Etikettarkiv: drivkraft

Motivation

Idag insåg jag en intressant (tycker jag iaf) sak gällande motivation och vad det är som gör att vi tar tag i saker och får dem gjort.

Vi flyttade in i vårt hus för nästan exakt ett år sen. Vi köpte en lampa av de gamla ägarna. Både för att vi tyckte den var fin och för att det var praktiskt att den redan var upphängd i taket då det är ca 5 meter i takhöjd i vardagsrummet. Tyvärr visade det sig när vi möblerade att vi inte ville ha vårt matsalsbord på samma plats som dem. Så lampan hängde alldeles för lågt då vi har TV och soffa vi den och går in i den varje gång vi skall passera till soffan. Den hängde på en höjd så att jag precis slog pannan i den. Någon gång under de första veckorna dunkade jag pannan rejält hårt i den och fick mig en bula. Så även för UB hänger den alldeles för lågt. Jag har tänkt på att höja den många gånger, klättrade upp till lampan och konstaterade att det krävs att jag tar mig ända upp i taket för att höja den.

Vi har stege och alla verktyg. Men ändå har inget hänt. Inte fören idag. Så vad är det som hände idag?!.

Det var UB som äntligen tog tag i projektet. Varför tror ni att han gjorde det? Fick han nog? Slog han sig och tänkte att nu vill jag inte slå mig mer? Nej, inget av det. Han har köpt prylar för att göra ett intelligent hem. Han kan styra lampor, dimra lampor, sätta tajmer på lampor och sätta upp rörelsedetektorer så att någon lampa börjar lysa när man passerar. Allt kan sen styras med mobilen. Nu hade han fått hem sakerna och ville sätta dimmer på de två lamporna i vardagsrummet. Så för att göra det var han tvungen att hämta in stegen och klättra upp den 5 metrarna. Samtidigt hissade han upp lampan en bit.

När jag stod och höll i stegen tänkte jag på det här med motivation och execution. Vi pratar mycket om execution på jobbet nu. Vad är skillnaden mellan företag där saker verkligen blir genomfört och på företag som inte genomför lika bra. Jag tror att det är samma sak, det gäller att hitta motivationskrafterna hos individerna.

Varken jag eller UB har tagit tag i att hissa upp lampan på nästan ett år, tills UB fick hem sina leksaker och verkligen ville installera sin utrustning för att få till de funktioner han vill ha. Han fick en motivation som gjorde att han tog tag i det. Man skulle kanske kunna tro att det är tillräckligt motiverande att hissa upp lampan så att vi inte riskerar att slå huvudet i den. Men nej då, vi har hittat ett sätt att gå runt eller böja huvudet så att vi inte slår oss i huvudet. Skulle det inte vara tillräckligt motiverande att det helt enkelt är jäkligt fult att lampan hänger så lågt ner och det stör en varje gång jag passerar? Nej, jag har helt enkelt vant mig…Så tillräckligt fult var det inte. (Detta är faktiskt konstigt, för när jag gör något projekt annars så brukar jag alltid se till att få det exakt så som jag vill ha det från början. Annars vet jag att jag går och retar mig på det som inte är bra nog) Men i detta fallet var det kanske bra nog?

Så kan det vara så att vi blir som mest motiverade när vi helt enkelt hittar ett ”högre” syfte och ser fler vinster med att anstränga oss än att ”bara” ha som motivation att undvika något negativt? Ja, det tror jag helt klart på! Hitta de kraftfulla drivkrafterna så att motivationen tar dig hela vägen.

Nu är lampan äntligen i rätt höjd. Det roliga är att UB duckar fortfarande när han går förbi….

Att bygga människor – ett gästinlägg

Såg ett en bild på LinkedIn som inspirerade mig till dagens inlägg.

Jag tror det ligger mycket i uttrycket, jag tror man kommer längre med rätt personal och fel affärsidé än rätt affärsidé och fel personal. Genom engagerad och driven personal som utmanar och utvecklar, kan man nästan realisera vilken vision som helst. För mig är rekryteringen en av de viktigaste uppgifterna en chef har, detta är tyvärr något som allt för ofta görs slentrianmässigt i dagens företag. Genom att skapa rätt befattningsbeskrivning och sedan rekrytera rätt personal där de ”mjuka” faktorerna väger tyngre än de ”hårda” faktorerna så har man kommit en bra bit på vägen. Ta sedan nytta av mitt inlägg ”När chefen utför istället för leda och fördela arbetet” så har du tagit dig ytterligare en bit på vägen att bygga en affärsverksamhet.

I dagens kunskapssamhälle kommer individen vara en av de största förutsättningarna för en framgångsrik verksamhet. För att ge individen möjlighet att utvecklas så bör du:

– Vara tydlig

– Vara ärlig / stå för dina åsikter / beslut

– Sätt mål och följ upp

– Visa och skapa en vision

Att få vara med att skapa något och att känna sig stolt över det man skapat är en av de viktigaste drivkrafterna, se till att utnyttja den! Dessutom är det ganska häftigt att se det medarbetarna skapat och uppnått när man har gett dem förutsättningarna för det.

Tack Graham för din inspiration till inlägget!

Min föreläsning i Växjö

Som jag skrev var jag i Växjö och föreläste för studenter på PA-programmet i fredags. En del handlade om drivkraft och framgång och den andra om chefens roll och ledarens som möjliggörare. Det var väldigt roligt att vara tillbaka på en högskola, i en föreläsningssal och prata med studenter. Kände mig lite nostalgisk. Studietiden var verkligen en magisk tid. Men såklart hade den massa jobbiga saker med sig också. Dock är det väl som med lumparminnen, efter tillräckligt många år minns man bara det härliga och glömmer allt annat.

Hur som helst så är det väldigt roligt och inspirerande att vara ute och föreläsa och träffa massor med nya och trevliga människor. Det ger verkligen energi.

Varför finns det så få ekonomer? – ett gästinlägg

Och varför finns det så många som läst ekonomi? Eftersom jag nu har ganska många år arbeta med ekonomi, allt från mitt första sommarjobb som ekonomiassistent till ekonomichef har jag stött på detta faktum. Det finns så många som läst ekonomi men inte har ett intresse och känsla för ekonomi, men är duktiga på att göra standardiserade uppgifter inom ekonomi men saknar magkänslan för siffror. Men det är säkert jag som är konstig också, läste Dagens industri på lunchrasten på gymnasiet och följde utvecklingen för statslåneräntan. Köpte aktier och fonder för sparpengarna och försökte förstå den globala ekonomin på både macro- och micronivå. Startade eget med två andra studenter under studietiden, fortsatta driva företaget efter studierna för till slut sälja det.

Är känslan för business och att man ”ser” en affär något man föds med eller är det något man utvecklar med tiden? Är ekonomi precis som att spela något instrument, man kan spela i det lokala bandet på bröllop och 40-års fester eller man kan framträda i Carnegie Hall. Varför utbildas det så många ekonomer och behövs alla dessa ekonomer? Varför gör man inget urval på talang? Till Dramatens utbildningar får man göra audition och arbetsprover.

En anledning till att det utbildas så många är att det är enkelt för Högskolor och Universitet att massproducerar ekonomer. De har få föreläsningar och mycket egenstudier. Låg kostnad och stora volymer ger skalfördelar. Men är det som samhället behöver? Idag har man en Magisterexamen när man sitter och stansar fakturor på leverantörsreskontra, samma uppgift som någon gymnasieekonom gjorde för 10-20 år sedan. Behövs verkligen den kompetensen eller är det så att när man som arbetsgivare likväl kan välja väljer en högskoleekonom eftersom det finns ett så stort urval?

När jag har anställt har jag försökt hitta ekonomer som har känsla för ekonomi framför att de har exakt den ”rätta utbildningen”. Man kan alltid fylla på kompletterande utbildning men magkänsla, engagemang och drivkraft går inte att läsa sig till.

Skall du söka Högskoleutbildning i morgon så kan du alltid kolla in Cecilias intervju i tidningen Campus, så att du inte blir någon som läst ekonomi.

Jag är Zlatan Ibrahimovic´: min historia – bokrecension

Jag har precis lyssnat klart på boken ”Jag är Zlatan Ibrahimovic´: min historia”. Vilken trevlig och inspirerande historia. Måste erkänna att jag inte har haft så bra koll på Zlatans alla turer och steg. Så boken var ju dessutom lite spännande då jag inte hade koll på vilka matcher mm han vunnit eller inte. Men det som gjorde boken så bra, intresserad av fotboll eller ej är ju att lyssna på Zlatans uppväxt, kamp för att bli accepterad och ta sig fram i fotbollsvärlden, den otroligt hårda träningen som ligger bakom hans framgångar och hur han resonerade i med och motgångar. Hur han fungerar och vad som driver och motiverar honom.

Det var inpsirerande! Han är ett levande bevis, en sann saga nästan, som bevisar att du kan om du vill. Vill du tillräckligt mycket och har din drivkraft så kan du göra det du vill. Du kan förverkliga din dröm! Zlatan hade inget gratis, en ganska jobbig och otrygg uppväxt tolkar jag det som, inte de allra bästa förutsättningarna i skolan mm. Han hade mycket emot sig på planen i början med föräldrar som ville peta honom ur laget som grabb för att han utmärkte sig! Han köpte enligt boken sina första fotbolls skor i mataffären för 50 spänn. Visst, talangen har han ju säkert. Men bakom den ligger tusentals timmar med hård träning, anpassning för att kunna ta sig fram i den värld han lever i mm. Det tycker jag är inspirerande, han har aldrig gett upp, han har följt sin dröm! Att han dessutom är en stor inspiration till många småkillar och tjejer där ute som drömer om att bli stjärnor, det är bra.

Betyg: 4 av 5

CDON, Adlibris, Bokus

Nu är jag bara nyfiken på två saker gällande Zlatan;
1. När skall Helena skriva sin bok om samma sak men från hennes perspektiv? Det skulle jag verkligen vilja läsa. Hur är det att vara fotbollsfru till en så stor stjärna med all den uppståndelse det bär med sig om med den ensamheten det verkar innebära?
2. Vad skall du göra när du är klar med karriären Zlatan? Du verkar ha så du klarar dig flera liv efter varandra. Kan du inte göra något i välgörenhetens tecken för de där fattiga tjejerna och killarna som behöver trygghet och stöttning när de inte får det i hemmet eller i skolan?

Hur långt kan du komma på viljan?

Hur långt du kan komma på viljan har jag funderat på de senaste dagarna. Helt klart så är min inställing att du kan komma väldigt långt på viljan! Men vissa aktiviteter kräver även andra egenskaper/färdigheter än bara vilja.

I helgen var jag och klättrade i Kullaberg! Det var helt fantastiskt roligt! Vi hade en superbra instruktör med som visade/berättade och coachade oss uppåt. Vi var 4 i sällskapet och jag var sist ut på första klättringen. När de andra klättrade såg jag framför mig hur jag likt Spiderman tog mig upp för berget smidigt och snabbt utan större ansträngning… Enligt instruktören var det en ganska lätt klättring, när jag väl hade provat var det inte alls så lätt. Men det gick ändå att ta sig upp med vilja och lite muskler till hjälp. (Ja, selen var också ovärderlig)

När vi skulle ta andra klättringen som var lite svårare än den första var jag återigen sist ut. Nu insåg jag att jag kanske inte var riktigt som Spiderman… Aningens svagare och mindre rutinerad. UB uttryckte sig efter första klättringen att det var lite svårt att sätta foten vid hakan och trycka ifrån… Ingen av oss var helt enkelt inte lika vid och smidig som spiderman heller…

Instruktören sa att det fanns ett moment på den andra klättringen som var svår, efter den blev det inte lättare men fler alternativ att välja på i sin klättring. De andra kom inte förbi det svåra momentet. Jag bestämde mig för att jag skulle klara mig hela vägen upp. Sagt och gjort, lite sliten i benen och armarna efter första klättringen satte jag igång. Shit vad svårt det var! Jag hade nästan passerat den svåra biten, jag hängde mig fast i en onaturlig ställning och behövde ta ett långt steg för att komma förbi den svåra biten. Jag tänkte ”Friskt vågat hälften vunnet!” och satsade. Men jag orkade inte och trillade ner! (Ja, det var högt och väldigt läskigt) Men jag litade på utrustningen och instruktören. När jag hängde där i luften, helt slut. Frågade instruktören om jag skulle ge upp. Fan heller! Jag var ju så nära! Så jag gav mig upp igen. Nu klarade jag det! Den svåra biten var passerad! Yes!

Sen kom momentent att jag skulle sätta foten vid hakan och trycka ifrån… Fy f-n vad trött jag var! Benen skakade okontrollerat. Jag hade en bit kvar och jag var tvungen att inse att nej, det går inte. Hjärnan vill, men kroppen vill inte längre.

Väl nere hade jag knappt krafter att gå till bilen och under bilresan kunde jag knappt lyfta armarna… Så jag kände att jag verkligen inte hade gett upp för tidigt. Men ändå! Det stör mig att jag inte har den fysik jag vill ha.

Så min slutsats är att viljan tar dig mycket längre än du tror! När du är slut så har du nästan alltid lite krafter kvar för att pressa dig lite till. Detta gäller nästan allt. Vill du tillräckligt mycket så kommer du långt. Men när det gäller vissa utmaningar så måste du träna också. Träna, läsa på, förbereda dig och träna igen. Det är ju inte för inte som de allra bästa inom sina områden säger att det gäller att lägga de där 10 000 timmarna för att bli riktigt bra.

Min andra slutsats är att du kommer mycket längre om du har tips och hjälp av de som är riktigt bra på det du skall göra. Och sist men inte minst, du måste våga lita på dina kollegor, träningskompisar mm som du befinner dig med i pressade situationer. Vågar du inte lita på dem eller på den säkerhetsutrustning du har, då kommer du aldrig våga pressa dig till din gräns och veta vart den går och hur långt du kan komma. Så våga det! Släng dig ut i dina utmaningar!