I onsdags var det dags. Tidig morgon föddes Nils och nu är vi en familj med tre barn. Nu är jag inne i bebisbubblan igen. Inser att vissa saker glöms bort även om jag har varit i den innan. Det är nog bra. Annars kanske det inte hade funnits lika många barn i världen… Men samtidigt så är det väldigt mysigt, massa med närhet och kärlek. 

Många av timmarna går åt till amning när man befinner sig i bebisbubblan. Det innebär förutom massa tid att klappa på det lilla mjuka huvudet och meditation också att det finns massa tid att fundera på. Det har fått mig att fundera på om det finns fler bubblor. Klart det finns. Karriärbubblan, träningsbubblan… Ja, massa bubblor helt enkelt. Jag ska iaf suga ut mesta möjliga ur den här bebisbubblan nu. För det är ju också ett sätt att njuta här och nu. Och det behöver jag alltid bli bättre på. 

Det är fin utsikt från bebisbubblan!

Nu är det inget kvar mer än att vänta. Vänta på att bebis ska titta ut. Den är helt klar och jag inbillar mig hela tiden att nu kommer den nog… Men tänk att det är ingen som kan bestämma över detta. Inte jag och ingen annan. Skönt för mig att jag får öva på att släppa på mitt kontrollbehov och mitt behov att planera och strukturera. Det är liksom ingen ide att planera in stora saker nu. Så jag försöket att tänka att det är en liten guldkaramell som jag suger det sista av nu. För visst är det också mysigt och härligt att få ta det lugnt, sova middag och känna boffarna där inuti.  

men nu behöver faktiskt inte magen bli så mkt större…

Att kunna handla loss på bokrean på nätet var räddningen i år. Egentligen gillar jag bättre att strosa bland hyllorna, känna och ta i böckerna innan jag handlar dem. Men med foglossning som gör att jag känner mig extremt begränsad i rörelsemönstret så var internetshopping en bra idé. Den andra fördelen var såklart att det gick bra att shoppa loss efter att barnen hade lagt sig.

   
 Här är några av fynden. Tror nästan att vi hittade mer till barnen än till oss själva. Hoppas att de gillar dem.

  
Jag högg in på 101 historiska misstag av Daniel Rydén. Har inte kommit så långt ännu. Men än så länge är det helt klart en underhållande och lite rolig bok. Nästan så att jag hade önskat att jag parallell läste den dem någon för jag känner ett behov av att diskutera med någon efter varje beskrivet misstag….

Nu är det v.36 om jag inte har helt fel. Samtidigt som det känns som att jag har varit gravid jättelänge så känns det lite konstigt att det snart är över och nu känns det som att tiden springer iväg. Kanske är det för att det börjar kännas att det är lite tid kvar att göra klart saker? I vilket fall så skall jag jobba ca 1 månad till. Bebis är planerad till den 13 April.

Det har varit en helt annan graviditet denna gången, det borde jag väl inte vara förvånad över. Det är ju något många säger. Men krämporna har avlöst varandra denna gång och jag tror nog att jag har känt av dem alla mer eller mindre. Illamående som varade dagar i sträck i början, kräkningar, konstant nästäppa som tvingar upp mig på nätterna, klåda och extremt torr hud, pirr i benen (hjälper lite med stödstrumpor), huvudvärk innan v.20, problem med synen, extremt förvirrad och nu. Nu kom grand finale…. Foglossning! Den har gjort sig påmind lite ett bra tag, men jag har ändå kunnat träna, röra mig mm relativt obehindrat. Men inte nu längre, sen några veckor är det en konstant plåga. Men det värsta är nog inte att jag har ont, det värsta är nog att jag inte längre kan vara mitt vanliga jag som jag vill vara. Jag är mycket surare och mer irriterad, jag orkar inget och jag är en belastning för övriga familjen istället för en del som bidrar.

Men jag antar att allt kan ses som en lärdom. Och det kanske är bra att lära sig att vara i en annan position också?

Sen är det ju massa saker som är härliga och underbara och mysiga. Att känna sparkarna och boffarna. Att William och Viola vill sitta nära och klappa på magen. Numera får jag alltid en hejdåkram på magen först som är till bebisen och sen en som är till mig. Vi längtar allihopa tror jag efter att han skall vara färdigbakad och komma fram.

Violas dagliga mys med magen.

Selfie. Det är bara att konstatera att jag är inte bra på det där. Blir även lite mer ödmjuk till dagens outfit proffsen som florerar på nätet… Men jag undrar också hur orken finns att vilja se så himla perfekt ut. Det som är perfekt på den här bilden är iaf magen…. (=

Jag är klar, jag är klar, jag är klar… trallalalala…  Den sista delen i ett år med företagsekonomistudier med inriktning marknadsföring på C-nivå. Nästa steg efter alla eventuella godkännande att plocka ut en examen till! Bara ett papper, jag vet. Men ändå ett väldigt roligt papper som jag är stolt över.

Nu skall jag ”bara” jobba. Har visserligen inte jobbat 100%, men varje helg har ändå gått åt till studier denna hösten och det skall bli helt underbart att få ha två dagar i veckan som jag inte har några sådana måsten över mig utan kan mysa och hitta på roliga saker med barnen och mannen.

Känner så för att fira. Det är ju fredag och allt. Om det hade varit för 15 år sen det här. Så konstaterade jag för mig själv att då hade nog finstassen åkt på och en eller två drinkar slunkit ner i magen.  Nu blir det nog ett bad med något alkoholfritt alternativ såklart. Bebis i magen och drinkar och uteställen hör ju inte ihop….

Jag skall städa upp här också…

Generation I (I-phone, I-pad, Internt) Kärt barn har många namn… Mina barn är födda 2008 och 2010. Jag tror inte att jag är ensam om att ha barn som är fantastiskt bra på att hantera surfplattor och smarta telefoner. Det tänker jag ger en nödvändig kompetens som barnen behöver.

Men hur är vi föräldrar? För ett tag sedan hade vi föräldramöte på Williams skola. Barnen hade fått berätta för pedagogerna vad deras föräldrar gillar att göra allra mest samt vad de själva gillar att göra allra mest. Det var enligt min man som var där inte helt ovanligt att barnen sa att mamma eller pappa gillar allra mest att hålla på med telefonen, datorn eller surfplattan….

Jag tänker på det ganska mycket, påverkar det våra barn?

Å ena sidan tänker jag att det är ingen skillnad på att ha en mentalt frånvarande förälder om föräldern läser en bok eller kollar på sin telefon. Men, troligen så gick inte våra föräldrar runt med en bok i näsan flera timmar per dag. Inte vad jag minns iaf.

Är vi, föräldrar till ”generation I” de föräldrar som är närvarande fysiskt men frånvarande psykiskt? Hur påverkar detta våra barn? Tänker de att de inte är tillräckligt viktiga, intressanta eller roliga för att vi föräldrar skall välja att umgås med dem istället för vår telefon? Det kan ju inte vara helt hälsosamt för våra barns självkänsla. Och vad lär är vi våra barn då? De sitter ju gärna med näsan i surfplattan eller vid datorn om de får. Mina barn får det ganska ofta, när de vaknar tidigt på morgonen, när jag lagar mat och på kvällen efter maten när vi tittar på tv tillsammans. Svårt att veta om det är för mycket eller inte. Jag brukar rättfärdiga för mig själv att de även lär sig massor på det .Men jag vet inte om det bara är ett sätt att försvara sig själv? Eller är det ens ett problem? Kanske förstorar vi upp det väldigt mycket, vi vuxna? För samtidigt så är det troligen värre att inte alls lära sig dessa tekniker eller användandet av denna utrustning. Det kommer ju troligen vara en ännu mer självklar del i våra barns liv när de blir vuxna.

Vi försöker med några regler.

• Inte vid matbordet, inga undantag. Ingen tidning, ingen bok, ingen telefon eller surfplatta om vi är flera som sitter vid matbordet. Vi tror att det är en viktig stund för samtal och för att njuta av maten vi äter. Det där med att ge barnet en surfplatta så att föräldrarna får ”äta i fred” det tror jag inte alls på. Visst är det smidigt på kort sikt, men jag tror att det är som att kissa i byxorna. En björntjänst i längden. Om barnet inte lär sig att gå på restaurang eller kan få vara med i samtalen så tror jag att det missar viktiga lärdomar. Om jag som förälder har behov av ”egentid” med min partner så skaffar jag barnvakt eller så äter vi middag efter barnen har lagt sig. Det funkar iaf när de är ganska små.
• En stund på morgonen och en stund på kvällen på helgen. Men inte mer. (Ok, det här håller vi inte alltid. För om jag behöver sova middag en stund, då finns det nästan ingen bättre barnvakt som alltid kan ställa upp på kort varsel….) Helgen vill vi försöka umgås på, hitta på aktiva saker eller helt enkelt bara göra vardagssysslor tillsammans här hemma. Att barnen är viktiga för att vardagen skall gå ihop, det tror jag verkligen på. De behöver känna att de bidrar med sin kraft och tid för familjens bästa. Inte bara leka.
• Inte i sovrummet. Har varit enkelt nu, men frågan är hur det blir när de blir ännu större… Iaf så tror jag på att nattning görs bäst med en sagostund. Vi läser för dem och eller de läser för oss. Vi pratar om dagen om de vill och försöker fråga dem vilka saker som har varit bra under dagen. Tror på att somna med bra associationer. Sen myser vi en stund innan de får somna. Såklart finns det lika många nattningsrutiner som det finns familjer och jag vill verkligen inte försöka skuldbelägga eller säga att något är bättre än något annat. Men det här sättet har funkat bra för oss. När de var ännu mindre så avslutade vi nattningen med att lyssna på en skiva med godnattsånger efter läsningen.

1 v 2 tentor klara. Därav väldigt dålig uppdatering här på bloggen. Senaste veckan har ägnats åt marknadskommunikation och resterande dagar fram till måndag kommer ägnas åt konsumtionsbeteende.

Läser och sammanfattar så att ögonen blöder. (Nej, inte så mycket, lite överdrivet. Men mycket kurslitteratur att ta sig igenom att i vissa fall memorera) Jag är dålig på minnesmemorering. Har insett det nu och tänker kolla upp om det finns roliga övningar/tips för att underlätta detta. inte för att man har så mycket nytta av det förutom i studielivet? Men det kan ju vara ett kul partytrick också kanske?

Hörs snart!