Varför vill vi inte erbjuda våra barn allt?

För ett tag sedan skrev jag en recension av boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Sen dess har jag funderat mer på detta (ja, jag har mycket tid att fundera och det finns massor av ”viktigare” frågor) och jag undrar varför frågan ofta är laddad och missförstås. När jag läser vissa bloggar, instagramkonton, föräldraforum eller föräldragrupper på Facebook så är det ofta två läger och ofta är tonen inte speciellt trevlig. Ger mig inte in i diskussionerna då jag tycker det är svårt att göra en saklig diskussion på nätet. Det görs bäst öga mot öga. Men jag kan inte låta bli att fundera på varför frågan är så laddad och varför det kommer kommentarer som att ”jag hatar ordet hen”, ”min pojke ska minsann inte bära klänning”, ”det ska synas att min tjej är en tjej” och ”jag vill inte avköna mina barn”.

Här tänker jag att vissa har haft otur när de tänker. Eventuellt så kanske jag också gör en tankevurpa, men jag tänker iaf såhär. Jag vill inte heller avköna mina barn, jag vill inte kalla min son eller dotter för hen. Hen för mig är ett smidigt ord om du inte vet könet. Tex så vet du kanske inte könet på bebisen i magen. ”Hen” är lika bra att säga som ”den”. Nog om det ordet.

Jag har två söner och en dotter. Det är en sak de är, pojkar och flicka. Det är absolut viktigt. Men det stannar inte där, vid att de är pojkar och flicka. De är även spralliga, snabba, busiga, glada, känsliga, tuffa, starka, snälla, kramiga, känsliga mm. De har massa egenskaper, de gillar massa olika färger, de gillar massa olika lekar, idrotter, böcker och spel.

Det jag tycker är så tråkigt med föräldrar och vuxna som stannar vid att individen är flicka eller pojke ofta också har stereotypa kläder, färger, leksaker, egenskaper och aktiviteter som passar sig att göra om du råkar vara född till pojke eller flicka. Varför är vi så snabba med att trycka in våra barn i sådana fack och begränsa deras valmöjlighet? Tänk så mycket lättare det hade varit för många barn om de kände att alla känslor, kläder, lekar, egenskaper mm hade varit ok? Om de kunde få uppmuntran och bekräftelse för vad de än gillar och vill göra.

Det är så jag tänker iaf. Jag vill ge dem hela paletten. Inte bara två val. Inte avköna, men sluta att värdera könet. Det är bara en sak våra barn är. Sen finns det så mycket mycket mer.

Bucketlist

För några veckor sedan besökte vi Grimeton radiostation. Ett av världsarven på Unescos världsarvslista. När vi var där insåg vi att vi har besökt ganska många av dem som finns i Sverige och några få utomlands. Det finns över 1000 världsarv i Världen. Både byggnader med speciell betydelse och fantastiska och ovanliga platser som naturen själv har gjort. Vi pratade om det och insåg att det skulle ju vara väldigt roligt att besöka alla världsarv. Vilken kul Bucketlist!

Här ser ni dem, listan över alla världsarv i världen.

I Sverige ha vi dessa världsarv:

Sweden

Vilka har du varit i? Vi insåg när vi varit i Grimeton att av alla världens världsarv så är det nog ganska unikt att ha varit på Grimetons radiostation?

Troligen kommer vi inte hinna besöka alla på listan i världen innan vi dör. Men vi kanske iaf kan komma en bra bit på vägen.

Bokrecension – Sluta aldrig gå

Är precis klar med boken ”Sluta aldrig gå”, skriven av Christina Rickardsson. Christina berättar om sitt liv som startade som gatubarn i Brasilien för att sedan ändra riktning och bli adopterad som 8 åring till Sverige med sin knappt 2 åriga bror. Hon berättar om sina minnen i Brasilien, en uppväxt som ingen människa ska behöva genomgå. Erfarenheter som ingen borde ha någon gång i livet. Samtidigt så tycker jag inte att hon på något sätt sätter sig i en offersituation, även om hon så många gånger var i just det. Hon berättar med värme, kärlek och passion om sin tid i Brasilien, hon berättar om sin mamma med kärlek, hur de kämpade för att klara sig för dagen, om sina vänner som också levde på gatan och om vänskap som aldrig tar slut.

Kulturkrocken är enorm när hon kommer till Sverige, här är barnens värsta upplevelser att de har fått fel julklapp, att de inte får vara ute så länge det vill eller att maten inte är god. En så otroligt stor skillnad. Hur hanterar man att tas ifrån sin mamma och flyga med sin bror över Atlanten, hamna i ett annat land, ett annat språk och i en annan familj? Samtidigt som man bär på det bagage som Christina gör? Extremt bra skulle jag svara i Christinas fall efter att ha läst boken. Vilken fantastisk människa! Vilken inspiration hon är.

Läs den!


Du hittar boken här: Adlibris, Bokus, CDON

Bokrecension – Fem gånger mer kärlek

Har precis lyssnat på boken ”Fem gånger mer kärlek” som är skriven av Martin Forster. Boken bygger på sammanfattning av forskning gällande att skapa fungerade familjer. Den tar bland annat upp vad gränssättning kan höra för nytta, hur det kan göras och vad forskningen säger om detta. 

Boken innehåller konkreta exempel och övningar. 

Det jag gillar med boken är just att titeln genomsyrar i princip hela bokens angreppssätt. Den riktar sig i första hand till föräldrar som har barn mellan 2-12 år.

Jag anser att det är en väldigt bra och läsvärd bok. Den gav mig många tankeställare, jag kände väl igen mig vilket innebar att jag kunde relatera till utmaningarna och kände mig motiverad att prova några av bokens verktyg. 

Om det är så att en bok innehåller alla lösningar? Nej, som med alla böcker liknande denna så läs den med kritisk blick och ta till dig det du tycker verkar vettigt. Diskutera den med din partner och var eniga. Nu väntar jag med iver på att min kära man ska läsa den så att vi kan bolla några av bokens budskap. 

Meningen med livet… del 3

Ok, lite många avbrott.

På Torsdagen var det fjärde dagen med fantastiskt härligt väder, fjärde dagen med morgonpromenad med Pokémon go spelande, fjärde dagen med feedback om att pappas gröt är bättre… (hur svårt kan det vara ?!). Jag gick där och tyckte att allt var jobbigt, stressigt och att jag ”måste ta mig igenom dagen”. Men insåg då… Meningen med livet är att njuta av att leva det!

Ja, jag är ledsen om det inte var mer spännande än så. Kanske är det inte din mening? Eller kanske är det just det? Det är min iaf. Och det är inget revolutionerande eller nytt. Det har sagt på så många olika sätt. Robin Sharma skriver att den diamantströdda vägen är livet, det gäller att fylla vägen med fantastiska saker och ta tillvara på ögonblicken. Carpe diem, fånga dagen… Finns massor av fler kloka personer som säger samma sak med lite andra ord. Men det var faktiskt inte fören där och då som det landade i min mage och skakade om ordentligt. Jag kände mig smått euforisk och upprymd. Jag kände att jag ville dela med mig till hela världen! Lyssna på detta! Detta är meningen med livet. Men jag vet ju att jag själv har hört och läst det så många gånger innan denna morgon utan att det landade innanför mitt medvetna, innan det tog sig in innanför huden och slog rot där. Så kanske är det samma för er? Inte vet jag, men nu är det iaf sagt. Igen…

Det kan uppfattas som själviskt, för mig innebär det att vara givmild, generös, njuta av vackra saker, uppskatta de små sakerna och framförallt, ägna mig åt saker som jag kommer le åt och känna värme i hjärtat av när jag tänker tillbaka på dem när jag är riktigt gammal. 

Ok, präktigt? Ja, men jag är iaf väldigt glad åt detta. Det släppte massa stress, massa tråkiga tankar och jag har det som ett mantra när jag vill komma i rätt balans igen. Jag vill inte missa här och nu. Det finns inget viktigare än här och nu. Jag vill göra härliga saker, det är ett svek mot mig själv att inte göra allt i min makt för att vara glad och nöjd med min tillvaro.


Jag misslyckas ofta, men det gör inget, för ögonblicket senare kan jag skärpa till mig igen och få en ny chans. Som igår i bilen på väg hem från ett kalas. Jag var trött och hade ont i huvudet. Jag hade packat allt och stuvat in alla i bilen. W sa efter en stund, ”Mamma, hör du vad Nils säger?” Jag tänkte, han kan ju inte prata ännu och sa, ”Nej, det gör jag inte och jag vill inte höra nu, jag vill att ni sover för det är sent.” Men så hörde jag vad jag sa och ångrade mig. Jag sa, ”Förlåt W för att jag är sur, jag är bara trött. Jag vill höra vad Nils sa, vad sa han?” William vänder sig till Nils igen och säger ”Säg mamma”. Nils svarar ”mamamamamama” ”mammama” (Ja, jag vet, han kan inte prata… Men så härligt det var för mammahjärtat att höra….och låtsas en liten stund…) ❤️❤️❤️

Meningen med livet…del 2

Jag fick lägga till del 1 i rubriken och sluta. Nu fortsätter jag. Jag brukar säga till barnen ”Blåmärken och skrubbsår på benen, det hör till barndomen”. Kan nu lägga till ett uttryck ”Avbrott, det här till småbarnslivet”.

Iallafall, Det började förra söndagen. UB skulle åka till Rumänien i en vecka med jobbet och jag undrade hur skall detta gå? Lägga alla tre själv. Kommer bebis att tillåta att jag lägger de två stora? Hur skall det gå om de inte får sitt mys på kvällen? Hur skall jag fixa fritidsaktiviteterna som framförallt på måndagen ligger som ett pärlband efter varandra?
Vet inte varför, men synen av UB:s förberedande av packningen gjorde mig bättre till mods….


Sen startade det… På måndagskvällen när det var dans och gympa på schemat hade jag bestämt mig för att inte tappa humöret… Jag gjorde inte heller det och jag var stolt över mig själv.


Men, jag njöt inte av det. Jag såg det som något som måste bli gjort och med minsta möjliga besvär.

På tisdagen hade jag tid för vaccinering med bebis. Han blev inte alls sig själv efter det och på det kom en förkylning. Nätterna gick från att bara amma varannan timme (som jag fram till nu tyckt varit jättejobbigt) till att istället vakna och bara vara missnöjd. Inte hungrig, ville inte ligga jämte mig, ville ingenting… Efter nätter med minimalt med sömn skulle jag upp och fixa till barnen inför skolan… ”Mamma, pappa gör mycket godare gröt än du”, ”Mamma, pappa brukar väcka mig såhär”, ”Pappa brukar hinna med att mysa med oss mer”. Jag fick massa bra feedback, varje dag…. Vi gick till skolan och de skulle spela Pokémon Go på morgonen. Det innebär att stanna så fort det kommer en Pokémon och ta den. Mamman blev mer om er stressad över att hinna fram i tid. Jag hade som ett mantra i huvudet. ”Det kommer inte gå snabbare av att du blir irriterad”. Risken med att bli irriterad är att den ena just nu flippar ur totalt och bara sätter sig på gatan och vägrar att prata eller röra sig en millimeter…. Inombords kände jag mig såhär….  

Meningen med livet…. del 1

Vilken överskrift…. Men jag kom på det häromdagen. Så många år jag har jagat den och tänkt den. Känt stress över att jag vill hinna med allt, vara bra på massa saker, prova och uppleva massa saker. Det har gjort att jag jätteofta inte har levt här och nu. Jag har legat i solstolen på vår fantastiska solsemester och tänkt, ”Undrar vart vi skall åka nästa gång”, jag har suttit på lekplatsen och iakttagit barnen och tänkt ”vad skall vi äta till middag?”, så många gånger på jobbet som jag planerar framåt, har visioner, lägger planer och strategier. Visst är det roligt, att drömma och ha mål.

Visst har jag också sugit in ögonblicken här och nu, tänkt ”Vilken fantastisk strand jag går på nu”, iakttagit barnen och tänkt ”Vad ljuvliga de är när de ger mig det där leendet”. 

Jag har läst massor av böcker om ledarskap, livet, meningen med livet och tänkvärda alster. Jag har tänkt att jag skall göra som vissa av dem, använda de verktygen för att berika mitt eget liv. Jag var tom iväg på 10 dagars tyst meditationsläger med meditation 12 timmar varje dag förra sommaren. Vad jag hade mycket tid med mina tankar där och då. Jag tänkte bakåt, framåt och om nuet. Jag har omvärderat, vridit och vänt på hur jag ser på saker. Jag har ändrat mig, funderat på varför jag ändrat mig och jag har försökt agera på ett sätt som känns rätt för mig. Alla dessa saker har såklart gjort att jag sitter här just nu och skriver dessa rader. Varför skriver jag dem då? Ja, kanske hjälper de dig, kanske vill jag bara skriva ner dem och se dem själv. För den där tanken som jag nu håller på att bearbeta och konservera och analysera, den kom till mig på ett oväntat sätt…

 

Walk of hope

Idag begav sig jag, William och Nils ner till fästningen och deltog i arrangemanget ”Walk of hope”. Det är ett arrangemang som samlar in pengar till Barncancerfondens arbete och i Varberg var det Stark Mamma som arrangerade det.

För oss var det en win win. Vi bidrog till det viktiga arbetet, jag fick en promenad i det fina vädret och William fick samla pokémon.

Föreläsning

Igår gav jag mig ur bebisbubblan ett tag och tog tåget till Göteborg med syster och bebis för att hålla en föreläsning om förbättringsledning och engagemang. Hur får man egentligen med sig personalen på tåget och får en situation där företagets mål är samma som medarbetarnas mål? Varför är det egentligen så svårt. Logiskt så borde det ganska ofta vara så att går det bra för företaget så är det också bra för medarbetaren?

Det var iaf en rolig eftermiddag och vi hade spännande diskussioner. Även om jag kände att min tid flög iväg och jag hade gärna stannat några timmar till för att hinna fördjupa våra tankar och diskussioner och prata vidare om erfarenheter, branscher och skillnader och likheter där.

En sak vi pratade om var att identifiera organisationens ”Why”. Kan vara mycket svårare än man tror. Vet du vad ni har för ”why” på ert företag? Om inte, fråga er chef. Vet hen?

Bokrecension – Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2

Läste för en tid sen boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2” som är skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Det är förlaget olika som ger ut boken. Har insett att de har massa bra böcker för barn som inte är klassiska ”Prinsen räddar sin prinsessa”.

Denna boken är en handbok för föräldrar som tar upp allt från lekrum, bemötande, kläder till hur du kan agera till förskolan och skolan för att säkra att de följer lagstadgade mål.

Den belyser inte bara krux och dilemman på ett väldigt träffande och bra sätt, den ger också konkreta tips i hur du kan tänka, prata med barnen och övningar/lekar för att göra lite annorlunda i din vardag än innan.

Som jag tolkar bokens kärna så handlar den helt enkelt om att ge ditt barn massa valmöjligheter och inte placera in den i ett fack direkt i livet för att det råkar ha snopp eller snippa. Det är jag helt övertygad om kommer ge oss alla lyckligare barn och ett mer tolerant samhälle.


Är du förälder och bara har tid att läsa en enda bok i år. Läs den här!

Du hittar den här: Adlibris, Bokus, CDON