Kategoriarkiv: Familj

Nya mål till nästa år

Så var julafton över. Vi skall visserligen köra ett firande till idag.

Men mina tankar har ändå börjat dra sig mot 2016. Vad vill jag fylla det året med? Hur skall det bli? Vilka mål skall jag ha?

Dock så tycker jag att det krävs ett bokslut av 2015 innan nya mål sätts för 2016. Vilka lärdomar drogs? Många måste jag säga. När jag satte dem så tyckte jag att jag hade lärt mig mycket om mig själv på kort tid, men nu. Ett år senare så inser jag att det finns så mycket mer att lära. När du jobbar aktivt med lärdomar så händer det mycket på kort tid. Om du stöter bort det arbetet och fokuserar på annat så blir ju såklart lärdomarna i den delen du inte fokuserar på så stor.

Jag använde förra året livshjulet som grund när jag skrev målen.

Fysisk hälsa: Här hade jag som mål att jag skulle fortsätta med min löpning och göra ett halvmarathon under 2 timmar samt klara en yogaposition med huvudstående.

Jag har inte uppnått några av de målen. Är det ett misslyckande? Både och. Jag klarar inte löpningen för mitt knä just nu och såklart vill jag ta tag i detta på sikt. Det har fått bli promenader och mer yoga istället. Vad gäller yogan så har jag insett att yogan inte alls handlar om prestationer inom en viss tid som jag trodde för ett år sen. Visst blir jag starkare, får bättre hållning och mindre ont i axlar och rygg. Effekter som är väldigt bra. Men det ger så mycket mer än så, det ger medveten andning, utrymme i min kropp, mental närvaro, avslappning och lugn. Jag gillar verkligen yogan och har insett att det ger mig mycket mer än fysiska förbättringar.

Personlig utveckling: Här skrev jag att jag skulle lägga fokus och det har jag gjort. Jag tog det till en helt annan nivå än tänkt och åkte till ett 10 dagars tyst meditationsläger i Ödeshög för att lära mig vipasanna meditation. Det är än så länge en av de bästa saker jag har gjort. Det har inte bara hjälpt min fysiska hälsa, det hjälper så mycket i hela kroppen. Jag har fortsatt min meditation här hemma, men tror att jag kan få ut ännu mer av det. Dock så har jag inte möjlighet just nu att åka iväg 10 dagar igen, så det blir en 3 dagars kurs i mars. Perfekt uppladdning inför min förlossning!

Har fortsatt med att lyssna på böcker. Det passar mig väldigt bra. Jag kan göra det massor av stunder som jag har skrivit innan. Det har gjort att jag nog har kommit genom minst 70 böcker i år. Av alla de slag. Det är verkligen givande för själen!

Familj, vänner och relationer: Har fokuserat mycket här, främst på familjen. Fortfarande så vill jag egentligen träffa mina vänner mer än jag gör. Men det är nog bra att inse att det finns olika perioder i livet. Det jag har försökt lära mig är att inte ha dåligt samvete när jag prioriterar att umågs med någon.

Den största förändringen är ju såklart att vi ska bli fem i familjen. Det är det absolut bästa som har hänt i år. En riktigt lottovinst!

Karriär: Jag har ju ägnat nästan hela 2015 år studier. Just nu håller jag på med min uppsats och har även börjat jobba parallellt i en ny tjänst som Lean/TPM manager på Carlsberg. Väldigt roligt med nya utmaningar, helts när de är inom ett område som jag verkligen brinner för.

Ekonomi: Uppnått. Jag hade några föreläsningar i våras som gick till välgörenhet. Dock så blev det ytterligare donationer till den fruktansvärda flyktingkatastrofen som kulminerade under hösten som många andra också bidrog till. Blir stolt när vi öppnar upp våra hjärtan. Annars är det ju inte förenat med hög inkomst att välja att studera ett år. Men jag är så glad och stolt över mig och mannen att vi har skapat oss en situation där vi faktiskt kan ta ett beslut att studera ett år, livet innebär valmöjligheter.

Juletid = Julefrid?

Kära juletid, en tid för mys, ljus och mycket tid tillsammans med nära och kära och god mat.

Eller en tid för stress, magsår, ångest över alla utgifter, allt som skall göras, allt som skall bakas. Skall, skall, skall. Vill, vill, vill.

Vad vill du göra och vad känner du att du måste göra eller skall göra? Hänger det ihop? Hoppas det, men troligen inte riktigt för de flesta. Men vem gör vi allt för då? Jag har funderat ganska mycket på det. Det där med alla måsten och förväntningar på våra högtider. Kanske är även min åsikt knasig och i en ytterlighet, jag vet inte. Men jag vet iaf att ju fler jular och högtider som har passerat, ju mer har jag lärt mig och funderat om det verkligen är så att ”man” verkligen ”måste” så mycket.

Tänkt tillbaka på när du själv var barn. För vi kan väl ändå vara överens om att julen är barnens högtid? De flesta högtider är nog barnens, eller? Iaf om man har barn. Om man inte har barn så spelar det ingen roll, tänk ändå tillbaka på när du var barn. Hur var det då? Vad uppskattade du? Var det att det var kliniskt städat i varje vrå, att det var uppsatt julgardiner och att det fanns 10 olika sorters hemgjord sill och andra läckerheter på julbordet? Var det att klapparna var inslagna med precision och att det var lagt flera timmar på snören och dekoration? Var det att tomtarna stod precis rätt eller att granen såg perfekt ut?

Det tror jag inte, vad jag minns så var det viktigt att få vara med och klä granen tillsammans med föräldrarna, att få vara med och slå in paketen så gott jag kunde, att få vara med och baka pepparkakor tillsammans samtidigt som vi lyssnade på julmusik. På självaste julafton så var det kul att vara många hemma och det var gott med all den goda maten. Men inte brydde jag mig om ifall allt var hemmagjort eller om det var köpt. Väntan på klapparna var så lång och jag ville alltid har klapparna tidigare än när vi fick dem. Såklart….

Nu som vuxen så kan jag inte komma ifrån det faktum att det finns några få saker som känns viktigt, att få göra förberedelser tillsammans med barnen, baka, pynta och slå in paket. Att de skall få lära sig nöjet av att ge. För mig är det viktigt och väldigt roligt att få ge julklappar, jag blir så glad om jag lyckas träffa rätt och mottagaren blir glad. Det är viktigt att få ses och få äta god mat. Men om det sker den 24:e eller den 26:e eller någon annan dag, det är inte relevant för mig iaf.

Sist vill jag vara tacksam för att jag har en så stor familj och att vi alla fortfarande lyckas att ses och fira jul tillsammans, även om det blir på flera dagar. Det är jag allra mest tacksam för. Om du har en skäktning eller vän som är ensam, kom ihåg dem. Jag inbillar mig att det viktigaste är just närheten och gemenskapen med andra….

Skit i alla måsten! Gör det som är viktigt för dig. Julefrid….

Nu väntar snart ett helt nytt kapitel

Det har varit mycket saker nu som har gjort att jag inte har prioriterat bloggen. Har inte känt mig inspirerad och då vill jag inte tvinga fram något.

Det är mycket som skall göras, uppsatsen pågår och skall lämnas in i januari. Början av januari. Jobbet pågår parallellt och det är nytt med nya arbetsuppgifter som är väldigt roligt. Samtidigt så är eftermiddagarna fulla av pyssel, mys och annat med W och V. Det är skönt att deras aktiviteter är slut och att vi får lite extra hjälp av mormor och morfar. Varje eftermiddag tänker jag att jag skall göra massa saker jag har på listan i huvudet när barnen har lagt sig. Rensa bland foton, rensa ur garderoben, skriva på bloggen, skriva på uppsatsen, läsa. Det enda jag har orkat hålla i är yogan. För varenda kväll är jag helt slut när det är färdignattat. Jag sätter mig i soffan och kommer inte upp ur den, eller så kryper jag ner i ett hett bad eller lägger mig sängen och lyssnar på ljudbok eller läser. Energin tar slut. Såklart är det ok att det är så just nu. Jag är ju ändå gravid i v.22. Ja, vi skall bli en till. En liten underbar unge till skall komma och förgylla våra liv. En liten varelse som nu är ihärdig med att göra sig tillkänna genom att puffa och knuffa.

Barnen är så spända och glada. De tycker det är fascinerande hur magen växer. Varje vecka skall vi läsa i gravidappen om vad som händer. Vi har tittat på Lennart Nilssons film och vi har läst hans bok. Vi har pratat om hur barnen egentligen blir till och läst ännu mer böcker. På kvällarna när vi myser i soffan så håller de händerna på magen för att se om de kan känna några puffar. Det är som att vara gravid första gången igen, vi observerar allt i graviditeten. Det är ju faktiskt första gången för barnen. W var ju så liten sist.

Vi pratar om att till påsken kommer lillebror. Eller kanske lite efter. Åh! Så lång tid det tar! Tur att det är massa roliga saker att vänta på innan, som jul, dagen då man får vara uppe hela natten och kolla på raketer och sen skidresa. De gläds åt att de kommer få ytterligare en eller två somrar helt lediga. Då tillsammans med en liten bebis. Men, inte på några sätt tänker de byta blöja eller ta bebisen på natten. Nej, där går gränsen.

Så visst skall det bli härligt. ja, och jobbigt. Men det vet vi nu. Det här går vi in med med öppna ögon. Det känns så iaf. Beslutet att skaffa en trea var inte alls lika självklart som att skaffa första barnet eller syskonet till första barnet. Detta är en bonus, att unna sig det som är viktigast av allt.

Det enda jag saknar just nu är min energi.

Till Paris, till Paris

Har vi inte ridit på en gris. Men åkt i ett SAS plan gjorde vi. Och piloten sa att det var en knubbig modell så de kallade den tydligen grisen internt… Roligt tyckte Viola. Jag och Viola tillbringade helgen där tillsammans med syster och hennes son. Vi har gått och gått och gått. Vad roligt det var att vara där med ett av barnen, egentid på det sättet är väldigt viktigt också tror jag. Att ett av barnen känner att de får full uppmärksamhet. Nu funderar William på vad han vill hitta på.

Vi började iaf med att besöka Eiffeltornet på torsdagen för att undvika alla långa köer som vi blivit varnade för. Det var också mycket riktigt extremt lång kö till att ta hissen upp. Men om du kunde tänka dig att gå upp två avsatser för att ta hissen sista biten så var det betydligt billigare OCH i princip ingen kö. Så vi tog såklart den vägen. Eiffeltornet var det som var Violas största mission, så hon var supernöjd.

Dagen efter besökte vi Louvren, iom att vi även där hade blivit varnade för extrema köer försökte vi vara där i tid. Det var INGA köer. Så vi var där i rätt tid tydligen. Perfekt! Vi hade också blivit varnade för att Mona Lisa var väldigt liten och en besvikelse. Men jag tycker inte alls att tavlan var speciellt liten. Vi såg henne, kunde gå längst fram och ta kort. Perfekt. Det som var en besvikelse där var att alla skyltar och all info om konsten var på franska. Bara på franska. Hur tänker man när man inte skriver ut skyltar på Engelska på sitt största museum?

Sen gjorde vi också en tur till Montparnasse för att kunna se Eiffeltornet på håll. Vi tog den turen på kvällen för att kunna se ett upplyst Paris. Magiskt. Och igen fick Viola en dos av Eiffeltornet.

Jag gillade Paris, förutom dryga Fransmän som inte kunde nedvärdera sig till att prata Engelska, inte ens de som jobbade i turistföretagen. Märkligt. Men minst hälften försökte iof. Dock insåg vi att det var mycket mycket som vi inte hann med, bra är väl det så vi har en anledning att komma tillbaka!

Adieu Paris, retrouvailles nouveau bientôt (Blev det rätt nu tro?)

2 av 2 tentor

Så skönt att 2 av 2 tentor är avklarade! Nu hoppas jag innerligt att jag inte behöver göra några fler tentor innan jag bestämmer mig för att ytterligare förkovra mig. Imorgon kickar vi igång med metodföreläsningar inför C-uppsatsen. Fullt ös! Skall bli intressant. Men det bästa denna veckan är att den avslutas med en Paristripp för mig och Viola. Ska bli så mysigt och roligt. Vi har bara ett tydligt mål. Kolla in Eiffeltornet. Det är det som just nu är Violas dröm. Så förutom det ligger det fyra dagar framför oss som förhoppningsvis kommer bli väldigt mysiga.

Nu skall jag bara njuta en stund. Sätta mig i min favoritfåtölj, lägga upp benen och bara blunda en stund…

Grattis älskade unge

Idag fyller min äldsta älskade unge 7 år. Grattis på dig älskade unge!

På vägen hem från skolan idag så pratade vi om hur det var den dagen han kom till världen. Han tyckte det var roligt och intressant att lyssna och ställde massa frågor. Jag minns att mamma ofta pratade om hur det var när jag kom till världen på min födelsedag. I tonåren tyckte jag hon var dödens tråkig och tjatig. Jag hade ju liksom hört det många gånger….

Nu förstår jag varför såklart. Vissa saker behöver man väl uppleva själv eller helt enkelt bli vuxen så att man kan sätta sig in i den andres känslor bättre. Det är oundvikligt att fira barnens födelsedag utan att tänka på dagen då de föddes. Jag är glad och tacksam att de än så länge tycker om att höra på berättelsen.

För några veckor när vi hade ett av våra samtal som vi ofta har när han skall lägga sig, jag har läst och vi skall mysa en stund. Då kommer saker bubblande som har funnits och tryckt på under dagen. Denna kväll pratade vi om att det är han som har lärt mig att vara mamma, att allt som händer i mitt mammaliv upplever jag för första gången med honom. Först tyckte han att det lät knasigt, men sen insåg han också att det var så, att precis som att jag försöker uppfostra honom att klara världen som en trygg vuxen en dag, så fostrar han mig i min mammaroll. Han är med mig när jag går i fallgroparna, när jag får be om ursäkt för att jag tappade humöret, när jag stolt tittar på något nytt som han erövrar. Såklart är det olika och speciellt med alla barn, men det går inte komma ifrån att med honom är det alltid den första gången. (Eller har varit än så länge iaf, de är ju födda ganska tätt…)

Så grattis min älskade unge! Jag ser fram emot att vara mamma till en sjuåring för första gången och lära mig det, hoppas du har tålamod med att allt är nytt för mig också.

Pytteliten skrutt som gillade att bada

Lite större skrutt som kan hoppa på studsmatta

Som vanligt beställer William sin tårta när han fyller år. I år blev det ingen tårta alls.

idag på sin 7-års dag sitter han och läser för mig som om han aldrig har gjort annat. vad hände?

Bravo SVT!

Jag blir så glad över att vissa saker utvecklas åt det håll jag tycker är bra. Att vi suddar ut tråkiga ramar och normer som hämmar människor. Violas nya favorit på SVT heter Super Peter. Det är ett program med Peter Englund som hjälper barn att skapa coola artistkläder genom att återvinna material och saker.

Det är två bra saker med det här programmet, det ena är att de återvinner och är otroligt kreativa. Det andra är att Super Peter är inte alls enligt normen av en person som heter Peter. Bravo SVT! Mer sånt!

Härliga vardag

Nu är sommarlovet slut och jag är tillbaka på Universitetet. Tillbaka till tidiga mornar, struktur, koll på kalendern, extrakläder, matsäckar, läxor, grupparbeten, tentor och tågtider. Åh vad härligt! Åh vad tråkigt!

Nej. Härligt är det. Som vanligt så är det ju så att om man har för mycket av en vara så längtar man efter en annan. Om man sysslar med något i sin vardag som man gillar och tycker är roligt så våndas man väl inte?

För första gången på många år har jag de sista två veckorna av mitt sommarlov känt att jag är lite trött på ledigheten och att det skall bli skönt med vardagen igen. Missförstå mig rätt, det har varit helt underbart lyxigt och ljuvligt att vara ledig en hel sommar. Jag och barnen har haft massor av härliga dagar, ingen stress, massa mys och ganska få planer varvat med några mindre semestermål. Vad vi har njutit, vad jag faktiskt många gånger har tänkt att det här, det är härligt. Att då dessutom ha ynnesten att känna att det skall bli roligt med vardagen också, det är lyxigt.

Alla borde få tillfällen mitt i karriären, jobbet och livet att pausa lite. Ta lite längre ledigt, studera ett tag, göra något helt annat. Jag är säker på att detta året kommer ge mig så mycket tillbaka. Det är väl investerade pengar, att köpa sig själv valfrihet och tid med nära och kära.

Så nu ser jag fram emot att bli ännu klokare, lära mig mer om marknadsföring som jag läser i höst, mysa med barnen och njuta av härliga höstdagar. (Det som möjligen är lite grått i den annars ljusa tillvaron är att nu börjar vindarna och kylan komma krypande. Det är inte roligt att cykla till stationen och förskolan då…. Men lite jobbigt kanske det skall vara…)

10 dagars tyst meditation – så upplevde jag det

I slutet av Juli begav jag mig iväg på ett 10 dagars tyst meditationsläger i Ödeshög. Jag hade väldigt få förkunskaper och hade inte heller läst på om hur just denna meditationstekniken var. När jag anmälde mig var det mer, ”skall jag börja meditera och lära mig det så är det lika bra att gå all in”. Så som jag brukar göra helt enkelt. Prova ordentligt.

Min förväntan inför lägret funderade jag såklart på mer och mer när det började närma sig. Jag kom fram till att jag hoppades att jag skulle lära mig saker som jag inte visste att jag inte kunde, men som är bra att kunna. Precis som den där inlärningstrappan där man på första steget är omedvetet inkompetent, sen är man medvetet inkompetent, sen medvetet kompetent och till sist omedvetet kompetent. På sista steget är den en så naturlig del av en att man inte tänker på att man gör det. (Som att man tex. växlar när man gasar upp eller bromsar med bilen efter några år som bilförare).

Så mitt mål var helt enkelt att gå från omedvetet inkompetent till medvetet inkompetent och kanske i bästa fall på några sätt medvetet kompetent. Om detta var en teknik som kunde hjälpa mig eller om den kunde ge mig något, det visste jag inte. Men jag var fast beslutsam att prova.

Jag trodde att jag hade kunnat föreställa mig hur jobbigt det skulle vara att sitta still och meditera totalt 12 timmar per dag, att vara tyst i 10 dagar och att gå upp kl. 04:00 varje dag. Men det var jobbigare, mycket jobbigare. Inte att vara tyst i 10 dagar och inte att gå upp kl.04. Det jobbigaste var att hitta motivation att sitta och meditera så länge varje dag och att bestämma sig för att försöka sitta still och ignorera de obehagliga förnimmelser som uppkom av det. Det var verkligen hårt arbete att orka fokusera. Att inte sväva iväg i tanken. Många gånger tänkte jag att jag undrar vad jag har gett mig in på, borde jag inte åka hem… Men jag är ingen person som ger upp, det är inte synonymt med mig… Så jag fullföljde och det är jag jätteglad för att jag gjorde. För det gav mig verkligen häftiga upplevelser som öppnade en dörr. Nu vet jag vad jag kan åstadkomma helt själv, genom att fokusera, skärpa sinnet och bestämma själv vad jag låter påverka mig eller inte. Det är precis det som står i många av de böcker jag har läst, bland annat Robin Sharmas böcker om sin munk. Men det var en enorm skillnad här, för nu fick jag tvinga mig själv till att inte bara förstå och tycka att det är vettigt intellektuellt utan också uppleva det rent fysiskt. Det hjälpte iallafall mig att förankra det på ett sätt som inte går genom att bara läsa böcker.

Min tanke flera gånger var att alla borde prova detta! Alla människor kan nog få ut något av det. Jag tänket också flera gånger att det är helt galet att vi inte har det här i skolan! Starta dagen varje morgon med att i 10 min fokusera på andningen, sitta stilla och lyssna på sin egen kropp.

Om du tänker åka så är mina tips:
1. Läs på innan så du vet vad det handlar om
2. Bestäm dig

Fira bröllopsdag i Berlin

Den 12 augusti hade vi varit gifta i 9 år, vi bestämde oss för att fira detta med att vara några dagar i Berlin. Så härligt vi har haft det! En blandning av avkoppling, bad, shopping och väldigt viktig historia. Bad fick vi tack vare att vi bokade spa-hotell. Väldigt bra när det var runt 35 grader de dagar vi var där.

Jag vet inte varför, men jag har innan känt en instinktiv ovilja mot Tyskland. Konstigt kanske, för jag är ju en person som gillar struktur, ordning och reda och effektivitet. Saker jag förknippar med Tyskland. Den här resan fick mig att ändra uppfattning. Nu är jag ju medveten om att jag inte kan utvärdera Tyskland efter att ha besökt en stad. Men ändå.

När jag gick i skolan så tog jag tyvärr inte till mig så mycket av historialektionerna som jag borde så jag har uppdaterat mig genom böcker som vuxen. Men att komma till Berlin var bra för jag lärde mig mycket om historien bakom Berlinmuren, vad som hände efter 2:a världskriget i Tyskland och hur det blev efter muren revs. Att det faktiskt bara är 25 år sen och att jag minns (om än svagt) nyheterna när muren revs är fascinerande tycker jag. 25 år är ju ingenting. Att sen det är sparat byggnader som blev bombade under kriget som en påminnelse, det tycker jag också var väldigt bra och det blev väldigt påtagligt när jag såg dem.

Sista dagen besökte vi ett minnesmonument för de judar, romer, homosexuella och andra som miste livet i koncentrationsläger under andra världskriget som var väldigt stort och väldigt fascinerande. Men när vi gick in i det försvann fascinationen och ersattes med väldigt obehagliga känslor. Jag kan inte ens föreställa mig hur obehagligt det måste vara att besöka den platsen om man har vänner eller släkt som föll offer. Fast så bra att de faktiskt har tagit en så stor yta i en väldigt central del av Berlin för att påminnas, för att inte glömma.

Shoppingen var riktigt bra, insåg att det inte finns någon anledning att åka till New York för att få bra shopping, det finns på betydligt närmare håll.

Maten, den har jag alltid tänkt att den inte är bra. Hur gott är det med korv och surkål? Jättegott visade det sig!

Så förutom att resan var härlig för att jag och Ulf-Björn fick massor av tid tillsamman för att prata, sova, läsa och umgås så var det en tankeställare i att jag skall utmana mina fördomar. Jag tänker att jag är en person som inte har fördomar, men om jag reflekterar så har jag absolut det, det tror jag vi alla har. Frågan är bara om vi är medvetna om dem och om vi vill jobba med att bli av med dem.

Hur som helst. Jag kan starkt rekommendera en tripp till Berlin!