Åtta veckor efter valet har Socialdemokraterna nu lagt om sin taktik. Troligen som en effekt av de senaste dagarnas besked från SD och C försöker S nu krossa motståndet från två håll samtidigt och sätta enorm press på V och C. Vänsterpartiet ska förmås släppa sitt krav på ministerposter, och för Centerpartiet ska det bli så dyrt som möjligt att gå över till M, L och KD. Det är det jag kallar sossekrossen. Pressen som kommer från S när de riskerar att förlora regeringsmakten. 

Utgångsläget

Valet gav S, V, MP och C 176 mandat mot 173 för M, SD, KD och L. Fördelningen är S 99, M 70, SD 62, V 30, C 25, KD 22, MP 22 och L 19. 

Det avgörande är hur statsministeromröstningen fungerar. En kandidat stoppas bara om minst 175 ledamöter röstar nej. Den som avstår hjälper alltså i praktiken kandidaten fram. Det är därför varje partis val mellan nej och avstå nu är helt avgörande.

Krossen mot vänster: V ska släppa regeringskravet

Den 8 november presenterade Magdalena Andersson sitt regeringsalternativ: S, C och MP i regeringen, med V som stödparti utan ministerposter. Hon har nu till slut varit tydlig med hur hennes regeringsalternativ ser ut. Hon menar att V:s inflytande kan säkras på andra sätt än genom statsråd. V svarade direkt att kravet är ett kongressbeslut och att partiet inte släpper fram en regering det själv inte ingår i. (detta är självklart möjligt för partiet att ändra i demokratisk ordning om de vill) 

V avgör om Magdalena kan bli statsminister: 

S, C och MP har 146 mandat. Röstar V nej tillsammans med M, KD, L och SD blir det 203 nej, och Andersson faller. Avstår V blir det 173 nej, och hon går igenom. V är alltså ensamt avgörande för om en S-ledd regering kan tillträda.

Min bedömning: S räknar inte med att V ändrar sig i första taget. Poängen är att flytta ansvaret. Om V håller fast vid kravet ska bilden bli att V röstar i samma led som SD och därmed ger Sverige fyra år till med Kristersson. Det är ett tryck som riktar sig lika mycket mot V:s väljare som mot partiledningen. S vill alltså sätta bilden att det är upp till V om Svergie får en annan ”bättre” riktning med Magdalena Andersson som statsminister. 

Krossen mot mitten: C ska betala för SD-beroendet

Centerpartiets röda linje har hela tiden varit V i regeringen, inte V:s inflytande i sakfrågor. När S nu erbjuder en regering utan V-ministrar har Andersson i praktiken gett C exakt det C har bett om. Thand Ringqvist har ändå sagt att hon först vill se vad Moderaterna erbjuder.

Det borgerliga alternativet ser enkelt ut på papperet. M, KD, L och C har 136 mandat. Avstår SD blir det bara 151 nej från S, V och MP, och Kristersson går igenom. Men 136 mandat är långt från egen majoritet i riksdagens kammare. 

Därför pratar S oavbrutet om SD-beroende. Budskapet till C:s väljare är att en borgerlig regering bara kan styra så länge SD vill. Varje budget, varje proposition och varje misstroendeomröstning hänger på Åkesson. Så även om Åkesson har sagt att de tolererar Ulf Kristersson och sen går i opposition så vill S sätta bilden att C inte kan gå denna väg utan att svika sin långvariga röda linje mot SD. 

Min bedömning: Syftet är inte nödvändigtvis att vinna över C i dag. Syftet är att höja priset och svekdebatten mot C rejält. Går C till höger ska det kosta trovärdighet. Samtidigt har S gett C en vågmästarroll som partiet egentligen inte har mandat för. Det är en risk för S om C använder den. C har nu ett också gynnsamt läge då båda alternativen behöver C. Vilket gör att C:s möjlighet till stora sakpolitiska vinster i alla alternativ är realistiska. 

Vad betyder SD:s ”tolerans”?

Den 6 november släppte SD kravet på ministerposter. Åkesson sa att partiet kommer att trycka avstå i en statsministeromröstning om Kristersson leder en borgerlig regering. Därefter går SD i opposition fram till nästa val och låter regeringsbildaren ta ansvar för sin regering.

Det är en helt annan sak än Tidö. Det finns inget avtal, inget samarbetskansli och inga garanterade röster. Åkesson beskrev det själv som att SD blir vågmästare i riksdagen.

I praktiken betyder det tre saker:

• Varje fråga blir en ny förhandling. Regeringen behöver antingen SD eller S för att få majoritet. I alla frågor
• SD får inflytande utan ansvar. Partiet kan rösta för det det gillar och vara emot resten, utan att behöva försvara helheten.
• Oppositionen kan styra med tillkännagivanden. S, V, MP och SD har tillsammans 213 mandat och kan beställa politik av regeringen i enskilda frågor, även om de aldrig samarbetar formellt. Frågan är dock hur troligt detta är. 

Budgeten: hur det fungerade och hur det kan gå nu

Under förra mandatperioden förhandlade M, KD, L och SD fram budgeten gemensamt innan den lades. Med 176 mandat bakom sig hade regeringen majoritet redan i finansutskottet, och omröstningen i kammaren var i praktiken avgjord i förväg.

Så fungerar processen

Budgeten beslutas i två steg. Först röstar riksdagen i ett enda beslut om ramarna för alla utgiftsområden och om inkomsterna. Sedan fördelas anslagen inom varje ram. Varje parti lägger sin budget som en helhet, och det går inte att plocka russin ur olika förslag. Man måste förhålla sig till helheten. 

I kammaren ställs förslagen mot varandra parvis tills två återstår: utskottets förslag och det starkaste alternativet. Det som får flest ja vinner. Den som avstår räknas inte. Det var så SD fällde Löfvens budget 2014, och så M, KD och SD fick igenom sin budget mot Andersson 2021.

Varför en borgerlig budget ändå kan gå igenom

S och SD kommer knappast att skriva en gemensam budget. Därför blir slutomröstningen sannolikt borgerligt mot rödgrönt om de rödgröna kan förhandla fram ett gemensamt alternativ. Det finns en hake som är lätt att missa: S, V och MP har 151 mandat mot 136 för M, KD, L och C. Om SD bara avstår i slutomröstningen vinner det rödgröna alternativet.

”Full opposition” har alltså en gräns. I det sista budgetparet måste SD aktivt välja sida. Åkesson har sagt att det viktigaste för hans väljare är att slippa V och MP i Rosenbad. Så då är frågan hur SD kommer agera och tack vare denna matematik så finns det ändå fog för S uttalande om att Kristerssons regering blir beroende av SD. Men detta gäller ju som sagt bara om S, MP och V aktivt samarbetar och lägger en gemensam budget för att ev ha chans att fälla en M-ledd regering. 

Min bedömning: S kommer definitivt att ta chansen att vinna en budgetomröstning. Så de kommer troligen förhandla ihop sig med MÅ och V. Så gjorde ju M, KD och SD mot Andersson 2021. 

SD kommer troligen rösta för den borgerliga budgeten i sista ledet, men ta betalt i form av enskilda förslag och offentliga eftergifter. Inte en chans att SD kommer ge sitt stöd ”gratis”. Det skulle verkligen inte vara likt hur de jobbat de senaste fyra åren. Spegelbilden gäller för en S-ledd regering. Med C i regeringen står S, C och MP på 146 mot 173 för M, KD, L och SD. Utan V:s röster i budgeten faller den. 

Där det avgörs: utskotten

Voteringarna i kammaren är slutet på processen, inte början. Det riktiga arbetet sker i riksdagens 15 utskott. Varje utskott har 17 ledamöter, fördelade efter partiernas styrka.

Med dagens mandat blir det ungefär fem platser för S, tre vardera för M och SD, en eller två för V och cirka en vardera för C, KD, MP och L. En borgerlig fyrpartiregering har alltså runt sex av 17 platser i varje utskott. Det räcker inte.

Det spelar roll eftersom majoriteten i utskottet skriver betänkandet. Det blir huvudförslaget i kammaren, och alla andra får nöja sig med reservationer. Den som inte har majoritet i utskottet får försvara sig mot andras förslag i stället för att lägga sina egna.

För en minoritetsregering betyder det konkret:

1. Förankra innan propositionen läggs. Ett förslag som inte är förhandlat med S eller SD i förväg riskerar att skrivas om i utskottet. Vi har sett att S och SD gjort gemensam sak i utskotten innan. 
2. Bygg hoppande majoriteter. Migration och kriminalpolitik med SD, försvar och kanske energi med S. Olika frågor, olika partners. Det mest troliga anser jag. 
3. Undvik tillkännagivanden. Oppositionen kan samla majoritet för att beställa politik av regeringen. Det sker oftast just i utskottens betänkanden.

Detta gör också ordförandeposterna viktiga. Ordföranden leder utskottets arbete och styr i praktiken takten i ärendena, även utan egen majoritet. Vissa utskott kommer ha en ordförande som tillhör ett oppositionsparti oavsett regering. 

Vad händer nu?

Sossekrossen är igång och den slår åt båda håll. Håller V fast vid sitt krav och tar C M:s erbjudande, då har S förlorat just nu men kan göra livet svårt för regeringen och C hela mandatperioden. Viker sig V och C tar S erbjudande, då har Andersson och S vunnit och kan teoretiskt regera flera mandatperioder. 

vad tycker du om min analys och vad tror du själv?