Kategoriarkiv: Ledarskap

Hur vet jag om jag gör rätt?

Hur vet jag om jag gör rätt? Beslut som fattas påverkar så många andra. Jag vet ju vad jag har för roll. Jag vet vad jag har för krav. Men det viktiga för mig är att kunna leva upp till de kraven utan att göra avkall på långsiktighet och bra personalpolitik. Jag tror helt och fullt på att vi människor presterar bättre när vi trivs, när vi kan känna oss trygga, när vi vet vad som kommer och vad som förväntas. När vi får den uppmärksamhet vi behöver och när vi är sedda.

Men även om jag vet allt detta och även om det är en tydlig kompass i de beslut jag fattar så gör omständigheterna ibland att jag inte kan uppfylla allt ovan samtidigt som jag uppfyller de krav som förväntas. Det är jobbigt, det är tråkigt att behöva göra personer besvikna. Spelar ingen roll vilka det är som blir besvikna, jag tycker det är lika jobbigt ändå. Direkt går hjärnan in i tankar kring hur jag skall agera så att detta inte händer igen. Hur kan jag planera och förbereda för att det inte skall bli lika dant. Riskanalyser, det är bra. Det gör jag ofta för mig själv. Tänker plan B och plan C. Men inte heller det hjälper ibland. Av två anledningar:
1. Det oförutsedda som jag inte förutsåg i min riskanalys inträffar och jag ställs in för fakta som tvingar fram vissa beslut.
2. Kalkylerade risker som jag har tagit men gjort bedömningen att det är väldigt låg sannolikhet att de inträffar faktiskt inträffar.

Finns säkert fler anledningar än de ovan. Men hur det än är så är det så himla trist när det drabbar personer som jag bryr mig om, som inte kan påverka besluten men drabbas av besluten. Jag försöker att inte göra det, men jag har svårt att inte suga upp lite av det och gå och fundera och grubbla på det… Vet faktiskt inte om det är mest bra eller dåligt att agera så här.

Vikten av att trivas tillsammans

Jag här ändå en sån tur, ett sånt privilegium att få jobba på min arbetsplats och att få känna de härliga människorna som jobbar där. De allra flesta tycker att det är viktigt att trivas tillsammans.

Personalen i Ramlösa, de är härliga de. Jag är glad över att ha fått tillbringa de senaste 4 åren där. Även om det blir mindre tid där nu så hoppas jag att känslan av att vara välkommen inte skall försvinna.

Minns det fortfarande som igår, när jag första dagen presenterade mig i matsalen för alla som jobbade för- och eftermiddagsskiften. Känslan jag fick från personalen var att jag var välkommen, att de tyckte att det var roligt med en ny kollega, att de var nyfikna på vad jag kunde och vad jag ville. Tack för det! Jag minns det som igår. Det fick verkligen mig att trivas tillsammans med mina kollegor på anläggningen.

Det är viktigt att ha roligt, det är viktigt att trivas med sina kollegor, att skratta tillsammans och att göra ljuspunkter i vardagen tillsammans även om allt runt omkring krånglar. Vi har det så på iaf några skiftlag. Vet inte om alla känner så, har faktiskt inte fått det bekräftat.

Iaf, i fredags förra veckan så hade vi en grillfest med personalen. I all sin enkelhet, beställt kött som grillades, de hade tagit ut bord från matsalen och ställt utanför och njöt av solen och sällskapet. Svårare än så behöver det inte vara! Det var supertrevligt.

Tack kära kollegor för att jag har förmånen att jobba med er!

Hipp hipp hurra! Bloggen fyller 1 år!

Idag fyller bloggen 1 år! Det känns faktiskt roligt och lite konstigt. När jag några månader innan jag startade bloggen (Eller ja, får erkänna att kära mannen gjorde allt praktiskt…) så hade jag många tankar på potentiella inlägg som snurrade i huvudet, som jag ville skriva om. Men jag tänkte samtidigt att jag inte visste riktigt hur jag skulle kunna fylla den med inlägg under längre tid. Inte heller var jag alls säker på om det skulle bli ett projekt som jag känner mig nöjd med eller inte. Vilket såklart var lite skrämmande.

Men jag tycker allt att det har blivit mycket bättre än jag trodde. Jag lovade mig själv att skriva ca 3-4 inlägg i veckan. Det har jag gjort med få undantag. Jag lovade mig själv att göra detta så länge jag kände att det var roligt och att det gav mig något. Det har det varit, inte många gånger har jag känt att jag måste. Det har gett mig mycket att sortera mina tankar och filtrera det jag jobbar med och det jag tänker mycket på. Jag triggas verkligen igång av relationer till människor och ledarskap!

Sen så är det ju också såklart roligt att se och följa besöksstatistiken. Den har under året sakta men säkert ökat, fortfarande inte så jättemånga per vecka. Men mer än 400% fler nu än för ett år sen. Det är jag jättenöjd med. Om det betyder att ni är några där ute som gillar vissa inlägg och det kan vara något positivt eller tänkvärt för någon annan. Då är det ju dubbel jackpott!

De mest lästa inläggen under året är faktiskt dessa nedan. Lite tråkigt faktiskt, samtidigt som det inte är så förvånande att de rubrikerna har gjort att folk har läst dem. Dels så känner jag att jag själv hade gjort det, dels så tolkar jag det som att ni där ute bryr er och vill veta av den anledningen. Det kändes just då när jag skrev det om olyckan tröstande och skönt att veta att ni var många som tänkte på Marcus och familjen.

Mest lästa inläggen:
1. Min tv-debut
2. När olyckan är framme
3. Ett gästinlägg – perspektiv
4. När döden kommer och hälsar på

Så vad tycker ni som läser här? Skriver jag om det ni vill läsa? Vill ni ge mig lite feedback? Jag vill utvecklas och bli bättre hela tiden.

Så, ja må du leva, ja må du leva bloggen. I ~~hundrade~~ flera år!

Har du gjort ditt utvecklingssamtal?

Nu är det vår, vår brukar betyda att du har utvecklingssamtal på ditt jobb. Har du samtidigt eller inför det funderat och haft ditt utvecklingssamtal med dig själv? Ett viktigare utvecklingssamtal finns nog inte. Ett samtal där du går igenom hur din livssituation ser ut. Där du utvärderar ditt jobb, ditt privatliv, om du umgås med rätt personer, om du har tillräckligt med tid för dig själv, om du har en balans du vill.

Det är utvärderingen, sen kommer du till framtiden. Som bekant så är det viktigt att titta i backspegeln och utvärdera hur sista halvåret har varit, men det viktigaste och största fokuset skall vara framåt. Hur vill du ha det det närmsta halvåret och på en ännu längre horisont? Om du inte är där du vill, hur skall din handlingsplan vara för att komma dit? Kanske är det dags att börja målsätta några av dina drömmar?

Behöver du tips på hur du skall äta elefanten i små bitar så är detta ett av många verktyg som du kan använda.

Själv skall jag göra mitt personliga utvecklingssamtal i påsk tänkte jag. Jag behöver vara ledig några dagar och komma ifrån lite för att sätta mig och fundera och målsätta. Jag har faktiskt dragit mig lite för denna övning då jag inte är helt nöjd med nuläget, men inte heller riktigt vet hur eller vad jag skall ändra på och sikta på framåt. Hoppas jag är lite klokare och säkrare efter påsk helt enkelt.

Vårda relationer

Det är ju såklart viktigt att vårda sina relationer! Denna helgen tillbringar jag med Josse i Göteborg. Vi har hängt ihop sen tidig skolålder. Trots att vi vissa perioder i livet har haft nästan hela Sverige mellan oss och vissa perioder har träffats sporadiskt har vi lyckats hålla kontakten. Vilket jag är väldigt glad för. De senaste åren när män och barn har kommit in i våra liv så har de flesta träffar varit med män och barn, jättetrevligt såklart. Men vi insåg att vi ville träffas själva också, för att hinna prata och vårda vår vänskap. Så nu har vi en helg för andra gången.

Är stolt över att det faktiskt har blivit av. Kloka josse sa att hemligheten är att boka in nästa gång vid den aktuella träffen. Det gäller allt, frisörbesök, fika med vännen, helgmys, middagar, ja allt… Så enkelt?! Nu är det bara att boka in. Så Maja, Linorna och Rebecka. Det måste vi göra nästa gång vi ses också. För nu har det gått för lång tid!.

Varför är jag som jag är?

Jag har funderat på det sen jag hade ett intressant samtal med en kollega. ”Varför är jag som jag är?” Vad är det som formar oss och är vi alla ”offer” för att vi blev de personerna vi är tack vare den uppväxtmiljö vi har haft? Hur stort ansvar har du som individ att forma dig själv? Kan du forma dig själv om du har haft oturen att tex växa upp med föräldrar som inte alls har gett dig någon självkänsla? Eller är det kört då? Får du gå igenom livet med dålig självkänsla utan förmåga att själv kunna göra något åt det?

Iom detta samtal så lästa jag runt lite på nätet och kom till ett inlägg från en annan bloggare som hade varit på en föreläsning av en professor i genetik. Han hade enligt den bloggaren uttryckt att ”du är alla människor som du har träffat och som har gjort intryck på dig”. Det låter ju å ena sidan klokt tycker jag, å andra sidan helt galet också!

Eller är det så enkelt att du då helt enkelt skall vara väldigt kräsen med vilka människor du omger dig med? Men om du under din uppväxt har varit omgiven av personer som inte låter ditt kritiska tänkande utvecklas, eller låter dig ifrågasätta eller tänka själv, är du då maktlös i att välja umgänge som är bra för dig?

Å ena sidan kan det ju vara så. Men en stark sida i mig säger bestämt nej! Det finns så många männsikors livsöden som säger helt annat. Männsikor som har haft alla odds mot sig men ändå tagit sig ut livssituationer som verkligen inte är bra för dem. Det har funnits något i dem, en röst som har sagt att de förtjänar bättre, att de duger som de är, att de inte behöver vara ett offer för omständigheterna. Jag tänker att om dessa människor som har haft alla odds mot sig kan, varför kan då inte vi alla? Är det verkligen ok att ”skylla” på att jag har haft otur att bara omge mig med personer som inte är bra för mig, efter att du varit vuxen ett tag och uppnått medelåldern, ligger då inte ansvaret på dig att ifrågasätta dina egna handlingar och jobba med självinsikt och självkänsla? Ligger då inte ansvaret på dig att känna igen signaler från personer som du omger dig med som inte är bra för dig och faktiskt bryta upp med dem? Om du ändå väljer att fortsätta att omge dig med dessa personer, är det då inte ditt eget ansvar?

Jo, jag tycker det iaf. Kanske naivt och lätt för mig att säga som inte har varit i en av de värsta situationerna. Men jag tror inte det är därför jag tycker så, av naivitet. Jag tror att det är för att jag tror så mycket på individens förmåga och kraft att faktiskt skapa sig ett liv som de vill ha. Ett livt där du inte är offer för omständigheter, offer för elaka människor, offer för dålig självkänsla. Jag tror att alla människor kan bryta såna mönster och ta sig framåt. Tror dock att du måste göra något som för vissa är jätte jättesvårt. Nämligen att be om hjälp och blotta sina svagheter, helt enkelt släppa ner skölden och visa sig precis som du är.

För visst är vi unika och underbara precis som vi är? Precis som snöflingor.

Att våga bryta mönster – Jan Boklöv

Att våga bryta mönster, gå emot strömmen, göra som ens egen övertygelse säger även om alla andra säger att det inte går/är rätt eller något liknande. Tror att de flesta inte gör det, eller iaf tycker att det är väldigt svårt.

Vet ni vem Jan Boklöv är? De flesta vet nog. Men om ni inte vet, han är känd för att just våga göra något annorlunda och bli väldigt framgångsrik. Han skapade tom en standard som fortfarande används. Nämligen V-stilen i backhoppning. Till skillnad från den klassiska stilen som var innan så har v-stilen betydligt bättre aerodynamsika fördelar och trots att han blev hårt kritiserad för att stilen inte var estetiskt rätt och han fick minus för stilen så var stilen överlägsen när det gällde att hoppa långt. Han höll fast vid sin stil och på några år hoppade alla V-stil i backhoppning. Och de gör det än idag…

Förutom att Jan Boklöv skapade backhoppshistoria och idrottshistoria som bland annat gav honom Jerringpriset så gjorde han också något annat. Han gjorde ett mönsterbryt, han vågade att bryta mönster och gå mot strömmen. Han hade en övertygelse och han vågade, prova och hålla i den.

Jag gillar den här historien och tycker att den går att dra liknelser med i näringslivet. När du är i en omgivning med hård konkurens och du måste bli mycket bättre på kort tid. Då tror jag att det är viktigt att våga gå mot strömmen, att hitta nya vägar för att vara först och få försprång pga det, att våga stå för sin övertygelse och testa den och att våga vara uthållig och tro på sitt spelsystem.

Personlig eller privat

Vad är det egentligen för skillnad på personlig och privat? När det gäller jobbet så är det viktigt för mig att skilja på dessa men samtidigt inte glömma av att vara personlig. Jag försöker vara personlig men inte privat. Helst när du har en position som chef eller ledare tror jag det är viktigt att bjuda på sig själv och vara personlig med sina medarbetare.

Jag insåg det ganska tidigt i min chefskarriär att det gick mycket bättre när jag bjöd på mig själv. När jag berättade om min familj, barn och fritidsintressen samt vissa anekdoter eller historier om helgen mm. Egentligen är det ju ganska självklart. Det är ju bara att relatera till hur du själv fungerar. Visst är det mycket lättare att tycka om och respektera någon som du vet lite om. Som du har koll på när det gäller dens intressen, privata situation, åsikter och värderingar.

Så jag tror att när du tar dig an en chefsroll, glöm inte av att vara personlig. Det är inte ”rätt” att hålla en stor distans och inte släppa sina medarbetare in på livet. Snarare tvärt om. Men håll koll på gränsen, gå inte över och bli privat. Då kan det snarare bli jobbigt. Jag tror inte att det gynnar dina relationer med kollegorna att berätta i detalj om bråket du hade med din partner i helgen. Det är inte heller snällt att hänga ut din partner på det sättet.

Så, våga vara personlig!

Tankar om mina kollegor i Ryssland

Jag har haft nöjet att tillbringa en arbetsvecka i Ryssland. Det har varit en vecka med mycket lärdomar som jag tar med mig. Både från den finansiella värden och från besöket vi gjorde på Baltika. Vi besökte deras bryggeri i Sankt Petersburg. 1 av 10 i Ryssland.

Det är så enormt på massa sätt! Enormt stort, enormt imponerande, enormt svårt.

Enormt stort: De har 10 bryggerier i sitt land. Tidskillnaden mellan de bryggerier som är längst från varandra är 7 timmar! När de ena kommer till jobbet har de andra 1 timme kvar att jobba. Det tar 8 timmar med flyg att ta sig mellan bryggerierna. De är tveklöst nr 1 på sin marknad och de har en dominerade andel marknadsandelar på en marknad som består av 150 miljoner människor.

Enormt imponerande: Företaget grundades 1990! På den tiden har det vuxit upp och blivit Östeuropas största! Ett lönsamt och välskött företag. De har krossat massor av fördomar jag hade om Ryssar, Ryssland och det ryska bryggeriet! Skönt och befriande!

Enormt svårt: De befinner sig på en marknad som är otroligt svår att vara på. De har genom statliga beslut fått helt andra spelregler att förhålla sig till. Förbud att sälja ölen på vissa typer av butiker, förbud att sälja den vissa tider på dygnet, stora skattepåslag och helt nya och hårdare regler för marknadsföring. För att nämna några saker som är svåra. Dock så hörde jag inte en enda gång personer ur managment teamet som presenterade saker för oss klaga. Inte en enda gång! Det handlar om att anpassa sig och spela efter de regler som finns på den marknaden du spelar var svaret vi fick på hur det var. Ja du, detta skulle lätt kunna hamna under rubriken Imponerande också. Något som vi nog är många som behöver lära oss av.

”Berätta inte för mig varför det inte går. Berätta för mig varför det går!”

Lånad bild från Baltika. Välkänd logga i Ryssland.

Hawthorneeffekten del 2

Mitt förra inlägg om en del av resultatet av Hawthorneexperimentet som visade att kommunikation och uppmärksamhet leder till ökad produktivitet, oberoende på om du förbättrar eller försämrar arbetsförhållanderna. När du läser om Hawthorneeffekten så kan du även läsa om en annad del av experimentet som handlade om informella strukturer och hur de påverkar organisationerna. Detta var tydligen den tredje fasen i experimentet som fokuserade på gruppdynamiken i små grupper. Här visade det sig att trotts olika förutsättningar så begränsades produktiviteten till en förutbestämd nivå.

En förklaring till detta som inte har ifrågasatts, (iaf inte enligt de artiklar jag har hittat på nätet), är att de informella sociala relationerna som uppstod inom grupperna är väldigt starka. De viktigaste lärdomarna att dra av detta är att:

Produktiviteten bestäms av infromella standarder som uppstår inom gruppen.
Gruppens standard satte normer inom gruppen som seder, plikt och rutiner.
När det blev konflikt mellan standarder som managmentet ville införa och de informella standarderna inom gruppen så är det troligaste att gruppens standarder kommer att segra och man inte tar till sig de standarder som managmentet vill införa.

Detta är ju ytterst intressant. Inte heller så överraskande. När jag tänker tillbaka så har jag i naivitet varit med vid ett flertal tillfällen och försökt införa saker ”påhittade” av ledningen utan förankring hela vägen genom organisationen.

Så jag tolkar detta som en bekräftelse på det de flesta av oss redan vet. Att få saker påtryckta uppifrån utan bra förklaringar som gör att individen eller gruppen inte förstår nyttan och meningen med förslaget/standarden är sällan ett bra sätt för att skapa en långvarig förändring. Då kommer arbetssätt och rutiner återgå till som det var innan så fort som cheferna släpper och inte följer upp lika noga.