Författararkiv: Cecilia Rönn

7 år som gifta och hur vi kommer fram till beslut

Idag har vi varit gifta i 7 år. Min man och jag. Det är ”Yllebröllop”. Borde jag ge min kära man ett par yllestrumpor? Nej, det blir nog inte så. Det jag brukar göra vid dessa högtidsdagar är att reflektera kring dem några dagar innan och efter. Minnas vad vi har gjort. Hur tiden har varit. Vad som har hänt och hur vi kom fram till vårt beslut att gifta oss.

Mycket har absolut hänt. Vi gifte oss som en liten överraskning då vi den sommaren köpte vårt första hus och flyttade in i det den 1 Aug. Så det var nog inte så många som misstänkte något när de blev inbjudna till inflyttningsfest…. Istället var det ett bröllop de kom till. Det blev precis som vi ville. Avslappnat, spontant, romantiskt och helt enkelt en väldigt rolig fest! Att vi sen fick gifta oss i vår trädgård som vi tyckte var helt underbar, det var ett stort plus. Jag minns tillbaka på den dagen med många glada minnen.

Det var i bilen mellan Teckomatorp och Varberg som idé till giftemål där och då växte fram. Av någon anledning gillar vi att prata om saker i bilen. Oftast så kör UB och jag åker med. Vi har en ”trepunktare” att fokusera på (Vägen) och då blir samtalen ofta väldigt bra och väldigt givande. Vi har kommit fram till många saker på det sättet i bilen. Giftemålet, beslutet att skaffa barn, jobbinriktningar, familjebeslut mm. Ofta är själva bilresan lika givande som målet när det är såna här saker som avhandlas.

Det är lika dant för mig nu när jag tillbringar många timmar i veckan i bilen. Visst, det slukar tid som inte är med familjen och inte på jobbet, men det ger värdefull egentid som jag kan ägna åt tankar, funderingar och ljusböcker. Jag gillar att det går att göra något vettigt av ett nödvändigt ont. Ofta går det alltid att göra det. Första delen av bilfärden brukar jag ägna åt att filtrera dagens händelser eller planera det som skall komma. Andra delen av resan brukar jag lyssna på ljudbok/podcast eller reflektera på privatlivet.

20130811-093037.jpg

Bokrecension – ”Love is the killer app”

Nu har jag läst klart boken ”Love is the killer app” och jag tänkte att ni kanske är intresserade av en recension av boken. Det är en ledarskaps/business bok skriven av en genuin amerikan. Vad menar jag med genuin amerikan? Hans språk är verkligen amerikanskt! Det är helt enkelt inte lagom, utan väldigt färgstarkt.

Boken handlar om hur du kan lyckas bättre i karriären och i din business genom att vara en generös medmänniska som delar med dig av dina kunskaper, erfarenheter och ditt nätverk helt utan egen vinning. Din drivkraft är att du vill se andra lyckas genom dig. Du skapar på detta sätt ett unikt och värdefullt nätverk med likasinnade personer och du får affärsrelationer som går bortom all hård fakta kring affärerna. Det blir en personlig relation mellan er där ni känner till varandras familjer och intressen och på det sättet har andra band mellan er än bara de affärsmässiga.

Jag håller helt med bokens innehåll och andemening om att vara en god medmänniska och vilka ringar på vattnet det kan ge. Att sprida värme och glädje och hjälpsamhet i sin omgivning och vad det kan resultera i.

Minus i boken är språket, att den inte är speciellt fängslande och att efter 1/3 av boken känns det inte som att det kommer speciellt mycket nytt.

Dock så är den unik i sig då den endast fokuserar på relationer och inget annat.

CDON, Adlibris, Bokus

Betyg: 3/5….

20130811-093159.jpg

Tacksamhet

Tacksamheten blev så påtaglig härom dagen! Kommer ni ihåg att jag skrev för ett tag sen om att leva i nuet och vara med här och nu. Inte vara ett steg före hela tiden och planera nästa sak och inte heller att vara ett steg efter hela tiden och tänka tillbaka på tider som har flytt. Utan att vara här och nu. Det försöker jag verkligen bli bättre på som jag skrev i det inlägget.

Detta är säkert gammal skåpmat för er, men jag snubblade iaf över ett tips för ett tag sen om att varje kväll innan jag somnar tänka igenom dagen och skriva ner minst tre saker som har varit bra och som jag är tacksam för. Stort som smått. Det har hjälpt mig mycket. Både att leva här och nu och att känna tacksamhet för det jag har.

Härom kvällen när jag var ute med Wilma såg himlen ut som på bilden nedan. Det var tusen gånger finare i verkligheten än som det ser ut på bilden. Men jag var bara tvungen att försöka fånga ögonblicket. Det var så vackert. Även om bilden inte är lika fin så är minnet det för mig. Jag kände i det ögonblicket så stor tacksamhet för allt. Jag är frisk, jag bor på ett underbart ställe, jag har en underbar familj, jag går här en ljummen sommarkväll med min älskade hund och njuter av lugnet.

20130804-214933.jpg

Att lära nya saker

Jag älskar att lära mig nya saker! De två veckorna sen jag kom tillbaka till jobbet har varit väldigt lärorika. Jag har haft nöjet att ersätta några kollegor ut ledningsgruppen på jobbet nu när de har haft semester. Detta har gjort att jag har fått sätta mig in i vissa arbetsuppgifter som jag inte är van vid och har gjort på några år. Samt att jag har haft ännu mer tillfälle att vara ute i verksamheten mycket och prata med mina kollegor. (Härligt med färre möten under en period!) Vad jag har lärt mig! Så mycket kunskap det finns på vår lilla arbetsplats bland mina kollegor. Jag älskar det! Det är bara till att investera lite tid och ställa frågor och lyssna på svaren. Så har jag lärt mig massor!

Dessutom har jag senaste tiden kommit på det optimala sättet att lära mig saker utan att läsa. Jag älskar att läsa böcker, men jag hittar nästan aldrig tiden att läsa. Nu har jag insett att jag kan lyssna på Podcasts och ljudböcker! Det är underbart! När jag är ute och går, springer, cyklar eller kör bil så lyssnar jag på detta. Helst plötsligt slår jag två flugor i en smäll. Jag motionerar eller tar mig till och från jobbet samtidigt som jag lär mig massor av intressanta saker. Det är så bra. Nu tänker jag googla fram något som liknar Netflix fast med ljuböcker att ladda ner. Visst måste det finnas? Något du kan betala för per månad och få tillgång till både faktaböcker och skönlitteratur?

I veckan skall jag till Serbien på en ”Packaging expert workshop” Min förväntan är att jag kommer lära mig massor. Både lära känna mina kollegor och knyta värdefulla kontakter, samt lära av deras goda exempel och lära mig av erfarenheter. Jag ser verkligen fram emot veckan.

Jag undrar bara vilka kunskaper som jag måste glömma av nu när jag kommer lära mig massor av nya… Risken finns att det blir kunskaper om tvättning, städning, mangling, diskning mm. Tur att vi är fler i hushållet som kan de sakerna…

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Hur ser du på livet? Är glaset halvtomt eller halvfullt? Ser du saker från den positiva sidan eller förväntar du dig det värsta? Jag tycker att detta är intressanta frågor och jag tror att det påverkar vår vardag mer än vi tror. Ibland befinner vi ju oss i såna ytterligheter att det är svårt att se det kanske jättemörkt eller jätteljust.

Men i vardagen så tror jag att vi själva kan styra till stor del om vi ser på livet och de situationer som uppstår. Hur du dessutom går in i olika situationer tror jag påverkar din omgivning mer än du tror. Det sägs att du utstrålar 80% genom kroppsspråk och 20% genom talet. Jag tror verkligen på det.

Det allra viktigaste tror jag är att du sätter dig själv i förarsätet på ditt eget liv och gör ett aktivit ställningstagande på hur du vill se på tillvaron. Livet är ju faktiskt för kort för att gå och vara missnöjd på tillvaron utan att göra något aktivt för att bryta sig ur den situationen.

Skall man leva som att varje dag är den sista?

Idag blev jag påmind om hur kort livet kan bli och om hur skört det är. Att du verkligen inte kan ta något för givet. En person jag känner genom jobbet gick bort i förra veckan. Väldigt hastigt. Från frisk till att bara trilla ihop. Det händer då och då och vi kan ibland läsa om det när det är något idrottsstjärna eller något som drabbas. Det är alltid lika hemskt. Så hemskt att du faktiskt inte vet om du kommer göra det du har planerat om ett dygn, eller ens om några timmar.

När jag tänker för mycket på det ryser jag och känner mig väldigt illa till mods. Tankar som att vara tacksam för livet, för allt jag har kommer och etsar sig fast. Tankar om att fokusera på vad som verkligen är viktigt i livet. Tar jag vara på livet tillräckligt mycket? Skall jag leva som att varje dag var den sista?

Nej, jag tror inte att det är rätt för mig. Då skulle jag inte vilja gå till jobbet varje dag och spara undan pengar på lönen mm. Det skulle inte tjäna något till. Jag vill leva som att jag skall få vara kvar ett tag till och skapa en stabil och säker framtid för min familj. Men samtidigt tror jag att jag måste och många med mig kanske njuta mer av nuet. Jag har skrivit om det innan och jag försöker verkligen det. När sånt som ovan händer så blir det så ännu mer påtagligt. Jag är så tacksam att jag lever! Att jag har ett jobb att gå till, en familj, vänner, en kropp som inte ger mig några större begränsningar.

Jag hade ett samtal med en kollega om såna här saker förra veckan också. Vi resonerade om vad som kommer kännas viktigt om ett ex antal år när vi har gått i pension och barnen är stora. När jag ligger på dödsbädden, är det troligt att jag kommer ångra att jag inte jobbade mer eller att jag inte umgicks mer med min familj?

Nu blev jag ganska personlig. Missförstå mig rätt. jag älskar mycket med mitt jobb, hade jag inte gjort det hade jag inte velat lägga ner mycket tid på det. Det är otroligt utmanande, utvecklande, energigivande och jag har fantastiska kollegor. Men ibland, när det blir politik, när det blir för pressat, när det blir för mycket. Då måste jag ta mig en tankeställare och faktiskt inte springa vidare i ekorrhjulet utan att stanna upp och tänka.

När jag tänker efter så har jag ju faktiskt lyckats att vara föräldraledig i två omgångar. Några månader varje gång. Jag har kunnat ha en lång sommarsemester när barnen var lite mindre. Jag kunde jobba lite kortare arbetsdagar förra hösten. Företaget satsade på mig och gav mig nytt jobb när jag var gravid. Jag har lärt mig att jag är inte oumbärlig, ingen av oss är det. Inse det och känn sedan trycket lätta på axlarna! (Se dessutom till att omge dig med duktiga människor)

Så idag när jag lägger mig i sängen kommer jag tacka för allt jag har och hur lyckligt lottad jag är. Vi har alla något att vara tacksamma för varje dag. Det tror jag på.

20130729-183220.jpg

Hur lyssnar du?

Jag har funderat på det där med att lyssna. Hur du egentligen lyssnar.

För några år sen gick jag en endagarskurs i ledarskap med ledarna. Den handlade bland annat om hur man lyssnar. Att du kan lyssna på olika nivåer, 1:a, 2:a och 3:e nivån.

Många lyssnar på 1:a nivån. Du tänker på vad personen säger men dina tankar går också till hur du kan relatera det den säger till dig själv. Svaren blir då ofta att du svarar med någon egen erfarenhet ur det ämnet och om hur det var för dig utan att personen har frågat efter det. Det här skall vara väldigt vanligt och egentligen lyssnar du inte så mycket utan är mest intresserad av att dela med dig av dina egna erfarenheter i ämnet. När jag lärde mig det och tänkte kritiskt på hur jag är i vissa situationer så insåg jag att jag gjorde så ganska ofta. Ibland, om du tar en fika med en vän så är det ju ett normalt sätt att föra en konversation. Men om du pratar med en medarbetare eller kollega om något speciellt så kanske det inte alls är ett bra sätt att lyssna på.

Då kan det vara på sin plats att anstränga sig lite mer och faktiskt lyssna på riktigt genom att istället ställa frågor, inte alls tänka ur eget perspektiv mm. Det är mycket svårare anser jag. Men det kan vara så otroligt effektivt!

Som i de flesta fall så handlar det om att vara medveten om vad du gör och anpassa det till den situationen som krävs. Helt enkelt så gör medvetenheten om ditt eget beteende att du kommer väldigt långt. När du sen också lär dig styra det bra så är det spännande att se vad som kan hända.

Att lyssna och lära

Nu har jag lite bittert lämnat det härliga semesterlivet och återvänt till jobbet. Trots alla inlägg på Facebook med semesterfirande vänner och familj på stranden har det varit roligt att komma tillbaka till jobbet.

Det är högtryck nu! Det händer mycket och det är tydligare än någonsin varför vi går till jobbet. Vad värdekedjan är.

Det är fantastiskt roligt att träffa kollegorna igen. Vad som är ännu bättre är alla kloka saker de säger. Jag insåg att hur härligt det än är med semester och att för omväxlings skull jobba med händerna på riktigt så är det väldigt stimulerande och utmanande att jobba med massa människor, utmanas, ta in intryck och lära mig.

Igår hade jag en diskussion som verkligen gav mig mycket och jag gick därifrån med något av en ”aha-upplevelse”! Min tanke var: ”Kan det vara så enkelt” Ja, det kan det nog.

Jag blev iaf tillräckligt övertygad för att prova. Funkar det så har jag underlag för att skriva en ”bestseller”…

Naiv, godtrogen, blåögd?

Jag funderar ibland på om jag är naiv, godtrogen eller blåögd. Skulle nog vilja säga att ja, det är jag till viss del. Men jag har sett det både som en bra egenskap och en dålig egenskap. Den biten av den dåliga egenskapen som jag tycker det är har jag försökt skala bort och till viss del har jag ju genom att gå på nitar lärt mig att inte vara det ”för mycket”. Men jag vill inte bli av med allt. För jag ser det också som att det är de egenskaperna som gör att jag har en positiv grundsyn på människor, att jag som utgångspunkt när jag träffar personer tror gott om dem och att de även skall vilja mig väl. Jag utgår från att ingen medvetet vill ljuga för mig eller göra mig illa. Det vill jag inte tappa helt. Samtidigt som jag har insett att det är nödvändigt att vara lite kritisk till det jag hör och ser. Jag kan inte i alla lägen utgå från att det är så som sägs mm. Det finns ju ofta två sidor av myntet och tyvärr så har den egna agendan ibland större fokus hos personer är det gemensamma målet.

I fredags hände något som verkligen förstörde hela min helg. Jag är arg på mig själv att jag inte släppte det utan lät det förstöra mina sista semesterdagar med familjen. Tyvärr var det en nit i ovan som fick mig att tänka och reflektera mycket kring detta. Jag kände mig ordentligt lurad och till viss del sårad. Här hade jag hjälpt till och så blir resultatet negativt! Både för mig och för andra. Det är pissigt. Helst när avsändaren inte verkar bekomas av det, tar det lättvindigt och inte ens ber om ursäkt för att det blev som det blev.

Händelsen gjorde att jag har tänkt mycket på det där med naiviteten mm. Är jag för naiv? Är jag för blåögd och godtrogen? Vart går gränsen mellan att det är en positiv egenskap att du är öppen och tror gott om personer och att alla jobbar för det gemensamma till att det slår över och du är för naiv så att det går ut över dig själv med negativa konsekvenser som följd.

Jag vet inte vart gränsen går.

Jag antar att det är en process. Solklart är iaf att jag har flyttat mig lite längre ifrån naiv-skalan sen händelesen och jag kommer att vara lite mer restrektiv och vaksam i liknande situationer i framtiden. Hoppas bara inte att jag måste färdas så långt på skalan att jag hamnar på andra sidan med synisk, beräknande och misstänksam till allt och alla.