Livet är verkligen upp och ner. På alla olika logiska nivåer. Vissa stora och helt avgörande saker händer som är väldigt roliga och väldigt bra samtidigt som det finns stora sorger och ledsamheter. Sen finns det de där små små sakerna som ingen bryr som om om 100 år. Eller inte ens om om 5 minuter. Sen så finns det ju de där sakerna som är sådär mittemellan. Ju mer som händer på det stora och avgörande planet, desto fler saker hamnar i facket av obetydliga saker… Det är ju bra. Eller är det det? Tror att det är både ja och nej på den frågan. Det är ju bra att faktiskt inte känna att jag behöver hetsa upp mig eller gräva ner mig över småsaker. Att många saker faktiskt inte känns så viktiga att jag måste bli arg på dem. Men samtidigt så får vi människor ju inte det perspektivet utan att ha varit med om några riktigt jobbiga saker… Så myntet har alltid två sidor…
Idag har dagen verkligen varit upp och ner. Både stort och smått. En liten, liten sak som var ganska rolig idag som jag vill berätta om. Jag hade ett möte och pratade runt hur vi skulle bygga upp en power point presentation. Att jobba i ett globalt företag har ju sina fördelar och nackdelar. En nackdel är att det blir lite Svengelska ibland. På mötet idag med svenska öron så blev jag lite engagerad och skulle säga ”kolla på den här sliden!” Men det var inte så meningen blev. Så mina vänner, vad blir det när du blandar orden ”sliden” och ”sidan”….
….Jo det blir: ”Kolla på den här slidan!” Hihi…
Jag blir lite glad när jag tänker på den meningen. Behöver det för jag är egentligen jättesur! Var ute och sprang för första gången efter 4 månaders vila från löpningen pga knäont. Men det var inte bättre… Det var illa, det gjorde jätteont… J-vla skit. Jag har ju anmält mig till Göteborgsvarvet, jag ska ju springa maraton… Jag gillar att springa, jag kopplar av när jag springer, jag mår bra när jag springer. Nu är jag sur. Sur på mitt knä, skitsur på den dåliga sjukgymnasten jag gick till som var så oproffsig, sur på att jag la ut över 1000 spänn på en löpanalys som den dåliga sjukgymnasten sa var ett måste för att jag skulle kunna få bra hjälp. Men, min grodmening ovan får mig att småle och påminnelsen om vad som är viktigt i livet och perspektivet säger att det är ett i-landsproblem. Det är det, så snart får jag väl släppa det och tag tag i att hitta en annan avkopplingsaktivitet. Men jag tänker vara sur en liten stund till…