Kan inte riktigt sova ikväll. Kan nog bero på att jag har sovit middag… Så skönt det är! Men samtidigt som vrider det på dygnet lite för mig. Kanske inte heller så bra. Funderar väldigt mycket just nu på vad som är meningen och vad jag är ”ämnad” för att göra. Jag har länge tänkt att jag vill verkligen göra nytta, göra skillnad och ge mina barn och alla i deras generation en lite bättre jord att förvalta när de blir vuxna.
Dock så känner jag mig vilsen i det behovet. Det är så svårt. Samtidigt så vet jag ju att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Känner dock att jag inte gör det jag borde eller tillräckligt. Att jag gör saker men det är inte tillräckligt, inte det jag borde göra.
Idag var vi på konfirmation. Prästen bad oss besökare att lägga pengar i en korg vid utgången för att hjälpa till att stödja de drabbade i Nepal. Självklart gjorde jag det, men en ok slant. Eller som när jag föreläser och pengarna jag får för det alltid går till en välgörenhetsorganisation, oftast barncancerfonden. Ibland någon annan. Visst blir det en slant varje år. Men det är ju så enkelt sätt att göra lite och kanske pga det luta sig tillbaka och tänka att jag gör ju detta. Nu kan jag fortsätta på samma sätt i vardagen. Men jag vill egentligen inte det, jag vill göra mer. Göra skillnad. Äh, jag hör ju hur flumigt det låter. Har inget konkret mål med den här texten mer än att sortera mina tankar och komma framåt.
En sak vet jag, jag skall äntligen ta tag i att läsa ut den här boken nu. Vet inte varför jag inte har gjort det innan. Den borde ju vara perfekt för mig med hänsyn till det jag funderar på just nu. Nämligen att finna mitt syfte, finna min livsuppgift. Vi har ju alla en sådan.
