När jag har fått frågan vem som är min förebild har jag ofta svarat att jag har många och att jag inspireras av många saker från många personer. En person som jag verkligen ser upp till och väldigt glad över att känna och väldigt stolt över att just hon är min syster, det är min äldsta syster Susanne!
Hon är så cool! Hon gör det hon vill med livet, hon har en otrolig drivkraft, hon nöjer sig inte, hon slutar aldrig kämpa, hon är alltid där för att lyssna om man behöver, hon finns till för så många, hon har ett otroligt stort hjärta. Detta är bara några av hennes egenskaper.
Hon bestämde sig efter över 10 år med visstidsanställningar inom vården att läsa vidare. Hon pluggade till Sjuksköterska som ensamstående med två barn. Att klara sig på studiemedel med två barn och hus, det ni! Släng er i väggen Magnus och Patrick i Lyxfällan! Nu pluggar hon vidare inom sitt yrke, igen på heltid. Jag vet inte många som skulle göra det, det är lätt att bli så bekväm. Men inte Sussi, hon har en drivkraft utöver det vanliga. Jag inspireras av den! Hon är ett levande bevis på att vill man så kan man! Inga ursäkter.
Tack Sussi för att jag får vara en del av ditt liv, att jag får vara din syster. Du är bäst!
Jag gillar verkligen att odla. I förra huset vi hade gjorde jag ett riktigt avancerat och bra växthus. Avancerat i form av att det var väldigt genomtänkt från grunden. Det var utgrävt till frostfritt, gjutet en platta med armeringsjärn i botten, uppmurat med block, armerat i överkant, gångar gjorda med kantsten, plattor på gångarna, självbevattning nergrävd med nergrävd slang till vattenkran där det satt en monterad timer för bevattning 10 min varje kväll. Ja, ni förstår. Genomtänkt helt enkelt…
Nu när vi flyttade till detta huset ville jag ha växthus igen. Men iom att vi är två här hemma med tydlig vilja och tydliga åsikter kom vi snabbt fram till att växthus får inte plats och det är lite väl utsatt här. Så beslutet blev att det får bli pallkragar som jag får odla i.
Jag kom då fram till att jag ville bygga egna (dyra att köpa) och vart jag ville placera dem, på soligaste stället enligt mig. När jag tog upp mina tankar med U så fick jag tydlig feedback på att jag inte borde bygga så och att placeringen inte var bra, för nära huset. Jag gav feedback tillbaka hans idé på byggnationsförslag men höll med om att placeringen nog inte var lämplig.
Jag snackade om mitt projekt på jobbet och fick tips om att köpa pallkragar på blocket alternativ från ett ställe i Skåne som sålde billigt. Jag tog upp detta hemma och U kollade lite på blocket. Han måste ha pratat om det i sin tur på jobbet för en dag kom han hem och sa att han hade fått tips om ett bra ställe att köpa billiga pallkragar på 5 min härifrån! Ja! Men platsen var vi fortfarande oense om… En hel helg när vi var ute och ljöt plintar till vårt framtida staket sa U vart han tyckte att pallkragarna skulle stå, jag kontrade med ett annat ställe med hänvisning till att det var soligare där. Men i takt med att dagen gick insåg jag att U:s ställe var sol på nästan hela dagen. Så… det var lite jobbigt, men det var bara att erkänna att hans ställe var bra.
Så…. för att avsluta om ni fortfarande orkar läsa så vill jag komma till att iom att vi lät beslutet ta tid, inte beslutade allt direkt och bollade olika scenarios blev det ett mycket bättre resultat än om jag hade gjort som min första plan var utan att ta in åsikter från U. När jag tänkte efter så var det även så det gick till när jag byggde växthuset… U gjorde att det blev ett bättre slutresultat. Det är skitjobbigt ibland att få feedback jag inte har bett om, att någon påtalar saker jag inte har tänkt på. Men det är bara att inse, om jag inte låter prestige komma i vägen, om jag är öppen för feedback och tar till mig det och låter besluten få ta lite tid. Då blir det oftast bra och rätt från början. Detta går såklart att applicera även i jobbet… Det kan mina kära kollegor intyga tror jag…
Igår var det sponsorträff för Ramlösa Södras sponsorer på Wallmans i Helsingborg.
Carlsberg Sverige genom varumärket Ramlösa är stora sponsorer till Ramlösa Södra. Det som gör denna klubb speciell är att de välkomnar alla! De har ungdomsfotboll, A-lag och en IFA sektion (Idrott för alla). Hit är handikappade barn och ungdomar välkomna och det är inte bara fotboll som står på meny, även innebandy och bowling. Ungdomarna gör en fantastisk insats för sin klubb och de har en otrolig gemenskap. De otroliga ideella själarna som jobbar i föreningen ger förutsättningar för att ge ungdomarna och barnen en starkare självkänsla, tillhörighet och de får känna sig behövda. Det var bara några av sakerna som pratades om på scen igår tillsammans med god mat och underhållning.
Jag hörde på ett radioprogram i helgen där gästen hade en teori om att alla föds med obegränsad potential! Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter så nu lyckas jag inte googla fram honom och fördjupa mig. Men det spelar kanske ingen roll för jag håller helt med om det!
Vi bor i ett fantastiskt land! Alla har möjlighet att vidareutbilda sig, alla har rätt till gratis sjukvård, tandvård mm. Det finns ett socialt skyddsnät som gör att det är ok att prova sina vingar. Vill du och kämpar så kan du testa din potential utan att riskera att förlora allt. Ok, jag är medveten om att livet inte är rättvist och vissa föds med tex dåliga uppväxtförhållande och handikapp. Så nej, självklart är inte livet rättvist, vissa måste kämpa betydligt mer. Men det finns alla möjligheter i Sverige för alla att faktiskt göra det du vill! Ta Jonas Helgesson tex, författaren och föreläsaren med en CP-skada. Hans berättelse är underbar! Han gav inte upp, han gav sig fan på att följa sin dröm och så gjorde han det!
Det är helt fantastiskt, vårt samhälle och det skyddsnätet som finns. Jag vill absolut inte ändra på det. Men jag vill ändra på mentaliteten och drivkraften hos individen! Jag ser och hör dagligen exempel på personer som tycker att det är någon annans ansvar att göra dem lyckliga, engagerade, motiverade mm. Det är inte så! Det är varje individs ansvar att ta tag i sitt eget liv och göra det du blir lycklig av!
Tänk om alla trodde på att de är födda med obegränsad potential, vad fantastiskt det skulle vara. Alla skulle inse sitt eget värde, ingen skulle nöja sig med att gå till jobbet dag ut och dag in och inte vara lycklig av det, ingen skulle gå och tycka synd om sig själv för att alla är så dumma och ingen förstår dem, alla skulle peppa sina barn och förklara för dem att om de jobbar hårt, verkligen kämpar och brinner för något så kommer de att lyckas med sina drömmar.
En klok person sa till mig en gång att skillnad mellan drömmar och mål är att mål är tidsatta och uppdelade i delmål. Mer om detta någon annan dag.
Se tidigare inlägg om Härskartekniker. Efter mycket funderingar och tankar kring detta känner jag lite mer distans och att jag kan tänka rationellt. Min första reaktion var att ringa och konfrontera vederbörande. Men iom att det var förlöjligad och osynlig jag kände mig så insåg jag att det skulle troligen inte ge någon effekt utan bara förstärka den andra personen.
En grupp doktorander på Stockholms universitet har enligt Wikipedia definierat fem motstrategier:
Taga plats
Ifrågasättande
Korten på bordet
Bryta mönstret
Intellektualisera
Så jag funderade på om jag kan använda ovan. Jag bestämde mig iaf för att inte sjunka till samma nivå så jag fokuserar på att att låtsas som ingenting och agera professionellt. Mitt fokus ligger nu på att uppföra mig korrekt, sakligt och försöka spela det politiska spelet rätt så att jag helt enkelt får de allierade jag behöver. Dessutom försöker jag påminna mig själv om punkterna ovan och göra det som känns ärligt för mig.
Jag har alltid trott på och kommer alltid tro på att behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Dock så är en mindre bra egenskap jag har att jag är väldigt långsint. Personen är inte längre på min ”jag litar på dig och vill hjälpa dig” lista, den är på ”jag är sviken av dig så jag skiter i dig” listan.
Jag säger ofta att vi kan lära oss hur mycket som helst av barnen. Idag fick jag ännu ett bevis på det. William har gjort en födelsedagspresent till mig. När jag frågade vad det var sa han att jag kunde välja, det är ett flygplan, en rymdraket eller en svävande sak, dessutom är det ett halsband!
Vi har ju alla varit barn. När förlorade vi förmågan att tänka utanför boxen och bara låta fantasin flöda? När började vi begränsa oss och uppföra oss som vi förväntas göra? Det är synd att det är så! Jag är övertygad om att så mycket kreativitet som går förlorad gör också att vi har en otrolig kapacitet som inte används inom våra företag. Visst finns det individer som inte låter sig styras av ramar, drivna entreprenörer som inte ser några begränsningar. Men de flesta av oss har lite fler ramar.
Tack vare detta är jag helt övertygad om att ju mer mångfald i alla organisationer desto bättre! Inte bara jämlikhet, det är en aspekt, men ser man det utifrån manligt och kvinnligt blir det bara tvådimensionellt. Tänkt helheten! Tänk kön, ålder, ursprungsland, landsdel, utbildning, erfarenhet! Allt! Då kan du få en dynamisk arbetsgrupp med olika erfarenheter och åsikter. Är gruppen sen öppen och tolerant för alla infallsvinklar så att individerna känner att de kan göra sin röster hörda och får respekt för sina åsikter samt att övriga influeras av sina kollegor. Då kan det ju bli riktigt bra!
Följer du dina drömmar? Tar du vara på livet? Lever du som att varje dag är den sista? Bör man leva så?
Jag tycker, Ja, Ja, Nej, Nej.
Ivan Turinas tragiska bortgång i veckan fick mig att tänka till. Jag tänker ganska ofta på dessa frågor ändå. Men när något så tragiskt händer är det lätt att stanna upp och reflektera. Tänk om det var någon jag kände, tänk om det var jag? Det verkar ju kunna drabba vem som helst. Så ur det perspektivet kanske man skall leva som att varje dag är den sista? Men jag tror inte på att man då fattar bra beslut för en långsiktig hälsa och välbefinnande. Däremot tycker jag att man inte skall ta livet för givet och komma ihåg att vara tacksam för det man har. För visst har vi något vi vill vara tacksamma för?
Det där med att följa sina drömmar, det kräver ett separat inlägg. Det blir en annan dag när det inte är så fint väder! Nu skall jag ta tillvara på denna dagen, njuta och känna otrolig tacksamhet för allt jag har!
Vilken underbar dag! Härliga människor som springer och hejar. Det gör mig stolt att se alla blå tröjor springa förbi!
Viola har förklarat för mig att hon minsann också jobbar på Ramlösa och att det är hennes kompisar på jobbet också! Därför är det självklart att hon är med idag och delar ut dryck!
William ville inte jobba idag, han ville tura med Ulf-Björn. Spännande att åka båt, men han var lite orolig för det innan…
W: – Mamma, vad pratar de för språk i Danmark?
Jag: – De pratar danska, men de förstår svenska
W: – Åhh… Jag kan ju bara prata svenska och engelska!
Jag tänkte att denna blogg också skall handla om ledarskap ur ett föräldraperspektiv och lite om hur det är när båda i familjen hanterar karriär och småbarnslivet.
För mig handlar ledarskap i ett nötskal om en sak ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Detta kan också uttryckas som att du helt enkelt skall vara en bra förebild och leva som du lär. Som förälder tror jag att detta är otroligt viktigt. Vilken förebild är du till dina barn?
Några helt fantastiska personer och föräldrar som jag har fått förmånen att lära känna lite genom mitt jobb är några killar som står bakom stiftelsen ”Jonsters charity”. Grundaren Jone, Jerker, Joel, Johan och ett antal till i deras närhet lägger ner många timmar varje vecka på att ge barn och ungdomar i Helsingborgsregionen en bättre tillvaro. För några år sen var det en golftävling som samlade in pengar till detta ändamål. Nu är det mycket större och golftävlingen är en av många aktiviteter de anordnar året runt.
Idag är det Springtime i Helsingborg, en folkfest som lockar många in till centrum. Ramlösa har förmånen att få vara huvudsponsorer till Jonsters charity och idag kommer vi tillsammans med Filborna arena få äran att springa i blå tröjor med Ramlösas, Jonsters och Filbornas tryck. Samt så kommer finns vi ovanför kärnan och delar ut dryck samt sprider Jonsters budskap.
För inte så länge sedan blev jag väldigt tydligt utsatt för detta. Det har påverkat mig mer än jag trodde och definitivt mer än jag vill. För att kunna hantera detta rationellt och inte gå i ”deras klor” ännu mer genom att reagera som förväntat kände jag att jag måste veta mer om teorierna bakom och vad det egentligen är.
Enligt Wikipedia finns det 5 st härskartekniker: Osynliggörande – Någon tar upp det som någon just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att någon annan just börjat prata.
På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när någon får ordet Förlöjligande – Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Även att inför gruppen anmärka på någons yttre är ett sätt. Undanhållande av information – Genom att tex. Kollegor låter någon förstå att de haft ett möte där vederbörande borde ha varit med. Eller beslut som skulle fattas vid ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, dit inte alla berörda haft tillträde Dubbelbestraffning – Kan tex vara att man är noggrann med sina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om man snabbar på, får man höra att man slarvar Påförande av skuld och skam – Denna sker ofta i kombination med förlöjligande och dubbelbestraffning. Genom att tex.Trots att man inte informerats om det där mötet, får man höra att man själv borde tagit reda på när det var. Eller, ingen lyssnar på vad man säger under mötet och man känner det som att man uttryckt sig på ett dumt eller otydligt sätt
När jag läste dessa insåg jag att vid tillfällen när jag har känt mig förminskad, förlöjligad, dum, osäker och arg fast jag inte har kunnat sätta fingret på det så är fet något av ovan jag har blivit utsatt för. Jag insåg också att jag har utsatt personer för härskartekniker omedvetet.
Nu när jag är medveten om dem kommer jag absolut tänka mig för mer. Jag inser också nu att det är vid dessa tillfällen jag har känt att någon annat gör ett ”övertramp”. ”Du och jag sorteringen” fungerar inte. (Detta är ett väldigt intressant verktyg jag lärde mig på min kommunikologiutbildning som jag måste berätta mer om senare). Dock så återstår det att jag känner att jag behöver fundera på hur jag skall bemöta detta i framtiden. Det är säkert inte sista gången det händer. Jag återkommer om det.
