Att vara självgod leder inte till någon utveckling. Jag insåg häromdagen att jag har varit väldigt självgod när det gäller om jag är en person som använder för mycket av planetens resurser. Jag har tänkt att ja, det gör jag nog. Men jag gör också massa saker som är bra för planeten så det är nog inte så farligt. Det där andra…
Jag är med i en facebook grupp som heter ”Giftfria barn”. Där tycker jag att det kommer många bra tips för att dels leva mer hållbart för miljön och dels för att minimera de gifter vi har hemma och utsätter oss för. Nyligen kom det i ett inlägg upp en länk till WWF:s sida där det gick att göra ett test för att se hur hållbart du lever. Helt enkelt fylla i dina vanor vad gäller mat, konsumtion, resande, boende, avfall mm för att se hur många planeter behövs för att jordens resurser skulle räcka till om alla lever som jag. Hur mycket konsumerar jag helt enkelt av jordens resurser. Det optimala är ju såklart om resultatet är 1 jordklot eller färre. Det var en annan som gjort testet och skrev i tråden att hen trodde att hen levde väldigt miljömedvetet men tydligen ändå nästan förbrukade två planeter. Det väckte min nyfikenhet.
Jag tänkte nämligen också att jag lever relativt bra. Visst, vi bor i ett betydligt större hus än vad vi behöver och vi flyger ibland på utlandssemester. Men annars, nu kör jag knappt alls bil, när jag jobbar har jag en gasbil, vi källsorterar i princip allt, vi försöker tänka på att inte göra av med mer energi än nödvändigt, vi handlar inte överdrivet mycket kläder och prylar och när vi gör det försöker vi tänka både miljö och gifter. Vad gäller mat så handlar jag nästan uteslutande ekologiska alternativ, vi köper kött från ekogård med frigående kossor, om det går så väljer vi eko och närodlat mm mm. Ja, ni ser, jag är rätt så självgod.
Vad visade testet då. Jo, om alla levde som jag så skulle vi behöva lite mer än 2 planeter! Usch, vad det kändes jobbigt efter det testet. Ok, det var svårt att göra för jag har ärligt talat ingen koll på hur många kg sopor jag genererar av olika slag mm. Men jag tror inte att jag tog i så mycket i överkant. Så nu skall jag göra testet igen för att analysera vad de största påverkansfaktorerna är och försöka göra en plan för att förbättra mig.
Nu är Nils sex månader och vi har börjat introducera mat till honom. Jag ville göra annorlunda än vad jag har gjort med William och Viola. Visserligen lagade vi mycket mat till dem också, men jag förlitade mig mycket på de traditionella råden och trodde på de som sa till mig att jag inte kunde tillgodose deras vitamin- och järnbehov om jag inte gav dem pulvergröt eller pulvervälling tillverkad av livsmedelsföretagen upptill den vanliga maten och amningen. Så det gjorde jag. Så många kg pulvergröt och välling vi har burit hem från affären…
Nu några år senare har jag läst på betydligt mer och är mer kritisk. Varför duger inte den maten vi vuxna äter och den maten som syskonen äter till den lilla bebisen också? Det tror jag absolut att den gör. Bara jag är noga med att se till att den mat som Nils får introducerat är varierad och näringstät.
För att få mer inspiration och kött på benen så köpte jag Ann Fernholms bok ”Smakäventyret: Att lära små barn äta mat”. Den är späckad med konkreta fakta hämtat från forskning, nyare rön, den innehåller också ej vetenskapliga påståenden utan istället praktiska erfarenheter som hon är väldigt noga med att poängtera att det är samt enkla och konkreta tips och fakta kring tex järninnehåll i livsmedel, varför skall vi vara försiktiga med salt mm.
En bra bok! Läs den och våga ifrågasätta och läs foldrarna från BVC med kritiska ögon och ställ frågor om du tycker något låter konstigt. Det är så mycket råd om mat till våra barn som ges som har väldigt liten grund i tillförlitlig forskning. (Och hur skall du veta vilken forskning som är tillförlitlig…. )
Så vad ska man passa på att göra för saker under livet? En Thaimout? Alla gånger! Nu är det helt rätt tid för oss att ge oss ut på detta lagom lugna äventyr. Feb till April 2017 kommer vi att tillbringa i vårt hyrda hus vid havet på Koh Lanta. Det känns fortfarande overkligt.
Detta har varit en dröm länge. Att ta en paus från vardagslivet, jobben, vinterkalla Sverige. Istället bege sig till härligt klimat, hus att bo i utan massa måsten, bara vara, njuta av varandra, ledighet och återhämtning. Få massor med tid för varandra i familjen, umgås tillsammans eller två och två, kunna springa på stranden varje morgon, träna yoga, ta dykarcertifikat, frossa i solmogen tropisk frukt mm mm. En viss vardag kommer vi att ha då de två stora skall gå i skola såklart. Det tror jag dessutom kommer vara superhärligt för dem, ny miljö, nya vänner, nya intryck och sen kunna komma tillbaka till den välbekanta och trygga hemma.
Nu pågår planering, drömmar och tankar om detta för fullt.
En av de saker vi tänker göra är dessutom att hyra ut vårt hus här hemma i Läjet under tiden. Är du i behov av bostad i härliga Varberg denna period och vill passa på att bo i en unik villa? Eller kanske din kollega är i behov? Kolla in länken och hör av er isåfall.
För ett tag sedan skrev jag en recension av boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Sen dess har jag funderat mer på detta (ja, jag har mycket tid att fundera och det finns massor av ”viktigare” frågor) och jag undrar varför frågan ofta är laddad och missförstås. När jag läser vissa bloggar, instagramkonton, föräldraforum eller föräldragrupper på Facebook så är det ofta två läger och ofta är tonen inte speciellt trevlig. Ger mig inte in i diskussionerna då jag tycker det är svårt att göra en saklig diskussion på nätet. Det görs bäst öga mot öga. Men jag kan inte låta bli att fundera på varför frågan är så laddad och varför det kommer kommentarer som att ”jag hatar ordet hen”, ”min pojke ska minsann inte bära klänning”, ”det ska synas att min tjej är en tjej” och ”jag vill inte avköna mina barn”.
Här tänker jag att vissa har haft otur när de tänker. Eventuellt så kanske jag också gör en tankevurpa, men jag tänker iaf såhär. Jag vill inte heller avköna mina barn, jag vill inte kalla min son eller dotter för hen. Hen för mig är ett smidigt ord om du inte vet könet. Tex så vet du kanske inte könet på bebisen i magen. ”Hen” är lika bra att säga som ”den”. Nog om det ordet.
Jag har två söner och en dotter. Det är en sak de är, pojkar och flicka. Det är absolut viktigt. Men det stannar inte där, vid att de är pojkar och flicka. De är även spralliga, snabba, busiga, glada, känsliga, tuffa, starka, snälla, kramiga, känsliga mm. De har massa egenskaper, de gillar massa olika färger, de gillar massa olika lekar, idrotter, böcker och spel.
Det jag tycker är så tråkigt med föräldrar och vuxna som stannar vid att individen är flicka eller pojke ofta också har stereotypa kläder, färger, leksaker, egenskaper och aktiviteter som passar sig att göra om du råkar vara född till pojke eller flicka. Varför är vi så snabba med att trycka in våra barn i sådana fack och begränsa deras valmöjlighet? Tänk så mycket lättare det hade varit för många barn om de kände att alla känslor, kläder, lekar, egenskaper mm hade varit ok? Om de kunde få uppmuntran och bekräftelse för vad de än gillar och vill göra.
Det är så jag tänker iaf. Jag vill ge dem hela paletten. Inte bara två val. Inte avköna, men sluta att värdera könet. Det är bara en sak våra barn är. Sen finns det så mycket mycket mer.
För några veckor sedan besökte vi Grimeton radiostation. Ett av världsarven på Unescos världsarvslista. När vi var där insåg vi att vi har besökt ganska många av dem som finns i Sverige och några få utomlands. Det finns över 1000 världsarv i Världen. Både byggnader med speciell betydelse och fantastiska och ovanliga platser som naturen själv har gjort. Vi pratade om det och insåg att det skulle ju vara väldigt roligt att besöka alla världsarv. Vilken kul Bucketlist!
Här ser ni dem, listan över alla världsarv i världen.
Vilka har du varit i? Vi insåg när vi varit i Grimeton att av alla världens världsarv så är det nog ganska unikt att ha varit på Grimetons radiostation?
Troligen kommer vi inte hinna besöka alla på listan i världen innan vi dör. Men vi kanske iaf kan komma en bra bit på vägen.
Har precis lyssnat på boken ”Fem gånger mer kärlek” som är skriven av Martin Forster. Boken bygger på sammanfattning av forskning gällande att skapa fungerade familjer. Den tar bland annat upp vad gränssättning kan höra för nytta, hur det kan göras och vad forskningen säger om detta.
Boken innehåller konkreta exempel och övningar.
Det jag gillar med boken är just att titeln genomsyrar i princip hela bokens angreppssätt. Den riktar sig i första hand till föräldrar som har barn mellan 2-12 år.
Jag anser att det är en väldigt bra och läsvärd bok. Den gav mig många tankeställare, jag kände väl igen mig vilket innebar att jag kunde relatera till utmaningarna och kände mig motiverad att prova några av bokens verktyg.
Om det är så att en bok innehåller alla lösningar? Nej, som med alla böcker liknande denna så läs den med kritisk blick och ta till dig det du tycker verkar vettigt. Diskutera den med din partner och var eniga. Nu väntar jag med iver på att min kära man ska läsa den så att vi kan bolla några av bokens budskap.
På Torsdagen var det fjärde dagen med fantastiskt härligt väder, fjärde dagen med morgonpromenad med Pokémon go spelande, fjärde dagen med feedback om att pappas gröt är bättre… (hur svårt kan det vara ?!). Jag gick där och tyckte att allt var jobbigt, stressigt och att jag ”måste ta mig igenom dagen”. Men insåg då… Meningen med livet är att njuta av att leva det!
Ja, jag är ledsen om det inte var mer spännande än så. Kanske är det inte din mening? Eller kanske är det just det? Det är min iaf. Och det är inget revolutionerande eller nytt. Det har sagt på så många olika sätt. Robin Sharma skriver att den diamantströdda vägen är livet, det gäller att fylla vägen med fantastiska saker och ta tillvara på ögonblicken. Carpe diem, fånga dagen… Finns massor av fler kloka personer som säger samma sak med lite andra ord. Men det var faktiskt inte fören där och då som det landade i min mage och skakade om ordentligt. Jag kände mig smått euforisk och upprymd. Jag kände att jag ville dela med mig till hela världen! Lyssna på detta! Detta är meningen med livet. Men jag vet ju att jag själv har hört och läst det så många gånger innan denna morgon utan att det landade innanför mitt medvetna, innan det tog sig in innanför huden och slog rot där. Så kanske är det samma för er? Inte vet jag, men nu är det iaf sagt. Igen…
Det kan uppfattas som själviskt, för mig innebär det att vara givmild, generös, njuta av vackra saker, uppskatta de små sakerna och framförallt, ägna mig åt saker som jag kommer le åt och känna värme i hjärtat av när jag tänker tillbaka på dem när jag är riktigt gammal.
Ok, präktigt? Ja, men jag är iaf väldigt glad åt detta. Det släppte massa stress, massa tråkiga tankar och jag har det som ett mantra när jag vill komma i rätt balans igen. Jag vill inte missa här och nu. Det finns inget viktigare än här och nu. Jag vill göra härliga saker, det är ett svek mot mig själv att inte göra allt i min makt för att vara glad och nöjd med min tillvaro.
Jag misslyckas ofta, men det gör inget, för ögonblicket senare kan jag skärpa till mig igen och få en ny chans. Som igår i bilen på väg hem från ett kalas. Jag var trött och hade ont i huvudet. Jag hade packat allt och stuvat in alla i bilen. W sa efter en stund, ”Mamma, hör du vad Nils säger?” Jag tänkte, han kan ju inte prata ännu och sa, ”Nej, det gör jag inte och jag vill inte höra nu, jag vill att ni sover för det är sent.” Men så hörde jag vad jag sa och ångrade mig. Jag sa, ”Förlåt W för att jag är sur, jag är bara trött. Jag vill höra vad Nils sa, vad sa han?” William vänder sig till Nils igen och säger ”Säg mamma”. Nils svarar ”mamamamamama” ”mammama” (Ja, jag vet, han kan inte prata… Men så härligt det var för mammahjärtat att höra….och låtsas en liten stund…) ❤️❤️❤️
Jag fick lägga till del 1 i rubriken och sluta. Nu fortsätter jag. Jag brukar säga till barnen ”Blåmärken och skrubbsår på benen, det hör till barndomen”. Kan nu lägga till ett uttryck ”Avbrott, det här till småbarnslivet”.
Iallafall, Det började förra söndagen. UB skulle åka till Rumänien i en vecka med jobbet och jag undrade hur skall detta gå? Lägga alla tre själv. Kommer bebis att tillåta att jag lägger de två stora? Hur skall det gå om de inte får sitt mys på kvällen? Hur skall jag fixa fritidsaktiviteterna som framförallt på måndagen ligger som ett pärlband efter varandra?
Vet inte varför, men synen av UB:s förberedande av packningen gjorde mig bättre till mods….
Sen startade det… På måndagskvällen när det var dans och gympa på schemat hade jag bestämt mig för att inte tappa humöret… Jag gjorde inte heller det och jag var stolt över mig själv.
Men, jag njöt inte av det. Jag såg det som något som måste bli gjort och med minsta möjliga besvär.
På tisdagen hade jag tid för vaccinering med bebis. Han blev inte alls sig själv efter det och på det kom en förkylning. Nätterna gick från att bara amma varannan timme (som jag fram till nu tyckt varit jättejobbigt) till att istället vakna och bara vara missnöjd. Inte hungrig, ville inte ligga jämte mig, ville ingenting… Efter nätter med minimalt med sömn skulle jag upp och fixa till barnen inför skolan… ”Mamma, pappa gör mycket godare gröt än du”, ”Mamma, pappa brukar väcka mig såhär”, ”Pappa brukar hinna med att mysa med oss mer”. Jag fick massa bra feedback, varje dag…. Vi gick till skolan och de skulle spela Pokémon Go på morgonen. Det innebär att stanna så fort det kommer en Pokémon och ta den. Mamman blev mer om er stressad över att hinna fram i tid. Jag hade som ett mantra i huvudet. ”Det kommer inte gå snabbare av att du blir irriterad”. Risken med att bli irriterad är att den ena just nu flippar ur totalt och bara sätter sig på gatan och vägrar att prata eller röra sig en millimeter…. Inombords kände jag mig såhär….
För snart 2 år sen så började jag uppmärksamma och läsa på om det här med att giftminimera hemma. Du kan läsa inlägget om det här. Efter det skrev jag frågor till IKEA och Jysk. Jag fick en känsla av att Jysk faktiskt gjorde mer för att göra produkter som inte påverkar negativt. Även om de absolut inte är en av förebilderna.
Sen dess har jag successivt försökt att minska på plaster i hemmet. Jag har rensat plastskåpet och istället införskaffat matlådor i glas och metall. Även saker som durkslag, citruspress, bunkar mm är nu i rostfritt istället. Det mesta går att hitta i rostfritt, glas eller porslin. Jag har hejdat mig och inte gått ”all in” som jag gillar att göra. Har istället sorterat ut gammal och trist och nästa gång vi har behov av att köpa något nytt eller byta ut har jag försökt hitta bättre alternativ. Iom att vi har fått tillökning av bebis har det varit endel saker att införskaffa. Dessa tänkte jag tipsa om här så slipper ni sitta och leta runt lika mycket som jag har gjort. Hoppas det kan vara till nytta.
Först och främst så finns det ju massor av märkningar och dessa är svåra att hålla isär. Konsumentföreningen i Stockholm har satt ihop en informativ sammanfattning med länkar om du vill läsa mer. Min tolkning är att ”GOTS” är det som bryr sig mest om både människa och miljö och ser till hela produktionskedjan för att minimera gifter och främja ekologisk produktion.
Sovrummet:
När vi skulle köpa madrass till spjälsängen letade jag runt. Kemikaliepappan tipsar om bra madrasser. Till slut valde vi dock att köpa madrass från NG Baby. De har madrass som är av återvunnen polyesterfiber. Det skall vara bättre än skumgummi så länge det inte innehåller några flamskyddsmedel. Det stod inget om det på deras hemsida och jag såg nu att det fortfarande inte gör det. Jag frågade iaf deras kundtjänst och jag fick detta svaret: ”Hej, den innehåller inga flamskyddsmedel och all råvara är öko-tex certifierad.” Det var det som avgjorde. Men nästa gång barnen behöver nya madrasser till sina sängar i vuxenstorlek kommer jag nog att investera i de som kemikaliepappan tipsar om eller Hildings sängar. Dessa är märkta med Astma och allergiförbundet, Öko-Tex och FSC märkt trä. Ett vettigt alternativ tycker jag.
När det kommer till lakan, täcke, kudde och plastad frotté som jag inser inte är det bästa. Men väldigt väldigt praktiskt så hittade jag faktiskt produkter på Ge-Kås som verkade vara bra. Kudden och täcket och lakanen var både GOTS och Öko-Tex märkta. Den platsade frottén var Öko-Tex märkt. Allt kommer från Varnamo of Sweden.
Kläder: Till barnen försöker jag hitta ekologiskt eller iaf Öko-Tex. Alla stora kedjor har börjat med ekologiska utbud. Men jag har inte hos dem sett några kläder som är GOTS märkta. Sen har de en del att önska gällande könsstereotyper… Men det är ju en helt annan fråga.
Jag försöker också undvika kläder med platstryck.
Barnvagn, bilstol mm: Här är mitt tips att kolla in Råd och Rön. De gör tester där även kemikalier ingår. När vi skulle köpa vagn frågade jag om detta i butiken som säljer vagnar och fick till svar att alla vagnar som importeras och säljs i Sverige är säkra och bra. Vi har så bra lagstiftning. Men det stämde tyvärr inte insåg jag sen när jag fick hem Råd och Röns barnvagnstest några månader senare. Tyvärr hade de inte testat den vagnen jag har köpt. Men av de testade vagnarna så var det Stokke och Emmaljunga som var helt giftfria.
Bärdon: Till mina andra två barn har vi haft Babybjörn och en annan sele från fischerprice som liknade babybjörn. Då jag fick jätteont i ryggen av dessa selar använde jag dem tyvärr inte så ofta. Denna gång introducerade min svägerska mig för sjalvärlden och jag är helt såld! Vilket fantastiskt sätt att vara nära sin bebis utan att jag blir trött i ryggen eller får det minsta ont. nöjd mamma och nöjd bebis. Jag beslutade att jag skulle investera i ett bärdon själv. Förutom vissa praktiska krav jag hade så ville jag hitta en med ett bra tyg. Jag valde en BB-Tai pga lång användningstid och att den var ekologisk. Även deras vävda sjalar kan du hitta som ekologiska.
Standardhänget vid matlagning. lite för lågt och kräkskydd på ryggen. Men vi gillar den skarpt!
Mattillbehör: Nu skall snart bebis börja äta och då ville jag hitta bra tillbehör till ätandet. Såklart kan man använda sitt vanliga porslin… Men jag ville hitta alternativ som är lite mer tåliga för att kastas i marken… Vi önskade i namngivningspresenter och fick dessa tallrikar och dessa bestick. När han blir större och inte behöver de välvda formerna längre så tänker jag att vi kör vanliga rostfria. (Såklart finns det massor av återförsäljare. jag bara länkade till första jag såg för att visa varorna.)
För att kunna frysa in smakportioner så investerade jag faktiskt i en iskubshållare av rostfritt stål. Lite dyr. Men kändes värt det då jag tidigare gjort mycket sånt och att jag vill kunna hälla i den varma maten i formarna direkt. Samt så tänkte jag att den kommer ju inte direkt gå sönder…
Till drycken blev det en klean kanteen kids variant. Det finns även bra alternativ till nappflaskor om man inte vill ha plast.
Badrummet: När det kommer till krämer, schampo mm så har jag försökt hitta alternativ som är så bra som möjligt. Till barnen använder jag Maria Åkerbergs produkter. Främst deras schampo, balsam och krämen Baby care. Nu är snart min Baby care slut och då tänkte jag testa kokosolja istället. Till badet har vi olivolja eller rapsolja. Tycker jag funkar bra.
Alternativ till potta finns också. Kollade på Bumbo och Babybjörn. Men båda innehåller plas och mjukgörande ämnen. Detta alternativ har en bas på sockerrör. Dessutom är den billigare än de andra två.
Till mig själv så har jag också gått över till Maria Åkerbergs ansiktsprodukter. Men den stora skillnaden är nog att jag har slutat med smink och hårstylingsprodukter. Sen Nils föddes har jag också struntat i parfym.
Jag har läst endel om Nopoo och det går ju att göra allt själv. Men så långt har jag inte kommit. Dock så har jag provat Rasullera som är en lera med renande effekter. Blandade det med vatten och arganolja och använde i håret. Håret blev jättebra! Men tyvärr blir det nog inget som jag använder kontinuerligt då det ändå krävs lite planerande att fixa till. De fönstren infinner sig inte så ofta…
Rengöring av hemmet: När det kommer till rengöring av hemmet så har jag försökt att dra ner på kemikalier som hjälpmedel och det har gått riktigt bra! Över förväntan. Nu består rengöringsskåpet av fyra produkter. Traditionell toarengöring, grönsåpa till golv mm och sen två hemmagjorda produkter till rengöring i badrum och kök samt till att putsa fönster och speglar.
Rengöringsmedel: Lägg Apelsin, lime eller citronskal i en glasburk. Fyll på med ättika tills det täcker skalen. Låt stå i 2 veckor. Häll på en flaska och späd med lika mycket vatten.
Putsmedel till speglar och fönster: Ca 2 dl vatten och ca 2 del ättika. Fyll på med 1-2 droppar diskmedel.
Leksaker: Jag började med att rensa ut massor av plastleksaker som inte användes eller som var gamla och slitna. Försöker ersätta med plastfria alternativ när det vankas födelsedagar. Se länkarna nedan för tips på vart du kan hitta giftfria och bra alternativ. 2011 kom nya regler för leksaker. Läs mer här. Därför kan det vara vettigt att inte använda gamla leksaker och i detta fall hellre köpa nya.
Ligger här i sängen och tänker på ikväll och på dagen som var för 10 år sen. Vilken skillnad det är. Vad som har hänt. Det allra största och som förändrat mest är ju såklart vår söta små skruttar. Våra barn.
Idag ville vi fira lite extra. Vi hade först tänkt åka till Johns Place och avnjuta en bröllopsmiddag. Men vi insåg att det bästa nog ändå var att stanna hemma.
Vi kom fram till en meny och lyxade till det med riktigt fina råvaror, champagne mm.
UB slutade tidigt och hade fina presenter med sig. ❤️ Han tog sen barnen och åkte till Natta. Jag började med maten.
När de kom hem hade Viola en överraskning. Genomtänkt och fin. Hon berättade om den länge och väl.
Förrätt: barnen gillade inte pilgrimsmusslor… Nils satt med oss men tyckte det var en jättebra ide att lägga en ordentlig nr2 i blöjan….
Huvudrätt: oxfilén var inte så god var kommentaren…. Nils tyckte det var en bra ide att lägga nr2 i blöjan igen.
Efterrätt: ”Det var inte gott med lime i pannacottan” Det blev lite mycket och trams måste få utlopp.
Klockan är nu 21:30 och efter läsning och mys är det bajsmästaren som ska läggas. När jag äntligen har fått han att somna så sover även maken… Nu ska jag ligga en stund på spikmattan och njuta av piggarna och lugnet….
10 år, 3 barn, 3 boende, 1 hund… Vi har hunnit med en del. Vardagen är väldigt annorlunda från när det bara var vi två och Wilma. Det vi har skaffat oss är en triss med varelser som ger massa kärlek, massa utmaningar, massa träning i att vara konsekvent, tygla humöret, vara pedagogisk mm mm.
Jag inser när jag ligger här att jag inte skulle vilja ändra något. Vi får inga barn som sover på nätterna när de är bebisar, inga barn som inte ger tydlig fedback och inga barn som inte ifrågasätter. De är antagligen inte helt olika sina föräldrar… Förutom det med sömnen då. Deras föräldrar älskar egentligen att sova…???
