I detta inlägg så skrev jag om lite reflektioner på varför vi är som vi är hur vi blir de vi blir. Jag försöker vara noga med att omge mig med personer som jag kan inspireras av och som jag kan lära mig av. Nu skall jag berätta lite för er om en riktig stjärna som du kan inspireras av och lära dig av.
En sån person är min kära man. Vi träffades för 10 år sen nu. Jag minns inte riktigt hur jag var då, inte heller riktigt hur han var. Visst var vi oss själva, men helt klart att vi har påverkats av att vi har levt 10 år tillsammans.
Det finns så många skäl att älska honom, tänker inte berätta alla här för då får jag inte ha honom ifred… Men några uppenbara som alla vet om. Han är en person som inte ser till ytan alls, han ser personer för dem de är. Han lägger inte märke till om de är smala, tjocka, fattas ett finger eller haltar. Han ser förbi sånt och lägger märke till hur personen är.
Han är klok och snäll. Ett riktigt stort hjärta samtidigt som han är otroligt beräknande och analyserande. Han är absolut inte blåögd även om han har en inställning till att människor är trevliga och ärliga. Han har verkligen lärt mig allt jag kan om att vara taktisk och jag har mycket kvar att lära.
Det har alltid varit en självklarhet för honom att vi är två om allt. Vi är två om föräldraskapet och tar båda ansvar för det, vi är två som vill ha stimulerande jobb, vi är två om att äga ett hus med alla de förpliktelser som det innebär, vi är två om att stå för inkomsterna och utgifterna. För mig är detta en förutsättning har jag insett, det var inget jag tänkte på för 10 år sen, men nu inser jag att jag hade inte kunnat ha det annorlunda.
När jag har gjort karriär och satsat på jobbet har UB som en självklarhet stöttat upp hemma, hämtat barnen, lämnat barnen, stöttat, lyssnat, gett tips och råd. Allt utan någon bitterhet eller utan något gnäll. (Finns en sak han gnäller över och det är sömnbrist. Som tyvärr har varit en återkommande del av våra småbarnsår.) Ja, det är en självklarhet att man skall agera som två när man är det och hitta det som fungerar för sin egen familj. Vi är inget undantag, vi har hittat vårt sätt. Dock så är jag väldigt tacksam för vårt sätt.
Nu är jag också så glad för min kära mans skull. Han har precis antagit en ny utmaning på sitt jobb. Fått en chans att visa sina talanger och sina kunskaper. Han har fått en möjlighet att lära sig nytt och att lära och påverka det företag han jobbar på. Det passar bra att han jobbar i den koncernen som delar ut riktigt betydelsefulla stjärnor. Han är nämligen en av de största stjärnor! Min stjärna.
Min egen stjärna