Etikettarkiv: barn

Små bitar av Thailand

Idag när jag och Viola gick hem från en kompis hon lekt med så pratade hon om vad de gjort under eftermiddagen. De hade badat. Hon konstaterade att det var kallt och att hon inte badade länge alls, hon hade hittat en håla i sanden med lite gräs och vindskydd. Där hade det iaf varit lite varmare…

”Mamma, jag saknar Thailand!”. Det var varmare där, vi kunde bada hela tiden och jag kunde hålla andan under vattnet mycket längre än vad jag kan i bassängen på simskolan! Lustigt nog så sa William samma sak igår, att han saknade Thailand och att vi borde flytta tillbaka dit. Att vi väl ändå kan köpa ett hus där och bo där när det är kallt här? Ja, vad svarar jag på det? ”Men hur gör vi med alla vi älskar då? De som vi tycker om att hälsa på?”. Ja, men mamma. De kommer ju och hälsar på förstår du väl. Ja, men såklart!

Fantastiska ungar. Lösningar på allt. Så härligt ändå att de inte bara klagar på vad de inte gillar utan också kommer med konkreta lösningar för att det skall bli bättre. Det hoppas jag verkligen att de kommer fortsätta med.

Thailand i all ära. Men en kväll som det är ikväll. När vinden har mojnat, när vattnet glittrar, fåglarna kvittrar och solen lyser. Ja, då är det inte mycket som slår Sverige… Ikväll är en magisk kväll. Så nu försöker vi helt enkelt med att ta det bästa av två värdar och slå ihop det. Idag blev det så genom att hänga upp ”hänggungan”? som vi köpte i Thailand. Nu får den finnas här som en härlig påminnelse om våra tre fantastiska månader.


Sämre vy när jag tränar yoga har jag haft! Tacksam 🙏💚

Vad ger vi våra barn för förutsättningar?

Har haft lite fler reflektioner från Teneriffa som jag har samlat med lite olika inlägg jag har läst på nätet sista veckorna. Det handlar om våra barn och vilka förutsättningar vi ger dem genom att medvetet och omedvetet stoppa in dem i olika fack och ge dem förutfattade meningar i sin ryggsäck. Såna som vi alla vuxna går och bär på mer eller mindre. Jag funderar ganska mycket på detta, varför vi ger dem de förutsättningar vi gör. Varför kan vi inte försöka låta dem vara fördomsfria så länge det bara går? Jag tror att vi hade fått ett bättre samhälle då. Ett samhälle med mer tolerans och mindre utanförskap. Jag kan visserligen ha helt fel…

Ta tex på min semester vid poolen. Tjejer i åldrar mellan 3-8 år springer och leker och badar i bikinis och baddräkter som är rosa, glittriga, spetsar på, volanger och rosetter. Kan lova att det var ingen vuxen kvinna eller mamma som hade sånt lull lull på sig. Varför sätter vi då på våra barn de kläderna? För att ingen skall, ve och fasa, missta barnet för något annat än en flicka? Flickorna i dessa åldrar hade dessutom bikini med bikiniöverdel. Varför har de en bikiniöverdel?! Vad skall de dölja? Varför? Jag förstår verkligen inte. När vi sen skulle äta middag kunde jag se fina flickor på 5-6 år som hade söta små lackskor, lika rosa och gulliga klänningar och smink!!. Smink, varför?? Vid den åldern? Vad gör vi med våra barn då? Vad lär vi dem? Återigen, jag kanske har helt fel. Kanske sätter det inga spår. Men jag är tveksam. Många vuxna bemöter dem helt klar annorlunda när de ser att det är en flicka respektive pojke, framförallt när de är så till den grad utklädda till prinsessor eller tuffa killar med kläder med actionfigurer, grävmaskiner mm. Hur många vuxna män har tröjor med actionfigurer, grävmaskiner eller arga tecknade figurer?

Misstolka mig inte att jag tycker att vi skall klä våra barn i vuxenkläder/färger. Jag älskar att sätta på barnen bekväma och färgglada kläder. Mina barn älskar Cars och Hello Kitty, (jag gillar det inte, men de har absolut såna kläder) Jag påverkar dem också såklart genom allt jag gör. Men jag tycker att det är viktigt att de får välja. William har både cars och Hello kitty, precis som Viola.

På semestern var det flera som trodde William var en tjej för att han har lite längre hår. Nu vill han ha det. Men jag tror inte det kommer ta lång tid innan han inser att det inte är riktigt ”rätt”.

Jag har funderat på hur mycket det har påverkat mig som liten att jag bar rosa söta spetskläder. Jag vet inte, kanske inte så mycket ändå. Men jag är helt övertygad om att det har påverkat mig att jag tyckte det var orättvist att pappa bara alltid frågade Tobbe om han ville följa med och laga bilen. Jag ville också följa med och gjorde det, han lagade inte min cykel utan han visade mig hur jag skulle göra. Samma med bildäck när jag var äldre. (Ja, byta då. Inte laga…) Samtidigt var det självklart att vara med mamma och laga mat mm.

Egentligen sitter det nog inte så mycket i kläderna, mer än att vi borde låta vara barn vara bekväma. I allt de vill ha. Prinsessklänningar, piratkläder, byxor, mm. Men det jag inte gillar är när vi säger att vissa saker bara är ok för ett av könen. Vad har vi för rätt att bestämma detta och sätta våra barn i såna fack? Varför tycker vi inte det är viktigt att ge dem alla förutsättningar? Att låta dem prova allt?

Våra pojkar som växer upp nu hoppas jag verkligen kommer se det som en självklarhet att de skall vara hemma med sina barn. Då borde vi väl låta dem leka med dockor mm också? Varför skall de berövas denna leken? Varför skall flickor från allra första början sättas med rosa gull med fokus på utseendet?

Det är vi vuxna och vi föräldrar som verkligen kan göra en skillnad här. Vi kan påverka. Vi kan ge våra barn de allra bästa förutsättningarna. Vi kan tänka efter en eller två gånger och göra medvetna val.

För några år sen reagerade jag över leksakskatalogerna för Toys r us och BR leksaker. ”tjejleksakerna hade rosa och ljusa bakgrunder, ”killeksakerna” hade mörka fartfyllda bakgrunder. Det var bara tjejer som lekte med dockor, barbies och lagade mat medans killarna lekte med bilarna, vapnen och actionfigurerna. Jag skrev till båda företagen, fick exakt samma svar på båda breven (samma ägare) och svaren var helt godag yxskaft. Sen dess har jag inte handlat en pinal från de affärerna. Nu gick jag in och kollade julkatalogen. Till min glädje har det skett en förbättring. Sidornas bakgrunder är mer neutrala och det är både tjejer och killar som leker med dockor, bilar, lagar mat och städar. Härligt att se!

IMG_1381
William och Viola älskar att vara Spiderman…

Lyssna på barnen!

I helgen har det kommit massa tänkvärda och kloka meningar från mina två skruttar. De är så söta, så jobbiga, så kloka.

William igår: ”Pappa och mamma, jag önskar mig pengar i födelsedagspresent. Då kan jag hjälpa er att betala räkningar så kan vi vara lediga mer”

Viola idag: ”Mamma, det är jobbigt med sura ungar. William var sur innan, om min bebis blir sur så får du hjälpa mig att passa den”.

Viola igår när UB sa att livet inte alltid är rättvist: ”Nä pappa det är det faktiskt inte. Livet är inte rättvist”.

William: Jag vill inte åka på semester i vinter pappa. Jag vill att du köper en ny bil så jag slipper sitta snett när vi åker till förskolan.”

De är kloka de där skruttarna. Inte så gamla heller ju. Helst det översta uttalandet från William fick mig att verkligen fundera. Han lägger ihop. Kanske så mycket att jag inte skall berätta så mycket för honom. Han vill inte alltid gå till förskolan. Då säger jag att vi går dit för att han skall kunna lära sig saker och leka med kompisar. Han svar är att han kan göra det hemma. Då brukar jag säga att han och Viola är på förskolan för att mamma och pappa jobbar. Han frågar då varför vi jobbar. Jag säger något i stil med: ”För att mamma och pappa vill också lära sig saker och för att tjäna pengar”. Då brukar han fråga varför vi måste tjäna pengar. ”För att vi skall kunna betala vårt hus och våra räkningar och köpa mat” Säger jag. Den konversationen har han nu lagt ihop och insett att han kanske kan önska sig pengar och hjälpa till.

Min älskade lilla unge.

20130929-204615.jpg

 

Ovan när de åker skridskor i Varbergs nya ishall med UB idag. Vi frågar alltid vad det roligaste har varit under dagen när vi nattar dem. Syftet är att de skall somna med glada minnen och sova bättre. Ett tips från UB:s kollega.
Violas bästa idag var skridskoåkningen och simningen i simhallen:
Williams bästa idag var att göra pepparkaksborgen som skall plundras på hans barnkalas näst helg.