månadsarkiv: maj 2015

Att våga be om ursäkt

Så svårt det verkar vara för vissa att säga förlåt, att be om ursäkt när de har klivit fel, sårat någon eller sagt något dumt. Jag förstår ärligt talat inte hur det kan vara så svårt. Det är en mening, ”jag ber om ursäkt” eller ännu lättare, ett ord, ”förlåt”.

Dessutom är det ju så att ibland så råkar vi ju såra någon utan att det är vår mening. Då borde det ju vara ännu lättare att be om ursäkt. För har du dessutom inte haft en intention att såra någon men det ändå blev fel, vill du då inte be om ursäkt?! I min värld så är det självklart. Inte nödvändigtvis för det du sa, det kanske behövde sägas. Men kanske för hur du sa det om det råkade såra mottagaren.

Enligt mig är det en av de enklaste saker du kan göra som ledare som tar dig längst. Det visar så mycket.
* Att du inte är felfri
* Att du vågar stå för dina fel och brister, dina grodor
* Att du vill andra väl
* Att du lyssnar på feedback
* Att du tar ansvar för att din kommunikation
* Att du har självinsikt

Och som allt annat som i princip är självklart. Det är inte svårare här än att tänka efter mottot, ”jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad”

Jag behöver väl inte säga att detta är bara för ledare. Det gäller såklart alla, arbetskompisar, familjemedlemmar, vänner mm. Det är både svårt och lätt att vårda sina relationer.

Detta hände mig i veckan. Jag kände mig besviken på ett bemötande jag hade fått. Jag gav personen i fråga feedback och berättade hur jag kände. Personen svarade med att känna sig väldigt förorättad, tyckte att jag hade helt fel och att jag kände på fel sätt. Intressant tänkte jag, hur kan hen veta att min känsla och upplevelse är fel. Möjligen att hen inte menade att det skulle bli så, men likväl blev det så och jag tog åt mig. Händelsen slutade med att vi pratade med varandra och jag bad om ursäkt för att jag under konversationen någon dag tidigare hade uttryckt mig klumpigt, tänkte att det kanske är lättare för hen om jag börjar med att visa mig ödmjuk och stå för det jag tyckte att jag hade gjort fel. Men nej, personen svarade med att hålla med om att jag hade gjort fel, men sen när jag återigen berättade att jag hade tagit illa vid mig och förväntade mig ett annat bemötande fick jag återigen bara ett svar att jag trodde att du fattade det…

Tänkte på detta idag. Det är ju såklart inte upp till mig att ta ansvar för någon annans handlingar. Men jag sa iaf vad jag tyckte och jag stod för det jag hade sagt och jag lät inte hen klanka ner på mig eller trycka på mig några åsikter som inte var mina. Hade såklart kunnat göra vissa saker annorlunda. Det gör jag nog nästa gång. Men jag kommer inte sluta med att säga ifrån när jag tycker att någon beter sig illa mot mig. Det är jag stolt över. Jag vet iaf att jag har lärt mig något, om vad jag kan göra bättre och mer om hur andra kan reagera… Det är intressant med mänskliga relationer. Väldigt intressant.

Är man stor eller har makt ska man vara snäll

Ni kommer väl ihåg alvedonreklamen med den stora hunden som skyddar den lilla hunden från regnet? Jag kom att tänka på den när jag lyssnade på boken ”De förklädda flickorna i Kabul! Skriven av Jenny Nordberg. Varför då? Jo, för det var en så central del i boken som handlade om makt. Alla stora har ju såklart inte makt, men det blev iaf min tankekoppling. Är man stor och/eller har man makt ska man vara snäll.

Boken tycker jag att alla ska läsa! Den handlar om hur livet i Afghanistan är för väldigt många personer. Den handlar om några kvinnor som alla har olika liv och livsöden, men en sak gemensamt. De har inte velat nöja sig med att vara en handelsvara, en ägodel som först ägs av sin far och sen sin man, ett kärl som bara är till för att föda fram arvingar (absolut minst 1 pojke), en person som inte får säga till om något gällande sitt eget liv. De har också gemensamt att de under några år har varit förklädda till pojkar. Också det av olika skäl, vissa för att föräldrarna inte har någon son och de måste ha en son för att vara respekterade. Då är det bättre med en förklädd flicka än inget alls. Vissa för att de behövde hjälpa sina föräldrar att arbeta och det går inte för sig att flickor vistas utanför husets väggar.

Denna boken hade så mycket viktigt att berätta att min recension av boken skulle bli alldeles för lång. Jag säger det igen, läs den!

Det som fastnade mest på mig var när författaren gjorde liknelser mellan Afghanistan och väst. Att det fortfarande i USA finns yrken inom armen (iaf när boken skrevs) som inte är tillåtna för kvinnan. Pga, känslighet, styrka… Författaren frågade kvinnorna i boken varför de ville klä ut sig, varför vissa inte gick tillbaka till att vara kvinnor när de blev vuxna. De sa att för dem handlade att vara man om en sak, makt. Jämställdhet vore att de också fick makt. Såklart är det så, inte bara i Afghanistan, även här i Sverige, över hela världen. Mer eller mindre.

Så när kommer de som har makt att frivilligt lämna ifrån sig en del av den för att låta de med lägre makt komma fram? Inte är detta en fråga om bara jämställdhet mellan könen. Det är ju såhär överallt, på många fler sätt i många olika konstellationer. Män har makt över kvinnor, vuxna har makt över barn, människor har makt över djur, rika har makt över fattiga…

Det fick mig också att fundera på det här med könsroller. Författaren sa också att för länge sedan var det inte så viktigt att klä sina små bebisar i blått eller rosa för att visa könet. Att bebisar kläddes i vita kläder med spets mm. Att rosa tom var en manlig färg innan man började klä flickbebisar i den. Finns det egentligen någon mer skillnad mellan oss än just våra roller när det gäller fortplantning? Jag tänkte, ”Finns det en enda viktig anledning till att sätta in oss i olika könsroller?” Jag kom inte på EN ENDA anledning…. Kommer du på någon?

Varför kan vi inte bara få vara den vi är? Få göra det vi intresseras för? Hjälpas åt i framtiden när vi hittar en partner med våra gemensamma åtaganden? Vissa säger att det finns kvinnliga och manliga egenskaper mm. Hur vet vi hur mycket ”man föds med” och hur mycket som är vår sociala prägling. För visst börjar det väldigt tidigt.

Jag tror att nästan allt det här går att summera med makt. Jag hoppas att jag under min livstid kommer få uppleva att vi går mer och mer mot att de som är stora är snälla. Att de med makt är snälla mot de med mindre makt och att de lämnar ifrån sig av sin makt till förmån för att fler skall få det bättre. Men för att det skall bli så tror jag att en sak är viktig och måste inses, att de som har det bättre nu pga mer makt inte kommer få det sämre för att andra får det bättre. Vi kan alla få det bra utan att trycka ner någon annan på vägen. Det tror jag på iaf.

Wilma är snäll mot Wilma och bär hennes keps på väg hem från förskolan

Du hittar boken här: Adlibris, Bokus, CDON

Bokrecension – Sveriges drottningar

Har nyligen lyssnat klart på boken Sveriges drottningar av Herman Lindqvist. Då jag har gått igenom många av hans böcker som handlar om vår historia på olika sätt där man får veta hur våra kungar har levt, upplevt och vad som har hänt på deras tid tänkte jag att det skulle vara intressant att höra historien från våra drottningars perspektiv. Vi får följa med i en resa från Vikingatidens Sigrid Storråda till nuvarande drottning Silvia. På de över tusen åren har vi haft över 70 drottningar.

Jag blev dock besviken på boken då det ändå var till väldigt stor del kungarna och kronprinsarna runt drottningarna som avhandlades. Det var inte så mycket om drottningarnas perspektiv utan vad som hände i Sverige och vilka barn mm de fick. Med ett fåtal undantag. Jag antar att det kanske handlar om att det är svårt att hitta fakta som berättar historien ur drottningarnas perspektiv. Visst har Herman Lindqvist brev mm för vissa berättelser, men det var många luckor och jag hade väntat mig att få läsa om hur de tänkte och såg på saker som inträffade i Sverige och i deras samtid. Men det var kanske för mycket begärt.

Så har du inte den förväntningen så var det en bra bok om du är intresserad av historian genom tiderna med infallsvinkel på kungligheterna vi har haft i Sverige.

Jag tycker att det är intressant att läsa och lyssna på dessa böcker då de både ger en bild av vad som har hänt i vårt land och i Europa samt så är det intressant att fundera och betrakta utvecklingen under dessa hundrade år. Det är egentligen inte så länge sedan vi hade en helt annan kultur, ett helt annat synsätt på mänskligheten, på samhällsklasser och människors värde. Kungarna och drottningarna var ledare med en enorm makt och demokratin den är ju faktiskt inte alls gammal. Saker vi tar för givet nu, gå tillbaka bara två generationer så har du ju personer som har upplevt otroliga saker och som kanske inte alls hade rösträtt eller en självklarhet till skolgång och lika möjligheter till vilket arbete de ville.

Framtidens kvinnliga ledare korad!

Nu är framtidens kvinnliga ledares lista rankad och nummer 1 blev Lina Jorheden, landschef östra Afrika, Atlas Copco. Stort grattis!

Det har varit en väldigt rolig, givande, tänkvärd och inspirerande dag! Jag tar med mig massor av bra anteckningar och planer hem på vad jag skall göra för saker framöver för att förverkliga mina olika målsättningar. Samt så är jag berikad med massa nya kontakter och inspirerande samtal. Så många duktiga och coola och tuffa unga kvinnor det finns i Sverige!

Här ser ni hela listan.

Vem blir framtidens kvinnliga ledare?

Idag var det en tidig morgon. Nu bär det av till Stockholm för att delta i lunchseminarie, föreläsningar och träffa många andra fantastiska och inspirerande personer. Det är dags för att utse framtidens kvinnliga ledare 2015. Ledarna gör detta för sjunde året tror jag det var. Tar fram en lista med 75 kvinnor som rankas som framtidens kvinnliga ledare. Detta är fjärde året jag har äran att få delta. Samt det näst sista. Om det blir nästa år vet jag ju såklart inte. Men maxålder. Är 36 år. Nyss fyllda 35 kommer jag alltså att vara en av ”gamlingarna” i gruppen.

Skall hur som bli väldigt trevligt och dessutom toppas dagen med att jag får nöjet att träffa brorsan som envisas med att bo på östkusten. Märkligt att Scania tydligen är en så bra arbetsgivare… Bra dock att det finns sovplats när jag besöket huvudstaden.

Finn din livsuppgift

Kan inte riktigt sova ikväll. Kan nog bero på att jag har sovit middag… Så skönt det är! Men samtidigt som vrider det på dygnet lite för mig. Kanske inte heller så bra. Funderar väldigt mycket just nu på vad som är meningen och vad jag är ”ämnad” för att göra. Jag har länge tänkt att jag vill verkligen göra nytta, göra skillnad och ge mina barn och alla i deras generation en lite bättre jord att förvalta när de blir vuxna.

Dock så känner jag mig vilsen i det behovet. Det är så svårt. Samtidigt så vet jag ju att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Känner dock att jag inte gör det jag borde eller tillräckligt. Att jag gör saker men det är inte tillräckligt, inte det jag borde göra.

Idag var vi på konfirmation. Prästen bad oss besökare att lägga pengar i en korg vid utgången för att hjälpa till att stödja de drabbade i Nepal. Självklart gjorde jag det, men en ok slant. Eller som när jag föreläser och pengarna jag får för det alltid går till en välgörenhetsorganisation, oftast barncancerfonden. Ibland någon annan. Visst blir det en slant varje år. Men det är ju så enkelt sätt att göra lite och kanske pga det luta sig tillbaka och tänka att jag gör ju detta. Nu kan jag fortsätta på samma sätt i vardagen. Men jag vill egentligen inte det, jag vill göra mer. Göra skillnad. Äh, jag hör ju hur flumigt det låter. Har inget konkret mål med den här texten mer än att sortera mina tankar och komma framåt.

En sak vet jag, jag skall äntligen ta tag i att läsa ut den här boken nu. Vet inte varför jag inte har gjort det innan. Den borde ju vara perfekt för mig med hänsyn till det jag funderar på just nu. Nämligen att finna mitt syfte, finna min livsuppgift. Vi har ju alla en sådan.

Min helg

Min helg blev inte alls som planerad. Men ändå blev den väldigt bra.

Jag och min kära man försöker att prioritera att ta oss egentid. Vi behöver det, tid då vi kan prata länge helt ostört, promenera tillsammans, sitta och äta en middag i timmar, sova bort eftermiddagen, ligga och läsa en bok jämte varandra länge. Ja ni vet. Sånt behöver vi. Nu var det länge sedan vi gjorde det. Sist var i Julas. Sagt och gjort, det var långhelg, jag fyller år nu i veckan så vi kom fram till att det var ett bra tillfälle att åka iväg. Vi hade bokat in farmor och farfar för barnpassning och mannen hade bokat överraskningshotell.

I torsdags så var Viola hängig så jag stannade hemma med henne för att inte riskera vår helg. På kvällen blev hon sämre och sen blev också William dålig. Fasen! Då vi inte hade möjlighet att avboka tyckte UB att jag skulle åka själv. ”Det är ju ingen ide att vi sitter här båda hela helgen”. Det hade han ju rätt i, så jag åkte. Men inte alls med den där glädjen, jag hade ju sett fram emot något helt annat. Fick en tanke och ringde en vän som spontant kunde umgås med mig på fredagen och delar av lördagen! Ja! Det blev väldigt spontant, mysigt och härligt ändå.

Helgen i Malmö var verkligen bra! Härligt väder, trevligt sällskap, lugn och ro. Men nästa gång hoppas jag det blir som planerat ändå.

När jag kom hem på söndag vid lunch var alla tecken på sjukdom som bortblåsta och barnen hade skrivit kort, pyntat, plockat blommor och överraskade mig med paket!

Fick den perfekta presenten! En proffsig mixer som jag nu kan göra helt underbart lena och fina gröna smoothies i, samt läskigt goda frozen drinkar i! Vi provade såklart igår och det blev en massa godingar.

Så även om helgen inte alls blev som vi hade tänkt så blev den för mig ändå väldigt bra. (För min kära man som fick stanna hemma och ta hand om sjuka barn blev den nog inte lika bra dock…)