blickarna, att få höra deras önskningar och vad de längtar efter. Det är det jag gillar allra mest med julen.

(Försöker hela tiden också tänka på att inte ge dem för mycket. Då slutar de drömma och längta. Det tror jag är den största björntjänsten man kan ge barnen. Om de slutar drömma och längta, vad är då kvar? Vad händer då med drivkraften som du behöver till allt i livet?)

Viola kavlar och kavlar…

William har gjort en våningspepparkaka som han skall sätta tänderna i.

Motivation

Idag insåg jag en intressant (tycker jag iaf) sak gällande motivation och vad det är som gör att vi tar tag i saker och får dem gjort.

Vi flyttade in i vårt hus för nästan exakt ett år sen. Vi köpte en lampa av de gamla ägarna. Både för att vi tyckte den var fin och för att det var praktiskt att den redan var upphängd i taket då det är ca 5 meter i takhöjd i vardagsrummet. Tyvärr visade det sig när vi möblerade att vi inte ville ha vårt matsalsbord på samma plats som dem. Så lampan hängde alldeles för lågt då vi har TV och soffa vi den och går in i den varje gång vi skall passera till soffan. Den hängde på en höjd så att jag precis slog pannan i den. Någon gång under de första veckorna dunkade jag pannan rejält hårt i den och fick mig en bula. Så även för UB hänger den alldeles för lågt. Jag har tänkt på att höja den många gånger, klättrade upp till lampan och konstaterade att det krävs att jag tar mig ända upp i taket för att höja den.

Vi har stege och alla verktyg. Men ändå har inget hänt. Inte fören idag. Så vad är det som hände idag?!.

Det var UB som äntligen tog tag i projektet. Varför tror ni att han gjorde det? Fick han nog? Slog han sig och tänkte att nu vill jag inte slå mig mer? Nej, inget av det. Han har köpt prylar för att göra ett intelligent hem. Han kan styra lampor, dimra lampor, sätta tajmer på lampor och sätta upp rörelsedetektorer så att någon lampa börjar lysa när man passerar. Allt kan sen styras med mobilen. Nu hade han fått hem sakerna och ville sätta dimmer på de två lamporna i vardagsrummet. Så för att göra det var han tvungen att hämta in stegen och klättra upp den 5 metrarna. Samtidigt hissade han upp lampan en bit.

När jag stod och höll i stegen tänkte jag på det här med motivation och execution. Vi pratar mycket om execution på jobbet nu. Vad är skillnaden mellan företag där saker verkligen blir genomfört och på företag som inte genomför lika bra. Jag tror att det är samma sak, det gäller att hitta motivationskrafterna hos individerna.

Varken jag eller UB har tagit tag i att hissa upp lampan på nästan ett år, tills UB fick hem sina leksaker och verkligen ville installera sin utrustning för att få till de funktioner han vill ha. Han fick en motivation som gjorde att han tog tag i det. Man skulle kanske kunna tro att det är tillräckligt motiverande att hissa upp lampan så att vi inte riskerar att slå huvudet i den. Men nej då, vi har hittat ett sätt att gå runt eller böja huvudet så att vi inte slår oss i huvudet. Skulle det inte vara tillräckligt motiverande att det helt enkelt är jäkligt fult att lampan hänger så lågt ner och det stör en varje gång jag passerar? Nej, jag har helt enkelt vant mig…Så tillräckligt fult var det inte. (Detta är faktiskt konstigt, för när jag gör något projekt annars så brukar jag alltid se till att få det exakt så som jag vill ha det från början. Annars vet jag att jag går och retar mig på det som inte är bra nog) Men i detta fallet var det kanske bra nog?

Så kan det vara så att vi blir som mest motiverade när vi helt enkelt hittar ett ”högre” syfte och ser fler vinster med att anstränga oss än att ”bara” ha som motivation att undvika något negativt? Ja, det tror jag helt klart på! Hitta de kraftfulla drivkrafterna så att motivationen tar dig hela vägen.

Nu är lampan äntligen i rätt höjd. Det roliga är att UB duckar fortfarande när han går förbi….

Våga ge jobbig feedback

Jag har funderat några dagar på det här med feedback. Hur man bör ge det, hur man säkrar att mottagaren tar emot den så som du har tänkt, hur du följer upp efteråt mm. När det handlar om att ge feedback till en annan person kan du ju faktiskt aldrig riktigt veta hur personen kommer ta det. Kommer budskapet gå fram så som du har tänkt dig? Kommer personen lyssna eller reagera med taggarna utåt och attackera dig istället, eller kanske hen slår ifrån sig och kommer med bortförklaringar? Eller reagerar på ett annat sätt du inte har tänkt dig.

Det finns en uppsjö med modeller för att ge feedback, det finns massvis med kurser du kan gå för att lära dig ge feedback. Det finns kurser och modeller för ”det svåra samtalet”. Vare sig det gäller jobbet eller privat så tror jag att det är väldigt viktigt att våga ge feedback. Men jag ger inte så mycket för ovan modeller och kurser. Visst, är du lite nervös så är det väl bra att ha en ”modell” att hänga upp sitt samtal på eller kanske att ha provat genom att ha övat på en kurs. Men det kan du faktiskt göra utan att gå på kurs.

Jag tror på två saker när du ger feedback. Glöm inte av dessa två saker så kommer du långt.
1. Tänk ut den goda intentionen innan: Med det menar jag att så länge du agerar med en god intention (låter ditt hjärta vara med) så kan du ta upp i princip vilket jobbigt ämne som helst som du vill ge feedback på. Har du en god intention med det du säger och tänker på det i samtalet så brukar det gå bra. Då ger du ju personen feedback för att du vill den personen väl. Det är det viktigaste att ha med sig tycker jag.

2. Gör inga du och jag övertramp: Med det här menar jag att det är viktigt att du är ”du och jag sorterad”. Alltså säger du inte ”Alla tycker att” eller ”du är så jobbig när du”. Du pratar helt enkelt utifrån det du själv har sett och hört. Inte utefter vad någon annan har sett och hört. Samt att du inte lägger åsikter eller värderingar på den andra personen utan pratar utifrån vad du känner och hur du tycker att det verkar. Ett ex. Istället för att säga ”Du är dum” kan du säga ”När du säger så blir jag sårad”

Så helt enkelt tror jag att vilken modell du än använder eller hur många kurser du än går på så är det viktiga att ha med den goda intentionen och vara noga med att vara du och jag sorterad. (Skall du ge feedback på något som är större och väldigt känsligt för dig och personen så ta hjälp av en kollega eller vän innan som du litar på och öva!)

Julefrid…

Tipp tapp, tyst det är i husen. Stilla natt, heliga natt. Allt är frid, julefrid.

Känner ni så? Eller är det hysteriska dagar nu innan jul med alla ”måsten” som skall göras?!

Tänkte på det i helgen… Vi är en stor familj så när vi firar jul brukar vi dela upp sysslorna när det gäller julmaten. Vi har knytkalas. Tillsammans bestämmer vi vad vi vill ha på julbordet och sen fördelar vi sakerna. Jag var inte med när mina kära syskon fördelade maten i år. Jag fick julgodiset… Ja, ja. Det är ju inte så jobbigt tänker du nu. Men om du bor inne i mitt huvud skulle svaret vara ett helt annat. Fattar ni hur mycket tid det tar att göra julgodis som ”man skall” göra det? Knäck, kola, tryffel mm mm.

Så…. jag strejkar. I år blir det sockerfritt och nötfritt (W är ju allergisk) tänkte jag. Tänkte allra först att jag skulle köpa allt. Men vissa saker skall faktiskt vara som vissa saker skall (som Ove skulle sagt). Så jag gjorde istället. Det som blev så bra var att två av mina snälla syskon kom hem till mig igår och hjälpte mig hela dagen. (Vad va det jag sa. Det tar jättelång tid även om jag strejkar och bara gör lite sockerfritt och nötfritt godis) Hur som så blev det bara trevligt. Inget stress, inget annat.

Nästa helg är det pepparkaksbak och julpyssel med barnen på listan. Också bara trevligt och roligt och något vi gör för att vi vill.

Kom ihåg det nu. Gör bara det ni vill! Skit i alla andra! Skit i det folk lägger upp på facebook om glöggmys, hemagjord snapps, superavancerade paket, julgodis, hemagjord korv, egengjord senap och julgranspynt. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något som ni tycker är kul och får energi av!

För julen skall ju faktiskt vara fridfull. Tycker jag iaf.

Bokrecension – Heavy metal management

Fick ett boktips av min hårdrockande lillebror gällande en annorlunda managementbok. Då jag är intresserad av ämnet var jag ju tvungen att läsa den. Boken heter ”Heavy metal managment” och handlar om att näringslivet borde se kopplingarna mellan hårdrockens värld och näringslivet och lära av hårdrocken. Varför skall du nöja dig med nöjda kunder och medarbetare när du kan få hysteriska fans, varför skall du nöja dig med att gå från ”Good to great” När du kan gå från ”Good till Bad ass”

Boken är enkel att läsa och varvar en del humor med en del allvar. Jag som är väldigt dåligt insatt i hårdrocken och dess historia lärde mig om det samtidigt som jag fick många intressanta saker att tänka på och försöka dra paralleller till som jag kan använda i vardagen. Hur kan jag tex lära mig av hårdrocken när det kommer till vision, värdegrund och uthållighet i att tro på att följa sin övertygelse för att bli riktig framgångsrik. Eller hur kan jag lära mig om kundlojalitet, medarbetarengagemang, strategier och storytelling. Framförallt storytelling tror jag att företag generellt kan bli mycket bättre på och jag vet att jag bör bli mycket bättre på det.

Så sammanfattat tycker jag att det var en bok värd att läsa om du är lite intresserad av managment, hårdrock eller i vad som skapar engagemang hos människor. Dock lite väl dyr för vad du får tycker jag…Så långa den på biblioteket om det går, eller av min bror…

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Hur dumma får vissa människor vara?!

Jag blir så trött ibland. Detta är nog inte mitt mest välskrivna inlägg. Men jag måste bara få ur mig det.

Ok, nu har jag formulerat om mig ändå några gånger då jag nog inte kan vara så detaljerad. Ursäkta för det, hoppas poängen går fram ändå.

Hörde en diskussion i ett offentlig sammanhang idag då några diskuterade sitt jobb. Jag blev helt häpen! Diskussionen handlade om att den ena var upprörd över att elstolparna på hens arbetsplats alltid var upptagna av bilar som parkerat där utan att använda dem till sin motorvärmare och hen tyckte det var för j-vligt att inte företaget och cheferna gjorde något åt detta, som att patrullera på parkeringen och sätta lappar på folks bilar! Personen hade fått svar från fastighetsansvarig att det är ju till största del individens ansvar att lämna dessa platser fria. Men hen tyckte att det är minsann chefens ansvar.

Men allvarligt tänkte jag, om problemen ligger på denna nivå på det företaget så kan problemen inte vara stora… Vilken bubbla befinner du dig i???

Inte i den bubblan som har stor arbetslöshet, ekonomisk instabilitet i europa, där du är glad att du har jobb och bil (med eller utan motorvärmare!), att du är frisk, att din familj är frisk, att du är tacksam för det du har, att du har en positiv inställning till livet!

Jag blir bara så trött…Kom in i matchen…

Att bygga människor – ett gästinlägg

Såg ett en bild på LinkedIn som inspirerade mig till dagens inlägg.

Jag tror det ligger mycket i uttrycket, jag tror man kommer längre med rätt personal och fel affärsidé än rätt affärsidé och fel personal. Genom engagerad och driven personal som utmanar och utvecklar, kan man nästan realisera vilken vision som helst. För mig är rekryteringen en av de viktigaste uppgifterna en chef har, detta är tyvärr något som allt för ofta görs slentrianmässigt i dagens företag. Genom att skapa rätt befattningsbeskrivning och sedan rekrytera rätt personal där de ”mjuka” faktorerna väger tyngre än de ”hårda” faktorerna så har man kommit en bra bit på vägen. Ta sedan nytta av mitt inlägg ”När chefen utför istället för leda och fördela arbetet” så har du tagit dig ytterligare en bit på vägen att bygga en affärsverksamhet.

I dagens kunskapssamhälle kommer individen vara en av de största förutsättningarna för en framgångsrik verksamhet. För att ge individen möjlighet att utvecklas så bör du:

– Vara tydlig

– Vara ärlig / stå för dina åsikter / beslut

– Sätt mål och följ upp

– Visa och skapa en vision

Att få vara med att skapa något och att känna sig stolt över det man skapat är en av de viktigaste drivkrafterna, se till att utnyttja den! Dessutom är det ganska häftigt att se det medarbetarna skapat och uppnått när man har gett dem förutsättningarna för det.

Tack Graham för din inspiration till inlägget!