Att våga be om ursäkt

Så svårt det verkar vara för vissa att säga förlåt, att be om ursäkt när de har klivit fel, sårat någon eller sagt något dumt. Jag förstår ärligt talat inte hur det kan vara så svårt. Det är en mening, ”jag ber om ursäkt” eller ännu lättare, ett ord, ”förlåt”.

Dessutom är det ju så att ibland så råkar vi ju såra någon utan att det är vår mening. Då borde det ju vara ännu lättare att be om ursäkt. För har du dessutom inte haft en intention att såra någon men det ändå blev fel, vill du då inte be om ursäkt?! I min värld så är det självklart. Inte nödvändigtvis för det du sa, det kanske behövde sägas. Men kanske för hur du sa det om det råkade såra mottagaren.

Enligt mig är det en av de enklaste saker du kan göra som ledare som tar dig längst. Det visar så mycket.
* Att du inte är felfri
* Att du vågar stå för dina fel och brister, dina grodor
* Att du vill andra väl
* Att du lyssnar på feedback
* Att du tar ansvar för att din kommunikation
* Att du har självinsikt

Och som allt annat som i princip är självklart. Det är inte svårare här än att tänka efter mottot, ”jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad”

Jag behöver väl inte säga att detta är bara för ledare. Det gäller såklart alla, arbetskompisar, familjemedlemmar, vänner mm. Det är både svårt och lätt att vårda sina relationer.

Detta hände mig i veckan. Jag kände mig besviken på ett bemötande jag hade fått. Jag gav personen i fråga feedback och berättade hur jag kände. Personen svarade med att känna sig väldigt förorättad, tyckte att jag hade helt fel och att jag kände på fel sätt. Intressant tänkte jag, hur kan hen veta att min känsla och upplevelse är fel. Möjligen att hen inte menade att det skulle bli så, men likväl blev det så och jag tog åt mig. Händelsen slutade med att vi pratade med varandra och jag bad om ursäkt för att jag under konversationen någon dag tidigare hade uttryckt mig klumpigt, tänkte att det kanske är lättare för hen om jag börjar med att visa mig ödmjuk och stå för det jag tyckte att jag hade gjort fel. Men nej, personen svarade med att hålla med om att jag hade gjort fel, men sen när jag återigen berättade att jag hade tagit illa vid mig och förväntade mig ett annat bemötande fick jag återigen bara ett svar att jag trodde att du fattade det…

Tänkte på detta idag. Det är ju såklart inte upp till mig att ta ansvar för någon annans handlingar. Men jag sa iaf vad jag tyckte och jag stod för det jag hade sagt och jag lät inte hen klanka ner på mig eller trycka på mig några åsikter som inte var mina. Hade såklart kunnat göra vissa saker annorlunda. Det gör jag nog nästa gång. Men jag kommer inte sluta med att säga ifrån när jag tycker att någon beter sig illa mot mig. Det är jag stolt över. Jag vet iaf att jag har lärt mig något, om vad jag kan göra bättre och mer om hur andra kan reagera… Det är intressant med mänskliga relationer. Väldigt intressant.