Kategoriarkiv: Familj

Kampen om solstolarna

Har precis kommit hem efter en vecka på Teneriffa. Helt underbart att tillbringa en vecka med lata dagar, sol, bad, avkoppling och böcker. Vi bodde på ett all-inclusive hotell med både barnklubb och andra aktiviteter. Rena drömmen för barnen. Dock så förundras jag över männskliga beteenden och passar på att reflektera lite kring detta. Det jag funderade mest på denna veckan är det här med solstolarna. Det är ju inte unikt för denna semesteranläggningen, väldigt många procent av gästerna tassar upp tidigt och ”paxar” solstolarna de vill ha under dagen. Varför gör de det? Ja, jag fattar ju att de vill säkra att de har de bästa platserna. Men ändå…

Vän av ordning som jag är så irriterar jag mig på att det står stora skyltar där det tydligt står att det inte är tillåtet att reservera solstolar… (Ja, jag är inte helt olik Ove ibland) Men det som mest stör mig är att skylten tydligt står där men personalen på hotellet skiter i det. Självklart blir det ett accepterat beteende då. Det är som alla regler, om det inte är viktigt att de efterlevs så skiter man ju i dem. Som några andra på semestern sa, ”Vi gillar ju egentligen inte det här med att paxa solstolarna, men alla andra gör det ju”

För mig innebär det iaf en stress att hålla på med såna aktiviteter på morgonen så vi försökte att vägra att befatta oss med det. Det löser sig ju ändå. (Jag övar på att vara lite mer manjana på semstern…)

Det intressanta här var ändå att studera fenomenet då poolskötaren faktiskt gick och samlade in alla handdukar och vattenleksaker som hade lagts ut på stolarna innan kl08. Det rådde endel förvirring när folk hade paxat solstolarna med sina blåa handdukar från hotellet innan åtta. Poolskötaren hade samlat in dem innan kl.08 och sen hade det kommit någon annan och paxat samma solstolar med sina blåa handdukar efter kl.08… Min skadeglada sida tyckte att det var lite roligt att studera reaktioner och beteenden sen… hihi…

Baka kaka på bara russin

Jag har en klok kollega som pratar mycket. Han säger att han är auditiv. Så är det helt klart, dock är det en positiv sak med det, han pratar ofta med liknelser. Vilket faktiskt är väldigt kraftfullt. Det blir en form av storytelling och jag tror också att det innebär att det han säger är lättare att komma ihåg. Han har en liknelse som handlar om att baka kaka på bara russin. Vad innebär det då?

I själva verket är det väldigt enkelt, om du också använder uttrycket plocka russinen ur kakan. Det handlar helt enkelt om att plocka ut russin ur olika delar och sen gå hem och försöka att baka en ny kaka, men med bara russin. Tror du att den kommer hålla ihop?

Jag skriver detta inlägg för att du inte skall falla i fällan. Att jämföra dig med en massa andra och sen känna dig lite mer misslyckad. Ta facebook tex, dina vänner där lägger ut bilder från Runkeeper på hur långt de har sprungit eller gått, någon annan lägger ut bilder från söndagsbaket, några från utflykten med barnen, några från festen med vännerna, några från den mysiga kvällen med partnern på tu man hand, några från barnens helgaktiviteter. När du sitter och tittar på det alla dina vänner gör så funderar du på hur de kan hinna med allt. Hur skall du hinna med att veckohandla, laga söndagsmiddag i 10 timmar, baka härliga bakverk som familjen kan njuta av, springa 2 mil innan solen har gått upp, ta med barnen till några aktiviteter eller lekplatsen, tvätta, städa, diska, stryka, planera veckan, mysa med partnern, höstrensa i trädgården och njuta i solen!!! Gahh!!! Sluta genast om du tänker som ovan! Min kollega har rätt, det går inte att baka en kaka på bara russin. Alla har vi några russin, men för att få allt att hålla ihop behöver det finnas något annat runt också. Det går inte att bygga något som håller på bara russin. Så lugna ner dig, dina facebookvänner gör inte allt. De gör en sak eller kanske två. Vi måste ju helt enkelt prioritera vad vi vill lägga tid på. Alla har 24 timmar på ett dygn.

Sen så verkar dock vissa människor hinna med väldigt mycket. Om du då känner att du också vill tidsoptimera så prata med dessa personer och låt dig inspireras. Ta det du gillar och väv in i din vardag. Plocka några russin helt enkelt och lägg in dem i din kaka.

Saker för att mota höstdeppigheten

Undrar vad det är med mig och hösten… Jag verkligen ogillar hösten… Försöker verkligen att hitta ljuspunkterna och visst finns det massor av såna. Men det här mörkret… Det tar verkligen av min energi. Men jag är inte ensam, om jag skall tro på den här artikeln så känner 90-95% av svenskarna av SAD (Årstidsbunden depression). Medans det tydligen bara är 2-3% som behöver tex. ljusterapi. Enligt artikeln räcker det för de flesta att ta en promenad i dagsljus varje dag.

Jag tänkte i fredags att jag får göra något åt det istället för att tänka att jag är trött. Så nu har adventsljusstakarna och ljusslingorna åkt upp samt en massa levande ljus. Vips så blev det mycket trevligare och mysigare!

Jag har också gnällt över hur kallt det är hela tiden och hur mycket jag fryser. Alltid kall. Så i måndags när jag skulle gå och lägga mig låg det en present på kudden! Det var en väldigt tunn madrass med värmeslingor i som man lägger under lakanet. Så skönt! Tänk att jag har en så snäll man som kommer med små härliga och varma överraskningar.

Så jo, det är ju helt klart möjligt att hitta ljuspunkter på hösten också. För övrigt skall jag försöka att komplettera ovan med att helt enkelt använda lunchrasten till att ta en promenad när det är ljust och härligt. Det kommer nog ha dubbel effekt.

Bokrecension – ”Min mormor hälsar och säger förlåt”

Jag tyckte att boken ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman var så bra så jag laddade ner hans andra bok direkt efter och lyssnade på den också. ”Min mormor hälsar och säger förlåt”. Den handlar om Elsa som är snart åtta år och väldigt speciell och Elsas mormor som också är väldigt speciell. Elsa och Elsas mormor bor i samma hyreshus och genom att mormor sänder ut Elsa på den allra största skattjakten hon har varit på lär Elsa att känna sina grannar och en underbar saga utspelar sig. Sagan är verklig men den blandas med den sagovärld som Elsas mormor har berättat för Elsa då Elsa inser att massor av mormors karaktärer bor i deras hyreshus.

Elsa är en liten speciell unge. Nästan åtta och väldigt begåvad, medveten om världen och van att ta hand om sig själv. Elsa får till på köpet en chans att bättre förstå sin mamma och hon får dessutom chans att lära känna mormor som hon var innan hon blev mormor.

Jag gillade boken då jag känner igen mig lite i att ha en speciell unge. Alla har vi ju det såklart. Men jag kände att boken hjälpte lite. Samt så är det en trevlig saga om relationer och vänskap. En påminnelse om att saker absolut inte alls är så som de ser ut att vara på ytan. Dock lite förutsägbar för min smak.

Betyg 3 av 5.

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Din otroliga potential

Det där med Jantelagen. Vi kan väl enas om att vi bara tar och slänger den all världens väg och gräver ner den långt ner så vi inte behöver bli påminda om den något mer? Läste en text för några dagar sen som jag har funderat mycket på sen dess. Här är en del av texten:

”Varje dag får du tio tusen nya hjärnceller. Dessa delar sig i sin tur i två. Den ena av dessa två blir en dottercell som fortsätter delningen till nästa dag. Den andra beger sig till den plats där den bäst behövs – den blir den hjärncell vår aktivitet kräver. Detta innebär, att om du går och oroar dig, ältar eller klagar på något programmerar du din nya potential till att stärka detta beteende. Om du pluggar, tränar dig på något nytt eller är nyfiken på något blir din potentiella nya hjärncell en byggsten i den nya processen.” En text i en blogg av Cecilia Duberg. Hon är psykolog och specialiserad inom coachning, hälsa och ledarskap. Det första jag tänkte var, vilket härligt yrke! Men sen är det ju också bra inlägg hon skriver. Gillar verkligen det ovan. Tänk vilken otrolig potential du går och bär på. För dig själv och för andra.

Jag behöver väl inte gå in på potentialen för dig själv. Det känns givet när du läser ovan. Men har du också funderat vidare och insett vilken potential du har för att påverka din omgivning positivt? Tänk på hur fantastiskt du kan påverka dina barn, din familj, dina vänner, dina kollegor! Allt genom att tänka på vad du säger, genom att agera som en god medmänniska, genom att uppmuntra och genom att säga vad den där personen gjorde bra. Så ofta är vi nog fokuserade på problemen, på vad som inte fungerar, på vad vår älskade gjorde för fel mm mm. Tänk istället att du imorgon skall se det positiva i situationen, att du skall fokusera på det du gillar, faktiskt komma ihåg att säga det där du tyckte din kollega gjorde bra!

Tacksamhet

När kände du senast tacksamhet? Vad har du att vara tacksam för? Hur din situation ser ut så finns det oftast alltid något att vara tacksam för. Det handlar nog om att välja att se och känna tacksamheten och att det kanske är olika saker du känner tacksamhet för beroende på vilken situation du är i.

Jag har de senaste veckorna verkligen blivit påmind om hur otroligt tacksam jag borde vara. Men jag har så svårt att verkligen stanna upp i nuet och bara njuta och insupa tacksamheten för allt.

Saker att känna tacksamhet för:
* Städningen, jag har ju ett hus att städa.
* Stöket som blir efter barnen. Barnen är friska och de finns hos mig.
* Att helgen går åt till att tvätta, handla mat, plocka undan mm. Jag har en familj att göra allt det för och med.
* Bråken och gnället med maken om vem som skall göra vad mm. Jag har en underbar make att dela vardagen med.
* Jobbet som ibland känns som att det tar för stor del av min tillvaro. Jag har ett jobb jag tycker är fantastiskt roligt och jag känner att jag är behövd.
* Smärtan i knät och axlarna. Jag kan gå på massage och jag kan springa och röra mig. Jag vet att allt blir bättre med träning och jag har en frisk kropp.

Ovan är bara en bråkdel av alla ej uppenbara saker jag skall öva mig på att känna tacksamhet för. Men, jag tror att det är lika viktigt att inse att alla har vi det olika. Det är ingen idé att jämföra med någon annan, inte heller att känna sig dum för att dina problem och utmaningar alltid kommer vara mindre jämfört med någon annans. Någon som är sjuk, någon som inte kan få barn, någon som råkar ut för en olycka, någon som bor i ett annat fattigare land, någon som upplever krig, någon som är hemlös. Det kommer alltid finnas de som har det värre. Och det är ju egentligen inte relevant, inget du borde känna dig dum för eller känna att du inte får tycka dina utmaningar är jobbiga. Det är klart att du får det. Du lever ju mitt i dem.

Insikten om att andra har det värre/sämre tycker jag istället att vi skall använda genom att själva hitta även ljuspunkter och saker att känna tacksamhet för mitt i det jobbiga du kanske upplever eller i det som skaver/irriterar dig. Samt att använda insikten till att känna empati och vara en god medmänniska på de sätt som du kan bidra till.

Som så mycket annat, mycket lättare att säga än att göra. Och kanske att jag inte bör uttala mig om ämnet när jag inte vet hur det är att verkligen ha det jobbigt eller ha stora utmaningar. Jag vet inte, vet bara att jag försöker tänka som ovan. Försöker att inte förminska utmaningarna samtidigt som de inte bör förstoras heller.

Min största utmaning, hitta balans

Detta inlägget är nog på gränser för lite för privat för att bli ett inlägg på min blogg. Men efter en del tanke kring det tror jag inte att jag är ensam om detta, långt därifrån. Därför tänker jag att det kanske kan hjälpa någon annan där ute att jag skriver detta. Så här kommer det.

Jag är en engagerad, lojal och högpresterande person på mitt jobb. Det är ju egenskaper som du kanske säger som positiva när du är på en anställningsintervju. Det tycker jag också att de är, om de inte är så starka och framträdande hos dig att du låter dem vara så starka att det blir några av dina största svagheter. De utmärker sig ofta genom att du vill väldigt mycket, du tycker att du nog fixar bara det där också, du kan ta på dig det där projektet även om du inte riktigt har tid. Du vill ju hjälpa till, du gillar det du gör och du vill att verksamheten skall utvecklas. Blir det för mycket av detta under för lång tid är risken stor att det leder till utbrändhet. Innan det går så långt får du helt säkert tydliga signaler. Tar du de signalerna på allvar och aktivt jobbar för att förändra din situation?

Under mina yrkesår har jag vissa perioder balanserat på gränser för vad jag orkar. I ett av mina första jobb så var det så roligt och så mycket under väldigt oregelbundna arbetstider att jag till slut fick näsblod för första gången i mitt liv. Den signalen kunde jag inte blunda för! Vid några andra tillfällen har jag fått andra symtom som värk i nacke och axlar, svårt att sova mm mm. Vi dessa tillfällen har jag aktivt gjort saker för att bryta situationen och gjort aktiva saker för att ta hand om mig bättre. Träning, sömn, regelbunden massage, bra mat mm är saker som fungerar för mig.

Nu när jag har familj, man och barn och vi är två i familjen som har roliga jobb samtidigt som jag såklart vill träffa barnen så mycket som möjligt är det fortfarande väldigt svårt i vissa perioder att hitta ett sätt som är balanserat. Jag tycker att jag lär mig hela tiden, vissa perioder rycks jag med av allt det roliga och då blir balansen lite dålig. Men kroppen påminner hela tiden. Nu är det dock alltid ett litet dåligt samvete som gnager i mig. Mina älskade ungar, de betalar priset av att jag jobbar mycket. Att hitta balansen här känns viktigare nu än någonsin.

Den som lär mig mest i denna otroligt svåra konst, att hitta en bra balans. Det är min kära man. Han är verkligen helt fenomenal på det. Aldrig att han gör samma ”fel” två gånger. Han analyserar, lär sig och gör om och gör rätt. Han har jobbat på de mest varierande typer av företag och har alltid lyckats att hitta en balans.

Citat från Ulf-Björn; ”Det handlar om att göra rätt sak i rätt tid” (Ja, hur svårt kan det vara? Jättesvårt!)

Hösten…

Det är höst nu! No shit… Om någon har missat det. Funderar varje höst på varför jag inte gillar hösten. Det är lätt att komma på massor av anledningar. Det blir mörkare, det är kallt, det är blåsigt, det regnar mer (iaf kallt regn), Jag fryser konstant, är alltid kall om fötterna, saknar ljuset, blir tröttare av att inte få tillräckligt med dagsljus och sol… Ja ni hör, jag kan hålla på ett tag till.

När jag har diskussioner med vänner och familj brukar jag lite präktigt säga att det är din egen inställning som avgör hur din situation är eller blir. Om du utgår från att något är tråkigt eller skall gå dåligt så blir det ofta så. Men om du istället har en positiv inställning så blir det faktiskt mycket bättre! Du kan helt enkelt välja vilken ”skiva” du vill spela upp i ditt huvud. Skall den gå i moll eller dur…

Märkligt att jag inte kan applicera vissa saker som jag tycker är så bra på mig själv i alla situationer… För just när det kommer till hösten så är det så svårt! Visst, idag har jag efter att insett hur negativ jag är i tanken till hösten försökt komma på vissa saker som är bra. Saker jag kan försöka tänka på och uppskatta för att gilla denna tid mer. När jag stod i köket och diskade och såg regnet och vinden utanför kom jag på några saker…

Bra saker med hösten: Att det är mysigt att vara inne när det rengar och blåser utomhus, att det är skönt att ligga i sängen under det varma täcket när det är kallt i rummet, jag sover bättre på nätterna när det är svalt i sovrummet, det är mysigt att tända levande ljus på kvällen när det är mörkt ute, julen är på väg när det kommer upp mycket belysning i trädgårdar och fönster, det är skördetid av alla härliga frukter och bär, träden är fantastiskt fina, de där enstaka soliga dagarna är fantastiska, det är härligt att tappa upp ett varmt bad och blir varm ända in i sklettet.

Ja, några saker finns det ju som är bra. Men allt ovan känns ändå lite framkrystat… För det är mest i brist på bättre saker som härligt varma sommardagar, att det är ljust ända till kl.22 på kvällarna mm mm.

Men jag antar att det är ok att det är en lång process när jag skall försöka ändra mina presuppar som sitter djupt rotade från att ogilla hösten till att gilla hösten.

Det finns dock en sak jag verkligen gillar med hösten! Det är att min älskade skrutt William föddes och fyller år i oktober. Det gör oktober värt att se fram emot. Det är härligt och mysigt. Men det är så tidigt på hösten att då har jag inte hunnit tröttna. Han skulle fyllt i november. Härligt det måste vara att fylla år i November!

Ja, ni hör ju hur positiv jag är. Bäst att sluta nu och gå och lägga mig så jag kan se fram emot den härliga jobbveckan som inte alls är stressig…

Lyssna på barnen!

I helgen har det kommit massa tänkvärda och kloka meningar från mina två skruttar. De är så söta, så jobbiga, så kloka.

William igår: ”Pappa och mamma, jag önskar mig pengar i födelsedagspresent. Då kan jag hjälpa er att betala räkningar så kan vi vara lediga mer”

Viola idag: ”Mamma, det är jobbigt med sura ungar. William var sur innan, om min bebis blir sur så får du hjälpa mig att passa den”.

Viola igår när UB sa att livet inte alltid är rättvist: ”Nä pappa det är det faktiskt inte. Livet är inte rättvist”.

William: Jag vill inte åka på semester i vinter pappa. Jag vill att du köper en ny bil så jag slipper sitta snett när vi åker till förskolan.”

De är kloka de där skruttarna. Inte så gamla heller ju. Helst det översta uttalandet från William fick mig att verkligen fundera. Han lägger ihop. Kanske så mycket att jag inte skall berätta så mycket för honom. Han vill inte alltid gå till förskolan. Då säger jag att vi går dit för att han skall kunna lära sig saker och leka med kompisar. Han svar är att han kan göra det hemma. Då brukar jag säga att han och Viola är på förskolan för att mamma och pappa jobbar. Han frågar då varför vi jobbar. Jag säger något i stil med: ”För att mamma och pappa vill också lära sig saker och för att tjäna pengar”. Då brukar han fråga varför vi måste tjäna pengar. ”För att vi skall kunna betala vårt hus och våra räkningar och köpa mat” Säger jag. Den konversationen har han nu lagt ihop och insett att han kanske kan önska sig pengar och hjälpa till.

Min älskade lilla unge.

Ovan när de åker skridskor i Varbergs nya ishall med UB idag. Vi frågar alltid vad det roligaste har varit under dagen när vi nattar dem. Syftet är att de skall somna med glada minnen och sova bättre. Ett tips från UB:s kollega.
Violas bästa idag var skridskoåkningen och simningen i simhallen:
Williams bästa idag var att göra pepparkaksborgen som skall plundras på hans barnkalas näst helg.

Laddar upp mig.

Just nu laddar jag upp mig för fullt. I flera timmar nu på morgonen har jag och ungarna legat i en hög i soffan och myst och tittat på Disney… Så skönt!

Sista veckorna har jobbet tagit lite mer energi än det givit. Så jag ligger lite på minuskontot. Då är det skönt att träna, sova, mysa och bara vara. Stor del av helgen kommer tillbringas så även om det blir några timmars jobb också.

Barnen och mannen skall snart på kalas medans jag skall stanna hemma och unna mig spa-dag imorgon Asia Spa! Ska bli så skööööönt! Bada, basta, ligga och läsa i ev vilstol…Längtar.

Ovan: Sist vi var på kalas i Skåne. I min gamla klänning. Idag var det ingen av dem som var sugen på klänning på kalaset. Så släkten får njuta av en annan outfit.

Barnen skall också ladda upp sig lite i veckan genom att vara några dagar hos farmor och farfar. Här är de sist de var där. Viola når äntligen ner till tramporna så nu kan William få åka!