Kategoriarkiv: Familj

Inse vilken stor makt du har som konsument!

Nej! Att titta på djur i bur är ingen mänsklig rättighet. Tänk efter före. Det är ett exempel på vad du kan använda din konsumentmakt till.

Det tragiska öde som drabbade schimpanserna från Furuviks djurpark har bidragit till en debatt om exotiska djur i fångenskap. Jag är glad över att debatten lyfts och att man nu diskuterar om det verkligen är rätt att hålla djur i fångenskap för att vi människor ska ha något att titta på. När jag var i tonåren besökte jag Furuvikens djurpark med en vän, vad jag minns är det sista gången jag besökte en djurpark av det slaget. Det gjorde mig mycket illa berörd. Såklart har mycket hänt sen mitten på 90 talet men tigrar, lejon, elefanter, schimpanser, delfiner mfl hör inte hemma i alldeles för små inhägnader.

Det finns så mycket fakta att hitta lättillgängligt på hur illa delfiner far av fångenskap, hur schimpanser eller lejon egentligen lever. Med kunskap så hoppas jag att tanken väcks och att vi konsumenter tänker till en gång till innan vi åker iväg till dessa inrättningar med våra barn. För det är ju trots allt vårt stöd som gör att de kan leva vidare.

Jag har hört invändningar som att det lär barnen empati att titta på djuren i verkligheten, att då klappa delfinerna är en upplevelse för livet. Men nej, jag har landat i att det inte alls är att lära barnen empati att titta på instängda djur som borde leva sitt liv på andra sidan jordklotet eller simma fritt i havet.

Nu kanske du tänker att om man är emot djurparker så borde man även vara emot bondgårdar, 4H gårdar som tar hand om lantraser eller inte äta kött? Ja, det kan man ju landa i. Jag har ägnat mycket tanke kring dessa frågor och jag har landat i att jag tycker att 4H gårdar som ser till att bibehålla svenska lantraser är en jättestor tillgång och jag stöttar mycket gärna deras verksamhet. Likaså ställen som jobbar med att bidra till artrikedom och att rätta utrotningshotade djur. Men du kanske tycker annorlunda. Går jättebra. Bara man tänker till och gör ett prioriterat val.

Jag önskar att 2023 blir året då vi alla inser vilken makt som konsumenter vi har och tar ansvar för den makten genom att tänka igenom våra val. Devisen att alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Den är på så många sätt sann och viktig. Inse att du som enskild individ är viktig och att det du gör spelar roll. Vare sig det handlar om att slänga en fimp på marken, göra ett restaurangbesök, besöka en djurpark, beställa en vara på nätet.

Liberalernas riksdagskandidat i Halland 2022 – detta vill jag åstadkomma

Jag kände en dag att det var dags att lämna köksbordets diskussioner och göra något själv. Det var dags att engagera sig, världen blev ju inte bättre av att jag satt hemma och tyckte.

Jag kommer från en stor familj utan studievana. Vi bodde i Veddige utanför Varberg. Tack vare en kärleksfull familj, bra lärare genom min skolgång och en stor portion vilja (och envishet) var jag övertygad om jag kunde göra vad som helst som barn, även om ingen i vår familj hade gjort den resan förut. Jag var den första i familjen som studera på högskola. Jag flyttade till Halmstad där jag studerade till Maskiningenjör på Högskolan i Halmstad, jag engagerade mig i studentkåren och jobbade extra under studierna. I Halmstad träffade jag även min man, och nu har jag under senaste ett och halvt året åter arbetat i Halmstad som interims VD.

I riksdagsvalet vill jag representera dig, du förtjänar att veta vem jag är, som din riksdagskandidat från Halland i valet 2022. Efter studierna har jag jobbat i näringslivet, allt från när jag under gymnasietiden städade på kommunhusets kontor innan skolan, till nu som egenföretagare samtidigt som jag har varit politiskt engagerad. Jag har större delen av mitt liv jobbat som ledare på olika företag länet, flest år på Carlsberg med befattningar inom produktion och supply chain till största delen i Falkenberg. Att se både organisationen utvecklas och individen växa, det har alltid varit målet med mitt ledarskap.

Jag har man och tre barn i skolåldern. Försöker få ihop mitt liv med politik, skjutsa barn till träningen, finnas för dem i sin resa till vuxna individer, finnas där för nära och kära, planera födelsedagskalas och hinna med min egen träning och återhämtning. För mig är det en styrka i min resa till att göra världen lite bättre. En styrka jag tar med mig till Stockholm, som riksdagsledamot för Halland.

Det jag vill driva i Riksdagen:

Skolan
Allt börjar med barnen, de är vår framtid. Alla barn förtjänar en bra skola som utmanar dem och stärker dem i både kunskap och självbild. Skolan behöver hjälpa och stödja de elever som behöver extra stöd, men även utmana de elever som har det lätt i skolan. Alla har rätt till en utbildning som matchar deras behov. Att stödja och hjälpa barn som riskerar hamna snett i världen i ett tidigt skede räddar både liv och sparar mycket pengar för samhället.

Detta vill jag driva i riksdagen:

Skolan ska fånga upp de som behöver extra hjälp och utmana dem som har lätt för skolan.
Det ska finnas ett urval av skolor att välja mellan med hög kvalitet för att varje barn ska lyckas i skolan.
Skola och religion hör inte ihop. Stopp för nya religiösa förskolor och skolor.
Läraryrket ska vara attraktivt, fokus på undervisning och god arbetsmiljö med rätt lön.
Utveckla högskolan för hela Halland för en fortsatt stark tillväxtregion.

Företag
Företagande och entreprenörskap ligger mig varmt om hjärtat. Det är företag och entreprenörer som skapar jobb och skatteintäkter i samhället, samtidigt som man är beroende av en samhällsservice och välutbildade människor. Samhälle och företagande är ingen motsats utan en symbios som funkar bäst om man utvecklas tillsammans. Det skall vara enkelt och digitalt som företagare att göra rätt när man betalar skatt, moms och avgifter. Byråkratin skall hållas nere samtidigt som en osund konkurrens från företag som fuskar starkt ska bekämpas för att skydda de företagare som är sunda och vill göra rätt.

Företag förverkligar livsdrömmar och individen får en samhörighet och ett syfte. Att hitta rätt i arbetslivet så att du uppnår dina drömmar och mål, det vill jag att alla ska få uppleva. Politiken behöver bli bättre på att uppvärdera yrken inom tex hemtjänst, vård och skola. Du förtjänar en bra arbetsmiljö som gör att du orkar hela arbetslivet. Hela samhället vinner på att arbetslivet blir mer jämlikt.

Detta vill jag driva i riksdagen:

Eliminera onödigt regelkrångel.
Förenkla och digitalisera företagares vardag så mycket som möjligt.
Beslut som påverkar företagare ska effektiviseras och förbättras.

Klimatet
Den tredje frågan jag brinner för är klimatet. Som kustlän med både hav och skog närvarande, är vi beroende av att vi tar ansvar för våra barns framtid. För mig är miljö och klimat inte någon egen fråga, utan något som behöver vävas in i alla våra framtida beslut om vi skall bygga en hållbar framtid.

Ska vi kunna göra den omställning av transporter och industrin som krävs så behöver vi fördubbla vår elproduktion. Denna el ska komma från fossilfria källor och basen i vårt elsystem ska vara planerbar el som bidrar till stabil leverans av el när vi behöver den. Det gäller både privatpersoner och företag. Kärnkraften behöver utvecklas snarast för att uppnå detta mål samtidigt som vi även ska bygga ut förnybara källor som sol och vind.

Detta vill jag driva i riksdagen:

Vi behöver utveckla en hållbar energimix. Avveckla användningen av fossila bränslen.
Effektivisera processerna för att kunna bygga nästa generationens kärnkraft som kan använda det bränsle som vi nu behöver slutförvara.
Bygga ut kraftnäten och produktionen för ett rättvist elpris i hela Halland.
Elektrifiera transportsektorn för att minska sina utsläpp.
Skydda havsmiljön och Hallandskusten.

Allt ryms inte här, men du kan följa mig på Facebook, Instagram, YouTube samt denna sida. Du kan alltid nå mig där om du har frågor, synpunkter eller kanske själv känner det är dags att engagera sig och göra världen lite bättre.

Du förtjänar en Riksdagsledamot med fötterna på jorden och hjärtat i Halland

Varmt tack för att du läste ända hit
/Cecilia Rönn – Hallands Riksdagskandidat för Liberalerna i valet 2022

Företagande är Sveriges ryggrad – lätt att göra rätt!

Företag är ryggraden för Sverige och svensk välfärd. Här skapas jobb, livschanser och integration förverkligas. Företagen ska i Sverige känna sig viktiga och ha bra förutsättningar.

Eliminera onödigt regelkrångel.
Förenkla och digitalisera företagares vardag så mycket som möjligt.
Beslut som påverkar företagare ska effektiviseras och förbättras.
Gör det billigare att anställa
Se till att vi har möjlighet att utbilda de kompetenser som behövs i Halland och i Sverige. Vi ska matcha företagens behov.
Lyssna in och förbättra service och bemötande till företag från kommunerna. Jag vet att här görs mycket runt om men man kan alltid bli bättre och här har kommunerna en otroligt viktig roll som är de som är närmst företagen och vet allra bäst vad företagen behöver i deras egen kommun.

Värdighet i vården

Igår begravdes min fina pappa. Som efter nästan 10 månader förlorade kampen mot en av de dödligaste cancersorterna vi har. Pancreas. Jag har under hans sjukdomstid skrivit anteckningar. Konkret på vad som hänt, men också tankar och reflektioner. För han var helt extraordinär min pappa. Hur han hanterade denna svåra kamp. Hur han inte lät den definiera honom. Hur han änna in i slutet hade en livsvilja och tacksamhet för den tid han fick.

Han hade dock många bakslag och komplikationer som gjorde att vi fick stöta på mer kontakt än vi ville med vården. Det blev många nätter på sjukhus. Med allt vad det innebär, mitt i en pandemi. Jag slits mellan ilska, sorg och tacksamhet hur han behandlades. Hur de allra flesta han träffade är fantastiska personer som brinner för sitt yrke. Men mitt i allt det så överskuggades det av ineffektiva processer, kommunikationsbrist, brist på kontinuitet och engagemang för att göra det lilla extra. Nonchalans och läkare som inte tyckte att anhöriga var värda att lyssna på. Jag vet att det inte ska definiera den vård pappa fick. Men det är svårt att släppa det, att acceptera det. Därför får du här nedanför läsa ett stycke från mina anteckningar. Jag vill dela med mig av dem. För att kanske kan det hjälpa någon annan. Kanske kan det få någon regionpolitiker att tänka till, förändra. Kanske läser någon inom sjukvården och kanske går det att förändra. Jag tror att allt går, är man tillräckligt många är man stark. Jag tror på den enskilda individen. Som bestämmer sig för att göra skillnad, samlar sina kollegor som känner samma sak. Helst plötsligt har en stark individ som är en mycket liten kugge i ett stort system blivit en stark grupp som tillsammans kan åstadkomma förändring och flytta berg. Jo, det går.

”Nu vet jag att det var här allt började gå utför på riktigt. När du inte längre kunde äta som du skulle och du var tvungen att sätta in ett stent till för att vidga passagen mellan magsäcken och tolvfingertarmen så blev det värre med värre komplikationer än innan. Du fick ett stent där, som gick sönder nästan direkt. Men även om vi uttryckte den oron så tog det flera veckor innan de gick med på att kolla dig ordentligt och de blev mycket förvånade att stenten hade gått sönder. Sånt skulle ju inte ske. Inte nog med det så var det en kirurg som opererade som var nonchalant och överlägsen. Fanns ingen annan att tillgå. De du hade haft när de bytte stenten i gallgången, de som är absolut bäst. De var inte tillgängliga. Jag undrar så om utgången blivit annorlunda om du inte hade haft alla dessa krångel. Såklart hade det varit annorlunda. Men det går ju aldrig att veta hur.

Jag undrar än idag varför de inte kollade upp mer varför den gick sönder. Inte en gång utan två gånger! När den gick sönder andra gången hade de inte kollat på det. Igen blev det förvånade! Men herregud! Detta är pappas liv ni bollar med. Det är inte ok!!! Du fick insatt två denna gång då det tydligen var krångligt. Det gick inte att ta bort den gamla helt. Sen gick den sönder igen! Då kunde de inte sätta dit en ny. De tog bort den trasiga delen och sa att det fungerade ok med det som fanns kvar. Att riskerna var för stora att göra något mer. Var det sant? Eller tänkte man att det är tillräckligt för en så svårt sjuk person? Det står så konstiga saker i journalen. Jag misstänkte att nu börjar de prioritera ner dig pappa. Men det får de väl inte göra utan att prata med dig och oss först?

Jag är så glad att jag hade tid att vara med dig pappa på sjukhuset, hemma. Det kändes så fint att du la så mycket tillit i mina händer. Samtidigt var det ett otroligt tungt ansvar. Ansvar för ett liv. Jag vill tro att jag gav dig hopp. Att vi kämpade tillsammans. Du kämpade för att göra din kropp stark, hålla ditt sinne starkt, fokusera på nuet, uppleva livet. Jag kämpade för att du skulle ha den bästa maten, de bästa tillskotten, den bästa vården. Utmanade och kontrollerade, frågade och gav mig inte. Vi mötte de bästa sköterskorna man kunde ibland. Som tur var fanns det massor av dem. Som du och jag hade kontinuerlig kontakt med, som vi träffade bara en gång. Men samtidigt mötte vi såna som såg dig som en i mängden. En patient, en patient som skulle vara tacksam för att de gav dig lite tid. Du var det. Jag var inte det. Jag tänkte att det är de som ska vara tacksamma för att de får träffa dig fina pappa. De ska behandla dig värdigt och som ett oersättligt liv. Värdefullt. Det vill jag för alla. Man ska inte vara en i mängden i vården. Man ska vara unik och oersättlig. Det är så man är. Till alla er läkare och personal inom vården. Hur skulle ni själva vilja bli behandlade eller hur skulle ni vilja att era älskade skulle bli behandlade. Snälla ni, när ni ser era kollegor behandla patienter nonchalant. Gör något. Säg ifrån. Acceptera inte och var en del av systemet. När de faller mellan stolarna, gör något. Acceptera inte ”dålig kommunikation” När politiker är okunniga, acceptera inte. Jag vet att det kanske är för mycket begärt. Men snälla ni, ni räddar liv genom att säga ifrån. Ni förbättrar er egen arbetsmiljö. Det måste bli en förändring nu. Det hjälper inte hur underbara människor det finns inom vården om ni inte får rätt förutsättningar. Jag vet efter denna upplevelse att de flesta av er har ett enormt hjärta. Vill göra gott. Låt den stora massan av er vara det som definierar vården. Acceptera inte ett system som inte tillåter detta. Låt oss tillsammans göra skillnad.

Vilka är ”elitfeminismen”?

Ebba Busch Thor skriver en debatt i Aftonbladet ”Elitfeminismen sviker Sveriges kvinnor”

Jag tycker detta är riktigt dålig och tråkig retorik. För det första Ebba Busch Thor – Vilka är elitfeminismen? Är det verkligen en sådan ny feminism som vi vill ha? Där man går till angrepp på andra kvinnogrupper som jobbar för kvinnors rättigheter?

Det Sverige behöver Ebba, det är ett jämlikt samhälle! Punkt!
Ebba skriver i sin debattartikel att vi behöver lösa problemen som ligger nära i vardagen här och nu. Hon nämner absolut saker som är bra. Men att sen klanka ner på att det inte är relevant att prata om normer och värderingar för barn mm. Det tycker jag är lågt och ensidigt.

Jag tänker att det som behövs är att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi behöver göra saker här och nu för att få lika lön, minska stress och sjukskrivningar som främst drabbar kvinnor, eliminera våld mot kvinnor mm. Men det är lika viktigt att titta på normer och värderingar. För det är enligt mig dagens normer och samhälle som skapar dessa strukturer som gör att många kvinnor hamnar i kläm. Om både pojkar och flickor hade fått lära sig att vara omhändertagande, lyhörda, samtala, vara inkännande, busiga, brötiga, ta plats, våga säga ifrån. Då hade vi haft en samhälle där det inte spelar någon roll vilket kön man har när det gäller yrkesval, om man vill jobba deltid när barnen är små. Mäns våld mot kvinnor måste utrotas och där är jag övertygad om att en del av lösningen också handlar om normer och strukturer.

Jag vet att det finns många män där ute som gärna hade velat vara hemma mer, som hade velat gå ner och jobba deltid. Men som också hindras av de normer som råder i samhället. Precis som att det finns många kvinnor som inte heller känner sig fria att göra de val de mår bäst av för att det finns en mall för vad som förväntas. Jag har mött den massor av gånger när jag valt att jobba mycket när barnen var små tex. Min man har mött fördomarna inom vården och på jobbet när han valde att vara föräldraledig länge. Det är naivt av Ebba att slå på dessa saker. Det är ensidigt och för enkelt att säga att allt löser sig själv om familjerna får bestämma allt, utan att också samtidigt jobba med just normer och värderingar. Båda sakerna behövs.

Så Ebba, istället för att slå mot kvinnor, samtala med dem. Om du verkligen vill göra det bättre för kvinnor i samhället. Se inte dig själv som normen. Du är verkligen ett undantag. Samtala med andra som också vill göra det bättre för kvinnor och försök inte samla billiga politiska poäng på detta sättet. Det finns så många otroligt viktiga krafter där ute som varje dag slåss för att kvinnors rättigheter inte ska bli kränkta. De är viktiga och helt nödvändiga.

Jag hoppas verkligen att alla ser igenom denna låga retorik. Även Kristdemokrater som på riktigt vill att det ska bli bättre. För det vet jag att det finns där ute.

Minska plastanvänvandet i vardagen

Nyligen så togs beslut i EU att till 2020 förbjuda vissa typer av engångsartiklar i plast. Väldigt bra tycker jag. Då effekten som vi kan se om vi öppnar ögonen i våra hav och i vår natur och hur det påverkar djurlivet är förödande. Det kan tyckas litet och helt irrelevant att minska på sin konsumtion av sugrör tex. Det är ju bara ett… Men tänk på alla som tänker samma sak, så många sugrör det blir.

Har i veckan hört att P4 Halland har lyft i program och på sociala medier hur man kan minska sin användning och de har också granskat hur mycket som egentligen är omslutet av plast i våra butiker och att vi inte kan undvika detta. Det är jättebra att det lyfts, men visst finns det saker vi kan göra. Igår tex när jag var i min matbutik och handlade så för första gången såg jag att den ekologiska paprikan inte längre var inplastad. Jag har tidigare fått förklaringen av butiken att det är för att förlänga hållbarheten och minska matsvinnet. En god tanke såklart. Men nu gick det tydligen att ha dem utan plast. Jättebra! Sen… så är det ju såklart bättre att kanske inte köpa paprika alls när det inte är säsong på det.

Men iaf, några enkla tips på hur du kan plastbanta i framförallt köket och i samband med att du handlar mat.

Sugrör – Byt ut dem mot sugrör som diskas och används flera gånger. Finns både i hårdare plast och i metall.

Påsar som du plockar frukt och grönt i – Köp istället återanvändbara påsar som du tar med till butiken. Finns både lätta plastnätpåsar och tunna eko-tygpåsar.

Undvik att bära hem maten i engångsplastpåsar – Byt ut detta mot tex tygpåsar som du återanvänder.

I köket:

Skippa teflonpannan – En av de bästa och enklaste sakerna att göra. Använd istället gjutjärn eller rostfritt. Jag har provat båda. Min favorit är lättgjutjärnspannan. Den används ofta.

Byt ut plastburkar mot glasburkar att förvara maten i.

Byt ut plastbestick när du lagar maten mot stål eller trä. Också väldigt bra då du ska undvika att använda plast när du gör saker som är varma.

Istället för plastfolie så använd tex bivaxdukar att förvara maten i. Fungerar för det mesta förutom rått kött.

Några enkla saker som gör en stor skillnad om vi är många som gör dem. Inte kommer de heller att göra ditt liv mer komplicerat. Jag tror att det är en stor orsak till att vi kanske inte vill se vad som håller på att hända. För att det är jobbigt att göra stora förändringar i vår bekvämlighet och i vår vardag? Jag känner så iaf. Men samtidigt så finns det hela tiden en pockande röst som säger till mig att finns det egentligen någon livsstilsförändring som är för jobbig för att säkra att vi lämnar efter oss en planet som går att leva på och är i ekologisk balans till våra barn och barnbarn? Egentligen inte. Men vi kan ju iaf börja med de lågt hängande frukterna. De borde ju vi alla kunna ställa upp på? När vi väl har börjat gå den stigen så kanske inte nästa steg eller nästa steg blir så främmande eller stort tänker jag.

Det finns så många många fler enkla saker att göra. Här var några saker. Det kommer fler inlägg med fler tips. Jag försöker hela tiden hitta bra saker att göra. Ett sista tips nu är att också köpa boken Giftfri. Där går det att hitta massa enkla tips.

Du har lämnat ett stort tomrum hos oss älskade Wilma

Igår var en fruktansvärd dag. Den dagen som alla djurägare fasar för. Som man vet ska komma, men som jag iaf har ignorerat och tänkt att det är iaf inte nu. Igår var nu.

Min älskade lilla Wilma. Som har funnits i vår familj i snart 14 år. Vi köpte henne redan ett halvår efter att vi träffades. Som 24-åring blev jag med valp. Hon har varit där genom barn, hus, giftermål och mycket mycket mer. Hon har varit en fantastisk kamrat och en sån stor källa till djup vishet. Hennes bruna ögon som alltid visade så mycket kunskap om världen. Vår ordlösa kommunikation som växte sig starkare efter varje timme som vi tränade tillsammans. Allt hon lärt mig om ledarskap, om att var förälder. Allt hon rustat mig för. Jag hade inte kunnat ha en bättre läromästare i att vara konsekvent, i att testa mina ledaregenskaper när vi tränade, i att vara kärleksfull, konsekvent och tydlig. I att vara i nuet. Det fanns inget som var så välgörande för själen som att umgås med henne. Hon lärde mig vikten av förundran och att vara i nuet. Det är jag så tacksam för.

Alla de som var rädda för hundar men som ändå kände sig trygga med att vara i närheten av Wilma. Alla de som blev så glada av att träffa henne varje dag den tiden hon var med oss på jobbet och var en ”kontorshund”. Hennes dagmatte i Helsingborg. Mina föräldrar som hon bodde hos de sista åren då vi fick det tråkiga beskedet att ett av barnen var allergiskt. Alla våra syskon och familjemedlemmar vars hjärta hon också krupit in i. Jag vet att hon har lämnat så många spår av kärlek och fina minnen bakom sig.

Jag vet att hon var gammal, jag vet att hon hade levt klart, hon sa det så tydligt till mig några dagar innan. Men ändå är det så svårt, det är så tomt, de är så fruktansvärt hemskt att vara den som bestämmer över liv och död. Det skär i hjärtat att se barn och familj så upprivna och ledsna, det sliter itu mig inuti att hon inte finns bland oss längre.

Försöker verkligen att använda alla tekniker som yogan har gett mig. Att vara i nuet, att inte klamra mig fast, att vara tacksam för det som varit, att andas, att ta en minut i taget. Vet ju att det kommer bli bättre för varje dag. Men just nu så kryper hon in i mitt sinne hela tiden. Med minnesbilder, tankar om vad vi upplevt, sorg att jag aldrig mer få klappa henne, promenera med henne eller se när barnen leker med henne.

Min fina älskade Wilma, du kommer alltid vara en del av mitt och många andras hjärtan. Vi älskar dig och minns dig för alltid.

Vila i frid, hoppas du nu springer lyckligt efter pinnar på en sommaräng utan krämpor, stelhet eller smärtor.

Alla barn har rätt till en trygg uppväxt

I dagens HN skriver jag om att alla barn har rätt till en trygg uppväxt.

Vår viktigaste tillgång och vår framtid är våra barn. Därför är det en av Liberalerna i Varbergs viktigaste valfråga. Våra barn är framtida beslutsfattare, skattebetalare och samhällsbyggare. Så mycket av allt vi bär med oss i livet börjar i vår barndom. Vilka värderingar vi får, vilken kunskap vi har, vilken självbild vi går in i vuxenvärlden med.

Vad tror ni riskerar att hända med barn som fråntas sin trygghet? Som kanske vågar berätta för någon vuxen men som blir sviken av samhället om och om igen genom att ingen lyssnar på dem? Genom att deras ord väger lätt bara för att då råkar vara barn? Barn som är de mest värnlösa i vårt samhälle, som behöver oss vuxna, som är beroende av att samhället är uppbyggt för att finnas där för dem blir om och om igen svikna.

Jag kräver att alla barn ska kunna växa upp i ett Sverige där de känner att de är skyddade av oss vuxna, att myndigheter och beslutsfattare har ett barnperspektiv när de bemöter barn.

Sverige kan vara stolta över att vara det första landet i världen som införde förbud mot barnaga (1979). Ändå blir tusentals barn misshandlade i Sverige varje år!

Nationell kartläggning från 2018 visade att endast 5% av de barn som utsätts för psykiskt och/eller fysiskt våld berättar för polis. Så mycket som 44% av tillfrågade elever har varit utsatta för barnmisshandel. Barnkonventionen har inte fått det genomslag som förväntas. Att dessutom våld mot barn som leder till anmälningar i så stor utsträckning läggs ner talar sitt tydliga språk, det är ett lågprioriterat ärende inom polisens och åklagarnas verksamhet.

De globala målen som har antagits av FN:s medlemsstater skall vara genomförda 2030. Ett av målen säger att alla barn ska får växa upp utan våld och utnyttjande. Det är dags att ta krafttag på flera fronter för att klara dessa så snart som möjligt.

Det har tagits vissa åtgärder. 2005 beslutades att ge åklagarmyndigheten, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen och rättsmedicinalverket att inrätta fler barnahus. Detta är tänkt att ge stöd och skydd till barn. Det vi behöver göra är både att ha kraftfulla åtgärder på plats när något inträffar. Ytterligare steg är påbörjade för att stärka och förbättra barns rättigheter. Men det går alldeles för långsamt! Varje dag finns det barn där ute som far illa i sin hemmiljö, som inte är trygga, som blir misshandlade och kränkta.

När barn behöver skydd och misstanke om misshandel av barn finns ska det finnas processer med ett barnperspektiv och som är skyndsamma för att minska barnens lidande. Men det behöver göras mer, mycket mer. Liberalerna vill bland annat:

• Öka samverkan för att minska risken att barn faller mellan stolarna

• Följa upp placerade barns hälsa

• Ge socialtjänsten mer befogenheter att t ex kräva att föräldrar deltar i behandling.

Jag är helt övertygad om att denna fråga är ett grundfundament i vårt samhälle. Kan vi se till att säkra varje unges rätt till en trygg uppväxt så vinner vi så otroligt mycket. Inte minst individen. Fast också samhället i stort. Jag kommer göra allt jag kan för att påverka till att varenda unge får en trygg uppväxt. Låt oss se till att göra en förändring så att våra barn med stolthet kan titta tillbaka och tänka att så tragiskt att samhället såg ut som det gjorde för 20 år sen, men vad stolta vi är att våra föräldrar, den tidens beslutsfattare tog tag i detta och gjorde skillnad så att nu får varje unge växa upp i en trygg miljö.

Incitament för jämställt uttag av föräldraledigheten

Har en längre tid funderat mycket på det här med föräldraledigheten och om det är bra att genom politiska beslut försöka styra ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten mellan föräldrarna. Då jag själv har 3 barn och nyligen har varit föräldraledig så är det en fråga jag har levt med och nära de senaste åren.

Jag och min man har totalt sett över våra 3 barn varit väldigt jämställda i vårt uttag. Första barnet tog vi 9 månader var för. Andra barnet tog han 15 mån och jag 4+3 mån. Tredje barnet tog jag 13 mån och han 7 månader. Förutom blandade reaktioner från samhälle och bekanta så tänkte jag resonera kring de rent faktamässiga. Vi har haft ganska enkelt att fatta dessa besluten på flera plan. Förutom vår övertygelse att det är bra för barnen, föräldrarna och relationen att vara hemma med barnen så har det varit ganska enkelt för oss då vi genom våra jobb båda två har rätt till 6 månaders föräldralön från arbetsgivaren. För oss har det inneburit att vi under 6 mån har fått totalt från försäkringskassa och arbetsgivare 90% av vår lön. Detta är otroligt förmånligt tycker jag. Men har insett under dessa åren att skrämmande få känner till detta.

Då och då kommer det uttalande från politiska partier om hur de skulle vilja reglera uttaget mellan föräldrarna för att skapa en mer lik fördelning av uttaget av föräldraledigheten. Om vi tittar på det ur en strukturell synvinkel så tror jag absolut på att det spelar roll på många plan för vårt samhälle hur vi tar ut föräldraledigheten. Ditt enskilda beslut i din familj påverkar många i det stora hela. Det handlar om syn på kvinnor och män i arbetslivet, karriärmöjligheter, strukturer och synsätt, VAB, löneutveckling, pension, ”manliga och kvinnliga” roller som påverkar våra barn mm. Finns nackdelar med dagens uttagsnivåer både för kvinnor och män på ett strukturellt plan.

Tittar vi istället på det ur den enskildes perspektiv så är det lätt att tycka att ingen annan skall besluta hur vår familj skall göra. Det är upp till oss att skapa den bästa möjliga för vår familj utifrån våra förutsättningar. Det kan handla om löneläge, vilja att vara hemma med barnen, karriärambitioner, egenföretagande, studerande eller andra livssituationer som gör att dagens mall eller system inte passar den enskilda familjen eller gynnar ett visst typ av uttag.

Så finns det då någon helig väg som är optimal? Troligen ingen för alla och envar. Dessutom så handlar det nog också om vad jag tror på, skall jag värna individens rätt att bestämma själv eller skall jag inskränka på den till förmån för det stora hela? Går det att ha ett system som tar hänsyn till alla där ingen hamnar i kläm? Vare sig du jobbar, studerar, driver eget företag?

Jag tror såhär:

Ändringar av dagens system skall ha barnen i fokus. Inga förändringar får göras som gör att barnen hamnar i kläm. Det är barnens rätt till att få vara hemma med sina föräldrar dess första tid i livet som vi ska tillgodose anser jag.
Det är bra för barn och föräldrar att båda är hemma en längre period om det är möjligt att lösa.
Att hitta frivilliga incitament som gynnar de flesta familjer är att föredra framför tvång. Tex föräldralön. Varför promotas detta inte mer?
Generellt så tänker jag att vi i Sverige har ett fantastiskt förmånligt system som möjliggör för många familjer att hitta ett sätt som är bra.
Även om vi har ett bra system i dag, ett av de bättre i världen. Så innebär det ändå såklart att det kan bli bättre

Sömn

Denna sömn. Som är så viktig och avgörande för välbefinnandet. Som vi tar för givet när det fungerar och som kan skapa så mycket ångest…

Vad är mina kriterier för en bra sömn?
Kallt i rummet
Mörkt
Tyst
Tjockt härligt varmt täcke
Två kuddar. En till huvudet – en till magen. JA, det är så ljuvligt att ha en extra kudde vid magen så att jag kan ligga på både sidan och magen samtidigt. Insåg detta när jag var gravid, för att avlasta den växande magen. Nu efter graviditeterna är det minst lika härligt.

Så varför skriver jag detta inlägget? Jag borde ju ha de allra bästa förutsättningarna för underbar ostörd sömn. Ja, om inte det berodde på….

Min älskade minsta lilla torterare… Han som är snart 2 år. Som har krävt en plats nära nära och fått det. Med detta lilla sista barn så har jag liksom inte alls kunnat se till att han sover i sin egen spjälsäng, i sitt eget rum… Han har velat vara nära och mitt hjärta har sagt att det är rätt sak att göra att låta honom vara nära. Jag trodde i min enfald att efter 1 år skulle vi iaf få ordning på sömnen… Men icke… Nu börjar jag faktiskt bli ganska trött.

Skriver inte detta för sympati eller gnäll. Skriver för igenkänning. Igår när jag la mig tänkte jag på det. Hur jag anpassar mig för denna lilla torterare…

Igår när jag kröp ner i sängen så insåg jag att jag tänkte: ”Jag passar på att ligga på höger sida för när som helst kan han vakna och då måste jag sova på vänster sida resten av natten och hålla honom i handen.

Vi har nämligen nått någon slags kompromiss? Han sover på sin egen madrass. Vi har alla lagt våra madrasser på golvet nu. Så nu har vi 4 90 cm madrasser på golvet. En till Nils, Två till oss vuxna och en extra om ngn av de stora har en mardröm… Men han vill inte riktigt finna sig i att sova 5 cm från mig på sin egen kudde… Han små ljuvliga mjuka och lena händer och fötter kommer krafsandes och letandes på natten på hela mig. De letar efter en hudficka som är så stor att han kan trycka in sin hand och fot i den. Jag har ingen sån…. Så händerna letar vidare över ansikte, armhåla… jag vaknar såklart, tar hans hand och säger att du får ligga på kudden, vi håller handen. Ibland är det ok, men oftast är det inte ok. Han sliter ut handen ur min och fortsätter sin färd. Jag blockerar med kuddar, det hjälper inte. Den där lilla lilla foten och tårna letar sig under kudden och in till mig. De där lena mjuka händerna och fötterna verkar på natten förvandlas till små sylvassa klor som letar sig in. Hur är det liksom ens möjligt?!

Vid 3 års ålder måste det väl ändå vara så att han sover största delen av natten i ett sträck?! …snälla… låt det vara så….