Så kom turen till Nooshi Dagostar och Vänsterpartiet. Hon fick kritik för att hon var långsam och lite tråkig i sitt tal. Men jag håller inte med om det. Jag gillar hur hon pratar och takten hon har. Däremot gillar jag inte sakinnehållet i hennes tal. Det var speciellt två saker som jag tycker stack ut.
Hon beskrev vilka det är som kan bygga samhället. Det är ”vanligt” folk och ”vanliga arbetare” Jag tycker det är så otroligt tråkig retorik att ställa olika personer och människor mot varandra. Om vi ska vara ärliga, behövs inte alla då? Inom sjukvården tex, det behövs både lokalvårdare, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, analytiker, administratörer och chefer. Sen ska det ju självklart vara i rätt proportioner och hela tiden fokus på värdekedjan.
Det andra är hur Vänsterpartiet adresserar problemen i skolan. De pratar bara om en sak. Friskolorna och dess vinster. Men det är ju verkligen att missa målet. De stora problemen vi har är i kommunala skolor i vissa områden. Är då lösningen vinsterna i friskolorna? Jag håller med om att man ska ha regler för vinstutdelning och krav. Men det måste ju alltid handla om kunskapsuppdraget och kvaliteten. Det är därför Liberalerna hamnar rätt i skolfrågan. För vi har fokus på likvärdigheten och på kunskapsuppdraget. Alla barn är lika mycket värda, men inte lika dana.