Jag fyller år idag och det får mig att fundera på dagar jag minns. Varför jag minns dem. Nu när Viola skulle lägga sig var hon ledsen, ledsen för min skull. För att ingen kom och firade mig och för att vi inte hade kalas när jag fyller år. Hon sa: ”Mamma, jag vill inte ha sånt kalas som dig när jag fyller där ingen kommer” Hur förklarar jag för ett barn så de förstår logiken, ”Du förstår Viola, mamma och mina syskon och mormor och morfar har bestämt att vi firar alla vuxna en gång om året med en gemensam aktivitet istället”. I hennes öron lät det inte riktigt klokt. Födelsedagen skall ju firas den dagen den är! Men tårta, med ballonger och med presenter. Vi enades om att hon kunde få vara uppe en liten stund till så hon kunde rita en teckning till mig. William ville inte rita, hans present var att vi satt och myste i soffan under tiden Viola ritade slog han fast!

De här konversationerna fick mig att fundera på vilka dagar jag minns. Specifikt födelsedagar då. Jag minns en speciellt. Tror det var när jag fyllde 21. Jag bodde i Halmstad i en lägenhet i centrala delarna med två kompisar. Var således inte ensam, men tyckte att det var lite tråkigt att inte någon ur familjen skulle komma. De hade sagt att de inte hann, jag fyllde på en vardag. Så hände det ändå, där på eftermiddagen när jag hade kommit hem från skolan dök de upp! Några av mina systrar! Vad glad jag blev. Jag tror att de hade med sig både presenter och fika, men det jag minns allra bäst är just att de kom. De körde ner för att träffa mig och för att fira mig. Det är en av de dagar jag minns.

När jag tänker tillbaka så är det vid de tillfällena jag har flest minnen. Då jag har upplevt händelser i gemenskap med andra. Jag tycker så mycket om att bli överraskad. Vet inte riktigt varför. Tror att det handlar om att jag vid de tillfällena inser extra mycket att jag har nära och kära som har ägnat och offrat sin egen tid för att göra mig glad. Det gör mig så varm i hjärtat. Det är det som är viktigt.

Så tack alla ni för alla dessa tillfällen. Som har blivit dagar jag minns utan att de är nedskrivna. De finns där i hjärtat och går inte att glömma av.

Och tack mina kära ungar, för att ni får mig att inse att det visst är viktigt med födelsedagar även när man är vuxen! Om inte annat bara för att få chansen att visa den det gäller att det finns personer som tänker på den genom sitt grattis. Så detta blir också en av de dagar jag minns, just för att Viola och William lärt mig viktiga saker idag.

Hur vet jag om jag gör rätt? Beslut som fattas påverkar så många andra. Jag vet ju vad jag har för roll. Jag vet vad jag har för krav. Men det viktiga för mig är att kunna leva upp till de kraven utan att göra avkall på långsiktighet och bra personalpolitik. Jag tror helt och fullt på att vi människor presterar bättre när vi trivs, när vi kan känna oss trygga, när vi vet vad som kommer och vad som förväntas. När vi får den uppmärksamhet vi behöver och när vi är sedda.

Men även om jag vet allt detta och även om det är en tydlig kompass i de beslut jag fattar så gör omständigheterna ibland att jag inte kan uppfylla allt ovan samtidigt som jag uppfyller de krav som förväntas. Det är jobbigt, det är tråkigt att behöva göra personer besvikna. Spelar ingen roll vilka det är som blir besvikna, jag tycker det är lika jobbigt ändå. Direkt går hjärnan in i tankar kring hur jag skall agera så att detta inte händer igen. Hur kan jag planera och förbereda för att det inte skall bli lika dant. Riskanalyser, det är bra. Det gör jag ofta för mig själv. Tänker plan B och plan C. Men inte heller det hjälper ibland. Av två anledningar:
1. Det oförutsedda som jag inte förutsåg i min riskanalys inträffar och jag ställs in för fakta som tvingar fram vissa beslut.
2. Kalkylerade risker som jag har tagit men gjort bedömningen att det är väldigt låg sannolikhet att de inträffar faktiskt inträffar.

Finns säkert fler anledningar än de ovan. Men hur det än är så är det så himla trist när det drabbar personer som jag bryr mig om, som inte kan påverka besluten men drabbas av besluten. Jag försöker att inte göra det, men jag har svårt att inte suga upp lite av det och gå och fundera och grubbla på det… Vet faktiskt inte om det är mest bra eller dåligt att agera så här.