Efter arbetat i entreprenörsföretag och med entreprenörer samt träffat andra som har jobbat i liknande situationer har jag tänkt på att mediabilden av entreprenören är ganska enkelspårig.
Entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.
Detta är Wikipedias beskrivning och den överensstämmer bra med den bild som media skapar av entreprenörerna och entreprenörsföretagen, dock så är det bara ena sidan av myntet. Det som har slagit mig är att många av entreprenörsföretagen jag direkt eller indirekt kommit i kontakt med saknar empati. Personalen och individerna i företagen är bara en resurs såsom många andra för att nå ett mål och i vissa fall så har inventarierna ett högre värde eftersom de syns i balansräkningen. Personal som jobbar dygnet runt (och då menar jag dygnet runt), dålig arbetsmiljö, chefer som skriker och skäller på sina anställda, orimliga krav, psykisk ohälsa och sjukskrivningar är en annan sida av myntet. En av faktorerna till den höga tillväxten och framgången är att personalen jobbar hårdare än konkurrenterna och de som inte passar in i bilden försöker man bli av med på mer eller mindre justa sätt.
Det som förvånar mig mest är inte alla dessa negativa sidor utan det konstiga utan personalen som stannar kvar under dessa förutsättningar. Under mina samtal med dessa individer har jag försökt bli klok på vad är det som gör att de stannar och inte går vidare (många är mycket kompetenta och drivande)?
Jag har identifierat ett antal olika faktorer som gör att de stannar kvar:
1) De tror inte på sig själv och värderar inte sin kunskap och kompetens. Detta kan bero på att de har gjort en snabb karriär inom företaget samtidigt som det växt under ett antal år. T.ex. ekonomiassistenten som blev ekonomichef.
2) De har lyckats skapa en isolerad bubbla där de kan jobba i lugn och ro och där interaktionerna med andra individer inom företaget är låg. Det kan också vara så att deras specialområde inte är av ”intresse” för företaget.
3) De älskar förändringar och utmaningar, att lyckas med det omöjliga ger dem en kick. Att få vara med och påverka och snabbt se resultaten av arbetet.
Ofta är det en faktor som är dominerande men det kan även vara en sammanvägning av alla tre faktorerna.
Varför lämnar jag inte för alltid entreprenörsföretagen? Självklart beror det på uppsidorna som de mer klassiska företagen har svårt att erbjuda och då speciellt de som är av en mer förvaltande karaktär (jag har även jobbat i sådana)
1) Att kunna lägga fram ett förslag på hur man kan utveckla affären och inom kort se resultatet utan alla måste tycka till. I det förvaltande bolaget är det inte alltid man överhuvudtaget är intresserad av nya idéer och är man det så skall allt förankras med alla och utredas i alla instanser innan man kan planera för en implementation.
2) Man ser mer till individens potential än lång och gedigen erfarenhet. I entreprenörsföretaget är det viktigt att förstå affären, vilja något och realisera och tack vare tillväxten så öppnas det upp nya karriärsmöjligheter om man är duktig och framåt. Tyvärr kan även detta resultera i chefer som inte är mogna till att vara chefer och där personalen blir lidande för deras snabba karriär (har träffat några sådana trainees).
3) Det finns inte tid till så mycket skitsnack och man är tvungen till att hjälpa varandra om man skall lyckas och det ger ett sammansvetsat team. Detta kan tyvärr även bli precis tvärt om, vilket jag också har varit med om.
Inlägget skulle ju handla om entreprenören och inte om entreprenörsföretag men i verkligheten är företaget ofta en spegelbild av entreprenören. Jag tror man måste vara lite galen för att kunna bryta ny mark och hitta nya smarta sätt att göra gamla saker (eller nya). Att vara så galen så att man vågar bryta loss och kasta sig ut i det okända. Det jag inte gillar med entreprenören är när empatin saknas och människor far illa.
Hittade även följande artikel på Dagens Industri när jag letade efter en undersökning som jag hade läst där man jämförde personlighetsdrag hos entreprenörer och psykopater, dock hittade jag inte artikeln men innehållet är liknade. Verkar som jag inte är den första som funderat på frågan.
Tips att tänka på när du skall om du skall testa jobba i entreprenörsvärlden:
1. Kolla så det finns ett kollektivavtal, det ger en viss grundtrygghet. Om inte måste du kolla allt från pensioner till försäkringar samt se till att ha med alla dessa detaljer i ditt anställningsavtal. Men helt klart var tveksam om de inte har kollektivavtal.
2. Du måste gilla förändringar!
3. Det kostar blod, svett och tårar.
4. Intervjua din närmaste chef noggrant och försök ta informella referenser på honom eller henne.
5. Förvänta dig hårt jobb (se till att vid intervjun att bli klok på hur hårt jobb som förväntas, det kan vara helt orimligt ).
6. Förväntade dig det oväntade och prestera det omöjliga ; )
Tänk om man kunde få de positiva sidorna från både entreprenörsföretaget och det klassiska företaget…..
