Etikettarkiv: personlig utveckling

Snälltolka

Att ge feedback och ställa frågor. Är det bra eller inte?

Hur tar mottagaren emot det jag säger? Hur säkrar jag att min intention landar rätt och att budskapet kommer fram? Ska jag linda in frågorna eller ska jag vara rak och tydlig?

Framförallt. Vad har jag för ansvar att säkra att mitt budskap går fram på rätt sätt och vad har mottagaren för ansvar att säga till om de inte uppfattar frågan och att snälltolka mig?.

Vad är snälltolka? Det är ju faktiskt precis vad det låter som. När någon säger något till mig, ställer en fråga eller ett påstående. I många fall kan jag ju välja hur jag tar det, hur jag låter budskapet landa in och om jag tolkar utsändarens budskap om en hjälp eller stjälp. Vill verkligen poängtera att självklart har den som sänder ut sin fråga/påstående ett jättestort ansvar. Att kommunicera kräver ansvar från båda sidorna.

För mig är min utgångsposition att feedback, förväntningar och frågor är för att lyfta och låta någon växa. Att utmanas är bra, då utvecklas jag. Min inställning är aldrig att jag gör något av detta för att stjälpa eller för att ”sätta dit” någon.

Men om man har olika syn på hur detta fungerar. Hur gör man då?

Som utgångspunkt tror jag att det är viktigt att man är tydlig i vilken intention och vilket mål man har. Att det är samma. Att vi vet att vi jobbar för detta och vi är på väg åt detta hållet. Plus att sen då snälltolka i kommunikationen.

Är detta hela lösningen? Självklart inte. Men det är en bra bit på väg och en viktig pusselbit.

Självklart underlättas allt av att bygga en relation som gör att man i grunden utgår från att vi ska åt samma håll och vi ska hjälpas åt. Har jag en bra relation i grunden med personen är det mycket lättare att det landar rätt när jag framför feedback.

När chefen utför istället för leder och fördelar arbetet – ett gästinlägg

En vanlig fälla som de flesta chefer någon gång har gått i under sin karriär är att man själv utför istället för leda och fördelar arbetet. En form av Bror Duktig syndrom där man tar på sig hela avdelningens ansvar och arbete. Alla avdelningens problem och utmaningar hamnar i ens knä, berget växer och man arbetar senare och senare kvällar men känner ändå att man inte hinner med. Medarbetarna lägger mer och mer bollar i ens knä och de blir mer och mer missnöjda med att du inte hinner lösa det till dem. Ju mer du försöker göra alla nöjda desto mindre nöjda är alla. Du vill bli omtyckt och vara räddaren i nöden. Hur tar jag mig ur skiten och får en vettig livssituation?

Du måste börja coacha och leda din personal på rätt sätt. Även om det du jätteduktig och kanske fem gånger så snabb som alla andra på att lösa problemen, så kan du aldrig kompensera för den utväxling som du kan uppnå genom att få t.ex. fem underställda att jobba effektivare. Tänk så här: om du tar 20 procent av din tid och investerar i fem andra individer så att var och en ökar sin verkningsgrad med 10 procent så kommer du vinna 30 procent ökad verkningsgrad totalt (10%*5-20%).

Hur skapar jag då denna utveckling hos personalen? A. Sätt konkreta mål för din personal B. Lär personalen lösa sina egna problem. C. Uppmuntra framgångar hos dem D. Påpeka förbättringsområden.

A. Konkreta mål

Varje enskild medarbetare måste veta vad de har för mål, vad de skall uppnå och när. Vilka milstolpar finns det på vägen till målet och vad händer om målet inte uppnås i tid. Sedan kommer individen välja sin väg till målet men ni är överens vad slutprodukten skall vara. Detta kan vara mycket obekvämt för många individer speciellt om de under många år arbetat i en miljö där de har fått serverat lösningar och kunnat bolla problemen till någon annan. Detta är en kulle som både du och personalen måste ta sig över, men de flesta uppskattar konkreta mål och tydliga krav i slutändan.

B. Lär personalen lösa sina egna problem

Här måste du hjälpa till och coacha personalen under resan till problemlösare. I denna situation får du inte ta problemen till dig utan du måste bolla tillbaka problemet till individen. Det du skickar med problemet är frågor såsom: Vilka olika sätt har du provat lösa problemet? Går det att se på problemet från någon annan synvinkel? Hur tror du jag hade löst problemet? Kan någon hjälpa dig vidare? Men för allt i världen ta inte problemet från medarbetaren!

C. Uppmuntra framgångar

Uppmuntra de framsteg som uppnås, lyft fram personal som lyckas anamma det nya arbetssättet. Försök skapa en miljö av framgång föder framgång. Ge feedback om vad var och en gör bra.

D. Förbättringsområden

Ge återkoppling om någon begår misstag eller är på väg i fel riktning. En snabb och enkel korrektion är bättre än samla allt till ett utvecklingssamtal en gång per år. Det är viktigt att du skiljer på sak och person och bara inriktar dig på det aktuella problemet. Håll det sakligt och låt det inte gå in i en attack och försvars situation där personliga värderingar spelar roll.

Detta är några enkla tips om hur du kan göra livet lite enklare för dig som chef om du är beredd att satsa lite tid och engagemang för att förändra en situation.

Laddar upp mig.

Just nu laddar jag upp mig för fullt. I flera timmar nu på morgonen har jag och ungarna legat i en hög i soffan och myst och tittat på Disney… Så skönt!

Sista veckorna har jobbet tagit lite mer energi än det givit. Så jag ligger lite på minuskontot. Då är det skönt att träna, sova, mysa och bara vara. Stor del av helgen kommer tillbringas så även om det blir några timmars jobb också.

Barnen och mannen skall snart på kalas medans jag skall stanna hemma och unna mig spa-dag imorgon Asia Spa! Ska bli så skööööönt! Bada, basta, ligga och läsa i ev vilstol…Längtar.

Ovan: Sist vi var på kalas i Skåne. I min gamla klänning. Idag var det ingen av dem som var sugen på klänning på kalaset. Så släkten får njuta av en annan outfit.

Barnen skall också ladda upp sig lite i veckan genom att vara några dagar hos farmor och farfar. Här är de sist de var där. Viola når äntligen ner till tramporna så nu kan William få åka!

Det börjar innifrån

Jag verkligen att det börjar innifrån. Hur du mår, hur du ser ut, hur du pratar, hur du agerar.

Fick feedback från en kollega på jobbet idag, hon frågade hur det var, för hon tyckte att jag såg trött och ledsen ut. Jag berättade vad som hänt och hur det påverkat sinnesstämningen. Det fick mig att fundera, hur vi faktiskt omedvetet påverkar vår omgivning. Jag vet ju det egentligen, men det är lätt att glömma av….

När jag tänker efter så är det ju så med allt faktiskt, hur vi reagerar kommer ofta innifrån. Tex så kommer det som ett brev på posten att jag får lite finnar i ansiktet när jag äter för mycket socker under en period, definitivt innifrån. Skitsnack det där med krämer och rengöringar för ansiktet. Det funkar lika lite som mirakelmetod för att få en bra hy som det gör att ta på sig en kroppsstrumpa och inbilla sig att det ser ut som att du har gått ner två storlekar i vikt… Vill du ha en strålande hy, fint hår, starka naglar, bra tänder, inte för mycket extra kilon att bära runt på så måste du ju ta hand om dig, det kommer innifrån. Du bör äta bra, sova tillräckligt mycket, ha en givande fritid, ha ett roligt jobb mm. Jag tror helt enkelt att det handlar mycket om hur du mår. Vilka tankar bär du på, vad sätter de tankarna dig i för sinnesstämning, hur får de tankarna din omgivning att reagera då ditt kroppsspråk säger väldigt mycket.

Jag tror verkligen på att du kan tänka dig sjuk eller frisk till viss del. Iaf de åkommor som har med stress och din livssituation att göra. Jag hade ett jobb en gång som jag inte trivdes jättebra med, visst det gjorde att jag utvecklade min fritid mer. Men i långa loppet mådde jag inte bra och det fick tillslut påverkan på min fysiska hälsa.

Det är ju bara att konstatera att livet är för kort för att inte ta tag i det och göra det du vill med det. Ingen kommer tacka dig för att du ”offrat” ditt liv med något du inte trivs med. Att säga att du gör något för familjen, tex går till ett jobb du inte gillar. Det tycker jag i princip är skitsnack. Ingen, speciellt inte familjen mår inte bra av att du mår bra. Den där extra semesterresan varje år som jobbet du vantrivs med kanske ger i extra inkomst. Är det verkligen värt alla andra veckor per år som du kanske istället påverkar din omgivning negativ?

Budget, reflektion, dåligt samvete…

Budget tar all tid. Reflektionstiden är minimal och det dåliga samvetet stiger och stiger…

Innan jag jobbade som chef, eller ja. De där 1,5 år som jag jobbade som konstruktör och när jag var student var september förknippat för mig med restresor till sol och bad. Härlig avkoppling till bra pris. Nu är september förknippat med ovan saker. Budget och dåligt samvete. Det dåliga samvetet kopplades på efter 2008 när jag fick barn. Innan var det bara budget.

Jag gillar att ligga steget före. Jag gillar att vara väl förberedd och att jobba proaktivt. Vill nog påstå att jag lyckas göra det ganska bra även om jag själv tycker att jag lever i en organisation som dundrar framåt i full fart. Men i september så hinner jag inte med. Jobbdagarna är långa, de störs av skit som uppdatering av Outlook!!! Hur tänkte vi nu??? Jag har inte tid med IT-problem….

Det dåliga samvetet kryper på och blir större och större. Igår sov barnen när jag kom hem, idag hann jag krama dem godnatt. Skall det vara så? Samtidigt är det ju ett I-landsproblem. Jag har ett jobb jag älskar. Men det känns inte bra såklart att inte räcka till så mycket som jag vill till familjen. Just nu har jag inte ork att reflektera på hur jag skall långsiktigt hantera detta. Nu handlar det nog mer om att ta mig igenom närmsta veckorna och tänka att jag får kompensera barnen med tid, mys och saker de vill göra sen. Det gäller att ankra in andra bra saker. November tex, jag jobbar för fullt för att ankra in den månaden som två veckors tillfälle att åka till sol och bad och bara vara i vår lilla familj. Ankringen skall bara sätta sig hos mannen….

Reflektionstiden nu är i bilen på väg hem. Det positiva är att det är ju ändå en stund, det negativa är att bilresan är så lång… En liten hatkärlek… Nu springer jag mellan datorn och köket för att få ihop en middag till imorgon, så inlägges kvalitet ber jag om ursäkt för… Men jag har lovat mig själv att uppdatera några gånger i veckan, hålla detta forum levande. Jag ser ju att ni är några som läser, även om ni inte kommenterar. Tror att det gäller att hålla det jag lovar även när det är stressigt. Allra mest det jag lovat mig själv. Löpning har jag lovat mig själv 3 ggr/vecka också. 0 än så länge och inte blir det av ikväll heller… Men det är 4 dagar kvar. Jag skall hålla vad jag lovar…

Bokrecension av – ”Heja heja”

Jag skrev i mitt tidigare inlägg om boken ”Love is the killer app”. Jag läste den främst för att jag går en internationell utbildning på jobbet där det ingår att läsa ett antal böcker mellan tillfällena. Jag bestämde mig för att efter jag har läst en ”obligatorisk” bok så får jag ”belöna” mig med att läsa en valfri feel good bok.Min kära man hade en dag överraskat mig med att lägga en bok på mitt sidobord vid sängen. Nämligen boken ”Heja heja” med Martina Haag. Jag gillar hennes böcker, de är snabblästa, trevliga och kräver ingen koncentration.

Just denna känner jag för att läsa just nu då den handlar om att gå från ”att stapla 20 meter till att springa maraton” Då jag tänker ta mig runt Helsingborgs maraton i september 2014 så känns det roligt att få lite inspiration genom att läsa en bok av en person som inte är träningsfantast sen många år tillbaka utan från en ”helt vanlig” person. En som bestämde sig för att börja springa.

Boken var trevlig som jag förväntade mig och med lite roliga inslag. Martina är bra på att få vardagshändelser att låta väldigt roliga. Hon kan skriva roligt om saker som är helt vanliga. Det gillar jag. Hon verkar ha haft två motivationsfaktorer för att skapa ett varaktigt resultat.
1. Springa med kompisar. De är 3 tjejer som tränar ihop och åker på lopp ihop.
2. Hon springer en massa lopp och samlar på medaljerna.

Adlibris, Bokus, CDON

Betyg: 3/5

När är det dags att släppa taget och göra något nytt?

För många år sen när jag var på en utbildning träffade jag en person som berättade väldigt mycket om sig själv. När han insåg att vi båda hade varit studenter och att jag hade besökt några av studentfesterna runt om i landet, berättade han om sina erfarenheter. Han hade pluggat i över 10 år! Då när vi träffades läste han bara enstaka kurser samtidigt som han jobbade av en anledning, han ville fortfarande kunna åka runt på studentfester och festa i sin overall… Jag tänkte då på när är det dags att släppa taget och gör något nytt? Hur ofta håller vi kvar vid våra nuvarande aktiviteter och beteenden för att vi känner oss trygga om bekväma i det? Vi vet vad vi har, men inte vad vi får helt enkelt.

Jag kommer på mig själv ibland med att vara så där jä-la självgod och tänka; ”Hen borde släppa taget och göra något nytt” Precis som i exemplet ovan. Det är verkligen inte illa menat. Men jag bör nog tänka på att det ibland inte är så som det ser ut att vara.

Det är ju verkligen inte lätt. Att inse situationen och sen göra något åt det. Bryta de gamla mönster du lever i.

Jag tror att det kan vara bra att sätta av någon timme minst två gånger om året för att gör en sammanfattning av din vardag. Hur är det på jobbet? Hur är det privat? Hur är det med fritidsaktiviteterna? Är du nöjd, är du uttråkad, får du utmaningar mm? Vad är nästa steg? Är du nöjd som det är och vill ha kvar samma situation till nästa utvärderingen eller är det dags att aktivt börja jobba för att förändra någon del?

För kom ihåg, det är bara du. Ingen annan som kan ändra din situation om du inte är nöjd med den. Så gör det nu! Gör en utvärdering. Jag har precis gjort min…