Dagar jag minns

Jag fyller år idag och det får mig att fundera på dagar jag minns. Varför jag minns dem. Nu när Viola skulle lägga sig var hon ledsen, ledsen för min skull. För att ingen kom och firade mig och för att vi inte hade kalas när jag fyller år. Hon sa: ”Mamma, jag vill inte ha sånt kalas som dig när jag fyller där ingen kommer” Hur förklarar jag för ett barn så de förstår logiken, ”Du förstår Viola, mamma och mina syskon och mormor och morfar har bestämt att vi firar alla vuxna en gång om året med en gemensam aktivitet istället”. I hennes öron lät det inte riktigt klokt. Födelsedagen skall ju firas den dagen den är! Men tårta, med ballonger och med presenter. Vi enades om att hon kunde få vara uppe en liten stund till så hon kunde rita en teckning till mig. William ville inte rita, hans present var att vi satt och myste i soffan under tiden Viola ritade slog han fast!20140506-201753.jpg

De här konversationerna fick mig att fundera på vilka dagar jag minns. Specifikt födelsedagar då. Jag minns en speciellt. Tror det var när jag fyllde 21. Jag bodde i Halmstad i en lägenhet i centrala delarna med två kompisar. Var således inte ensam, men tyckte att det var lite tråkigt att inte någon ur familjen skulle komma. De hade sagt att de inte hann, jag fyllde på en vardag. Så hände det ändå, där på eftermiddagen när jag hade kommit hem från skolan dök de upp! Några av mina systrar! Vad glad jag blev. Jag tror att de hade med sig både presenter och fika, men det jag minns allra bäst är just att de kom. De körde ner för att träffa mig och för att fira mig. Det är en av de dagar jag minns.

När jag tänker tillbaka så är det vid de tillfällena jag har flest minnen. Då jag har upplevt händelser i gemenskap med andra. Jag tycker så mycket om att bli överraskad. Vet inte riktigt varför. Tror att det handlar om att jag vid de tillfällena inser extra mycket att jag har nära och kära som har ägnat och offrat sin egen tid för att göra mig glad. Det gör mig så varm i hjärtat. Det är det som är viktigt.

Så tack alla ni för alla dessa tillfällen. Som har blivit dagar jag minns utan att de är nedskrivna. De finns där i hjärtat och går inte att glömma av.

Och tack mina kära ungar, för att ni får mig att inse att det visst är viktigt med födelsedagar även när man är vuxen! Om inte annat bara för att få chansen att visa den det gäller att det finns personer som tänker på den genom sitt grattis. Så detta blir också en av de dagar jag minns, just för att Viola och William lärt mig viktiga saker idag.