Hur ofta frågar du dig om du verkligen kan det där du skall göra. ”Kan jag verkligen det?” Men sanningen är ju precis den att om du inte har provat så vet du ju inte om du kan eller inte. Och om du verkligen funderar på det så kan du göra det allra mesta. Det handlar om två saker, (Ibland tre):

1. Tankens kraft.
Tänk som Pippi Långstump. Hon säger så här i en film. ”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert” Jag älskar det! Så härlig inställning. Ha i grunden en positiv inställning och tro på dig själv. Om inte du gör det, vem skall då göra det?

Jag brukar tänka så här:
* Du vet inte om du kan innan du har försökt.
* Våga göra på ditt eget sätt
* Om du inte lyckas på första försöket, prova igen och igen och igen
* Våga misslyckas, gör det till lärdomar som gör att du kommer närmare att lyckas med ditt mål.

2. Träna
Det sägs att skall du bli riktigt bra på något så krävs det att du lägger ner minst 10 000 timmars träning på det. Jag tycker att det är härligt! Det innebär i mitt huvud att jag skulle kunna bli bra på i princip allt bara jag tränar tillräckligt mycket. Vilka möjligheter det ger!

Därför har jag bestämt mig för att nu är det dags att utmana mig ytterligare. Jag skall springa maraton! I september 2014 går premiären av Helsingborgs maraton av stapeln. (Givetvis blir det detta lopp som blir premiär då det går genom Ramlösa Brunnspark.) Jag tycker att det skall bli jätteroligt och känner mig otroligt taggad. Tänkt att jag, om ett år kommer klara att springa 42 195 meter! Jag har skrivit ut ett träningsprogram och jag har ett mål. Så nu har jag hittat ett sätt att dela upp elefanten i småbitar och jag taggas av att kunna bocka av varje träningspass och veta att det för mig ett träningspass närmare att orka springa ett maraton.

Idag kände jag mig dock inte tillräckligt motiverad för att göra mitt sista obligatoriska träningspass för veckan… Så nu har jag skrivit om det här. Det är den tredje saken som du kanske ibland måste ta till för att få ytterligare press på dig att lyckas. Berätta för din om givning vad du tänker göra. Då får du frågor om hur det går och du känner lite extra press att göra det du tänkte från början. Det funkar iaf på mig.