Etikettarkiv: moderaterna

Är problemet att kvinnor inte förstår och tänker med hjärnan?

Kvinnor och män röstar olika. Främst syns det hos S, M och SD. I en artikel i DN så intervjuas Isabella Löwengrip och Moderatkvinnors ordförande Annsofie Thuresson. Thuressons del av analysen till att kvinnor överger M är ”För att vinna kvinnor så måste vi prata mer om vardagen här och nu. Vi är duktiga i M på att vara hjärn- och faktabaserade, men vi har haft en tradition av att inte prata om hjärtat”
Det uttalandet provocerar mig enormt mycket. Är inte kvinnor faktabaserade? Vad betyder en ”hjärnbaserad”?!. Tänker inte alla människor med hjärnan?

Måste väl erkänna att det inte bara är ordförande i Moderatkvinnorna som gör detta misstaget. När jag var ledamot i Föreskole- och grundskolenämnden i Varbergs kommun förra mandatperioden så fick jag höra att jag var ”känslokall” som bara pratade om pengar och tänkte på pengar. Jag frågade då hur hen trodde att vi skulle kunna få fler lärarresurser i klassrummen. På något annat sätt än att se till att det finns tillräckligt med pengar för att öka elevpengen?…

Löwengrip tycker också att man ska förklara för kvinnor hur en regering drivs…. Skulle kvinnor i större utsträckning inte förstå hur en regeringsbildning går till….Vill bara upplysa om att kvinnor generellt har högre betyg i skolan, i högre utsträckning går vidare till högre studier än män. Bara som ett exempel. Jag är helt säker på att kvinnor i minst lika stor utsträckning förstår hur en regeringsbildning fungerar…

Däremot tror jag det ligger något i hur man pratar och vad man pratar om.
Enligt ”Väljarna och valet 2022” finns det en tydlig könsskillnad på vilka frågor man tycker är viktigast.

Men det är inte bara en könsfråga. Om man tittar på Novus senast mätning på vilka sakfrågor väljarna tycker är viktigast så ser det ut såhär:

Så den stora frågan är ju hur man får sakägarskap/förtroende i de frågor som väljarna tycker är viktigast och där spelar ju även könsskillnaderna in samt vad man pratar om och hur man kommunicerar sina budskap. Där kanske ändå Isabella har en poäng i att hon menar att det spelar roll vilka frågor partierna väljer att lyfta och prata om och som väljarna sen associerar med partiet.

Det handlar om resurser

Det handlar om resurser och hur man använder resurserna.
Det handlar om vad man är övertygad om gör mest skillnad. Att bygga fler fängelse eller att satsa ännu mer på skola och socialtjänst. Eller hur man lyckas göra både och.

Därför menar jag att alla frågor till sist handlar om pengar och hur pengarna används. Samt hur man driver en tillväxtpolitik för att öka det potentiella skatteunderlaget. Där det också skiljer mycket mellan partierna är ju hur man tror att man bäst prioriterar det man tycker är viktigt. Är det genom höga skatter eller genom lägre skatter som då kan leda till totalt högre skatteintäkter? Vilka politiska verktyg som är bäst för att människor som kan jobba ska kunna jobba mm.

Alla som vill engagera sig politiskt är viktiga. Vi behöver fler som vill engagera sig och förstå att det faktiskt är svåra avvägningar och att man kan påverka. På det sättet tror jag det är jättebra att människor med stora plattformar pratar om politik, politisk avvägningar mm.

Men min uppmaning till alla som ska rösta i höst. Precis som jag sa i riksdagens kammare på min senaste debatt om vårpropositionen.

”Herr talman! I år är det valår. Jag tänker att det kanske är svårt att veta vad man ska tro när man lyssnar på dem som stått här i talarstolen före mig. Det målas nämligen upp väldigt olika bilder av hur Sverige mår.

Jag tycker ändå att det är viktigt att hålla sig till fakta så mycket man kan. Talaren precis före mig sa att barnfattigdomen ökar. Enligt SCB:s hemsida, som uppdaterades i mars 2026, minskar barnfattigdomen. Under perioden 2014–2024 har den gått ned från 10 till 6 procent. Det är fortfarande alldeles för mycket men ändock en minskning.

Jag vill uppmana dig som lyssnar att inte ta allt som sägs här för givet, utan bilda dig en egen uppfattning nu inför höstens val och läs på själv!”

Ulf Kristerssons tal i Almedalen

Så var det dags för Ulf Kristersson i Almedalen. Hans tal gillade jag betydligt bättre. Men tyvärr var det några saker där också som inte var så bra.

Vi börjar med det som var bra. Ulf:s del om skattepolitiken och hans jämförelser med ofantliga summor som sipprar ut ur det gigantiska skattekassa vi har är otroligt häpnadsväckande och sann. Det är dessa saker som ska angripas innan man pratar om höjda skatter. Dessutom måste man göra en analys på om en höjd skatt får den konsekvens man vill ha. I flera fall kan lägre skatter leda till mer sysselsättning och på det sättet mer skatteintäkter. Men i grunden är det ju en ideologisk fråga, är det du själv eller staten som bäst tar hand om dina pengar? Självklart ska vi ha en stark välfärd som finns där om du blir sjuk, som möjliggör utbildning till alla, som ger dig en trygg ålderdom, eller som gör att du vågar byta karriär. Men staten ska inte ta ut massa skatt för att de anser att de är bättre på att veta hur vi ska leva våra liv än vad vi är själva.

Stort tack Ulf för att du ser vad Liberalerna står för och kämpar för. Men när du sen nämnde vad du anser är Sverigedemokraternas styrkor höll jag på att sätta i halsen! Om jag ska snälltolka ordentlig så pekade Sverigedemokraterna på ett problem tidigt, det var bristen på integration och hur vi skapade utanförskapsområden i Sverige. Men att säga att invandringen är för hög per automatik är väldigt endimensionellt. Vilken invandring syftar man på? Humanitär? Arbetskraft? Anhörig? Jag förväntar mig att Moderaterna har en mer nyanserad syn på detta. Så det tycker jag inte var en höjdare i Ulf:s tal.

Bokrecension – Halvvägs

Har precis blivit klar med boken Halvvägs som är skriven av Fredrik Reinfeldt. Han har skrivit om sin karriär från skolan fram till nu. En karriär som blev politisk.

Boken var intressant ur flera perspektiv, han berättar hur det politiska systemet fungerar på de olika nivåerna från kommun till EU. Intressant om du är intresserad men inte vet så mycket om det.

Han berättar om motgångar och medgångar. Om hur det var när han blev vald till MUF:s ordförande och vad han aldrig kommer göra igen, han berättar om svåra valår, konstiga utspel och om hur arbetet med Alliansen blev till, växte och faktiskt blev en stor succé. Vare sig man gillar Alliansen eller ej så gjorde de ju faktiskt något helt annorlunda som gick hem och majoriteten av det svenska folket under 8 år. (Eller, de 4 sista var ju minoritetsregering, men de regerade…)

Han berättar om EU, ordförandeskapet där, det internationella arbetet, om många möten med USA:s presidenter mm.

Det jag tycker är bra är att han inte hänger ut några individer, han pratar inte dåligt om andra partier, han berättar vad moderaterna gjorde och varför de behövde ändra på sig. Han pratar om att svälja stolthet och faktiskt anpassa sig till hur samhället förändras inom de politiska partierna, om vikten av att hänga med.

Sen så är det säkert så att om man jobbar i dessa korridorer som Fredrik Reinfeldt har rört sig i så säger boken säkert mer än vad den gör för mig.

Sist så är det ju också viktigt att inse att det är en bok ifrån Fredrik Reinfeldst perspektiv, så även om han till viss del är självkritisk så finns det säkert andra som har en helt annan uppfattning om hur vissa saker egentligen var…

Men helt klart en läsvärd bok, om du är lite intresserad av politik. Spelar ingen roll vilken partitillhörighet du tillhör tror jag inte. Den kan nog vara givande vare sig du gillar honom eller inte alls tycker som honom.

Här hittar du boken: Bokus, Aldibris, CDON