Författararkiv: Cecilia Rönn

Självförtroende och/eller självkänsla

Har funderat en del på det här med självförtroende och självkänsla. Är det egentligen viktigt att hålla isär begreppen och kan man ha det ena utan att ha det andra? På Wikipedia står det så här om självförtroende och självkänsla:
Självförtroende är individens tilltro till sin förmåga att prestera. Det kan röra sig om arbete, skola eller sociala sammanhang. Självförtroendet kan variera från dag till dag och det kan höjas genom bekräftelse utifrån, eller tillfälligt höjas under exempel alkoholpåverkan.

Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är. Dålig självkänsla kan både vara att under- och överskatta sin person eller kapacitet, och behöver hållas isär från begreppet självförtroende som har med prestationer att göra. God självkänsla är att veta vad man faktiskt går för.

Jag håller med Wikipedia om att det är viktigt att hålla isär begreppen. Av den anledningen att jag tror att det inte är helt ovanligt att några av oss vandrar genom livet med högt och stort självförtroende och ändå har låg självkänsla. Varför det då är viktigt att hålla isär begreppen är för att kunna identifiera dem och se med sanna ögon på sig själv och kunna identifiera om du själv har dålig självkänsla.

Tänker du ibland: ”Vad dum jag är”, ”jag är inte viktig”, ”vad jag tycker är inte viktigt”, ”jag förstår inte hur hen kan älska någon som mig”, ”jag förtjänar inte att bli älskad av hen”, ”snart upptäcker de att jag är en bluff på jobbet, jag är ju egentligen inte bra alls” mm mm. Helt enkelt tankar som klandrar ner på dig själv. Har du såna tankar ofta? Då kanske det bor lite dålig självkänsla inom dig. Gör det det så ta tag i det! Har du kommit så långt att du har identifierat det och insett att du vill förändra det så har du kommit långt.

En enkel övning som du kan göra är en övning som jag läste om i Mia Törnbloms bok, Självkänsla nu! Skaffa dig en ”Jag är bra bok”. Skriv varje kväll gärna tre saker under tre rubriker. Rubrikerna skall vara:
Bra: Vad har du gjort idag som var bra. Var du en bra vän, stöttade du någon på jobbet?, sa du till din käresta att du älskar hen, var du snäll och ärlig mot dig själv? Mia ger tips i sin bok på vad du kan skriva för Bra saker om du har svårt att komma på själv i början.
Tack: Vad är du tacksam för? Skriv ner minst tre saker du är tacksam för i livet.
Hjälp: Vad vill du ha hjälp med? Vare sig du är troende eller inte så kan du vända denna fråga till den du vill. Dig själv tex. Vad vill du ha hjälp med imorgon för att få mer att skriva på din ”Bra” rad.

Här kan du hitta Mias bok: Adlibris, Bokus, CDON

Vilka gåvor vill vi ge våra barn?

Jag funderar ofta på vad vi ger för gåvor till våra barn. Medvetet och omedvetet. Hur mycket ”sabbar” jag dem tänker jag ibland? Inte så mycket hoppas jag. Tycker det är så svårt att veta vad som är bästa receptet på olika situationer i vardagen som jag som förälder ställs inför. Jag vill ju ge dem gåvor som gör att de blir trygga personer med hög självkänsla. Jag vill ge dem gåvor som gör att de vet vad rätt och fel är, att de växer upp till individer med en inre kompass som leder dem rätt och med en vetskap att de alltid är älskade precis som de är. Oavsett vilka handlingar de tar sig för.

Ta det här med att spara barnbidraget till barnen när de blir vuxna. Jag säger inte att det inte är bra. Men ärligt talat så vet jag inte om jag tycker att det är så himla viktigt. Självklart är det bra att barnen har ett litet startkapital när de skall flytta in i sin första egna bostad. Men ärligt talat så är jag väldigt kluven här. Om du har det väldigt knapert hemma och står mellan att spara barnbidraget till barnen istället för att under barnen uppväxt ge dem lite upplevelser och guldkant på vardagen så tror jag på att göra det sistnämnda. Vad kommer de minnas när de blir stora? Den där speciella utflykten eller att de fick pengar insatta på ett sparkonto för att använda om 20 år?

Vi hade det ganska knapert när jag var liten, jag minns det. Men jag minns också hur speciellt det var när vi faktiskt kunde hitta på något. När mamma tog med mig på kafé, när vi festade till det och åt något extra gott till middag eller hur speciellt det var när vi på ett lov satte oss i bilen och åkte till badhuset i Borås för att ha en heldag på badhuset som avslutades med ett besök på McDonalds!

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Mer än att jag tycker inte att vi föräldrar skall skuldbelägga oss för att vi inte är perfekta eller kan ge precis att det vi vill till våra barn. När det väl kommer till det viktiga så tror jag att det allra viktigaste och finaste gåvor vi kan ge till våra barn. Det är de som är helt gratis.

Intervju i några av skånes dagstidningar

I helgen publicerades en intervju i några av skånes dagstidningar. Det var ett ganska personlig reportage om hur min resa tills idag har varit. Vad jag tycker är viktigt och mina drivkrafter. Samt lite om familj och jobb.

Bild lånad från artikeln i Sydsvenskan

Ni hittar artiklarna här:

Sydsvenskan. (Glöm inte att kolla bildspelet och håll musen över bilderna. 4 bilder på 4 fantastiska personer som inspirerar och lär mig!)

Helsingborgs dagblad

Veckans groda: Jens Spendrup

Anledningen till att det inte finns fler kvinnor i styrelserna idag är att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor enligt Jens Spendrup. När jag lyssnar på intervjun så säger Jens Spendrup att de kvinnor som är tillräckligt kompetenta redan idag sitter i bolagsstyrelser. Då får han följdfrågan om anledningen till att det inte finns fler kvinnor i styrelserna beror på att det inte finns fler kompetenta kvinnor att tillgå. Mr Spendrups svar på den frågan är Ja!

Det är helt fantastiskt underhållande tycker jag. Frågan är om det var en groda som hoppade ut som inte borde kommit ut. För så kan de ju vara. Det händer oss alla någon gång. Vissa grodor är mer opassande än andra. Eller är det så att Mr Spendrup, ordförande för Svenskt näringsliv och en inflytelserik person faktiskt tycker precis som han uttryckte sig… Om det är så, då börjar det bli lite jobbigt.

Pratade med en kollega på väg hem från ett möte i Stockholm i veckan och han frågade om jag har uppfattat det som ett hinder att jag är kvinna och chef i en ganska mansdominerad organisation som Supply chain kan vara. Svarade ärligt och spontant att jag inte alls har upplevt att det skulle vara något negativt. Snarare tvärt om, jag har upplevt att jag sticker ut och att det är positivt. Jag fick ju faktiskt mitt nuvarande jobb när jag var gravid i 5:e månaden. Inte en enda gång upplevde jag att mina chefer såg det som ett problem. Snarare tvärt om. Fick höra när jag frågade om saken att vi ser det såklart som positivt att du skall bli förälder, det kommer du ha nytta av i ditt jobb också, det får en att utvecklas som person att bli förälder och vara föräldraledig. De sa också att de tyckte att jag passade för tjänsten och de tänkte långsiktigt. En graviditet och föräldraledighet, det är en kort del som du lär dig massor på i ett långt yrkesliv.

Ja, idag är jag glad att jag har valt att jobba hos dryckestillverkaren Carlsberg Sverige och inte hos dryckestillverkaren Spendrups….

Att lära sig läsa!

Vilken milstolpe det är! Att lära sig läsa. Idag var dagen då William passerade den milstolpen! Han hade en liten liten handskriven bok med 2-4 bokstavsord på varje sida. Han läste, stavade sig igenom bokstäverna och satte ihop dem till ett ord! Alla ni föräldrar känner igen er i stoltheten och glädjen i att se sitt barn bemästra konsten att läsa eller att bemästra en annan milstolpe i livet. Det var helt otroligt. Tror faktiskt det kändes större än när han tog sina första steg. Nu kommer så mycket av världen att ligga framför honom.

Så fort det har gått sen den 5 oktober 2008 till nu. Så mycket som har hänt. Samtidigt som känslan är att det har gått så fort, så känns det samtidigt som att jag har varit förälder i en evighet. Kan nästan inte komma ihåg hur det var innan skruttarna kom. Ja, ja, snart sitter jag väl i min gungstol och tittar ut genom fönstret och funderar på vart åren tog vägen…

Pytteliten skrutt som gillade att bada

Lite större skrutt som kan hoppa på studsmatta

Stor skrutt som kan läsa!

Bokrecension – Matrevolutionen: Ät dig frisk med riktig mat

Jag har precis lyssnat klart på boken Matrevolutionen: Ät dig frisk med riktig mat med Andreas Eenfeldt. Andreas Eenfeldt är läkare och har fördjupat sig i forskning kring mat och vad han tror ligger bakom våra västerländska sjukdomar som har ökat lavinartat på modern tid. Tex Diabetes. Han berättar om väldigt intressanta och skrämmande fakta kring vad som har hänt sen myndigheterna startade sprida fettskräcken och förordra mer kolhydrater (socker och stärkelse).

Han påvisar riktigt intressanta saker om kolesterol, fetmaepedemin i västvärlden, skillnader i tandhälsa hos befolkning som fortfarande äter sin naturliga mat och mot de som äter enligt västvärlden och om Diabetes. Det hette sockersjuka förr i tiden, nu rekomenderas du att äta bröd, ris, pasta mm som höjer ditt blodsocker och sen kompensera med insulin! Du tål ju inte det när du har Diabetes! Det är som om vi skulle rekommendera nötallergiker nötter och sen säga att de kan ta lite Betapred för reaktionen…

Gällande kolesterol berättar Andreas om hur Becel åkte land och rike runt och mätte personers kolesterolvärde och rekommenderade alla som hade värde över 5 att börja äta deras margarin… Han berättar vidare om kolesterols sammansättning och varför det är väldigt vanligt att ha värde över 5 och varför vi inte kan titta på en siffra så och bilda oss någon uppfattning alls. Han berättar varför kolesterol är livsviktigt för oss och att det goda kolesterolet som ökar när du äter fett faktiskt skyddar mot hjärtsjukdomar.

Vare sig du tror det eller ej, så är boken en tankeställare som absolut borde få dig att fundera på detta om det intresserar dig något. Det ger ett helt annat ljus och perspektiv. Sen är det upp till dig vad du vill tro på och vad du mår bra av såklart.

Betyg: Måste läsas!

Ni hittar boken här: Bokus, Adlibris, CDON

Förlåt att det blev recension av en bok där jag inte alls gjort en koppling till ledarskap. Dock så kunde jag nog gjort det gällande att bryta nya vägar och paradigmskifte. Men det får ni själva fundera på när ni läser boken. Nästa recension blir en ledarskapsbok av Freddie Larsson.

Vuxentid

Ibland är det viktigt med vuxentid. När jobbet tar mycket dit och energi, när du är mitt uppe i småbarnstiden. Helt underbar men också intensiv. När fick du egentligen tid att avsluta en mening med in käresta, när kunde ni sitta ner och ta ett glas vin till middagen och prata ostört i timmar, när kunde ni gå och sova middag mitt på dagen i flera timmar? Var det så länge sedan att du inte kommer ihåg det? Då är det nog dags för lite vuxentid. Ta bara tag i det! Antingen kan ni ju hitta på något att fira, eller bara åka. Vi insåg för ett tag sen att vi firar 10 år med varandra. (Enligt vissa kollegor på min mans kära jobb är det knasigt att fira såna saker. Jag tycker det är knasigt att inte ta tillvara på alla saker du kan för att fira och sätta lite guldkant på tillvaron) Sagt och gjort. Min kära man tog tag i saken och bokade ett väldigt trevligt hotell utanför Köpenhamn i två hela nätter! Vi tog tåget dit, åkte Metro till Hotellet i Bella center. På hotellet ingick det kollektivtrafikskort in till Köpenhamn 2 dagar, förstklassigt gym och spa! Dessutom fick vi rum på 22:a våningen så utsikten var kanon.

Det var helt underbart! Att kunna avnjuta varje måltid lääänge, prata, dricka vin och äta god mat. Vi kunde ligga i de varma vilstolarna på spaaet och bara prata och njuta av lugnet, vi kunde sitta i den varma poolen och mysa, jag kunde smyga upp tidigt på morgonen och gymma en stund och sen krypa ner hos min sovande man igen. Ja, det har varit en helt fantastisk helg. Känner mig nyladdad och fylld av energi.

Bild på hotellet. Enda bilden av helgen. Ber om ursäkt. Det fanns massa fina saker att ta bilder på. Men det var ju faktiskt inte vitsen med hotellet. Jag har helt enkelt bara haft ögonen på min kära man.

Inställning

Hur stor påverkan har din inställning till hur du upplever vardagen? Hur mycket påverkar du andra?

Idag när jag kom till jobbet så var det lite rörigt. Det sker mycket på en gång, vi har ett stort behov av att synka oss och i stressade situationer så blir ofta kommunikationen lidande. Jag upplevde att efter vi hade gått igenom det som skulle göras så var det lite suckar och axelryckningar. inte för att det är nonchalant, tror snarare att det var lite uppgivenhet och ett uttryck för att det är jobbigt. Jag försökte säga några uppmuntrande ord om att inställningen påverkar mycket då vi står inför samma utmaningar vare sig vi tycker det är jobbigt och ser mycket bekymmer med dem eller om vi tänker att vi skall ta oss igenom aktiviten med ett glatt sinne.

Det kan ju uppfattas som tomma ord ibland kanske. Men det är ju verkligen sant. Vad du än skall göra, så är det ju precis samma sak som skall göras vare sig du är positiv till det eller negativ. Dock är det troligen är det mycket svårare och tråkigare att ta sig igenom aktiviteten med en negativ inställning.

Jag kan hitta liknelser till när det är så både privat och på jobbet.

Ta tex en flygresa: Antingen kan du ju tänka att det skall bli härligt att åka på semester och flygningen kommer ta dig till detta sköna och underbara ställe. Eller så kan du tänka att det kommer bli jobbigt med tiderna att passa, gå upp tidigt, strula med bagage och sitta inklämd i flygplaner några timmar. Vilken inställning du än har så är ju faktum att du måste avverka flygresan för att ta dig till målet. Är det inte då lättare att ha en positiv inställning till det?

Ett annat exempel som är verkligt för mig just nu. Vi har haft ett missöde med vatten hemma som innebär att nu är golvet i ett av rummen på ovanvåningen uppbrutet, hål är borrade för att kunna torka ur bjälklaget och vi har balanserat på brädor när vi tar oss till sovrummet och toaletten nu några veckor. Antingen kan jag ju varje gång jag ser hur det är sucka och tänka att jäkla skit att detta hände och sätta mig i ett negativt tillstånd. Eller så kan jag tänka att: en olycka kan hända och jag är glad över att det inte var värre och att bara materialla ting skadades. Vi mår alla bra och skadorna kommer att åtgärdas.

Just i exemplet ovan så tycker jag faktiskt att min inställning har hjälpt till. Visst blev jag irriterad allra först. Men släppte det snabbt. Inte så att jag är nonchalant och inte bryr mig, men jag bestämde mig för att det är faktiskt ingen big deal. Det kommer lösa sig. Olyckor kan som sagt hända. Ingen blir glad för att jag grämer mig över det som har hänt.

Gråt inte över spilld parkett…

Kan man vinna utan att brinna?

Jag funderar ofta på vad det är som krävs för att lyckas med sina målsättningar, för att vinna och för att bli och vara bäst. Kan man vinna utan att brinna? Eller är det en förutsättning att brinna för något för att lyckas? Jag tror det, iaf om du skall nå höjder eller nivåer som du aldrig har nått innan.

Ett väldigt bra och klassiskt exempel på det tycker jag Bannisters bedrift är. Innan han gjorde det ansågs det nästan omöjligt att springa en engelsk mile under 4 minuter. När han väl lyckades var det andra som kom tätt efter. Vad var det då som gjorde att Bannister klarade det när ingen annan gjort det? Visst, han hade springstilen som gav fördel i det lopp han slog rekordet i. Men bara dagar efter slog hans konkurrent samma rekord med en annan löpstil och förbättrade dessutom rekordet betydligt från Bannisters tid.

Jag vet ju såklart inte. Men jag tror verkligen att den avgörande skillnaden här är att Bannister ville det mer än sina konkurrenter och var beredd att göra det som krävdes i träning. Jag har själv sett det på jobbet ett flertal gånger. Det är när vi verkligen tror att vi kommer kunna åstadkomma något utöver det vanliga som vi lyckas. Skillnaden har inte varit bättre maskiner, kunnigare personer, bättre förutsättningar. Skillnaden har varit inställningen och den inställningen har sedan lett till att personerna inte har gett sig innan målet är nått. De har inte accepterat något annat än att lyckas. Det är även en av de saker som jag imponerades av i Steve Jobs biografi.

Familjeparkeringar

Ok, detta är inget inlägg om ledarskap eller något som liknar det. Det är ett inlägg om en sak som irriterar mig, samt så är det ett helt oväsentligt i-landsproblem. Men dock lika irriterande…

Jag handlar oftast på Coop, där har de familjeparkeringar precis som vid nästan alla större affärer eller köpcenter. Av någon anledning är de som planerat parkeringen på Coop lite korkade så de har placerat familjeparkeringarna väldigt nära entrén. Dessutom är många av de som handlar på Coop också korkade och skiter i att det står en skylt vid dessa parkeringsplatser och lämnar dem inte fria för familjer med barn, utan de parkerar där med pyttesmå bilar när de är själva i bilen! Detta innebär att de med normalstora kombibilar med två barn i baksätet som behöver hjälp att knäppa bältet och komma in i bilen får parkera på yttepyttesmå platser. Det resulterar i att mamman när hon skall hjälpa barnen in i bilen igen får med ena handen hålla dörren så att den inte slår i bilen bredvid och med den andra handen försöka lyfta in sin dotter i bilen. Sen får mamman gå runt till andra sidan där det är lite bättre med plats och hjälpa sin son in i bilen. Efter det får hon kravla sig in i bilen och försöka nå bältet på andra sidan för att hjälpa dottern att knäppa bältet. När hon äntligen får tag i bältet är inte spännet med, så hon får försöka kravla sig in ännu lite längre för att nå spännet. När hon väl har lyckats med detta så är hon smutsig på både byxor och jacka då bilarna står så tätt och är ganska smutsiga av dagens väder.

Ok, jag vet att det inte alls betyder något om 100 år och är helt oviktigt i jämförelse med en massa andra saker. Men ibland så tycker jag att folk skall vara lite mer som Ove helt enkelt. Det hade varit enklare för mig då jag i ganska många fall sympatiserar med Ove. Eller ja, helt enkelt har en bestämd uppfattning om vissa saker…