månadsarkiv: november 2013

Din otroliga potential

Det där med Jantelagen. Vi kan väl enas om att vi bara tar och slänger den all världens väg och gräver ner den långt ner så vi inte behöver bli påminda om den något mer? Läste en text för några dagar sen som jag har funderat mycket på sen dess. Här är en del av texten:

”Varje dag får du tio tusen nya hjärnceller. Dessa delar sig i sin tur i två. Den ena av dessa två blir en dottercell som fortsätter delningen till nästa dag. Den andra beger sig till den plats där den bäst behövs – den blir den hjärncell vår aktivitet kräver. Detta innebär, att om du går och oroar dig, ältar eller klagar på något programmerar du din nya potential till att stärka detta beteende. Om du pluggar, tränar dig på något nytt eller är nyfiken på något blir din potentiella nya hjärncell en byggsten i den nya processen.” En text i en blogg av Cecilia Duberg. Hon är psykolog och specialiserad inom coachning, hälsa och ledarskap. Det första jag tänkte var, vilket härligt yrke! Men sen är det ju också bra inlägg hon skriver. Gillar verkligen det ovan. Tänk vilken otrolig potential du går och bär på. För dig själv och för andra.

Jag behöver väl inte gå in på potentialen för dig själv. Det känns givet när du läser ovan. Men har du också funderat vidare och insett vilken potential du har för att påverka din omgivning positivt? Tänk på hur fantastiskt du kan påverka dina barn, din familj, dina vänner, dina kollegor! Allt genom att tänka på vad du säger, genom att agera som en god medmänniska, genom att uppmuntra och genom att säga vad den där personen gjorde bra. Så ofta är vi nog fokuserade på problemen, på vad som inte fungerar, på vad vår älskade gjorde för fel mm mm. Tänk istället att du imorgon skall se det positiva i situationen, att du skall fokusera på det du gillar, faktiskt komma ihåg att säga det där du tyckte din kollega gjorde bra!

Bokrecension – En man som heter Ove

Har nyligen lyssnat klart på boken ”En man som heter Ove”. Jag tycker att det var en bra, tänkvärd, medryckande och lite sorglig bok. En härlig historia om en mans liv och hans grannar. Om medmänsklighet och hjälpsamhet, om sorg och lycka, om rätt och fel, om principfasthet och fyrkantig personlighet.

När jag läste boken kunde jag inte låta bli att småle ganska många gånger. Såklart är Oves karaktär en ytterlighet som gör att inte så många passar in på honom helt och hållet. Men många passar nog in lite. Jag såg framför mig nära och kära, bekanta och jobbarkompisar i vissa av Oves karaktärsdrag.

Ove är en man som har en tydlig uppfattning om rätt och fel. Han är en man ingen sätter sig på, händelsen i hans liv när han bestämde sig för att vara en sån man får vi veta. Han är en man som väldigt sällan ler, han uppfattas som butter och hård, men inuti är han väldigt lojal, trofast och snäll. Han följer regler som står på skyltar och det enda rätta är att köra Saab. Man kan faktiskt döma en person efter bilen enligt Ove.

Jag funderade på under tiden jag lyssnade på boken hur det är att ha en Ove på jobbet. Hur skulle Ove vara som chef? Som medarbetare? I vilken organisation passar Ove? Det första jag kom fram till är att Ove nog inte vill vara chef. Det är inget riktigt ordentligt jobb, inte konkret nog. Det skall vara ett jobb där du använder händerna och göra konkreta saker tycker nog Ove. Då är det ett riktigt jobb. Inte en massa flum, det förstår sig inte Ove på. Om nu Ove väljer att ha ett konkret jobb, hur är Ove då som medarbetare? Helt fantastisk har jag kommit fram till. Kanske lite jobbig, men helt fantastisk om du kan inse att det jobbiga utvecklar organisationen. Jag tror att Ove är en jobbig person för han påtalar brister, han säger till om saker är fel. Det är också det som är så bra med Ove, för han gnäller inte bara, han kommer med förslag och gör förbättringar.

Läs nu boken! Den bra. Jag gillar Ove…

20131107-194551.jpg

 

Här hittar du boken: Bokus, CDON, Adlibris

Nyhetsmorgon

I måndags var det som jag tidigare skrev dags att åka upp till Stockholm för att delta i Nyhetsmorgon. Jag kände mig inte så nervös, däremot lite förväntansfull. Det skulle bli en ny och rolig erfarenhet. Jag hade valt att åka upp tidigt för att ha tid i beredskap om trafiken tex inte var på min sida. Trafiken var lugn och jag var där i väldigt god tid.

Väl på plats i TV4 huset fick jag börja med att bege mig till sminket. Vi kom överens om en ”naturlig” look då jag i vanliga fall aldrig använder något smink alls. Shit vad snygg hon gjorde mig! Tänk att lite smink kan göra sån skillnad… (Funderade på om jag skall orka med att göra sånt på morgonen… Men kom sen fram till att det inte finns någon vits med det) Håret ville hon inte ändra på så vi lät det vara. Efter det fick jag bege mig till ”väntrummet”. Där fanns soffor och frukost samt två stora tv-apparater. Jag som är fostrad i att hela tiden se potentialer slogs av hur mycket folk det var där. Totalt 5 personer som inte såg så jätte upptagna ut. (Men såklart såg jag ju bara deras arbetsdag under en timme. Så det är kanske inte alls representativt…)

När det började bli vår tur fick vi på mikrofonerna och sen fick vi gå in och småprata lite med programledarna innan sändning. Jag hade fått göra en förintervju några dagar innan. Men frågorna var inte riktigt samma och  även om det kändes bra så insåg jag efteråt att jag nog hade svarat lite annorlunda på några av frågeställningarna. Inte i att jag tycker annorlunda utan snarare i aspekten att få fram mitt budskap tydligare. Men i det stora hela var det en väldigt rolig upplevelse.

För att se klippet, klicka här.

 

Tacksamhet

När kände du senast tacksamhet? Vad har du att vara tacksam för? Hur din situation ser ut så finns det oftast alltid något att vara tacksam för. Det handlar nog om att välja att se och känna tacksamheten och att det kanske är olika saker du känner tacksamhet för beroende på vilken situation du är i.

Jag har de senaste veckorna verkligen blivit påmind om hur otroligt tacksam jag borde vara. Men jag har så svårt att verkligen stanna upp i nuet och bara njuta och insupa tacksamheten för allt.

Saker att känna tacksamhet för:
* Städningen, jag har ju ett hus att städa.
* Stöket som blir efter barnen. Barnen är friska och de finns hos mig.
* Att helgen går åt till att tvätta, handla mat, plocka undan mm. Jag har en familj att göra allt det för och med.
* Bråken och gnället med maken om vem som skall göra vad mm. Jag har en underbar make att dela vardagen med.
* Jobbet som ibland känns som att det tar för stor del av min tillvaro. Jag har ett jobb jag tycker är fantastiskt roligt och jag känner att jag är behövd.
* Smärtan i knät och axlarna. Jag kan gå på massage och jag kan springa och röra mig. Jag vet att allt blir bättre med träning och jag har en frisk kropp.

Ovan är bara en bråkdel av alla ej uppenbara saker jag skall öva mig på att känna tacksamhet för. Men, jag tror att det är lika viktigt att inse att alla har vi det olika. Det är ingen idé att jämföra med någon annan, inte heller att känna sig dum för att dina problem och utmaningar alltid kommer vara mindre jämfört med någon annans. Någon som är sjuk, någon som inte kan få barn, någon som råkar ut för en olycka, någon som bor i ett annat fattigare land, någon som upplever krig, någon som är hemlös. Det kommer alltid finnas de som har det värre. Och det är ju egentligen inte relevant, inget du borde känna dig dum för eller känna att du inte får tycka dina utmaningar är jobbiga. Det är klart att du får det. Du lever ju mitt i dem.

Insikten om att andra har det värre/sämre tycker jag istället att vi skall använda genom att själva hitta även ljuspunkter och saker att känna tacksamhet för mitt i det jobbiga du kanske upplever eller i det som skaver/irriterar dig. Samt att använda insikten till att känna empati och vara en god medmänniska på de sätt som du kan bidra till.

Som så mycket annat, mycket lättare att säga än att göra. Och kanske att jag inte bör uttala mig om ämnet när jag inte vet hur det är att verkligen ha det jobbigt eller ha stora utmaningar. Jag vet inte, vet bara att jag försöker tänka som ovan. Försöker att inte förminska utmaningarna samtidigt som de inte bör förstoras heller.

Min Tv-debut

…är på måndag. Ja, det skall bli jätteroligt. En ny erfarenhet som jag kommer lära mig av.

Jag skall vara med i TV4 Nyhetsmorgon kl 09:45 och prata om ”fusk på jobbet, vad tillåter du?” tillsammans med en annan chef. Vi skall få ge vår syn på saken.

Undersökningen är gjord av tidningen chef och ett antal chefer har svarat på en enkät om vad de tycker är ok och inte att göra på jobbet. Vissa saker känns lätta att säga ”ja” eller ”nej” på. Men sen så finns det vissa saker som iaf jag inte tycker är helt svart eller vitt.

Jag funderar mycket på såna här saker. Vad jag egentligen tycker om olika saker. Ungefär som programmet på P3 som heter ”Moraltestet”. Där de ställer frågor om vad de utfrågade tycker om olika moraliska dilemman. Vet egentligen inte varför jag tänker så mycket på såna saker, men tror det handlar om att det är viktigt för mig att min kompass är tydlig för mig. Jag gillar att ha tänkt igenom min ståndpunkt och jag vill gärna vända och vrida på den själv några gånger innan jag diskuterar den och rättar mina handlingar efter den. Vet om att det finns en risk att jag kanske upplevs som lite för präktig och en moraltant. Men det rör mig faktiskt inte i ryggen. Det där med vad alla andra tycker, släpp det.

Så fundera själva, vad tycker ni är ok att göra på jobbet och inte? 1 procent av de som tillfrågades tyckte att det var ok att ringa sig sjuk och sen uträtta privata ärenden den dagen. När jag läste det svaret så funderade jag på hur en organisation som har en chef som agerar på det sättet och tycker det beteendet är ok egentligen fungerar. Kanske skall jag göra testet med min ledningsgrupp. Skulle nog vara intressant och nyttigt att ha diskussionen, för vi kommer säkert inte vara helt överens i alla frågor.