Som ett led i den utbildning jag går på jobbet har vi fått massor med intressanta böcker att läsa. Efter den första delen av utbildningen fick vi två böcker att läsa. Nu är den andra utläst: What the CEO wants you to know”
Den är indelad i oliak delar, först vad du behöver veta och förstå för att kunna se om företaget går bra eller inte. Författaren Ram Charan menar att det är samma saker som är viktiga vare sig det handlar om ett enmans företag eller familjeföretag som tex säljer skor i Indien eller om det handlar om en jätte som tex IBM eller Pepsi co. Fundamenten för business är: Cash generation, margin, velocity, return on assets, growth and customers. I boken går han in närmare på varje del och förklara varför just dessa saker är fundamentala för alla att veta, förstå och förhålla sig till. Inte bara VD:n. Det handlar helt enkelt om att förstå varför vissa beslut fattas i företaget. Samt få en bild av om det är ett lovande företag om du tex. funderar på att investera i det.
Sista delarna i boken handlar om ledarskap. Att få saker gjorda. Hur du kan kombinera dina kunskaper om hur businessen fungerar med ditt ledarskap för att kunna prioritera och göra rätt saker. En riktigt bra ledare skall förstå businessen, fatta beslut utifrån det och sen få personalen att utveckla sin kapacitet och synkronisera den tillsammans med hela gruppen för att prioritera rätt saker och genom det nå till de förväntade resultaten. Det handlar helt enkelt om att koppla samman företagets behov med personalens naturliga talang.
Ram Charan skriver mycket om vikten av att rekrytera personal med rätt ambitioner för det jobb de skall utföra. Samt att hitta personer med rätt attityd och värderingar för det företag de rekryteras till. Dessutom skriver han en del om vikten av att inse om det inte har blivit rätt. Både för företaget och personen.
En relativt lättläst bok som förklarar på ett enkelt sätt de viktigaste delarna du behöver förstå för att förstå företagets prioriteringar samt vikten av att ha rätt personer i organisationen och ledarens roll i detta.
Gruppen är smartare än individen om det bara finns tid för gruppen att lösa problemet. En övning som gör individerna medvetna om styrkan att arbeta tillsammans för nå högre mål än vad den enskilde kan uppnå. Ibland kan det vara svårt för en grupp att åskådliggöra vad de har för vinningar med att arbeta tillsammans och lösa problem tillsammans, särskilt om gruppen består av individer som gärna arbetar själva och anser sig duktiga på att arbeta själva. Målet med själva ledarskapsövningen är att deltagarna:
-får en ökad förståelse att gruppen fattar bättre beslut än den enskilde.
-får en ökad förståelse för att olika beslutmodeller kan behövas beroende på åtgången till tid.
-förstår vikten av att ta tillvara alla gruppdeltagares kompetenser.
-reflekterar hur erfarenheterna från övningen kan användas på arbetsplatsen.
Övningen:
Förutsättningar: Minst 5 deltagare. Skriv ut så många antal av Frågorna, Svarsformulär, Svaren och Poängsom det finns deltagare samt extra Svarsformulär beroende på hur många hur många grupper som du sedan skall dela upp dina deltagare i 4-8 deltagare per grupp är lagom.
Del 1: Förbered lokalen genom att lägga ut penna samt Frågorna och Svarsformulär upp och ner där deltagarna skall sitta (som ett gammaldags prov i skolan). Instruera deltagarna om att första delen av övningen sker individuellt. Informera att de har 15 minuter på sig att svara på 10 frågor och att det inte är tillåtet att samarbeta utan arbetet sker enskilt.
Del 2: Efter 15 minuter meddelar du att det är dags att lägga ner pennorna. Eftersom du redan innan har förberett hur dina grupper skall vara uppdelade så meddelar du deltagarna vilken grupp de tillhör samt visar var gruppen skall befinna sig (bra är om grupperna kan sitta i olika rum). Dela ut ett Svarsformulär per grupp och meddela att de har 15 minuter på sig att svara på frågorna i gruppen. De får ta hjälp av sina egna personliga Svarsformulär när de sitter i grupparbetet dock får de inte ändra på sina personliga svarsformulär.
Del 3: Efter de 15 minuterna är slut så meddelar du att det är dags för rätta och reflektera. Nu delar du ut Svaren och Poäng. Nu skall de rätta sina enskilda Svarsformulär samt gruppens Svarsformulär samt fylla i uppgifterna Innan diskussionen fyll i följande information på Poäng. För rättning och diskussion räkna med ca 15-30 minuter beroende på gruppens diskussions- och reflektionsvilja. Som moderator gå grunt bland grupperna och hjälp dem få igång diskussionen och släng in någon utmanande fråga som får fart på diskussionen.
Del 4: Utvärdera övningen med deltagarna och ge mig gärna feedback på ceciliaronn.se om hur du upplevde att den fungerande.
I aktuellt nummer av VD tidningen är jag med i en artikel. Kunde inte hitta den på nätet så här kommer den i PDF-format.
Den är med i deras Tema om medarbetarnas motstånd. Rubriken är ”Konsekvens och uthållighet skapar engagemang”. Jag får ge min syn på förändringsarbete, svårigheter och möjligheter med det samt min syn på hur jag tycker man skall jobba med engagemang och vad det kan ge. Avslutningsvis får jag ge lite tips på hur du engagerar dina medarbetare. Jag tycker att artikeln blev bra. Även om det såklart är så att allt i detta tema är så väldigt mycket lättare att säga än att göra… Slogs av det igen när jag läste artikeln.
Tänkte ungefär såhär: ”Vad bra det där låter som jag säger, tänk om jag orkade att agera precis så varje dag!”. Det gör jag inte, inte varje dag. Men tro mig, jag försöker verkligen. För det är ju så, även om du vill så kan du aldrig komma till jobbet en dag och säga att: ”Idag vill jag inte vara en förebild och idag vill jag inte leva som jag lär. Det orkar jag inte med idag. Jag tar det imorgon igen. ” Som chef är du alltid en förebild i din organisation. Vare sig du vill eller inte. Så emellanåt när jag inte lyckas med det är det bara till att bita i det sura äpplet och inse att jag gjorde fel och be om ursäkt för det.
Jag ser hela tiden förbättringar. På jobbet, hemma, i samhället. Det är härligt och roligt! Och ibland lite stressande. När jag ser saker jag inte tycker fungerar eller ser saker som skulle kunna göras på ett bättre sätt vill jag gärna göra det direkt. Alla förbättringar…Men det tar ju såklart energi. Samt att det är oftast inte bra att göra allt på en gång. Då kan du oftast inte fokusera riktigt bra på något.
Minns när jag var ny på min nuvarande roll. Hur vi gick igenom målen för några år framåt. För att vi skulle förstå den långsiktiga strävan. Det gillar jag verkligen. Målen var ganska högt satta år 1 och år 2. Men inte år 3. Då var det att vi i princip skulle hålla oss på samma nivå. Nu, mer än 3 år senare är såklart ambitionen att vi skall fortsätta att förbättra oss. Och jag ser att det finns massor av saker att förbättra, hela tiden. Plus att när jag tittar tillbaka så ser jag ju att vi har gjort massor med saker! Så vi har verkligen blivit bättre, mycket bättre på vissa områden. Så tror jag det är överallt. Tittar du bakåt så har saker blivit bättre, tittar vi framåt så ser vi mycket potential.
Just att ha en balans i detta tror jag är viktigt. Absolut inte sluta ser potentialen i din omgivning. Ser du inte det längre, då kanske du skall ta dig en ordentlig funderare på om du är på rätt ställe. Då kanske du behöver miljöombyte. Det är verkligen energigivande med nya personer i ens omgivning. De ser saker med helt andra ögon!
Samtidigt är det väldigt viktigt när du befinner dig mitt i allt, att stanna upp ibland och vara nöjd över det du eller din grupp har åstadkommit. Inte nöjd på det sättet att du skall tänka att ni inte behöver fortsätta förbättras, nöjd på det sättet att du kan hitta energi i det ni har gjort för att fortsätta förbättras.
Jag tror att det gäller för allt, företag, vänskap, relationer, materiella ting. ”Om det inte utvecklas så går det mot avveckling”
Ovan: Ett sätt att jobba med ständiga förbättringar. Ständiga förbättringar möjliggörs av duktiga och engagerade personer. Det har jag lyxen att jobba med varje dag.
Det skall bli väldigt roligt. Har några föreläsningar inbokat i höst och det är alltid lika roligt. Roligt att personer vill lyssna på vad jag har att säga om ledarskap. Jag känner mig lika ödmjuk inför det varje gång. Det är roligt att ställa sig på scen med en massa åhörare som faktiskt vill lyssna. Det ger adrenalin och lite nervositet. Jag får verligen känslan att jag vill prestera, göra mitt bästa och överträffa mig själv.
Jag skall prata om ”I din roll som chef och supportfunktion är du en möjliggörare!” Det är verkligen ett ämna som ligger mig varmt om hjärtat. Hur viktigt det är att alla i organisationen vet och förstår vilka processer de är där för att stödja. Att alla vet vad det faktiskt är som betalar deras löner. När alla vet och förstår detta, då tror jag verkligen att man gör skillnaden i att gå från ”good to great” Det är även då enagemanget ökar och det leder till en ökad lönsamhet. Då slipper vi frustration, missförstånd och minskar på icke värdeskapande aktiviteter. Självklart kommer väl inget vara så perfekt som jag får det att låta. (Insåg jag precis när jag skrev det). Men jag är helt övertygad om att det är grunden och en förutsättning för att kunna bygga vidare. Vi behöver alla känna oss behövda och förstå vår del i det som gör att maskineriet fungerar som det skall.
Nedan är Carlsbergs modell för engagemangsdrivare som jag brukar prata om på mina föreläsningar. Jag gillar verkligen den modellen. Den är också ett bra verktyg i jobbet tycker jag. Jag tänker att jag skall försöka skapa nedan. Vi är inte där ännu, men det är ett riktigt bra verktyg som hjälper mig att fokusera.
Ok, bilden blev inte den bästa… Men bra är den, det lovar jag. Kom och lyssna på någon föreläsning eller börja jobba på Carlsberg så får ni veta mer… (=
Hur ofta reflekterar man över de budgetar man har gjort under alla år, de senaste dagarna har jag faktiskt gjort det. Hösten har under många år för mig betytt budgetarbete, men till vilken nytta? Hur bra är egentligen budgeten som styr- och prognosverktyg? Hur ofta sker försäljningen enligt budget, hur ofta sker den enligt den månadsfördelning som man har gjort? Jag undrar om jag har någonsin upplevt det.
Då borde vi kunna lägga ner budgeten som prognosverktyg, hur är det då som styrverktyg? Leder budgeten till att verksamheten verkar i budgetens anda? Till viss del skulle jag säga, beroende på vilken typ av budget man arbetar med och hur absolut den är. Man låt oss göra detta metodiskt och gräva lite djupare först i prognos innan vi övergår till styrverktyg.
Som prognosverktyg: Det enda jag vet är att i september/oktober när man spikar budgeten är att den är fel. Vissa uppgifter är mer rätt såsom kostnadsmassan som är ganska konstant från månad till månad, men försäljning och fördelningen av försäljningen mellan månaderna kommer starkt avvika mot budget. Budgeten på företagsnivå och med övergripande intäkter och kostnader kommer stämma bättre än när man sedan går in på detaljnivå. Mer detaljer och mer fokus på detaljer riskerar att man tappar helhelheten, ett exempel för att förtydliga det:
Blomsteraffären som bara säljer rosor lägger följande försäljningsbudget i antal:
Alt 1:
13 000 Rosor
Alt2:
2 000 Gula rosor
1 500 Rosa rosor med långt skaft
500 Rosa rosor med kort skaft
3 250 Röda rosor med långt skaft av sorten ”Marie”
250 Röda rosor med långt skaft av sorten ”Anders”
Osv….
Jag tror att det säkert kan hamna runt 13 000 rosor på årsbasis men fördelningen kommer vara helt annorlunda än alternativ 2. Hade vi även delat upp den per månad hade felet blivit än större i alternativ 2 men även alternativ 1 hade säkerligen haft en felaktig fördelning mellan månaderna. Självklart kan budgeten behövas på en detaljerad nivå för t.ex. produktionskalkyler, inköpsstyrning etc. men jag tycker man alltid skall överväga nyttan med detaljnivå i förhållande till kostnaden att ta fram uppgifterna. Jag skulle vilja jobba annorlunda med budgeten, mer smart och effektivt och uppnå samma nytta utan att låsa upp organisationen i icke värdeskapande processer. Men det berättar jag om nästa gång efter jag har gått igenom budgeten som styrverktyg. (Er budget är ju ändå inte spikad på några månader än…)
Budget tar all tid. Reflektionstiden är minimal och det dåliga samvetet stiger och stiger…
Innan jag jobbade som chef, eller ja. De där 1,5 år som jag jobbade som konstruktör och när jag var student var september förknippat för mig med restresor till sol och bad. Härlig avkoppling till bra pris. Nu är september förknippat med ovan saker. Budget och dåligt samvete. Det dåliga samvetet kopplades på efter 2008 när jag fick barn. Innan var det bara budget.
Jag gillar att ligga steget före. Jag gillar att vara väl förberedd och att jobba proaktivt. Vill nog påstå att jag lyckas göra det ganska bra även om jag själv tycker att jag lever i en organisation som dundrar framåt i full fart. Men i september så hinner jag inte med. Jobbdagarna är långa, de störs av skit som uppdatering av Outlook!!! Hur tänkte vi nu??? Jag har inte tid med IT-problem….
Det dåliga samvetet kryper på och blir större och större. Igår sov barnen när jag kom hem, idag hann jag krama dem godnatt. Skall det vara så? Samtidigt är det ju ett I-landsproblem. Jag har ett jobb jag älskar. Men det känns inte bra såklart att inte räcka till så mycket som jag vill till familjen. Just nu har jag inte ork att reflektera på hur jag skall långsiktigt hantera detta. Nu handlar det nog mer om att ta mig igenom närmsta veckorna och tänka att jag får kompensera barnen med tid, mys och saker de vill göra sen. Det gäller att ankra in andra bra saker. November tex, jag jobbar för fullt för att ankra in den månaden som två veckors tillfälle att åka till sol och bad och bara vara i vår lilla familj. Ankringen skall bara sätta sig hos mannen….
Reflektionstiden nu är i bilen på väg hem. Det positiva är att det är ju ändå en stund, det negativa är att bilresan är så lång… En liten hatkärlek… Nu springer jag mellan datorn och köket för att få ihop en middag till imorgon, så inlägges kvalitet ber jag om ursäkt för… Men jag har lovat mig själv att uppdatera några gånger i veckan, hålla detta forum levande. Jag ser ju att ni är några som läser, även om ni inte kommenterar. Tror att det gäller att hålla det jag lovar även när det är stressigt. Allra mest det jag lovat mig själv. Löpning har jag lovat mig själv 3 ggr/vecka också. 0 än så länge och inte blir det av ikväll heller… Men det är 4 dagar kvar. Jag skall hålla vad jag lovar…
Idag är har Carlsberg familjedag på Astrid Lindgrens värld. Vi har varit där en gång innan med William och nu när Viola är tillräckligt stor tänkte vi göra slag i saken och åka dit. Vi hoppas på en dag med fint väder och massor av roliga äventyr tillsammans med Astrids alla karaktärer.
Vi stannar till imorgon för att riktigt kunna krama allt ur parken när vi är där och dessutom skall jag träffa Mikael Ahlerup, VD för Astrid Lindgrens värld. Jag träffade honom första gången dagen efter kompetensgalan när jag blev utsedd till Årets unga chef 2012. Han blev utsedd till Årets chef 2011. Jag ser verkligen fram emot att få prata lite med honom och få höra om hans resa med att göra parken så populär som den är idag och hur hans syn på ledarksap är.
Hur långt du kan komma på viljan har jag funderat på de senaste dagarna. Helt klart så är min inställing att du kan komma väldigt långt på viljan! Men vissa aktiviteter kräver även andra egenskaper/färdigheter än bara vilja.
I helgen var jag och klättrade i Kullaberg! Det var helt fantastiskt roligt! Vi hade en superbra instruktör med som visade/berättade och coachade oss uppåt. Vi var 4 i sällskapet och jag var sist ut på första klättringen. När de andra klättrade såg jag framför mig hur jag likt Spiderman tog mig upp för berget smidigt och snabbt utan större ansträngning… Enligt instruktören var det en ganska lätt klättring, när jag väl hade provat var det inte alls så lätt. Men det gick ändå att ta sig upp med vilja och lite muskler till hjälp. (Ja, selen var också ovärderlig)
När vi skulle ta andra klättringen som var lite svårare än den första var jag återigen sist ut. Nu insåg jag att jag kanske inte var riktigt som Spiderman… Aningens svagare och mindre rutinerad. UB uttryckte sig efter första klättringen att det var lite svårt att sätta foten vid hakan och trycka ifrån… Ingen av oss var helt enkelt inte lika vid och smidig som spiderman heller…
Instruktören sa att det fanns ett moment på den andra klättringen som var svår, efter den blev det inte lättare men fler alternativ att välja på i sin klättring. De andra kom inte förbi det svåra momentet. Jag bestämde mig för att jag skulle klara mig hela vägen upp. Sagt och gjort, lite sliten i benen och armarna efter första klättringen satte jag igång. Shit vad svårt det var! Jag hade nästan passerat den svåra biten, jag hängde mig fast i en onaturlig ställning och behövde ta ett långt steg för att komma förbi den svåra biten. Jag tänkte ”Friskt vågat hälften vunnet!” och satsade. Men jag orkade inte och trillade ner! (Ja, det var högt och väldigt läskigt) Men jag litade på utrustningen och instruktören. När jag hängde där i luften, helt slut. Frågade instruktören om jag skulle ge upp. Fan heller! Jag var ju så nära! Så jag gav mig upp igen. Nu klarade jag det! Den svåra biten var passerad! Yes!
Sen kom momentent att jag skulle sätta foten vid hakan och trycka ifrån… Fy f-n vad trött jag var! Benen skakade okontrollerat. Jag hade en bit kvar och jag var tvungen att inse att nej, det går inte. Hjärnan vill, men kroppen vill inte längre.
Väl nere hade jag knappt krafter att gå till bilen och under bilresan kunde jag knappt lyfta armarna… Så jag kände att jag verkligen inte hade gett upp för tidigt. Men ändå! Det stör mig att jag inte har den fysik jag vill ha.
Så min slutsats är att viljan tar dig mycket längre än du tror! När du är slut så har du nästan alltid lite krafter kvar för att pressa dig lite till. Detta gäller nästan allt. Vill du tillräckligt mycket så kommer du långt. Men när det gäller vissa utmaningar så måste du träna också. Träna, läsa på, förbereda dig och träna igen. Det är ju inte för inte som de allra bästa inom sina områden säger att det gäller att lägga de där 10 000 timmarna för att bli riktigt bra.
Min andra slutsats är att du kommer mycket längre om du har tips och hjälp av de som är riktigt bra på det du skall göra. Och sist men inte minst, du måste våga lita på dina kollegor, träningskompisar mm som du befinner dig med i pressade situationer. Vågar du inte lita på dem eller på den säkerhetsutrustning du har, då kommer du aldrig våga pressa dig till din gräns och veta vart den går och hur långt du kan komma. Så våga det! Släng dig ut i dina utmaningar!
Paradigmskift förekommer inom vetenskapen hela tiden, i större eller mindre omfattningen. Sanningar som uppfattas som absoluta förändras och kastas omkull. Men detta är inte bara ett fenomen inom vetenskapen utan även något som sker på alla företag, men för att gå händelserna i förhand så får vi först definiera termen Paradigmskifte:
Ett paradigmskifte ingår i ett sammanhang av olika faser:
Det finns en allmän föreställning om ett fenomen, eller det finns ett tankemönster, som forskarsamhället själv inte är direkt medvetet om. Forskning som befinner sig i denna fas kallar Kuhn normalvetenskap, och den kännetecknas av problemlösning inom tankemönstrets eller föreställningens ramar.
Det föreligger anomalier, som kollektivet inte förmår ta till sig, eftersom de fastnat i sina tankemönster, eller den utbredda föreställningen är så grundmurad att dess ”sanning” är överordnad vad som motsäger den.
Forskningen kommer till en kris där anomalin måste förklaras.
Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör.
Forskningen kommer till en förvetenskaplig fas, där det nya paradigmet fastställs.
Därefter kommer en ny fas av normalvetenskap inom det nya paradigmet.
Som ledare måste man vara medveten om att likväl som vetenskapen lever med paradigm såväl finns paradigm inom företagen. Etablerade tankemönster som finns kvar i väggarna, kanske baserade på kunskaper och erfarenheter vid ett visst historiskt tillfälle. Ett exempel kan vara till exempel e-handel; i företaget kanske man testade på e-handel för tio år sedan, projektet floppade och slutsatsen blev ”e-handel är inget som våra kunder är intresserade av, de kräver det fysiska mötet för att köpa”. Detta kanske var sant för tio år sedan eller så var projektet bara dåligt planerat och implementerat, men erfarenheten cementeras i företaget. Tio år senare lever fortfarande devisen kvar att e-handel inte är något för företagets kunder, men man märker att andra företag i liknande branscher lyckas med e-handel, ytterligare lite senare börjar även konkurrenteras e-handel satsningar framstå som lyckade, en del anställda inom företaget börjar ifrågasätta ”sanningen” om e-handel inte är något för företagets kunder, och till sist börjar även kunderna i ökande mängd ifrågasätta varför företaget inte erbjuder samma e-tjänster som alla konkurrenter, och förhoppningsvis då vid ett givet tillfälle väger vågen över och ”sanningen” om e-handel inte är något för företaget krossas. Detta är bara ett exempel för att illustera hur dessa paradigm kan byggas upp inom företaget och förhoppningsvis krossas, om inte, så faller företaget kanske istället (Ett stort misstag var att missa paradigmskiftet från mekaniska räknemaskiner/skrivmaskiner till elektroniska http://sv.wikipedia.org/wiki/Facit_AB)
Hur klarar man sig från dessa ”sanningar” och hur avslöjar man dem? Ett av de viktigaste sätten att skydda sig så det inte går som för Facit är att man anställer personal som frågasätter och skapar ett klimat där det är möjligt att ifrågasätta. Dock räcker inte detta utan man måste även skapa en miljö av förändring, där det är naturligt att förändra förutsättningarna och målen beroende på den yttre miljöns påverkan på företaget. Flexibilitet och nytänkande inom en struktur av etablerade processer. Låter detta konstigt? Att skapa enkla, tydliga och effektiva flöden är grunden för flexibilitet och nytänkande. Har man ingen bild av nutiden och hur den ser ut, så vet man inte om förbättringarna är förbättringar, eller bara ett annat sätt att uppnå samma resultat.
Att utmana paradigm inom ett företag kan vara som bestiga berg
Om man som chef vill snabba på paradigmskiftena kan man vara observant på anomalier (punkt 2), dessa är signaler på att något inte riktigt stämmer. Och här gäller det att vara riktigt observant, dessa anomalier brukar snabbt försöka förklaras bort av ”kollektivet” som t.ex. effekt av vädret, konjunkturen etc. Men här gäller det inte bara köpa förklaringen utan ifrågasätta. Tryck på anomalien och kräv mer förklaringar, varför, varför, varför… Det kan ju vara den viktiga signalen som behöver fångas upp men det kan ju likväl vara en fullgod förklaring, men är man observant kan man fånga upp och spräcka det felaktiga paradigmet mycket tidigare.
Ett aktuellt och massmedialt paradigmskifte som befinner sig en fas två eller tre är synen på fett som skadlig eller en nyttig del av kosten (även kallad LCHF etc) debatten. Man kan där se en klassisk (fettsnål diet är bäst) sida som försvarar sig stenhårt och försöker förklara bort de vetenskapliga undersökningar som pekar på att kolhydrater är den stora faran för hälsokosten.
Om detta är ett paradigmskifte eller ej lär vi veta om 10-20 år när vi tittar i backspegeln, men jag tror att det är ett paradigmskifte. Jag får väl göra en uppföljning av inlägget 2030.
