Författararkiv: Cecilia Rönn

Motivation

Idag insåg jag en intressant (tycker jag iaf) sak gällande motivation och vad det är som gör att vi tar tag i saker och får dem gjort.

Vi flyttade in i vårt hus för nästan exakt ett år sen. Vi köpte en lampa av de gamla ägarna. Både för att vi tyckte den var fin och för att det var praktiskt att den redan var upphängd i taket då det är ca 5 meter i takhöjd i vardagsrummet. Tyvärr visade det sig när vi möblerade att vi inte ville ha vårt matsalsbord på samma plats som dem. Så lampan hängde alldeles för lågt då vi har TV och soffa vi den och går in i den varje gång vi skall passera till soffan. Den hängde på en höjd så att jag precis slog pannan i den. Någon gång under de första veckorna dunkade jag pannan rejält hårt i den och fick mig en bula. Så även för UB hänger den alldeles för lågt. Jag har tänkt på att höja den många gånger, klättrade upp till lampan och konstaterade att det krävs att jag tar mig ända upp i taket för att höja den.

Vi har stege och alla verktyg. Men ändå har inget hänt. Inte fören idag. Så vad är det som hände idag?!.

Det var UB som äntligen tog tag i projektet. Varför tror ni att han gjorde det? Fick han nog? Slog han sig och tänkte att nu vill jag inte slå mig mer? Nej, inget av det. Han har köpt prylar för att göra ett intelligent hem. Han kan styra lampor, dimra lampor, sätta tajmer på lampor och sätta upp rörelsedetektorer så att någon lampa börjar lysa när man passerar. Allt kan sen styras med mobilen. Nu hade han fått hem sakerna och ville sätta dimmer på de två lamporna i vardagsrummet. Så för att göra det var han tvungen att hämta in stegen och klättra upp den 5 metrarna. Samtidigt hissade han upp lampan en bit.

När jag stod och höll i stegen tänkte jag på det här med motivation och execution. Vi pratar mycket om execution på jobbet nu. Vad är skillnaden mellan företag där saker verkligen blir genomfört och på företag som inte genomför lika bra. Jag tror att det är samma sak, det gäller att hitta motivationskrafterna hos individerna.

Varken jag eller UB har tagit tag i att hissa upp lampan på nästan ett år, tills UB fick hem sina leksaker och verkligen ville installera sin utrustning för att få till de funktioner han vill ha. Han fick en motivation som gjorde att han tog tag i det. Man skulle kanske kunna tro att det är tillräckligt motiverande att hissa upp lampan så att vi inte riskerar att slå huvudet i den. Men nej då, vi har hittat ett sätt att gå runt eller böja huvudet så att vi inte slår oss i huvudet. Skulle det inte vara tillräckligt motiverande att det helt enkelt är jäkligt fult att lampan hänger så lågt ner och det stör en varje gång jag passerar? Nej, jag har helt enkelt vant mig…Så tillräckligt fult var det inte. (Detta är faktiskt konstigt, för när jag gör något projekt annars så brukar jag alltid se till att få det exakt så som jag vill ha det från början. Annars vet jag att jag går och retar mig på det som inte är bra nog) Men i detta fallet var det kanske bra nog?

Så kan det vara så att vi blir som mest motiverade när vi helt enkelt hittar ett ”högre” syfte och ser fler vinster med att anstränga oss än att ”bara” ha som motivation att undvika något negativt? Ja, det tror jag helt klart på! Hitta de kraftfulla drivkrafterna så att motivationen tar dig hela vägen.

Nu är lampan äntligen i rätt höjd. Det roliga är att UB duckar fortfarande när han går förbi….

Våga ge jobbig feedback

Jag har funderat några dagar på det här med feedback. Hur man bör ge det, hur man säkrar att mottagaren tar emot den så som du har tänkt, hur du följer upp efteråt mm. När det handlar om att ge feedback till en annan person kan du ju faktiskt aldrig riktigt veta hur personen kommer ta det. Kommer budskapet gå fram så som du har tänkt dig? Kommer personen lyssna eller reagera med taggarna utåt och attackera dig istället, eller kanske hen slår ifrån sig och kommer med bortförklaringar? Eller reagerar på ett annat sätt du inte har tänkt dig.

Det finns en uppsjö med modeller för att ge feedback, det finns massvis med kurser du kan gå för att lära dig ge feedback. Det finns kurser och modeller för ”det svåra samtalet”. Vare sig det gäller jobbet eller privat så tror jag att det är väldigt viktigt att våga ge feedback. Men jag ger inte så mycket för ovan modeller och kurser. Visst, är du lite nervös så är det väl bra att ha en ”modell” att hänga upp sitt samtal på eller kanske att ha provat genom att ha övat på en kurs. Men det kan du faktiskt göra utan att gå på kurs.

Jag tror på två saker när du ger feedback. Glöm inte av dessa två saker så kommer du långt.
1. Tänk ut den goda intentionen innan: Med det menar jag att så länge du agerar med en god intention (låter ditt hjärta vara med) så kan du ta upp i princip vilket jobbigt ämne som helst som du vill ge feedback på. Har du en god intention med det du säger och tänker på det i samtalet så brukar det gå bra. Då ger du ju personen feedback för att du vill den personen väl. Det är det viktigaste att ha med sig tycker jag.

2. Gör inga du och jag övertramp: Med det här menar jag att det är viktigt att du är ”du och jag sorterad”. Alltså säger du inte ”Alla tycker att” eller ”du är så jobbig när du”. Du pratar helt enkelt utifrån det du själv har sett och hört. Inte utefter vad någon annan har sett och hört. Samt att du inte lägger åsikter eller värderingar på den andra personen utan pratar utifrån vad du känner och hur du tycker att det verkar. Ett ex. Istället för att säga ”Du är dum” kan du säga ”När du säger så blir jag sårad”

Så helt enkelt tror jag att vilken modell du än använder eller hur många kurser du än går på så är det viktiga att ha med den goda intentionen och vara noga med att vara du och jag sorterad. (Skall du ge feedback på något som är större och väldigt känsligt för dig och personen så ta hjälp av en kollega eller vän innan som du litar på och öva!)

Julefrid…

Tipp tapp, tyst det är i husen. Stilla natt, heliga natt. Allt är frid, julefrid.

Känner ni så? Eller är det hysteriska dagar nu innan jul med alla ”måsten” som skall göras?!

Tänkte på det i helgen… Vi är en stor familj så när vi firar jul brukar vi dela upp sysslorna när det gäller julmaten. Vi har knytkalas. Tillsammans bestämmer vi vad vi vill ha på julbordet och sen fördelar vi sakerna. Jag var inte med när mina kära syskon fördelade maten i år. Jag fick julgodiset… Ja, ja. Det är ju inte så jobbigt tänker du nu. Men om du bor inne i mitt huvud skulle svaret vara ett helt annat. Fattar ni hur mycket tid det tar att göra julgodis som ”man skall” göra det? Knäck, kola, tryffel mm mm.

Så…. jag strejkar. I år blir det sockerfritt och nötfritt (W är ju allergisk) tänkte jag. Tänkte allra först att jag skulle köpa allt. Men vissa saker skall faktiskt vara som vissa saker skall (som Ove skulle sagt). Så jag gjorde istället. Det som blev så bra var att två av mina snälla syskon kom hem till mig igår och hjälpte mig hela dagen. (Vad va det jag sa. Det tar jättelång tid även om jag strejkar och bara gör lite sockerfritt och nötfritt godis) Hur som så blev det bara trevligt. Inget stress, inget annat.

Nästa helg är det pepparkaksbak och julpyssel med barnen på listan. Också bara trevligt och roligt och något vi gör för att vi vill.

Kom ihåg det nu. Gör bara det ni vill! Skit i alla andra! Skit i det folk lägger upp på facebook om glöggmys, hemagjord snapps, superavancerade paket, julgodis, hemagjord korv, egengjord senap och julgranspynt. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något som ni tycker är kul och får energi av!

För julen skall ju faktiskt vara fridfull. Tycker jag iaf.

Bokrecension – Heavy metal management

Fick ett boktips av min hårdrockande lillebror gällande en annorlunda managementbok. Då jag är intresserad av ämnet var jag ju tvungen att läsa den. Boken heter ”Heavy metal managment” och handlar om att näringslivet borde se kopplingarna mellan hårdrockens värld och näringslivet och lära av hårdrocken. Varför skall du nöja dig med nöjda kunder och medarbetare när du kan få hysteriska fans, varför skall du nöja dig med att gå från ”Good to great” När du kan gå från ”Good till Bad ass”

Boken är enkel att läsa och varvar en del humor med en del allvar. Jag som är väldigt dåligt insatt i hårdrocken och dess historia lärde mig om det samtidigt som jag fick många intressanta saker att tänka på och försöka dra paralleller till som jag kan använda i vardagen. Hur kan jag tex lära mig av hårdrocken när det kommer till vision, värdegrund och uthållighet i att tro på att följa sin övertygelse för att bli riktig framgångsrik. Eller hur kan jag lära mig om kundlojalitet, medarbetarengagemang, strategier och storytelling. Framförallt storytelling tror jag att företag generellt kan bli mycket bättre på och jag vet att jag bör bli mycket bättre på det.

Så sammanfattat tycker jag att det var en bok värd att läsa om du är lite intresserad av managment, hårdrock eller i vad som skapar engagemang hos människor. Dock lite väl dyr för vad du får tycker jag…Så långa den på biblioteket om det går, eller av min bror…

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Hur dumma får vissa människor vara?!

Jag blir så trött ibland. Detta är nog inte mitt mest välskrivna inlägg. Men jag måste bara få ur mig det.

Ok, nu har jag formulerat om mig ändå några gånger då jag nog inte kan vara så detaljerad. Ursäkta för det, hoppas poängen går fram ändå.

Hörde en diskussion i ett offentlig sammanhang idag då några diskuterade sitt jobb. Jag blev helt häpen! Diskussionen handlade om att den ena var upprörd över att elstolparna på hens arbetsplats alltid var upptagna av bilar som parkerat där utan att använda dem till sin motorvärmare och hen tyckte det var för j-vligt att inte företaget och cheferna gjorde något åt detta, som att patrullera på parkeringen och sätta lappar på folks bilar! Personen hade fått svar från fastighetsansvarig att det är ju till största del individens ansvar att lämna dessa platser fria. Men hen tyckte att det är minsann chefens ansvar.

Men allvarligt tänkte jag, om problemen ligger på denna nivå på det företaget så kan problemen inte vara stora… Vilken bubbla befinner du dig i???

Inte i den bubblan som har stor arbetslöshet, ekonomisk instabilitet i europa, där du är glad att du har jobb och bil (med eller utan motorvärmare!), att du är frisk, att din familj är frisk, att du är tacksam för det du har, att du har en positiv inställning till livet!

Jag blir bara så trött…Kom in i matchen…

Vad ger vi våra barn för förutsättningar?

Har haft lite fler reflektioner från Teneriffa som jag har samlat med lite olika inlägg jag har läst på nätet sista veckorna. Det handlar om våra barn och vilka förutsättningar vi ger dem genom att medvetet och omedvetet stoppa in dem i olika fack och ge dem förutfattade meningar i sin ryggsäck. Såna som vi alla vuxna går och bär på mer eller mindre. Jag funderar ganska mycket på detta, varför vi ger dem de förutsättningar vi gör. Varför kan vi inte försöka låta dem vara fördomsfria så länge det bara går? Jag tror att vi hade fått ett bättre samhälle då. Ett samhälle med mer tolerans och mindre utanförskap. Jag kan visserligen ha helt fel…

Ta tex på min semester vid poolen. Tjejer i åldrar mellan 3-8 år springer och leker och badar i bikinis och baddräkter som är rosa, glittriga, spetsar på, volanger och rosetter. Kan lova att det var ingen vuxen kvinna eller mamma som hade sånt lull lull på sig. Varför sätter vi då på våra barn de kläderna? För att ingen skall, ve och fasa, missta barnet för något annat än en flicka? Flickorna i dessa åldrar hade dessutom bikini med bikiniöverdel. Varför har de en bikiniöverdel?! Vad skall de dölja? Varför? Jag förstår verkligen inte. När vi sen skulle äta middag kunde jag se fina flickor på 5-6 år som hade söta små lackskor, lika rosa och gulliga klänningar och smink!!. Smink, varför?? Vid den åldern? Vad gör vi med våra barn då? Vad lär vi dem? Återigen, jag kanske har helt fel. Kanske sätter det inga spår. Men jag är tveksam. Många vuxna bemöter dem helt klar annorlunda när de ser att det är en flicka respektive pojke, framförallt när de är så till den grad utklädda till prinsessor eller tuffa killar med kläder med actionfigurer, grävmaskiner mm. Hur många vuxna män har tröjor med actionfigurer, grävmaskiner eller arga tecknade figurer?

Misstolka mig inte att jag tycker att vi skall klä våra barn i vuxenkläder/färger. Jag älskar att sätta på barnen bekväma och färgglada kläder. Mina barn älskar Cars och Hello Kitty, (jag gillar det inte, men de har absolut såna kläder) Jag påverkar dem också såklart genom allt jag gör. Men jag tycker att det är viktigt att de får välja. William har både cars och Hello kitty, precis som Viola.

På semestern var det flera som trodde William var en tjej för att han har lite längre hår. Nu vill han ha det. Men jag tror inte det kommer ta lång tid innan han inser att det inte är riktigt ”rätt”.

Jag har funderat på hur mycket det har påverkat mig som liten att jag bar rosa söta spetskläder. Jag vet inte, kanske inte så mycket ändå. Men jag är helt övertygad om att det har påverkat mig att jag tyckte det var orättvist att pappa bara alltid frågade Tobbe om han ville följa med och laga bilen. Jag ville också följa med och gjorde det, han lagade inte min cykel utan han visade mig hur jag skulle göra. Samma med bildäck när jag var äldre. (Ja, byta då. Inte laga…) Samtidigt var det självklart att vara med mamma och laga mat mm.

Egentligen sitter det nog inte så mycket i kläderna, mer än att vi borde låta vara barn vara bekväma. I allt de vill ha. Prinsessklänningar, piratkläder, byxor, mm. Men det jag inte gillar är när vi säger att vissa saker bara är ok för ett av könen. Vad har vi för rätt att bestämma detta och sätta våra barn i såna fack? Varför tycker vi inte det är viktigt att ge dem alla förutsättningar? Att låta dem prova allt?

Våra pojkar som växer upp nu hoppas jag verkligen kommer se det som en självklarhet att de skall vara hemma med sina barn. Då borde vi väl låta dem leka med dockor mm också? Varför skall de berövas denna leken? Varför skall flickor från allra första början sättas med rosa gull med fokus på utseendet?

Det är vi vuxna och vi föräldrar som verkligen kan göra en skillnad här. Vi kan påverka. Vi kan ge våra barn de allra bästa förutsättningarna. Vi kan tänka efter en eller två gånger och göra medvetna val.

För några år sen reagerade jag över leksakskatalogerna för Toys r us och BR leksaker. ”tjejleksakerna hade rosa och ljusa bakgrunder, ”killeksakerna” hade mörka fartfyllda bakgrunder. Det var bara tjejer som lekte med dockor, barbies och lagade mat medans killarna lekte med bilarna, vapnen och actionfigurerna. Jag skrev till båda företagen, fick exakt samma svar på båda breven (samma ägare) och svaren var helt godag yxskaft. Sen dess har jag inte handlat en pinal från de affärerna. Nu gick jag in och kollade julkatalogen. Till min glädje har det skett en förbättring. Sidornas bakgrunder är mer neutrala och det är både tjejer och killar som leker med dockor, bilar, lagar mat och städar. Härligt att se!

William och Viola älskar att vara Spiderman…

Kampen om solstolarna

Har precis kommit hem efter en vecka på Teneriffa. Helt underbart att tillbringa en vecka med lata dagar, sol, bad, avkoppling och böcker. Vi bodde på ett all-inclusive hotell med både barnklubb och andra aktiviteter. Rena drömmen för barnen. Dock så förundras jag över männskliga beteenden och passar på att reflektera lite kring detta. Det jag funderade mest på denna veckan är det här med solstolarna. Det är ju inte unikt för denna semesteranläggningen, väldigt många procent av gästerna tassar upp tidigt och ”paxar” solstolarna de vill ha under dagen. Varför gör de det? Ja, jag fattar ju att de vill säkra att de har de bästa platserna. Men ändå…

Vän av ordning som jag är så irriterar jag mig på att det står stora skyltar där det tydligt står att det inte är tillåtet att reservera solstolar… (Ja, jag är inte helt olik Ove ibland) Men det som mest stör mig är att skylten tydligt står där men personalen på hotellet skiter i det. Självklart blir det ett accepterat beteende då. Det är som alla regler, om det inte är viktigt att de efterlevs så skiter man ju i dem. Som några andra på semestern sa, ”Vi gillar ju egentligen inte det här med att paxa solstolarna, men alla andra gör det ju”

För mig innebär det iaf en stress att hålla på med såna aktiviteter på morgonen så vi försökte att vägra att befatta oss med det. Det löser sig ju ändå. (Jag övar på att vara lite mer manjana på semstern…)

Det intressanta här var ändå att studera fenomenet då poolskötaren faktiskt gick och samlade in alla handdukar och vattenleksaker som hade lagts ut på stolarna innan kl08. Det rådde endel förvirring när folk hade paxat solstolarna med sina blåa handdukar från hotellet innan åtta. Poolskötaren hade samlat in dem innan kl.08 och sen hade det kommit någon annan och paxat samma solstolar med sina blåa handdukar efter kl.08… Min skadeglada sida tyckte att det var lite roligt att studera reaktioner och beteenden sen… hihi…

Baka kaka på bara russin

Jag har en klok kollega som pratar mycket. Han säger att han är auditiv. Så är det helt klart, dock är det en positiv sak med det, han pratar ofta med liknelser. Vilket faktiskt är väldigt kraftfullt. Det blir en form av storytelling och jag tror också att det innebär att det han säger är lättare att komma ihåg. Han har en liknelse som handlar om att baka kaka på bara russin. Vad innebär det då?

I själva verket är det väldigt enkelt, om du också använder uttrycket plocka russinen ur kakan. Det handlar helt enkelt om att plocka ut russin ur olika delar och sen gå hem och försöka att baka en ny kaka, men med bara russin. Tror du att den kommer hålla ihop?

Jag skriver detta inlägg för att du inte skall falla i fällan. Att jämföra dig med en massa andra och sen känna dig lite mer misslyckad. Ta facebook tex, dina vänner där lägger ut bilder från Runkeeper på hur långt de har sprungit eller gått, någon annan lägger ut bilder från söndagsbaket, några från utflykten med barnen, några från festen med vännerna, några från den mysiga kvällen med partnern på tu man hand, några från barnens helgaktiviteter. När du sitter och tittar på det alla dina vänner gör så funderar du på hur de kan hinna med allt. Hur skall du hinna med att veckohandla, laga söndagsmiddag i 10 timmar, baka härliga bakverk som familjen kan njuta av, springa 2 mil innan solen har gått upp, ta med barnen till några aktiviteter eller lekplatsen, tvätta, städa, diska, stryka, planera veckan, mysa med partnern, höstrensa i trädgården och njuta i solen!!! Gahh!!! Sluta genast om du tänker som ovan! Min kollega har rätt, det går inte att baka en kaka på bara russin. Alla har vi några russin, men för att få allt att hålla ihop behöver det finnas något annat runt också. Det går inte att bygga något som håller på bara russin. Så lugna ner dig, dina facebookvänner gör inte allt. De gör en sak eller kanske två. Vi måste ju helt enkelt prioritera vad vi vill lägga tid på. Alla har 24 timmar på ett dygn.

Sen så verkar dock vissa människor hinna med väldigt mycket. Om du då känner att du också vill tidsoptimera så prata med dessa personer och låt dig inspireras. Ta det du gillar och väv in i din vardag. Plocka några russin helt enkelt och lägg in dem i din kaka.

Vad är det som påverkar klimatet i din grupp och vad spelar det för roll

sista delen i hur du får din grupp att prestera mer. Hur du är, vad du har för jobb och vilken ledarskapsstil du har påverkar klimatet i din grupp. Klimatet bestämmer hur stor prestation du kan få ur din grupp. Om du har missat de andra delarna så kan du läsa om dem här: Del 1, del 2, del 3.

De faktorer som påverkar klimatet utifrån denna modell är:
Flexibility: Detta mäter hur flexibel organisationen är i form av om du har mycket onödiga och otydliga regler och rutiner. Det handlar absolut inte om hur många du har. I organisationer med väldigt mycket styrning i from av regler och rutiner kan flexibiliteten uppfatta som väldigt hög för att de anställda förstår reglerna och anser att de är nödvändiga. Nya ideér skall också uppskattas och tas tillvara.
Responsibility: Handlar om att människorna i organisationen skall känna att de har tillräckliga befogenheter för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt.

Dessa två faktorer ovan sägs ha en direkt positiv påverkan på klimatet i din organisation. De jag skall nämna nedan är de som har en negativ påverkan på klimatet i organisationen när de inte fungerar. De är följande:
Standars: Medelmåttighet är tillåtet. Eller målen är för lätta att nå eller helt omöjliga att nå. Det är litet fokus på att bli bättre.
Rewards: Du känner att belöning, feedback och erkännande är kopplat till prestation.
Clarity: Det är inte tydligt för dig vad de viktiga prioriteringarna är eller vad som är förväntat av dig. Det kan också vara otydligt hur din roll och dina prioriteringar passar in i helheten.
Team Commitment: Teamkänslan är inte bra och du och dina kollegor jobbar hellre på var sitt håll mot egna prioriteringar än mot det gemensamma målet.

När du befinner dig i en organisation är meningen att du som chef skall försöka hålla upp paraplyet och ”skydda” din grupp till viss del från vissa saker som kan komma uppifrån, försöka skapa klarhet, teamkänsla och använda ditt ledarskap för att skapa en känsla av att bra klimat där dina anställda kan och vågar använda sin fulla potential. Genom att identifiera gapen som upplevs av din grupp här så kan du använda tidigare nämnda ledarskapsstilar för att förbättra klimatet och på det sättet få ur bättre prestationer av din grupp. Samtidigt som känslan och tillstånden i din grupp också förbättras.

Saker för att mota höstdeppigheten

Undrar vad det är med mig och hösten… Jag verkligen ogillar hösten… Försöker verkligen att hitta ljuspunkterna och visst finns det massor av såna. Men det här mörkret… Det tar verkligen av min energi. Men jag är inte ensam, om jag skall tro på den här artikeln så känner 90-95% av svenskarna av SAD (Årstidsbunden depression). Medans det tydligen bara är 2-3% som behöver tex. ljusterapi. Enligt artikeln räcker det för de flesta att ta en promenad i dagsljus varje dag.

Jag tänkte i fredags att jag får göra något åt det istället för att tänka att jag är trött. Så nu har adventsljusstakarna och ljusslingorna åkt upp samt en massa levande ljus. Vips så blev det mycket trevligare och mysigare!

Jag har också gnällt över hur kallt det är hela tiden och hur mycket jag fryser. Alltid kall. Så i måndags när jag skulle gå och lägga mig låg det en present på kudden! Det var en väldigt tunn madrass med värmeslingor i som man lägger under lakanet. Så skönt! Tänk att jag har en så snäll man som kommer med små härliga och varma överraskningar.

Så jo, det är ju helt klart möjligt att hitta ljuspunkter på hösten också. För övrigt skall jag försöka att komplettera ovan med att helt enkelt använda lunchrasten till att ta en promenad när det är ljust och härligt. Det kommer nog ha dubbel effekt.