Jag läste ett intressant inlägg på VD-bloggen för några dagar sedan. Tyckte det var bra och tänkvärt. Alla ni som jobbar och har haft erfarenheter av några olika chefer kan nog skriva under på att det är viktigt med en bra chef. Samt att det är väldigt stor skillnad på en bra chef och en mindre bra chef. Jag är övertygad om att det kan vara skillnaden mellan topp-prestation, trivsel eller på andra skalan tom leda till sjukskrivning.
Såklart är det ju helt individuellt vad som är en bra chef. Vissa kan tycka en person är jättebra medans någon kanske inte alls tycker att den personen funkar. Det spelar ju in vilken typ av personlighet du har, chefen har, hur bra ni ”klickar” samt hur bra du och den är på att vara öppen och ge och ta feedback.
Fast jag skulle vilja slå ett slag för att gå ännu längre än att bara ställa krav på din närmsta chef, ställ krav på hela arbetsplatsen om du är jobbsökande. Det är verkligen viktigt att du väljer en organisation som har ett klimat som du känner att du passar in i och som står för det du tror på och tycker är viktigt. Iaf om du skall kunna ge ett riktigt engagemang och känna att du också får tillbaka mycket i utveckling och trivsel. Dessutom är det ju så att även den bäste chefen kan bli bakbunden och inte kunna visa sitt rätta jag i en organisation som inte tar tillvara eller ger den personen utrymme att vara en bra ledare.
Så gör som de tipsar om i bloggen! Googla din chef, googla företaget och när du kommer på intervju, se till att du får tid att ställa frågor till din kommande chef om både hens ledarstil och prioriteringar samt om företaget. Sist, be om referenser och att få tala med kommande kollegor.
Imorgon är det dax för strategitenta. Det var många år sen jag hade tenta så det skall bli spännande imorgon. Samtidigt så känns det som att det är mycket som skall läras in utantill. Det ställer jag mig lite skeptisk till efter ca 13 år i arbetslivet. Dock så förstår jag såklart vikten av att man skall kunna förstå litteraturen, kunna relatera till den och knyta ihop de olika teorierna mm. Kanske går det inte att göra på något annat sätt än att man skall lära sig alla artiklarna utantill.
Hur som helst så är strategi verkligen ett spännande och intressant ämne. Iaf tycker jag det. Jag har ju jobbat praktiskt med det i olika former de senaste åren men inte läst om de teorier och forskning som finns. Jag har nu också fått stifta bekantskap med massor av forskare inom ämnet och läst deras artiklar. Det är verkligen intressant. Så intressant att jag tänkte berätta lite om det här på bloggen. Just paradigmen bakom planerade strategier kontra framväxande strategier finner jag väldigt intressant då man kan knyta ihop detta till många av de andra forskarnas artiklar. Detta hoppas jag kunna göra imorgon på tentan också och iom det ha klarat den galant. Så jag återkommer efter tentan, nu tillbaka till papper, artiklar och anteckningar.
Idag hade jag en föreläsning för första gången i Varberg. Det var transportgruppen som har en konferens på Kusthotellet i Varberg idag och imorgon. Varberg visade sig från en bra sida för att vara Mars. Hoppas de tillfälliga besökarna tycker det också.
Det var en två timmars föreläsning på temat ”Kundfokus och förändringsmöjligheter”. Jag hade verkligen jättekul och det var otroligt intressant att höra om deras vardag och vad de har för utmaningar och möjligheter. Såklart så skiljer ju sig olika branscher otroligt mycket genom att man har olika typer av ramar att förhålla sig till. Men det finns också en sak som ändå gör att vi alla är lika. Vi jobbar ju tillsammans med människor i alla organisationer. Och vi människor har en tendens att resonera och agera lika, samt ha samma triggers var vi än befinner oss. Kanske så att olika personligheter dras till olika yrken? Tror ni på det? Dock så tror jag att det ändå om det är så, iaf finns olika engagemang och alla olika typer också. Samt att det finns en fördelning mellan folk som vill testa nytt, är skeptiska till nytt och som tycker att allt faktiskt var bättre förr.
Två länkar jag använde idag som jag tycker är väldigt bra.
Båda har jag börjat använda ibland på mina föreläsningar när de passar in i det ämnet jag föreläser om. Båda har jag fått genom andra. En genom en vän och en genom den förra kursen jag gick i Strategisk marknadsföring.
Det är dessutom en av de saker jag säger när jag föreläser gällande tips för dig som är ledare. ”Lär dig och inspireras av de bästa och ta till dig det som funkar för dig och anpassa det så att det passar i din omgivning och dig i ditt ledarskap”
Jag läste på en annan blogg där personen uppmanade alla att läsa denna bok. 9,3 på Richterskalan, skriven av Andreas Norman. Så när jag såg att den fanns som ljudbok så laddade jag ner den och lyssnade på den. Usch säger jag bara! Jag vill verkligen formulera mig rätt här, jag känner att jag egentligen inte har någon rätt alls att tycka till här. Gällande den fruktansvärda katastrof som hände för mer än 10 år sen. Jag som satt i soffan och såg på nyheterna om händelsen i trygga Sverige. Så med stor respekt för alla som var inblandade på något sätt vill jag ändå försöka ge min syn på hur jag upplevde just Andreas Normans bok.
Han var en kommande UD-tjänsteman som gick på utbildning, han berättar att han vid nyårsafton fick ett samtal från UD och en fråga om han kunde åka till Thailand. Han hamnade i Krabi med ansvar för identifiering och hemtransport av omkomna. Han berättar om detta i detalj, om sina minnen från alla sina sinnen, om personerna, om hur han upplevde UD under den här perioden, om mötet med överlevande och om mötet med andra myndigheter från andra länder. Detaljerna är många och det är lätt att förstå att det var otroligt jobbigt och smärtsamt. Sen kunde jag inte riktigt förmå mig att ta in mer. Under i stort sett hela boken mådde jag väldigt dåligt. Så varför lyssnade jag klart boken då? Jag vet inte, jag borde inte gjort det. Faktiskt. Jag mådde dåligt flera dagar efter jag var klar med boken. Det är här jag hoppas att jag inte låter respektlös för alla er som var inblandade. Självklart är allt det som Andreas skriver viktigt, självklart är det inget mot att ha upplevt det på riktigt. Men jag kände ändå så och det var inte mitt syfte med att jag ville ta del av boken. Jag ville förstå varför det blev som det blev utifrån Andras synvinkel som ändå var på UD. Den sista delen av boken handlade om när Andras kom hem, hur han faktiskt på ett möte först av alla stod upp och berättade för dåvarande Utrikesministern att han tyckte inte alls att UD hade gjort allt de kunnat och att de hade gjort ett bra jobb. Det var mycket som var under all kritik. Han berättar om händelseförloppet utifrån perspektivet när Svenska myndigheter agerade och hur. Det var det jag ville veta, det var mest det jag trodde att boken handlade om.
Så, visst är den bra. Men jag uppmanar absolut inte alla att läsa den. För den var väldigt jobbig att ta sig igenom. Bra skriven, kanske lite för bra gällande detaljerna. Däremot så hoppas jag att alla på UD, alla som kan påverka hur vi i Sverige agerar i katastrofer läser den. För den är verkligen en ögonöppnare ur det perspektivet.
Jag tycker det är tråkigt att Andreas har lämnat UD. Enligt mig är det personer som han som behövs på dessa positioner. Personer som vill göra en förändring till det bättre och inte bevakar sin position till varje pris eller där det viktigaste är att säga rätt saker för att framstå som bra i den stela hirearki som verkar råda på denna myndighet 2004. Jag hoppas att det är lite annorlunda med den saken nu 10 år senare.
Utifrån vad Andreas skriver så borde Utrikesministern och några tjänstemän på UD också läsa boken Riv Pyramiderna.
I veckan hade tidningen kvalitetsmagasinet ett event. Kvalitetsmagasinet live. De hade en späckad dag med fokus på att få ledningen med på förbättringsarbete. Jag hade förmånen att få vara med att ge min syn på ledarskap. Jag deltog i det som de kallade parallela spår. Det fanns 6 olika föredrag att välja på och deltagarna fick välja 2 av de som de ville lyssna på och delta i. Så detta var ett lite annat typ av upplägg än innan. Vi varvade med bi-kupor och mycket diskussioner. VIlket var väldigt roligt. Istället för att bara stå och prata.
Bild lånad från kvalitetsmagasinet
Det var verkligen jättekul som vanligt. Då jag inte föreläser så jätteofta så hinner jag tydligen glömma hur roligt det är och när jag har gjort det igen så är jag fylld av glädje. På tåget hem kände jag dock också att tröttheten var nära och dagen efter skulle hemtentan lämnas in och igår började min nya kurs, Strategi. Roliga saker men ändå lite mer intensivt än vad jag är van vid nu i mitt studentliv. (Vad snabbt det går att vänja sig vid andra vanor)
Nu har jag äntligen blivit klar med boken Riv Pyramiderna skriven av Jan Carlzon. Det är lite galet att boken är utgiven första gången i början på 1980 – talet, översatt till massor av språk och fortfarande så aktuell. Jag kan inte bestämma mig för om Jan Carlzon var väldigt långt före sin tid eller om det är näringslivet som är långsamt. Kanske ligger det lite sanning i båda delarna.
Han beskriver sin syn på ledarskap, hur han gick in både i linjeflyg och i SAS och vände upp och ner på bolagen. Införde ett helt annat synsätt och fick på det sättet lönsamheten att bli positiv igen.
Han berättar också ödmjukt om sina misstag, om att alla givetvis inte gillade förändringen. Maktförskjutningen blev ju radikal på vissa håll. Detta tycker jag ger boken ännu mer trovärdighet, att allt inte var guld och görna skogar hela tiden. Problemen i de olika bolagen löstes på helt olika sätt i detalj, men med samma utgångspunkt. Att riva pyramiderna. Med det pratar han om att decentralisera istället för att centralisera. Att flytta makten till besluten ut i verksamheten. Att det är de som jobbar i direkt kontakt med kunderna eller värdekedjan som är de som skall ha makt att besluta vad som behöver göras för att lösa situationen på bästa sätt. Både befogenhter och ansvar. Att högsta ledningen skall syssla med strategier och visoner, målsättningar och övergripande planer, att mellancheferna och supportfunktionerna skall stötta verksamheten i det yttersta ledet och att vi inte bara skall riva pyramiderna utan också riva väggarna som går horisontellt. Halleluja!!! Jag älskar att läsa detta! Jag tycker som du Jan, du är nästan min idol efter att ha läst ut boken. Den spännande frågan är tycker jag varför det är så svårt att jobba så?
Utdrag ur boken ”Vad är då SAS? Vi själva såg nog tidigare SAS som summan av flygplanen, de tekniska verkstäderna, kontoren, administrationen osv. Om man istället frågare dunkerna vad de anser om SAS, är det inte planen eller kontoren de talar om. Bedömningen bygger på vad som har hänt dem i kontakten med människorna i SAS. Det är när denna kontakt uppstår som SAS uppstår. SAS är kontakten mellan en enskild kund och en enskild SAS-anställd ute i fronten. Dessutom rä SAS också alla de människor som finns bakom, men sominte syns – killen på rampen som ser till att bagaget kommer rätt, teknikerna som håller planen i trim och alla de andra.”
Är du det minstra instresserad av ledarskap eller av SAS utveckling så läs boken. (Jag skulle gärna vilja höra hur det pratades internt när faktiskt flygmarknaden blev mer avreglerad. Det som SAS förberedde sig för, känns som att det var/är tufft för dem ändå. Men det är ju en annan historia.
William är helt inne på Star wars just nu. Från början var det Lego, nu vill han se filmerna också. Jag köpte dem till Ulf-Björn i julklapp, alla sex filmerna. Vi har tittat på dem för att kunna avgöra vilka som William eventuellt kan få titta på. När jag såg dem tänkte jag på hur det går att likställa Darth Vaders och Yodas typer vid olika ledarstilar. Lite överdrivet givetvis.
Men Darth Vader står för ett väldigt driekt chefsskap med tydliga order, instruktioner och ingen möjlighet att tänka själv. Misslyckas de som är under Darth Vaders ledning blir de bestraffade eller degraderade. Managment by fear….
Medan Yoda, denna lilla gröna varelse som besitter så mycket viset och klokhet står för något helt annat. Han är inte chef, han är ledare. Han tvingar ingen, snarare tvärt om. Han åtar sig inte någon person som verkligen inte brinner för det eller har en stark tro och rätt motivation. Sen uppmuntrar han och bygger deras styrka inifrån. Han skapar inte efterföljare, han skapar stora ledare som är trygga i sig själva och tror på sin kraft och sin kapacitet. Det kallar jag en ledare det! Yoda är nog min nya idol.
Jag tror det var i den andra filmen (av de gamla) som Luke skulle lyfta upp sitt skepp ur träsket med tankekraft. Han sa att det inte gick, att det var omöjligt. Yoda puschade honom och han sa att han skulle försöka, varav Yoda svarar ”Du skall inte försöka, antingen skall du göra det eller så gör du det inte” Hur coolt!!! Luke klarar ändå inte att lyfta upp sitt skepp och går därifrån. Då gör lilla Yoda det. Luke utbrister, ”Jag trodde inte det var möjligt” Då svarar Yoda ”Det är därför du inte lyckades, för du trodde att det inte var möjligt”
Åh! Jag blir så varm i hjärtat när jag hör sånt. Jag tror verkligen på det, allt är möjligt om du tror på det.
Chefsskap via Darth Vader eller ledarskap via Yoda.
Jag har inte tid att uppdatera bloggen så mycket som jag egentligen vill just nu. Eller tid, jag vet inte. Men det är nog en blandning av tid och inspiration. Jag får massor av nya intryck varje dag nu sen jag började min första kurs i Företagsekonomi B, nämligen strategisk marknadsföring. Vet du tex vad Post Modern marknadsföring betyder? Det håller vi på att analysera och läsa massor av artiklar om. Men jag har en känsla av att det inte är riktigt det ämnet som håller kvar er som läser här. Jag ser att ni ökar i antal, vilket gör mig jätteglad. Samtidigt som jag får lite ångest för att jag inte skriver så mycket om ledarksap och dess reflektioner som bloggen faktiskt tom har sitt namn efter. Men jag har lovat mig själv att inte trilla in i ekorrhjulet och hela tiden behöva vara bäst. Jag har lovat mig själv att det är ok med good enough ibland. Så nu får det vara som det är.
Ni vet, även om det bara är roliga saker på agendan (det är nästan bara roliga saker, en jättetrist och snorkusetråkigt sak, som Kalle Kunskap säger har jag på agendan, men bara en) så kan det ändå bli för mycket av det roliga, tro det eller ej.
Just nu håller jag på att försöka hitta in i mina rutiner med studier, föreläsningar, tågpendlande, hämta barnen, leka och göra roliga saker med barnen, träna och meditera, förbereda kommande föreläsningar, göra mina tåhävningar så jag kan börja springa barfotalöpning snart, tänka positiva tankar, avsätta minst 15 min varje dag för att visualisera mina mål som jag skrev om i början av året. Ja ni vet, det pockar helt enkelt på.
Till helgen skall jag lämna bilen, så nästa vecka skall jag även få in i rutinen att jag skall cykla till stationen och hämta barnen. Jag har länge tänkt positivt kring detta så det kommer gå bra, ingen tvekan om det. Men det vore ju ljug att säga att det är väldigt väldigt skönt och bekvämt med bil… Det regnar inte på mig när jag sitter i den, det blåser inte, det är inte kallt, jag har rumpvärme i den. Ja ni vet, jag kommer sakna den. Vad tror ni om att det slår om och magiskt snabbt blir sådär 15 grader och alltid medvind för mig när jag cyklar till och från stationen? En sak till som är bra med bilen, jag behöver inte hela tiden optimera packningen, den kan liksom få ta plats och jag kan ta med lite extra bra och ha saker. Nästa vecka får jag allt tänka till hur det smart skall packas så jag får med mig böcker, anteckningssaker, lunch, träningskläder och handduk mm. Bara I-landsproblem inser jag nu. Gud vad skönt! Vad bra jag har det!
Jodå, det var lite blött idag…
Nu går jag nog och lägger mig med den känslan.
Men innan dess, ville ju säga i detta inlägget att IKEA har svarat mig ang mina frågor om deras produkter och plaster. Jag skall publicera det snarast. Samt så har jag faktiskt lite saker kring ledarskap och relationer att komma med som jag bara skall få ner till ett inlägg. Så lite finns det att se fram emot här också.
En sista sak som jag inte kunde låta bli att le åt idag. När jag hade gått de knappt 3 km från centralstationen till Handels iklädd hel mundering för ”det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder” så insåg jag när jag tog av mig regnstället att regnbyxorna tydligen var dåliga…. Det såg precis ut som att jag hade kissat på mig ordentligt. Helt torra byxor förutom i grenen och ner mellan låren… YES! Dessutom hade jag inte diskret svarta byxor på mig, nej då. Jag hade tagit de röda byxorna idag. Ja, det syntes ordentligt…. Tack och hej. (=
Det är lite jobbigt ibland att klättra mot toppen. Men alla är vi värda att ta oss dit. Vad är din topp? Är du på väg dit? Viola och jag nådde en liten topp i helgen.
Dagen handlar om hur kvalitetsarbetet behöver prioriteras för att få stöd av högsta ledningen. Verkar vara en massa inspirerande talare, så jag är glad att jag har möjlighet att höra på de flesta av dem.
Jag skall tala om vad jag anser är chefens viktigaste roll. Att bli en möjliggörare för personalen i sin organisation. Som chef har du inget egenvärde i organisationen om du inte möjliggör för personalen som jobbar eller stöttar värdekedjan att göra det på bästa sätt och ständigt utveckla det arbetet. Det är min övertygelse.
Jag ser fram emot dagen då det var några månader sen jag föreläste, det ger verkligen mycket energi och massor med inspiration att ta tillbaka hem till vardagen.
Jag tror det är dags för mig att ta en liten paus. En liten paus härifrån. Jag har skrivit här för att det har gett mig massor, att få skriva av mig, ventilera mina tankar genom fingrarna och förhoppningsvis att väcka en och annan tanke hos dig som läser. Det är vad jag har fått ut av bloggen och vad jag hoppas på med bloggen. Men nu känner jag att jag inte riktigt har inpsiration, inte vill skriva om något, känner att jag måste begränsa mig. Det vill jag inte, jag vill vara helt ärlig även här. Även om arenan är helt offentlig.
Så nu tar jag en liten paus och funderar på hur jag skall gå vidare för att bloggen skall ge mig det den har gett mig de senaste 1,5 åren igen.
Hoppas att det inte tar så mycket mer än någon vecka eller två. Hoppas du inte ger upp mig, utan har lite tålamod med mig och tittar in här snart igen. Jag hoppas att det skall ge både mig och dig något snart igen.
