månadsarkiv: oktober 2013

När chefen utför istället för leder och fördelar arbetet – ett gästinlägg

En vanlig fälla som de flesta chefer någon gång har gått i under sin karriär är att man själv utför istället för leda och fördelar arbetet. En form av Bror Duktig syndrom där man tar på sig hela avdelningens ansvar och arbete. Alla avdelningens problem och utmaningar hamnar i ens knä, berget växer och man arbetar senare och senare kvällar men känner ändå att man inte hinner med. Medarbetarna lägger mer och mer bollar i ens knä och de blir mer och mer missnöjda med att du inte hinner lösa det till dem. Ju mer du försöker göra alla nöjda desto mindre nöjda är alla. Du vill bli omtyckt och vara räddaren i nöden. Hur tar jag mig ur skiten och får en vettig livssituation?

Du måste börja coacha och leda din personal på rätt sätt. Även om det du jätteduktig och kanske fem gånger så snabb som alla andra på att lösa problemen, så kan du aldrig kompensera för den utväxling som du kan uppnå genom att få t.ex. fem underställda att jobba effektivare. Tänk så här: om du tar 20 procent av din tid och investerar i fem andra individer så att var och en ökar sin verkningsgrad med 10 procent så kommer du vinna 30 procent ökad verkningsgrad totalt (10%*5-20%).

Hur skapar jag då denna utveckling hos personalen? A. Sätt konkreta mål för din personal B. Lär personalen lösa sina egna problem. C. Uppmuntra framgångar hos dem D. Påpeka förbättringsområden.

A. Konkreta mål

Varje enskild medarbetare måste veta vad de har för mål, vad de skall uppnå och när. Vilka milstolpar finns det på vägen till målet och vad händer om målet inte uppnås i tid. Sedan kommer individen välja sin väg till målet men ni är överens vad slutprodukten skall vara. Detta kan vara mycket obekvämt för många individer speciellt om de under många år arbetat i en miljö där de har fått serverat lösningar och kunnat bolla problemen till någon annan. Detta är en kulle som både du och personalen måste ta sig över, men de flesta uppskattar konkreta mål och tydliga krav i slutändan.

B. Lär personalen lösa sina egna problem

Här måste du hjälpa till och coacha personalen under resan till problemlösare. I denna situation får du inte ta problemen till dig utan du måste bolla tillbaka problemet till individen. Det du skickar med problemet är frågor såsom: Vilka olika sätt har du provat lösa problemet? Går det att se på problemet från någon annan synvinkel? Hur tror du jag hade löst problemet? Kan någon hjälpa dig vidare? Men för allt i världen ta inte problemet från medarbetaren!

C. Uppmuntra framgångar

Uppmuntra de framsteg som uppnås, lyft fram personal som lyckas anamma det nya arbetssättet. Försök skapa en miljö av framgång föder framgång. Ge feedback om vad var och en gör bra.

D. Förbättringsområden

Ge återkoppling om någon begår misstag eller är på väg i fel riktning. En snabb och enkel korrektion är bättre än samla allt till ett utvecklingssamtal en gång per år. Det är viktigt att du skiljer på sak och person och bara inriktar dig på det aktuella problemet. Håll det sakligt och låt det inte gå in i en attack och försvars situation där personliga värderingar spelar roll.

Detta är några enkla tips om hur du kan göra livet lite enklare för dig som chef om du är beredd att satsa lite tid och engagemang för att förändra en situation.

Bokrecension – Den motvillige monarken

Har lyssnat klart på ”Den motvillige monarken” nu och tänkte lämna en liten recension. Hur är vår statschef som ledare och representant för Svenska folket? Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om boken. Titeln är ju verkligen rätt, han uppfattas iaf i boken verkligen som den motvillige monarken.

Som representant för Svenska folket tycker jag verkligen inte Kungen sätter några avtryck eller att vi skall vara speciellt stolta över honom. Såklart är det ju omöjligt att veta hur mycket i boken som är sant. Men vare sig boken eller ej så ändras inte uppfattningen för min del. Dock så ger boken en lite ny dimension av kungen. En dimension av en ensam man som längtar bort från alla plikter, en bortskämd överklassunge vars kompisar hela tiden försöker roa sin kungliga vän med osmakliga sammankomster där kvinnor ses som något som kallas in för att roa och underhålla monarken. Inte så mycket mer. Vi får läsa om en å ena sidan kärleksfull far som gärna kramar och umgås med sina barn, å andra sidan en otrogen make som utsätter sig för massor av risker att bli avslöjad.
Vi får också läsa om en man som tillsammans med sina vänner umgås på svartklubbar och strippklubbar som ägs av tungt kriminella, vars verksamhet sponsrar verksamhet som vapenhandel, narkotikabrott och prostitution. Ärligt talat, det är osmakligt för vem som helst. När denna person råkar vara vår Kung så är det för mig obegripligt att han fortfarande sitter kvar som vår monark några år efter att boken kom ut. Faktiskt lika obegripligt som det faktum att Drottningen inte har lämnat sin Kung.

Värd att läsa, nja. Visst är boken intressant ur aspekten att få en nyans till på hur kungens liv har varit, hur han lever och hur det kan vara bakom kulisserna för den allra innersta kretsen till Kungen som tydligen verkar tro att de kan komma undan med i princip vad som helst.

Betyg 3 av 5. (Boken är välskriven tycker jag och håller sig till fakta som är bekräftad från flera olika källor.)

Här hittar ni boken: Bokus, Adlibris, CDON

Min största utmaning, hitta balans

Detta inlägget är nog på gränser för lite för privat för att bli ett inlägg på min blogg. Men efter en del tanke kring det tror jag inte att jag är ensam om detta, långt därifrån. Därför tänker jag att det kanske kan hjälpa någon annan där ute att jag skriver detta. Så här kommer det.

Jag är en engagerad, lojal och högpresterande person på mitt jobb. Det är ju egenskaper som du kanske säger som positiva när du är på en anställningsintervju. Det tycker jag också att de är, om de inte är så starka och framträdande hos dig att du låter dem vara så starka att det blir några av dina största svagheter. De utmärker sig ofta genom att du vill väldigt mycket, du tycker att du nog fixar bara det där också, du kan ta på dig det där projektet även om du inte riktigt har tid. Du vill ju hjälpa till, du gillar det du gör och du vill att verksamheten skall utvecklas. Blir det för mycket av detta under för lång tid är risken stor att det leder till utbrändhet. Innan det går så långt får du helt säkert tydliga signaler. Tar du de signalerna på allvar och aktivt jobbar för att förändra din situation?

Under mina yrkesår har jag vissa perioder balanserat på gränser för vad jag orkar. I ett av mina första jobb så var det så roligt och så mycket under väldigt oregelbundna arbetstider att jag till slut fick näsblod för första gången i mitt liv. Den signalen kunde jag inte blunda för! Vid några andra tillfällen har jag fått andra symtom som värk i nacke och axlar, svårt att sova mm mm. Vi dessa tillfällen har jag aktivt gjort saker för att bryta situationen och gjort aktiva saker för att ta hand om mig bättre. Träning, sömn, regelbunden massage, bra mat mm är saker som fungerar för mig.

Nu när jag har familj, man och barn och vi är två i familjen som har roliga jobb samtidigt som jag såklart vill träffa barnen så mycket som möjligt är det fortfarande väldigt svårt i vissa perioder att hitta ett sätt som är balanserat. Jag tycker att jag lär mig hela tiden, vissa perioder rycks jag med av allt det roliga och då blir balansen lite dålig. Men kroppen påminner hela tiden. Nu är det dock alltid ett litet dåligt samvete som gnager i mig. Mina älskade ungar, de betalar priset av att jag jobbar mycket. Att hitta balansen här känns viktigare nu än någonsin.

Den som lär mig mest i denna otroligt svåra konst, att hitta en bra balans. Det är min kära man. Han är verkligen helt fenomenal på det. Aldrig att han gör samma ”fel” två gånger. Han analyserar, lär sig och gör om och gör rätt. Han har jobbat på de mest varierande typer av företag och har alltid lyckats att hitta en balans.

Citat från Ulf-Björn; ”Det handlar om att göra rätt sak i rätt tid” (Ja, hur svårt kan det vara? Jättesvårt!)

Budgeten del 2 – Styrverktyg – ett gästinlägg

(Fortsättning på Budgeten del 1)

Kan man styra en organisation med budgeten? Ja utan tvekan dock måste man vara medveten om att man kan styra den rakt ner i diket om man inte är observant. Några misstag som man lätt begår:

1) Ägaren av kostnadsstället vet att nästa års budget läggs utifrån prognos/utfall innevarande år varvid personen ser till att utnyttja eventuella överskott innevarande år för att inte riskera få en lägre kostnadsbudget nästa år.

2) Engångseffekter i utfallet innevarande år ligger till grund budgeten nästa år.

3) Periodiseringar/reserveringar innevarande år ligger till grund för budgetering av utfallet kommande år (detta kan vara rätt men kan också om man inte är observant leda till konstiga effekter).

4) Studerar man barken på träden kan det vara lätt att man missar att skogen blåst omkull.

5) Suboptimering på företagsnivå för att kostnadsställena optimerar sina budgetar (t.ex. oförsiktiga kostnadseffektiviseringar i supportorganisationen kan leda till kostnadsökningar i ”produktionen”).

Hur löser man då allt det här? Som vanligt så måste man börja med att arbeta med företagskulturen tillsammans med den långsiktiga strategin. Steg ett är alltid att veta var skall vi gå långsiktigt, om vi inte vet om vi skall flyga mellan Växjö och New York eller mellan Växjö och Köpenhamn så är det extremt svårt för alla i organisationen att vara med att optimera så flygningen blir den bästa. När vi har satt var vi skall måste vi också fastställa i vilken anda vi skall ta oss dit. Genom sätta ett socialt ramverk hur vi skall jobba mot målet som gestaltas av delaktighet och gemenskap men också tydliga krav och förväntningar så har vi nått långt. Lägger vi sedan till en ekonomiavdelning som arbetar ur ett serviceperspektiv och en CFO som inte bestraffar kostnadsansvariga efterföljande år för uppnådda kostnadsbesparingar samt inte stirrar sig blind på förändringar i procent mot föregående år utan ser på vad som ligger bakom siffrorna istället så har vi nått en bit till. Nu har vi förhoppningsvis löst punkt ett, nu skall vi lösa punkt två och tre. Nu krävs det att finans och verksamheten har en bra struktur hur man fångar upp engångeffekter och reserveringar/periodiseringar under året och kan på så sätt rensa bort/ta hänsyn till dessa i budgetprocessen (Detta kommer jag nämna mer om i del tre av budgetprocessen). Punkt fyra, en klassiker som upprepas om och om och om igen….. Varför gräver man ner sig i detaljer som inte ger något mervärde och så riskerar man tappa helheten? Jag vet inte…. ….jag tror det kan bero på osäkerhet, kan man bara bevisa att man har gjort sin budget på detaljnivå och med tillräckliga underlag så kan man alltid skylla på marknaden, vädret, konkurrenter eller något annat när det gick fel. Men det är ytterst farligt, risken är att man missar de övergripande trenderna, totalerna blir konstiga, tidsåtgången blir stor och sannolikheten för att man gör fel någon stans i processen ökar (varvid felen tar ut vinningen med detaljerna). Det viktiga är att välja rätt nivå på budgeten, där detaljerna ger värde. Enklast att beskriva punkt fem är väl med hjälp av IT avdelningen även om det hade gått lika bra med vilken supportfunktion som helst. IT chefen är styrd med mål på kostnadssidan och då för till exempel utveckling. Affärsprocesserna har utvecklingsförslag som leder till kostnadseffektiviseringar med kort återbetalning men kan inte genomför dem för det skulle innebära att kostnadsbudgeten på IT överskrids.

Nästa gång blir det budgetering ur Ulf-Björns perspektiv, hur man borde göra….

Hösten…

Det är höst nu! No shit… Om någon har missat det. Funderar varje höst på varför jag inte gillar hösten. Det är lätt att komma på massor av anledningar. Det blir mörkare, det är kallt, det är blåsigt, det regnar mer (iaf kallt regn), Jag fryser konstant, är alltid kall om fötterna, saknar ljuset, blir tröttare av att inte få tillräckligt med dagsljus och sol… Ja ni hör, jag kan hålla på ett tag till.

När jag har diskussioner med vänner och familj brukar jag lite präktigt säga att det är din egen inställning som avgör hur din situation är eller blir. Om du utgår från att något är tråkigt eller skall gå dåligt så blir det ofta så. Men om du istället har en positiv inställning så blir det faktiskt mycket bättre! Du kan helt enkelt välja vilken ”skiva” du vill spela upp i ditt huvud. Skall den gå i moll eller dur…

Märkligt att jag inte kan applicera vissa saker som jag tycker är så bra på mig själv i alla situationer… För just när det kommer till hösten så är det så svårt! Visst, idag har jag efter att insett hur negativ jag är i tanken till hösten försökt komma på vissa saker som är bra. Saker jag kan försöka tänka på och uppskatta för att gilla denna tid mer. När jag stod i köket och diskade och såg regnet och vinden utanför kom jag på några saker…

Bra saker med hösten: Att det är mysigt att vara inne när det rengar och blåser utomhus, att det är skönt att ligga i sängen under det varma täcket när det är kallt i rummet, jag sover bättre på nätterna när det är svalt i sovrummet, det är mysigt att tända levande ljus på kvällen när det är mörkt ute, julen är på väg när det kommer upp mycket belysning i trädgårdar och fönster, det är skördetid av alla härliga frukter och bär, träden är fantastiskt fina, de där enstaka soliga dagarna är fantastiska, det är härligt att tappa upp ett varmt bad och blir varm ända in i sklettet.

Ja, några saker finns det ju som är bra. Men allt ovan känns ändå lite framkrystat… För det är mest i brist på bättre saker som härligt varma sommardagar, att det är ljust ända till kl.22 på kvällarna mm mm.

Men jag antar att det är ok att det är en lång process när jag skall försöka ändra mina presuppar som sitter djupt rotade från att ogilla hösten till att gilla hösten.

Det finns dock en sak jag verkligen gillar med hösten! Det är att min älskade skrutt William föddes och fyller år i oktober. Det gör oktober värt att se fram emot. Det är härligt och mysigt. Men det är så tidigt på hösten att då har jag inte hunnit tröttna. Han skulle fyllt i november. Härligt det måste vara att fylla år i November!

Ja, ni hör ju hur positiv jag är. Bäst att sluta nu och gå och lägga mig så jag kan se fram emot den härliga jobbveckan som inte alls är stressig…

Hur du får gruppen att prestera mer – del 2

Nu kommer del 2 i hur du i teorin får gruppen att prestera mer. Läs första inlägget här. Del 2 kommer att handla om dig. Hur du är och hur det påverkar din ledarskapsstil och som i sin tur påverkar det klimat du skapar.

När det kommer till dig själv så finns det flera olika teorier och modeller att använda. Jag täker skriva om det som vi har pratat om på utbildningen jag varit på. Då det är det jag funderar utifrån just nu. Det allra viktigaste dock, oavsett vilka modeller eller verktyg du har är att jobba på självinsikten. Att helt enkelt bli medveten om vem du är, varför du reagerar i vissa situationer som du gör, vilka dina styrkor och svagheter du har.

Ställ dig frågan, ”Varför gör jag som jag gör?” Här kan du använda liknelsen med det klassiska isberget. Toppen handlar om dina beteenden och dina kunskaper och erfarenheter. Det du visar din omgivning. Men det är också viktigt att du själv vet hur du ser på dig själv, varför du har vissa betenden och värderingar/åsikter.

Kompletterande till detta kan du göra en uppsjö av självtest. Enklare eller mer avancerade för att vi veta vilken ”typ” du är. Här tror jag att det viktiga är, vad du än väljer eller hur du väljer att få mer kunskaper om dig själv, att du reflekterar och ber om feedback av personer du litar på och kan föra en öppen dialog med om dina styrkor och svagheter.

Den moderna ledaren – en kvinna?

Fick ett mail för några dagar sen av en kollega gällande ledarskap. Vi pratade om det generellt och han sa att han hade läst en intressant sak gällande forskning om vilka ledaregenskaper som förväntas av framtidens ledare. Jag gillar egentligen inte det här med att genreallisera mellan manligt och kvinnligt. Men lite intressant är det, när det kommer till vilka egenskaper som denna forskning tror efterfrågas. Om de sen besitts av flest män eller kvinnor är ju inte lika intressant.

Så här står det iaf: ”Det finns en rad studier som visar att företag som leds av kvinnor är mera framgångsrika. John Gerzema visar i sin bok The Athena Doctrine en annan sida av frågan om manligt och kvinnligt ledarskap. Han gjorde en studie där 64 000 människor i 13 länder fick bedöma 125 mänskliga egenskaper som maskulina, feminina eller neutrala. Dessutom fick de ange vilka egenskaper som är viktigast för ledare idag. De sju egenskaper som rankandes som viktigast bedömdes också som feminina. De var:

§ Empati – att vara känslig för andras tankar och känslor.
§ Sårbarhet – att erkänna sina begränsningar och be om hjälp.
§ Ödmjukhet – att vilja tjäna andra och dela med sig av erkännande.
§ Inkludera – att be om och lyssna till många olika uppfattningar.
§ Generositet – att vara frikostig med tid, kontakter, råd och stöd.
§ Balans – mellan liv och arbete.
§ Tålamod – att tänka långsiktigt.

Detta är är särskilt viktigt idag, när företag idag arbetar intensivt för att öka medarbetarnas engagemang, deras energi, entusiasm och åtagande för företaget. Det är nämligen precis vad de här ledaregenskaperna gör. Det innebär inte att maskulina egenskaper helt ratas. Egenskaper som beslutsamhet, uthållighet och självförtroende, som bedömdes som maskulina, var också viktiga och de allra flesta efterlyste en kombination av feminint och maskulint.

Gerzema menar att tre utvecklingar de senaste 15 åren har bidragit till att öka efterfrågan på mjukare ledarskap.

För det första det ökade ömsesidiga beroendet, där företag måste samarbeta med mycket mera, med kunder, återförsäljare, ibland till och med konkurrenter, för att lyckas.
För det andra en cynism som växer ur de senaste årtiondens spektakulära misslyckanden i näringslivet, framkallade av snabba beslut och blind vinstmaximering. De feminina ledaregenskaperna leder till mera öppenhet och eftertanke och skapar förtroende och tillit.
Den tredje faktorn är uthållighet. Inte bara med naturresurser, utan också med exempelvis medarbetarnas hälsa och företagets relationer till omvärlden.

Tillsammans skapar de en hunger efter ett mera modernt ledarskap, ett som intressant nog associeras tydligt med kvinnligt ledarskap och värden som öppenhet, generositet, omtanke och lyssnande.

Håller ni med? Det hade onekligen varit intressant att veta hur några av våra allra största bolag hade drivits om majoriteten eller iaf hälften av företagsledningen och styrelsen hade varit kvinnor. Skillnad hade det troligen varit, men frågan är hur stor och på vilket sätt… Förhoppningsvis får vi svaret om inte allt för många år då det borde vara en naturlig sak att faktiskt representera sina kunder och anställda och samhället man verkar i även i ledningsgrupperna och i styrelserna. Inte bara med hänsyn till män och kvinnor, utan också blanda ålder, erfarenhet, branchbakgrund, studiebakgrund, kön, ursprung mm.

Varför finns det så få ekonomer? – ett gästinlägg

Och varför finns det så många som läst ekonomi? Eftersom jag nu har ganska många år arbeta med ekonomi, allt från mitt första sommarjobb som ekonomiassistent till ekonomichef har jag stött på detta faktum. Det finns så många som läst ekonomi men inte har ett intresse och känsla för ekonomi, men är duktiga på att göra standardiserade uppgifter inom ekonomi men saknar magkänslan för siffror. Men det är säkert jag som är konstig också, läste Dagens industri på lunchrasten på gymnasiet och följde utvecklingen för statslåneräntan. Köpte aktier och fonder för sparpengarna och försökte förstå den globala ekonomin på både macro- och micronivå. Startade eget med två andra studenter under studietiden, fortsatta driva företaget efter studierna för till slut sälja det.

Är känslan för business och att man ”ser” en affär något man föds med eller är det något man utvecklar med tiden? Är ekonomi precis som att spela något instrument, man kan spela i det lokala bandet på bröllop och 40-års fester eller man kan framträda i Carnegie Hall. Varför utbildas det så många ekonomer och behövs alla dessa ekonomer? Varför gör man inget urval på talang? Till Dramatens utbildningar får man göra audition och arbetsprover.

En anledning till att det utbildas så många är att det är enkelt för Högskolor och Universitet att massproducerar ekonomer. De har få föreläsningar och mycket egenstudier. Låg kostnad och stora volymer ger skalfördelar. Men är det som samhället behöver? Idag har man en Magisterexamen när man sitter och stansar fakturor på leverantörsreskontra, samma uppgift som någon gymnasieekonom gjorde för 10-20 år sedan. Behövs verkligen den kompetensen eller är det så att när man som arbetsgivare likväl kan välja väljer en högskoleekonom eftersom det finns ett så stort urval?

När jag har anställt har jag försökt hitta ekonomer som har känsla för ekonomi framför att de har exakt den ”rätta utbildningen”. Man kan alltid fylla på kompletterande utbildning men magkänsla, engagemang och drivkraft går inte att läsa sig till.

Skall du söka Högskoleutbildning i morgon så kan du alltid kolla in Cecilias intervju i tidningen Campus, så att du inte blir någon som läst ekonomi.

Kommande föreläsning – ledare som möjliggörare

På fredag, den 18/10 skall jag föreläsa på ”hemmaplan”. I Falkenberg. Det är Näringslivet i Falkenberg som ordnar näringslivsluncher och på fredag är det min tur att komma till Strandbaden.

Jag har varit på ett antal ställen i Sverige vid det här laget. Jätteroligt såklart. Dock aldrig på min riktiga hemmaplan, Varberg. Det hoppas jag kommer inträffa någon gång. Om näringslivet i Varberg vet jag inte mycket, har lite uppfattning om det beroende på hur det ser ut med fördelning av storlek på företag och pga av att min kära man har varit aktiv i Varberg stor del av sin yrkeskarriär.

På fredag handlar det iaf om ledaren som möjliggörare. Mitt favoritämne. Så dagen idag kommer ägnas bland annat åt att finslipa på mitt material. Kände på min sista föreläsning i Göteborg att jag behöver uppdatera det lite. Mest för min egen skull. Börjar bli lite trött på det. Så skall försöka hitta lite fler saker i materialet som gör att jag tillfredsställer VAK (Visuellt, auditiv och kinestetisk).

Men före ovan aktiviteter planerar jag att mysa med skruttarna och ta en lång springtur. Vill veta hur långt jag egentligen klarar att springa. Har bara inte bestämt mig för om det skall vara ”kolla hur långt jag kan springa i min målhastighet” eller ”kolla hur långt och skit i hastigheten”

Managment by Jesus

Jag har precis lyssnat klart på en ljudbok till som du kanske vill ha min syn på? Boken heter: Om Jesus. Författare: Jonas Gardell.

Jag gillar boken, jag gillar Jonas Gardells Jesus. En Jesus som predikar om Guds kärlek, om att inte utesluta någon, om att alla är välkomna i Guds rike. Att det inte är någon skillnad på någon, vi är alla människor, skapade av Gud, lika värdefulla och viktiga.

Men om jag skall titta på hur min reflektion av Jesus i Jonas Gardells bok var som ledare tycker jag att det är en ännu mer intressant Jesus som stiger fram. Min reflektion är att Jesus var en helt fantastisk ledare! Det verkligen intressanta är hur Jesus rekryterade… Har ni tänkt på det? Han var verkligen inte som alla andra. Han följde verkligen inte normen, han tog syndare, tullindrivare, fattiga, obildade mm till sina lärljungar. Vad var det han letade efter? Hur valde han ut sina lärljungar och varför?

Jag undrar om Jesus hade något syfte med det han gjorde? Eller var det helt enkelt bara så att han var övertygad om att predika hans uppfattning om Guds väg och han uteslöt ingen utan lät alla följa med? Men alla var ju inte lärljungar och vissa vände han sig speciellt till och bad dem följa honom.

Vilket syfte han än hade så skapade han verkligen avtryck! Det blev en världsreligion av hans förkunnande. Det återstår ju visserligen att fundera på om det var Jesus val av sina lärljungar som var det avgörande för att hans predikan faktiskt levde vidare, skapade en religion som väldigt många människor idag 2000 år senare lutar sig mot.

Jag tror faktiskt inte att den fattiga person från Nasaret, Jesus. Som bestämde sig för att lämna hem och familj för att gå runt och förkunna sin tro tänkte sig att det skulle vara något som levde kvar tusentals år senare… Så vilken ledarskapstalang han än hade så var den väldigt kraftfull.

Maja, med hänsyn till vår diskussion om inlägget ”Bokrecension, historien om Sverige” så är jag lite nyfiken på vad du tycker om Jonas Gardells Jesus?

Adlibris, Bokus, CDON