Nu var det ett tag sen jag skrev här. Anledningen är att jag inte hittade glädjen i det längre, under hösten har saker och ting inte riktigt utvecklats som jag har tänkt mig. Jag har tänkt flera veckor på om jag skall skriva om det här. Å ena sidan känns bloggen lite som terapi, det ger mig perspektiv när jag skriver. Å andra sidan så vet jag ju att vem som helst kan läsa, de har också varit en del av nöjet. Att kunna inspirera, att få feedback på det jag skriver och tänker från andra.

Så jag har kommit fram till att jag vill dela med mig. Kanske kan det hjälpa någon annan som är i samma situation. För visst finns det fler, många fler. Samt så vet jag att det kommer hjälpa mig att skriva här också.

I början av oktober var jag tvungen att stanna upp. Jag har alltid trott att jag inte skall behöva det. Att jag fixar att balansera allt, vara bra på allt, räcka till för allt. Naivt, övertro eller bara dum. Jag vet inte. Men stanna upp var jag tvungen till. Efter massa fysiska symtom under en längre tid insåg jag att jag inte hade kontroll, att jag inte kunde fortsätta. Det var det lätta. Att inse att jag behövde stanna upp. (Även om det tog mig månader och några kloka nära och kära att inse). Efter steget ”Stanna upp” så kommer delen som heter ”Acceptera”. Det har tagit mig tid att göra det, acceptera. Men nu tror jag att jag närmar mig. Jag närmar mig acceptera mer om mer. Det jag har behövt acceptera är att jag inte är den där personen som klarar allt. Trots att jag de senaste sex åren har klarat att balansera småbarnsår, väldigt väldigt mycket jobb, nya utmaningar och ett ständigt dåligt samvete över att jag inte är tillräcklig för alla. Vad jag har insett nu är att jag inte klarade av den typen av stress som jag inte kunde kontrollera. När den blev okontrollerbar blev mina fysiska besvär okontrollerbara.

Så nu har jag pausat, läst, sovit, tränat, funderat, pausat och funderat lite till. Nu när tillfälligt en dörr är stängd har det faktiskt börjat öppna sig en massa fönster. Inte av sig själv, men ju mer jag jobbar på att acceptera, ju mer öppnar sig olika fönster som jag vet att jag kan lära mig massor av. Det är så jag försöker se på detta nu, att det är ett väldigt bra tillfälle att vidga mina vyer, lära mig mer om mig själv, om balans, om personlig utveckling och vad jag behöver göra för att få ihop allt. Det som verkligen är viktigt, mitt eget välbefinnande och familjen.

Så den här bloggen kommer inte ha huvudfokus på ledarskap ur olika vinklar just nu för jag mår inte bra av att tänka på och skriva om ledarskap. Jag fokuserar just nu på att få delarna i livshjulet som inte är fyllda tillräckligt att bli tillräckligt fyllda för att hitta en balans jag mår bra av. Om ni vill följa med i mina tankar och betraktelser på den resan så häng kvar här.

Jag shoppade loss på adlibris för någon vecka sedan. Nu har alla godbitar kommit! Detta är böcker som jag tror och hoppas kommer hjälpa mig på vägen. Upptill detta så slappnar jag av ytterligare med ljudböcker som jag lyssnar på i bilen, när jag handlar, när jag tränar, när jag viker tvätt mm. Ljudböcker är fantastiskt! På ett år har jag lyssnat igenom ca 80 böcker. Aldrig någonsin har jag med glädje konsumerat så mycket böcker. Men det som funkar för mig är att lyssna på feelgood böcker där och ta de andra som jag vill kunna bläddra tillbaka i som riktiga böcker. Tex så tycker jag inte att Henrik Fexeus och Robin Sharma funkar som ljudböcker. Deras böcker vill jag skriva i, stryka under, märka sidor mm för att kunna bläddra tillbaka.