Kategoriarkiv: Politik

Miljöfokus – Gör ditt eget tvättmedel

När det kommer till miljön så försöker jag leva efter devisen att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det innebär att jag försöker tänka till i vardagen och göra bra val. Jag är på inget sätt fulländad i detta och det finns massor av fler saker jag kan göra. Ibland kan det kännas nästan övermäktigt. Att jag har dåligt samvete för hur jag lever, att jag är en belastning för miljön samtidigt som det ibland kan kännas som att det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör. Hur stor del har det lilla jag gör påverkar i det stora. Men! Så är det ju för oss alla. Så jag försöker tänkta att jag gör det bästa jag kan och hoppas att många många fler gör så. Alla kan göra något.

För ett tag sen så visade en vän till mig hur jag skulle kunna göra eget tvätt medel. Så det har jag testat nu.

Varför kanske ni undrar, jag tänker att det är bra att försöka minimera belastningen av kemikalier i hemmet i så stor utsträckning som möjligt. Både för oss familjemedlemmar och för miljön. Klassiskt tvättmedel innehåller kemikalier, bland annat tensider. Som både kan vara problematiska för din hud och för miljön. Vill du inte göra eget tvättmedel så är det enligt naturskyddsföreningen bra att välja milömärkta alternativ.

Ett väldigt enkelt sätt att göra en miljövinst är att helt enkelt sluta med sköljmedel.
Jag har också läst att det går att använda Såpa som tvättmedel som ska innehålla betydligt färre kemikalier. Har dock inte testat detta själv.

Hur gör man då tvättmedel?

Det finns massor av bloggar, recept, hemsidor mm som beskriver hur du gör tvättmedel. Här kommer en kort förklaring:

Ingridienser:
Olivolja
Vatten
Natriumhydroxid (kaustiksoda) Först köpte jag en vanlig i affären. Men det blev inte bra. På flaskan stod det att det bara innehöll natriumhydroxid. Men på företagets hemsida så stod det att det även innehöll andra ingridienser. Så kolla upp att du får en bra variant. Den jag har länkat till fungerar.
Ev ngn doftolja

Viktigt är att ha skyddsutrustning på sig då natriumhydroxid är frätande. Använd skyddsglasögon, handskar, förkläde. Blanda ihop vatten och natriumhydroxid utomhus och andas inte in ångan som blir när du blandar ihop detta. Undvik rostfria redskap då de reagerar med Natriumhydroxiden.

Jag har inte skrivit exakta mängder då det alltid varierar med mängd natriumhydroxid beroende på vilka oljor du använder. Du kan göra tvål/tvättmedel med även andra oljor. Olivolja ger ett tvättmedel som du kan använda även till ullkläder och fintvättar. Det är samma princip att göra tvål för kroppen men då minskar du mängden kaustiksoda för att inte förtvåla oljan helt utan ha kvar olja i tvålen som gör att huden inte torkar ut lika mycket. Kolla i denna tabellen för riktlinje beroende på vad du skall tillverka och med vilken eller vilka oljor. Här kan du se ett annat recept och steg för steg. 

  1. Ta på dig skyddsutrustning
  2. Läs igenom hela receptet innan du börjar.
  3. Mät upp vatten
  4. Väg upp natriumhydroxid och vispa ner den i vattnet. Jätteviktigt att vispa ner Natriumhydroxid i vatten och inte tvärt om! Blandningen blir varm och mjölkig. Rör om tills det blir en klar vätska. Låt blandningen stå ute och gör iordning oljan.
  5. Väg upp olja i en kastrull och värm på svag värme.
  6. När oljan är ca 40 grader varm ta den från plattan. Låt vattenblandningen svalna av till 40 grader. Häll sen ner vattenblandningen i oljan medans du vispar med en stavmixer.
  7. Mixa med stavmixer tills blandningen tjocknar och blir som filmjölk. Det ska bli märke efter stavmixern i blandningen. Det kan ta sin tid. Ha tålamod.
  8. Tillsätt nu doftolja om du vill det.
  9. Häll upp tvålmassan i en form och låt tvålen stelna i formen 1-2 dagar. Tippa sedan ut den och skär med en vass kniv upp i lagom stora bitar. Låt tvålen mogna i fyra veckor innan du använder den.
  10. Vill du ha flytande tvättmedel så riv tvålen till tvålflingor (Det går bra att använda tvålflingorna direkt i maskinen har jag läst. Men har inte provat detta själv.)
  11. Rör ner 100 g flingor i 2 liter vatten och låt flingorna smälta.
  12. Häll upp på flaska och du har nu tvättmedel!
  13. Dosera ca 0,75-1 dl per tvätt.

Vispning av olja och vattenblandning

Färdig tvål att stelna under 24-48 timmar. Efter denna tid kan du hantera tvålen utan handskar.

Uppskuren tvål. Detta göra efter 24-48 timmar. Låt den sen mogna i ca 4 veckor

Färdigt tvättmedel! Flingor i burkarna och flytande i flaskorna. Nu är det bara att börja tvätta.

Lycka till!

Alla barn har rätt till en trygg uppväxt

I dagens HN skriver jag om att alla barn har rätt till en trygg uppväxt.

Vår viktigaste tillgång och vår framtid är våra barn. Därför är det en av Liberalerna i Varbergs viktigaste valfråga. Våra barn är framtida beslutsfattare, skattebetalare och samhällsbyggare. Så mycket av allt vi bär med oss i livet börjar i vår barndom. Vilka värderingar vi får, vilken kunskap vi har, vilken självbild vi går in i vuxenvärlden med.

Vad tror ni riskerar att hända med barn som fråntas sin trygghet? Som kanske vågar berätta för någon vuxen men som blir sviken av samhället om och om igen genom att ingen lyssnar på dem? Genom att deras ord väger lätt bara för att då råkar vara barn? Barn som är de mest värnlösa i vårt samhälle, som behöver oss vuxna, som är beroende av att samhället är uppbyggt för att finnas där för dem blir om och om igen svikna.

Jag kräver att alla barn ska kunna växa upp i ett Sverige där de känner att de är skyddade av oss vuxna, att myndigheter och beslutsfattare har ett barnperspektiv när de bemöter barn.

Sverige kan vara stolta över att vara det första landet i världen som införde förbud mot barnaga (1979). Ändå blir tusentals barn misshandlade i Sverige varje år!

Nationell kartläggning från 2018 visade att endast 5% av de barn som utsätts för psykiskt och/eller fysiskt våld berättar för polis. Så mycket som 44% av tillfrågade elever har varit utsatta för barnmisshandel. Barnkonventionen har inte fått det genomslag som förväntas. Att dessutom våld mot barn som leder till anmälningar i så stor utsträckning läggs ner talar sitt tydliga språk, det är ett lågprioriterat ärende inom polisens och åklagarnas verksamhet.

De globala målen som har antagits av FN:s medlemsstater skall vara genomförda 2030. Ett av målen säger att alla barn ska får växa upp utan våld och utnyttjande. Det är dags att ta krafttag på flera fronter för att klara dessa så snart som möjligt.

Det har tagits vissa åtgärder. 2005 beslutades att ge åklagarmyndigheten, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen och rättsmedicinalverket att inrätta fler barnahus. Detta är tänkt att ge stöd och skydd till barn. Det vi behöver göra är både att ha kraftfulla åtgärder på plats när något inträffar. Ytterligare steg är påbörjade för att stärka och förbättra barns rättigheter. Men det går alldeles för långsamt! Varje dag finns det barn där ute som far illa i sin hemmiljö, som inte är trygga, som blir misshandlade och kränkta.

När barn behöver skydd och misstanke om misshandel av barn finns ska det finnas processer med ett barnperspektiv och som är skyndsamma för att minska barnens lidande. Men det behöver göras mer, mycket mer. Liberalerna vill bland annat:

• Öka samverkan för att minska risken att barn faller mellan stolarna

• Följa upp placerade barns hälsa

• Ge socialtjänsten mer befogenheter att t ex kräva att föräldrar deltar i behandling.

Jag är helt övertygad om att denna fråga är ett grundfundament i vårt samhälle. Kan vi se till att säkra varje unges rätt till en trygg uppväxt så vinner vi så otroligt mycket. Inte minst individen. Fast också samhället i stort. Jag kommer göra allt jag kan för att påverka till att varenda unge får en trygg uppväxt. Låt oss se till att göra en förändring så att våra barn med stolthet kan titta tillbaka och tänka att så tragiskt att samhället såg ut som det gjorde för 20 år sen, men vad stolta vi är att våra föräldrar, den tidens beslutsfattare tog tag i detta och gjorde skillnad så att nu får varje unge växa upp i en trygg miljö.

Debattartikel som publicerades i HN 2 maj

9 september är det val. Det är ett tillfälle för dig att säga vad du tycker är viktigt, vilka sakfrågor som ska prioriteras. Det är också ett tillfälle då du berättar vilken ideologi som ska prägla vårt samhälle. Det är inte bara sakfrågorna som påverkas beroende på vad du lägger för valsedel i lådan, det är också hur samhällets grundsyn ska vara och vilka värderingar som ska råda.

I en tid när Europa och världen visar på kraftiga svängningar åt slutenhet och extremism är det otroligt viktigt att just du tar ställning till vilket Sverige du vill ha.

I Sverige har vi sett samma utveckling de senaste åren. Ett parti med tydlig främlingsfientlig ideologi tog sig in i riksdagen 2010 och har sen dess stadigt gått framåt. Ett parti med många lik i garderoben som har satt på sig kostymen och putsat till politiken i sakfrågorna. Så mycket att det nu har bildats ett parti höger om SD som vill vara ännu tydligare med sina värderingar.

Vi vägrar att tro att alla de människor som lägger sin röst på dessa parti har främlingsfientliga åsikter. Vi tror att det till stor del handlar om ett missnöje med att viktiga frågor i Sverige inte har tagits på allvar och har varit obekväma att prata om. Det är beklagligt och det måste bli en ändring på det. Men lösningen är aldrig att låta högerextrema krafter få grepp om vårt samhälle. Sverige är ett fantastiskt land, byggt på lång tid av fred, entreprenörsanda, plikttrogenhet och gemenskap.

Som liberal är det lätt att vara stolt över vår historia och ideologi. Vi hänvisar inte till en brunfärgad nationalism eller tittar tillbaka till en romantiserad bild av vikingar och karoliner. Vår historia skäms inte för sig. Vårt parti bildades ur kampen för rösträtt för alla kvinnor och män. Varje människa ska vara fri att forma sitt liv, det är grunden för liberal politik. Det spelar ingen roll vart du kommer ifrån. Vi förutsätter att alla vill bidra och vara med och forma sitt eget liv på allra bästa sätt samtidigt som vi har ett samhälle som ställer upp för dig om du skulle falla.

När du lägger din röst på valdagen så lägger du också din röst på hur du vill att samhället ska styras, vilka normer och värderingar som ska gälla. Hur skulle du vilja bli behandlad om du flytt för ditt liv, om du blir sjuk och tvingas vara hemma ett tag, om du är ung och står på tröskeln att ta steget ut i arbetslivet? Låt oss rösta fram partier med humana och inkluderande värderingar. Vi behöver inte mer exkluderande och splittringar, vi behöver jobba tillsammans och inkludera. Lägg liksom oss din röst på Liberalerna den 9 september.

Incitament för jämställt uttag av föräldraledigheten

Har en längre tid funderat mycket på det här med föräldraledigheten och om det är bra att genom politiska beslut försöka styra ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten mellan föräldrarna. Då jag själv har 3 barn och nyligen har varit föräldraledig så är det en fråga jag har levt med och nära de senaste åren.

Jag och min man har totalt sett över våra 3 barn varit väldigt jämställda i vårt uttag. Första barnet tog vi 9 månader var för. Andra barnet tog han 15 mån och jag 4+3 mån. Tredje barnet tog jag 13 mån och han 7 månader. Förutom blandade reaktioner från samhälle och bekanta så tänkte jag resonera kring de rent faktamässiga. Vi har haft ganska enkelt att fatta dessa besluten på flera plan. Förutom vår övertygelse att det är bra för barnen, föräldrarna och relationen att vara hemma med barnen så har det varit ganska enkelt för oss då vi genom våra jobb båda två har rätt till 6 månaders föräldralön från arbetsgivaren. För oss har det inneburit att vi under 6 mån har fått totalt från försäkringskassa och arbetsgivare 90% av vår lön. Detta är otroligt förmånligt tycker jag. Men har insett under dessa åren att skrämmande få känner till detta.

Då och då kommer det uttalande från politiska partier om hur de skulle vilja reglera uttaget mellan föräldrarna för att skapa en mer lik fördelning av uttaget av föräldraledigheten. Om vi tittar på det ur en strukturell synvinkel så tror jag absolut på att det spelar roll på många plan för vårt samhälle hur vi tar ut föräldraledigheten. Ditt enskilda beslut i din familj påverkar många i det stora hela. Det handlar om syn på kvinnor och män i arbetslivet, karriärmöjligheter, strukturer och synsätt, VAB, löneutveckling, pension, ”manliga och kvinnliga” roller som påverkar våra barn mm. Finns nackdelar med dagens uttagsnivåer både för kvinnor och män på ett strukturellt plan.

Tittar vi istället på det ur den enskildes perspektiv så är det lätt att tycka att ingen annan skall besluta hur vår familj skall göra. Det är upp till oss att skapa den bästa möjliga för vår familj utifrån våra förutsättningar. Det kan handla om löneläge, vilja att vara hemma med barnen, karriärambitioner, egenföretagande, studerande eller andra livssituationer som gör att dagens mall eller system inte passar den enskilda familjen eller gynnar ett visst typ av uttag.

Så finns det då någon helig väg som är optimal? Troligen ingen för alla och envar. Dessutom så handlar det nog också om vad jag tror på, skall jag värna individens rätt att bestämma själv eller skall jag inskränka på den till förmån för det stora hela? Går det att ha ett system som tar hänsyn till alla där ingen hamnar i kläm? Vare sig du jobbar, studerar, driver eget företag?

Jag tror såhär:

  • Ändringar av dagens system skall ha barnen i fokus. Inga förändringar får göras som gör att barnen hamnar i kläm. Det är barnens rätt till att få vara hemma med sina föräldrar dess första tid i livet som vi ska tillgodose anser jag.
  • Det är bra för barn och föräldrar att båda är hemma en längre period om det är möjligt att lösa.
  • Att hitta frivilliga incitament som gynnar de flesta familjer är att föredra framför tvång. Tex föräldralön. Varför promotas detta inte mer?
  • Generellt så tänker jag att vi i Sverige har ett fantastiskt förmånligt system som möjliggör för många familjer att hitta ett sätt som är bra.
  • Även om vi har ett bra system i dag, ett av de bättre i världen. Så innebär det ändå såklart att det kan bli bättre

Alla har lika mycket tid?

Det slog mig höromdagen av att tiden är lika för alla. Alla har 24 timmar till förfogande varje dygn. Tänk vad jämlikt ändå?

Ok, jag är mycket väl medveten om att alla inte har samma förutsättningar att nyttja tiden. Vissa är sjuka, vissa har fysiska hinder som gör att även om dygnet har 24 timmar så finns det ingen möjlighet att ”nyttja” dessa timmar som individen vill.

Om vi för ett ögonblick smalnar av vår tanke till alla andra som faktiskt har de fysiska och mentala förmågan att nyttja sin tid. Är det inte då faktiskt väldigt jämlikt att vi alla har lika många timmar att tillgå?

Min första tanke var att jo så är det ju.

Fast, det räckte att ägna tanken några minuter så insåg jag att nej, så är det ju inte. Även om alla har 24 timmar så har inte alla den fria viljan att spendera tiden som de själva vill. Jag är ju verkligen en anhängare av att ta ansvar för sitt eget liv och inte hamna i en offerkoffa. Men i många fall så handlar det inte om att inte ta ansvar eller se sig själv som ett offer. I många fall så handlar det om överlevnad, strutkurer som inte kan brytas av individen själv och förutsättningar som gör att det inte går att bryta sig ut.
Om jag blicker utanför min priviligierade tillvaro och min umgängeskrets så är ju världen så mycket större än så. I många länder är fattigdomen extrem, det finns inget annat väl än att ägna de flesta timmar på dygnet åt att hitta mat och vatten för överlevnad, eller i vissa kulturer är tex kvinnor så styrda och förtryckta att det inte finns realistiska möjligheter för dem att själva bestämma över sin egen tid. Exemplena går att göra en lång lång lista av.

Så jag tar tillbaka det där med att det är jämställt att alla har 24 timmar på dygnet att disponera. Å ena sidan kan det tyckas så. Men vi en andra blick så är frågan betydligt mer komplex än så.

Behandla mig inte annorlunda för att jag är kvinna

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag har läst massor av texter idag. Om vad dagen betyder för enskilda kvinnor, varför dagen skapades, vad vi kämpade för i Sverige när dagen startades. Hur den har utvecklats olika i olika länder.

Jag tycker att det är en viktig dag. Inte av anledningen att jag vill bli särbehandlad en dag, ha män som säger ”grattis” som är ”extra trevliga”, jag vill inte få presenter. Jag tycker att det är en viktig dag för att jag INTE vill bli behandlad annorlunda för att jag är kvinna.

Jag vill bli behandlad precis på samma sätt som alla män.
Jag vill bli lyssnad på pga min kompetens, erfarenhet och kunskap, inte för mitt kön.
Jag vill bli ha samma lön som män med samma kompetens och yrke.
Jag vill förväntas leverera samma sak som män
Jag vill bli bedömd för vad jag gör och för mina handlingar, inte för mitt yttre.
Jag vill slippa känna krav på att jag skall anpassa mig till en mall eller norm.
Jag vill kunna ta lika mycket plats i ett rum.
Jag vill ha samma karriärmöjligheter som män
Jag vill känna mig oberoende, stark och kompetent.

Jag har två söner och en dotter. 
Jag vill att min dotter ska ha samma möjligheter som mina söner.
Jag vill att mina söner ska lära sig att ha nära till gråt, känslor, empati, omhändertagande.
Jag vill att min dotter ska veta att hon får vara bullrig, skrikig, bråkig, smutsig, precis som hon vill.

Jag är vuxen. Det ligger numera i mitt eget ansvar att försöka påverka och förändra. Att utmana mina egna bojor som kommer från min uppväxt i det Sverige som var och som är nu.
Det är upp till mig att inse att jag duger precis som jag är. Att jag inte behöver se ut på något visst sätt. Även om jag dagligen matas med bantningstips, kom i form tips, klädtips, sminktips, hårtips. Jag är vuxen och jag kan skita i precis allt det. Jag kan försöka påverka andra. Min självkänsla ligger inte i om jag tar på mig mascara på morgonen eller ej. Men tro det eller ej, det har tagit flera år att känna så. Nu känner jag så. Det finns så många fler saker att utmana och ta tag i.

Jag är vuxen, jag har barn. Jag och alla föräldrar har ett ansvar att inte lägga våra skeva normer och ideal på våra barn. Jag vill att mina barn ska veta att de duger precis som de är, hur deras yttre än ser ut, jag vill att de skall veta att de får uttrycka sig, att de kan åstadkomma precis vad de vill.
Vi pratar ofta om att den enda skillnaden mellan pojkar och flickor är könet, att annars spelar det ingen roll, att man tycker inte saker automatiskt bara för att man är pojke eller flicka. Jag vill inte sätta mina barn i ett fack. Jag vill att de skall få vara som de är, utan att begränsa sig. Känsliga, empatiska, starka, envisa, snälla, omhändertagande. 

Jag tillhör ett starkt släkte.
Jag föder barn, jag ammar barn,
Jag klarar av år utan sömn samtidigt som jag klarar av att jobba, hålla koll på logistiken hemma.
Jag jobbar hela dagarna, jag jobbar hela kvällarna
I get shit done!
När jag blir kränkt eller orättvist behandlad tar jag inte till våld, eller blir aggresiv och stalkar. Jag ruskar av mig det och går vidare.
Jag vaktar min familj, mina barn och min man. Den som rör min familj får med mig att göra.

Jag har kvinnor före mig att tacka för att jag får rösta, för att jag kan välja vilken utbildning jag vill, för att alla yrken är öppna för mig, för att jag kan vara föräldraledig och ändå ha ett jobb kvar, för att jag kan lämna barnen i tryggt förvar på förskolan och jobba, för att jag kan vara självständig och oberoende, som såg till att inkludera pappor i föräldraskapet, för att pappor också får lov att vara mjuka och empatiska och föräldralediga. Alla dessa kvinnor som gick före mig, som gjorde det möjligt för mig att vara där jag är idag. Ha ett liv där jag inte varje dag behöver kämpa för min överlevnad, för att vi har kommit så långt. Ni, alla dessa starka kvinnor före mig.

Nu tänker jag göra mitt yttersta för att inte göra er besvikna, för att se till att nästa generation kvinnor och män skall ännu mer kunna leva sida vid sida med stor respekt för varandra och till varandra.

Nytt syfte med bloggen

När jag började blogga för några år sen så var mitt syfte att skriva om ledarskap. Det är ett stort intresse som jag tänkte mycket på, jobbade med i mitt yrke som Platschef på Ramlösa Hälsobrunn och föreläste inom. Jag hade ett behov av att skriva ner mina tankar och reflektioner kring detta främst.

Nu har det gått några år och visst är mitt intresse för ledarskap fortfarande stort, eller framförallt kommunikation och hur du tillsammans skapar bra resultat i en organisation.

På det privata planer har jag studerat ett år i Göteborg, fått ett barn till, bytt tjänst inom samma företag och påbörjat en omvälvande personlig utveckling genom att upptäcka Vipassana mediation och yoga. Jag är ju nu också mitt uppe i en yogalärarutbildning som ger mycket på alla plan.

Dock så har det nya syftet med bloggen vuxit fram under en tid nu. Jag har inte haft en lust att skriva, har varit för mycket tankar som är för personliga för att dela här. Som jag vill bearbeta inom mig själv. Fast det har varit en sak som har pockat på. Mitt politiska engagemang och vad jag ska göra med det.

För drygt ett år sen när jag var i Thailand en längre period med familjen så bestämde jag mig för att min huvudfråga jag vill driva för att förändra är samhället skyddar våra barn mot övergrepp. Klä på dem med kunskap kring deras rättigheter. Jobba proaktivt för att förhindra övergrepp, för att förhindra förövare. Jag har under förra året och i början på detta året påverkat och lyft frågan inom min kommun. Nu har de uppdaterat sina riktlinjer för att jobba mer proaktivt i denna fråga på kommunens förskolor. Det gör mig såklart jätteglad.

Samtidigt så har jag läst många exempel där barn som råkar ut för övergrepp hemma som faktiskt vågar berätta för någon vuxen de litar på om och om igen blir svikna av samhället. Vi som samhälle sviker våra barn om och om igen. Jag vill ändra på det. Jag vill lägga tid och energi på att göra skillnad för våra barn. Därför har jag valt att bli politiskt aktiv, därför kommer jag ställa upp i kommunalvalet i Varberg och som riksdagskandidat för Liberalerna i Halland. Därför har också bloggen fått ett nytt syfte. För genom den kan jag göra min röst hörd och nå ut till fler. Det är iaf min förhoppning.

Jag har fler frågor som jag brinner för. Men mitt ? klappar extra mycket för våra barn.

Vad klappar ditt ❤️ för?

Idag är det alla❤️dag. Vad klappar ditt hjärta för? Mitt klappar extra för våra barn. Alla barn är vårt gemensamma ansvar. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt, en trygg hemmiljö, en trygg skola och ett tryggt samhälle där de vet att de kan lite på oss vuxna. Att vi hjälper dem om det händer något. Vi låter dem inte bli brickor i de vuxnas värd. Vi gör alltid det bästa för barnen! Det ska vara en självklarhet att barnens värd är fylld av kärlek, stöd, uppmuntran, respekt. ❤️

Får jag representera väljarna i Varbergs kommun?

Jag har bestämt mig för att försöka få förtroendet att representera väljarna i Varbergs kommun. Jag har sen tidigare skrivit att jag har funnit mest samhörighet i sakfrågor och närmst den liberala ideologin. 

För att kandidera till kommunalvalet så ska den som kandiderar skriva en presentation av vad de vill åstadkomma och fokusera på. Jag har skrivit min presentation här.

Cecilia Rönn

Mina hörnstenar som jag vill fokusera allra mest på är Barnen, Miljön och Företagande

Det spelar ingen roll vart du har varit. Det som spelar roll är vart du ska

Varför lägger vi så mycket vikt på CV, bakgrund, utbildning, formell kompetens mm?

Jag vill inte säga att det är oviktigt. Men det kan vara väldigt missvisande och det kan vara väldigt begränsande för individen.

Jag har pratat några gånger med en väldigt klok och inspirerande person som bedriver detta bolaget. De fokuserar inte på CV utan på kompetenser och vart du vill.

Vad har dina tidigare erfarenheter gett dig för kompetenser och hur använder du dem? Du har klarat av en högre utbildning. Men hur då? Hur mycket pluggade du? Jobbade du extra vid sidan av? Var du engagerad inom kårvärlden?

Du har haft tidigare jobb mm. Men vad har du lärt dig? Vilka reflektioner har du gjort? Hur har det format dig som person? Är du sann mot dig själv? Gör du det du är bäst på? Är det det du vill?

Jag tycker det är otroligt intressant och ju mer jag tänker på det desto mer tänker jag att det egentligen ligger till grunden för hela vår människosyn. Hur bedömer vi människor? Utifrån utseende, social status, titel, härkomst, hur bra du pratar svenska, vilket namn du har, kön, utbildning mm mm… Varför vill vi sätta människor i fack? Det finns såklart flera svar på den frågan. Men det intressanta tycker jag är att våga sluta sätta människor i fack. Inte bedöma dem eller döma dem för vad de har varit och vart de kommer ifrån, utan se alla utifrån samma glasögon och fråga vart de är på väg…

Detta inlägg var inte tänkt att bli politiskt. Men nu blir det så ändå här i slutet. Jag har insett att det är just därför som jag känner mig mest hemma hos Liberalerna. För att det är just det som är grunden i liberalismen. Alla människor skall ha samma förutsättningar att förverkliga sina livsmål i ett samhälle med sociala skyddsnät. Alla bedöms och behandlas lika men alla är inte lika. Jag håller verkligen verkligen med om det.