månadsarkiv: juli 2013

Skall man leva som att varje dag är den sista?

Idag blev jag påmind om hur kort livet kan bli och om hur skört det är. Att du verkligen inte kan ta något för givet. En person jag känner genom jobbet gick bort i förra veckan. Väldigt hastigt. Från frisk till att bara trilla ihop. Det händer då och då och vi kan ibland läsa om det när det är något idrottsstjärna eller något som drabbas. Det är alltid lika hemskt. Så hemskt att du faktiskt inte vet om du kommer göra det du har planerat om ett dygn, eller ens om några timmar.

När jag tänker för mycket på det ryser jag och känner mig väldigt illa till mods. Tankar som att vara tacksam för livet, för allt jag har kommer och etsar sig fast. Tankar om att fokusera på vad som verkligen är viktigt i livet. Tar jag vara på livet tillräckligt mycket? Skall jag leva som att varje dag var den sista?

Nej, jag tror inte att det är rätt för mig. Då skulle jag inte vilja gå till jobbet varje dag och spara undan pengar på lönen mm. Det skulle inte tjäna något till. Jag vill leva som att jag skall få vara kvar ett tag till och skapa en stabil och säker framtid för min familj. Men samtidigt tror jag att jag måste och många med mig kanske njuta mer av nuet. Jag har skrivit om det innan och jag försöker verkligen det. När sånt som ovan händer så blir det så ännu mer påtagligt. Jag är så tacksam att jag lever! Att jag har ett jobb att gå till, en familj, vänner, en kropp som inte ger mig några större begränsningar.

Jag hade ett samtal med en kollega om såna här saker förra veckan också. Vi resonerade om vad som kommer kännas viktigt om ett ex antal år när vi har gått i pension och barnen är stora. När jag ligger på dödsbädden, är det troligt att jag kommer ångra att jag inte jobbade mer eller att jag inte umgicks mer med min familj?

Nu blev jag ganska personlig. Missförstå mig rätt. jag älskar mycket med mitt jobb, hade jag inte gjort det hade jag inte velat lägga ner mycket tid på det. Det är otroligt utmanande, utvecklande, energigivande och jag har fantastiska kollegor. Men ibland, när det blir politik, när det blir för pressat, när det blir för mycket. Då måste jag ta mig en tankeställare och faktiskt inte springa vidare i ekorrhjulet utan att stanna upp och tänka.

När jag tänker efter så har jag ju faktiskt lyckats att vara föräldraledig i två omgångar. Några månader varje gång. Jag har kunnat ha en lång sommarsemester när barnen var lite mindre. Jag kunde jobba lite kortare arbetsdagar förra hösten. Företaget satsade på mig och gav mig nytt jobb när jag var gravid. Jag har lärt mig att jag är inte oumbärlig, ingen av oss är det. Inse det och känn sedan trycket lätta på axlarna! (Se dessutom till att omge dig med duktiga människor)

Så idag när jag lägger mig i sängen kommer jag tacka för allt jag har och hur lyckligt lottad jag är. Vi har alla något att vara tacksamma för varje dag. Det tror jag på.

Hur lyssnar du?

Jag har funderat på det där med att lyssna. Hur du egentligen lyssnar.

För några år sen gick jag en endagarskurs i ledarskap med ledarna. Den handlade bland annat om hur man lyssnar. Att du kan lyssna på olika nivåer, 1:a, 2:a och 3:e nivån.

Många lyssnar på 1:a nivån. Du tänker på vad personen säger men dina tankar går också till hur du kan relatera det den säger till dig själv. Svaren blir då ofta att du svarar med någon egen erfarenhet ur det ämnet och om hur det var för dig utan att personen har frågat efter det. Det här skall vara väldigt vanligt och egentligen lyssnar du inte så mycket utan är mest intresserad av att dela med dig av dina egna erfarenheter i ämnet. När jag lärde mig det och tänkte kritiskt på hur jag är i vissa situationer så insåg jag att jag gjorde så ganska ofta. Ibland, om du tar en fika med en vän så är det ju ett normalt sätt att föra en konversation. Men om du pratar med en medarbetare eller kollega om något speciellt så kanske det inte alls är ett bra sätt att lyssna på.

Då kan det vara på sin plats att anstränga sig lite mer och faktiskt lyssna på riktigt genom att istället ställa frågor, inte alls tänka ur eget perspektiv mm. Det är mycket svårare anser jag. Men det kan vara så otroligt effektivt!

Som i de flesta fall så handlar det om att vara medveten om vad du gör och anpassa det till den situationen som krävs. Helt enkelt så gör medvetenheten om ditt eget beteende att du kommer väldigt långt. När du sen också lär dig styra det bra så är det spännande att se vad som kan hända.

Att lyssna och lära

Nu har jag lite bittert lämnat det härliga semesterlivet och återvänt till jobbet. Trots alla inlägg på Facebook med semesterfirande vänner och familj på stranden har det varit roligt att komma tillbaka till jobbet.

Det är högtryck nu! Det händer mycket och det är tydligare än någonsin varför vi går till jobbet. Vad värdekedjan är.

Det är fantastiskt roligt att träffa kollegorna igen. Vad som är ännu bättre är alla kloka saker de säger. Jag insåg att hur härligt det än är med semester och att för omväxlings skull jobba med händerna på riktigt så är det väldigt stimulerande och utmanande att jobba med massa människor, utmanas, ta in intryck och lära mig.

Igår hade jag en diskussion som verkligen gav mig mycket och jag gick därifrån med något av en ”aha-upplevelse”! Min tanke var: ”Kan det vara så enkelt” Ja, det kan det nog.

Jag blev iaf tillräckligt övertygad för att prova. Funkar det så har jag underlag för att skriva en ”bestseller”…

Naiv, godtrogen, blåögd?

Jag funderar ibland på om jag är naiv, godtrogen eller blåögd. Skulle nog vilja säga att ja, det är jag till viss del. Men jag har sett det både som en bra egenskap och en dålig egenskap. Den biten av den dåliga egenskapen som jag tycker det är har jag försökt skala bort och till viss del har jag ju genom att gå på nitar lärt mig att inte vara det ”för mycket”. Men jag vill inte bli av med allt. För jag ser det också som att det är de egenskaperna som gör att jag har en positiv grundsyn på människor, att jag som utgångspunkt när jag träffar personer tror gott om dem och att de även skall vilja mig väl. Jag utgår från att ingen medvetet vill ljuga för mig eller göra mig illa. Det vill jag inte tappa helt. Samtidigt som jag har insett att det är nödvändigt att vara lite kritisk till det jag hör och ser. Jag kan inte i alla lägen utgå från att det är så som sägs mm. Det finns ju ofta två sidor av myntet och tyvärr så har den egna agendan ibland större fokus hos personer är det gemensamma målet.

I fredags hände något som verkligen förstörde hela min helg. Jag är arg på mig själv att jag inte släppte det utan lät det förstöra mina sista semesterdagar med familjen. Tyvärr var det en nit i ovan som fick mig att tänka och reflektera mycket kring detta. Jag kände mig ordentligt lurad och till viss del sårad. Här hade jag hjälpt till och så blir resultatet negativt! Både för mig och för andra. Det är pissigt. Helst när avsändaren inte verkar bekomas av det, tar det lättvindigt och inte ens ber om ursäkt för att det blev som det blev.

Händelsen gjorde att jag har tänkt mycket på det där med naiviteten mm. Är jag för naiv? Är jag för blåögd och godtrogen? Vart går gränsen mellan att det är en positiv egenskap att du är öppen och tror gott om personer och att alla jobbar för det gemensamma till att det slår över och du är för naiv så att det går ut över dig själv med negativa konsekvenser som följd.

Jag vet inte vart gränsen går.

Jag antar att det är en process. Solklart är iaf att jag har flyttat mig lite längre ifrån naiv-skalan sen händelesen och jag kommer att vara lite mer restrektiv och vaksam i liknande situationer i framtiden. Hoppas bara inte att jag måste färdas så långt på skalan att jag hamnar på andra sidan med synisk, beräknande och misstänksam till allt och alla.

Kan jag?

Hur ofta frågar du dig om du verkligen kan det där du skall göra. ”Kan jag verkligen det?” Men sanningen är ju precis den att om du inte har provat så vet du ju inte om du kan eller inte. Och om du verkligen funderar på det så kan du göra det allra mesta. Det handlar om två saker, (Ibland tre):

1. Tankens kraft.
Tänk som Pippi Långstump. Hon säger så här i en film. ”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert” Jag älskar det! Så härlig inställning. Ha i grunden en positiv inställning och tro på dig själv. Om inte du gör det, vem skall då göra det?

Jag brukar tänka så här:
* Du vet inte om du kan innan du har försökt.
* Våga göra på ditt eget sätt
* Om du inte lyckas på första försöket, prova igen och igen och igen
* Våga misslyckas, gör det till lärdomar som gör att du kommer närmare att lyckas med ditt mål.

2. Träna
Det sägs att skall du bli riktigt bra på något så krävs det att du lägger ner minst 10 000 timmars träning på det. Jag tycker att det är härligt! Det innebär i mitt huvud att jag skulle kunna bli bra på i princip allt bara jag tränar tillräckligt mycket. Vilka möjligheter det ger!

Därför har jag bestämt mig för att nu är det dags att utmana mig ytterligare. Jag skall springa maraton! I september 2014 går premiären av Helsingborgs maraton av stapeln. (Givetvis blir det detta lopp som blir premiär då det går genom Ramlösa Brunnspark.) Jag tycker att det skall bli jätteroligt och känner mig otroligt taggad. Tänkt att jag, om ett år kommer klara att springa 42 195 meter! Jag har skrivit ut ett träningsprogram och jag har ett mål. Så nu har jag hittat ett sätt att dela upp elefanten i småbitar och jag taggas av att kunna bocka av varje träningspass och veta att det för mig ett träningspass närmare att orka springa ett maraton.

Idag kände jag mig dock inte tillräckligt motiverad för att göra mitt sista obligatoriska träningspass för veckan… Så nu har jag skrivit om det här. Det är den tredje saken som du kanske ibland måste ta till för att få ytterligare press på dig att lyckas. Berätta för din om givning vad du tänker göra. Då får du frågor om hur det går och du känner lite extra press att göra det du tänkte från början. Det funkar iaf på mig.

Wilma 9 år – min ledarskapsmentor

För någon vecka sen fyllde en av mina bästa vänner, en mentor, en supporter, en individ som ger mig villkorslös kärlek 9 år. Wilma. Min älskade hund. Jag skäms nästan lite, men i år var första gången vi kom ihåg hennes födelsedag den dagen hon fyllde. Tack vare Viola. Hon har frågat när Wilma fyller, velat baka tårta till henne och ha kalas för henne.

I en artikel stod ”Jag får inspiration från hundträning” Det stämmer så bra. Och jag får mycket mycket mer också. Jag har lärt mig massor om ledarskap och föräldraskap genom det jag och Wilma har gjort tillsammans genom åren.

För mig handlar det om att vara tydlig, konsekvent, uppmuntra positivt beteende och vara en varm och trevlig person. Säg i något sammanhang när detta inte gäller? Sen får du ju såklart lägga till andra egenskaper också för att det skall funka i olika sammanhang. Men som grund tror jag att du kommer väldigt långt med allt du tar dig för om du tänker på ovan. Det är min älskade Wilma som har hjälpt mig med detta och gjort att jag har haft möjlighet att utvecklas.

Facebook vänner

Det finns väldigt mycket tyckande kring facebook, hur det används, vad man skall skriva och inte skriva mm. Jag känner fortfarande vissa individer som inte har facebook (Tro det eller ej!). Men skall jag tro på statistik på nätet så har över 900 miljoner i världen och mer än 5 miljoner personere i Sverige facebook konto.

Jag tycker mest att det är ett bra socialt media. Antar att allt beror på vad man har för förväntningar på det och hur man använder det. Men jag tycker att det är ett bra sätt att hålla tätare kontakt med vänner som bor långt borta. Det känns bra att få inblick i deras vardag. Det är roligt att se lite vad lite mer avlägsna vänner har för sig, gamla kollegor och studiekamrater t ex.

Dessutom blir jag inspirerad av vissa personer. Självklart är jag medveten om att det är små pusselbitar som visas på facebook och att det ligger oändligt mycket mer bakom. Men ibland ser jag facebook vänner som har gjort stora saker i livet och som skriver om delar av det. Som är stolta över sig själva! Jag gillar det! Mer sånt och mindre jante! Mig inspirerar det mycket.

Speciellt en vän på facebook följer jag lite extra just nu. Jag tycker att hen har gjort en fantastisk resa i sitt liv senaste åren som alldeles säkert har varit väldigt jobbig, men den verkar också har varit väldigt lärorik och det verkar som att hen är en mycket lyckligare person nu. Jag imponeras och inspireras av såna personer! Som inte har det bra eller är lyckliga och som tar tag i det och gör något åt det.

Facebook, bloggar och andra sociala medier öppnar upp mycket mer än innan. Självklart kan vi välja vad vi vill ta in och vad vi vill säga. Jag väljer att låta mig inspireras av det.

Det har hänt lite på 3000 år gällande vårt sätt att kommunicera med varandra…

Lever du livet?

Ibland undrar jag om det bara är jag som har så svårt att leva i nuet eller om det är vanligt. För det är inget som jag pratar så mycket med min omgivning om. Det är något jag hela tiden jobbar på att bli bättre på i det tysta. Jag har jättesvårt för att koppla bort dåtid och framtid och bara låta nutid ta plats. Javisst, bättre och bättre blir jag allt på det. För jag över medvetet på det ofta, varje dag.

Jag försöker tänka på att ta in nuet, lägga märke till det och känna tacksamhet för det.

I bilen för några dagar sen när jag körde ner från min älskade vän i Karlstad: Här sitter jag i bilen med barnen i baksätet. Mina två älskade friska ungar. Åker hem ifrån min äldsta vän som jag har känt sen barnsben och som jag håller kontakten med, hon som jag känner att jag kan prata med allt om även om vi inte delar vardagen ihop. Jag är på väg hem till mitt hus som jag är så tacksam över att jag kan bo i och när jag kommer hem så väntar min älskade man på mig. (Se! Där lyckades jag inte bara hålla mig till nuet….)

För några veckor sedan vid poolen i Grekland: Nu sitter jag här vid poolen och känner solens strålar värma mig i hela kroppen. Jag tittar på barnen när de plaskar i poolen och skrattar och busar med morfar, mormor, mostrar och kusiner. De njuter i fulla drag och jag kan sitta här och titta på dem om given av min familj. Vi är alla friska i familjen och vi har efter 5 års sparande faktiskt kommit hit allihop på vår gemensamma semester.

Häromdagen i rabatten: Nu sitter jag på knä här i jorden och lukar bort ogräset. Värmen är behaglig, jag är lite blöt om knäna av den fuktiga jorden, spannen är snart full och jag är snart klar. Så fint det blir, undrar vilka blommor som kommer upp ur jorden? Se så fina rosorna är och se så bra våra grönsaker växer i odlingslådorna…

Jag behöver helt klart öva mer. Men jag blir bättre på det och jag tänker iaf minst en gång per dag på hur lyckligt lottad jag är, att jag har en familj som älskar mig och som jag kan älska, att jag har vänner som bryr sig, ett jobb som är roligt, ett underbart ställe att bo på. Att mina barn kan växa upp trygga. Vi alla har massor att vara tacksamma för.

Ännu mer tänker jag på det när jag läser Kristian Gidlunds blogg, i kroppen min. Hans öde är så tragiskt och jag önskar så att inte någon skulle behöva genomgå det. Han skriver så otroligt träffande och gripande. Jag tror han har fått många människor att inse att de skall ta tillvara på livet mer. Och att vi alla måste hjälpas åt att bidra för att utrota sjukdomar som cancer. Som jag skrev om i detta inlägg tidigare.

”Återigen bör vi lära oss av barnen. De är generellt mycket bättre än oss vuxna på att leva här och nu!”

Om att försöka för mycket

I helgen var vi på konfirmation och då kom jag att tänka på det där när ett företag eller organisation eller personer försöker så mycket med att anpassa sig att det blir helt fel! Det är nog ganska svårt det där, att hitta rätt balans. Eller är det det?

Det var i alla fall uppenbart i helgen att den församlingen jag besökte hade försökt för mycket! Så mycket att det blev pinsamt.

De skulle göra ett skådespel om budorden och om Jesus födelse och död.

Med sjunkande medlemsantal så är det ju iof helt korrekt att kyrkan i vissa fall behöver anpassa sig för att skaffa mer medlemmar eller återfå intresset för kyrkan och den kristna tron. Jag är absolut ingen expert på hur man skall tänka eller strategiskt resonera i en sån här situation. Men jag tror inte att det är svårare i denna frågan än i någon annan utan att det är vettigt att gå till sig själv och sin omgivning och fråga dem. Vad är viktigt för er för att vara medlemmar i Svenska kyrkan eller för att vara troende?

Mitt svar är inte att under en konfirmation göra moderna skådespel av budorden och kristendomens två viktigaste händelser med inslag av facebook, twitter, instagram, # mm i varje mening för att få publiken att skratta. Den äldre delen av publiken tror jag inte förstod allt ändå och det blev bara pinsamt och ett förlöjligande av något viktig och allvarligt. Varför och hur kan man få för sig att göra Jesus död till något komiskt?

Istället tycker jag att kyrkan borde försöka modernisera sig genom tex uppmuntra till att man kan få ställa frågor till prästen under gudstjänsten på söndagarna. Det hade för mig varit värt jättemycket.

Vill också säga att jag tycker att kyrkan gör många saker som är jättebra. De har ofta kyrkans barntimma, öppna förskolan, välgörenhetsprojekt på orten de verkar på mm. Mer sånt! Mindre stelhet och förlegade traditioner och en bättre balans i arbetet att modernisera sig. Var stolta över ert arv och bygg på det istället för att förlöjliga er själva!

Det samma som ovan gäller personer också. Jag har sett individer och jag själv har trillat dit ibland när det gäller att försöka anpassa sig så mycket för att passa in att man tappar bort sig själv. Jag har insett med tiden att det är inte omgivningen som är viktigast. Det är att du tror på dig själv och att du är stolt över ditt arv och dina värderingar. När du sen känner dig trygg i dig själv och vet vem du är, då är det oftare lättare att anpassa sig till omgivningen för det ändamål du vill uppnå. Men det blir aldrig bra om du tappar bort din identitet.

P.S Detta var en reflektion från ett tillfälle i en kyrka. Det kanske inte alls är representativt för Svenska kyrkan generellt. Men jag tycker att det var tråkigt att se och det fick mig att fundera kring det där med att försöka för mycket.

Njut!

Lite tunt med inspiration nu. Jag passar på att försöka njuta av semestern, lediga dagar som jag kan göra vad jag vill på, passa på att njuta ännu mer när solen värmer min bleka näsa.

Det är få månader solen är här och ger oss så mycket mer än några siffror på termometern över 20. Det är förhoppningar, drömmar, hemma projekt, grillkvällar med god vänner och familj.

Försök att slänga bort alla måsten och gör det du behöver för att må bra! Fyll på batterierna och njut!!!