Så var det dags för Ulf Kristersson i Almedalen. Hans tal gillade jag betydligt bättre. Men tyvärr var det några saker där också som inte var så bra.
Vi börjar med det som var bra. Ulf:s del om skattepolitiken och hans jämförelser med ofantliga summor som sipprar ut ur det gigantiska skattekassa vi har är otroligt häpnadsväckande och sann. Det är dessa saker som ska angripas innan man pratar om höjda skatter. Dessutom måste man göra en analys på om en höjd skatt får den konsekvens man vill ha. I flera fall kan lägre skatter leda till mer sysselsättning och på det sättet mer skatteintäkter. Men i grunden är det ju en ideologisk fråga, är det du själv eller staten som bäst tar hand om dina pengar? Självklart ska vi ha en stark välfärd som finns där om du blir sjuk, som möjliggör utbildning till alla, som ger dig en trygg ålderdom, eller som gör att du vågar byta karriär. Men staten ska inte ta ut massa skatt för att de anser att de är bättre på att veta hur vi ska leva våra liv än vad vi är själva.
Stort tack Ulf för att du ser vad Liberalerna står för och kämpar för. Men när du sen nämnde vad du anser är Sverigedemokraternas styrkor höll jag på att sätta i halsen! Om jag ska snälltolka ordentlig så pekade Sverigedemokraterna på ett problem tidigt, det var bristen på integration och hur vi skapade utanförskapsområden i Sverige. Men att säga att invandringen är för hög per automatik är väldigt endimensionellt. Vilken invandring syftar man på? Humanitär? Arbetskraft? Anhörig? Jag förväntar mig att Moderaterna har en mer nyanserad syn på detta. Så det tycker jag inte var en höjdare i Ulf:s tal.
