Kategoriarkiv: föräldraskap

Inse vilken stor makt du har som konsument!

Nej! Att titta på djur i bur är ingen mänsklig rättighet. Tänk efter före. Det är ett exempel på vad du kan använda din konsumentmakt till.

Det tragiska öde som drabbade schimpanserna från Furuviks djurpark har bidragit till en debatt om exotiska djur i fångenskap. Jag är glad över att debatten lyfts och att man nu diskuterar om det verkligen är rätt att hålla djur i fångenskap för att vi människor ska ha något att titta på. När jag var i tonåren besökte jag Furuvikens djurpark med en vän, vad jag minns är det sista gången jag besökte en djurpark av det slaget. Det gjorde mig mycket illa berörd. Såklart har mycket hänt sen mitten på 90 talet men tigrar, lejon, elefanter, schimpanser, delfiner mfl hör inte hemma i alldeles för små inhägnader.

Det finns så mycket fakta att hitta lättillgängligt på hur illa delfiner far av fångenskap, hur schimpanser eller lejon egentligen lever. Med kunskap så hoppas jag att tanken väcks och att vi konsumenter tänker till en gång till innan vi åker iväg till dessa inrättningar med våra barn. För det är ju trots allt vårt stöd som gör att de kan leva vidare.

Jag har hört invändningar som att det lär barnen empati att titta på djuren i verkligheten, att då klappa delfinerna är en upplevelse för livet. Men nej, jag har landat i att det inte alls är att lära barnen empati att titta på instängda djur som borde leva sitt liv på andra sidan jordklotet eller simma fritt i havet.

Nu kanske du tänker att om man är emot djurparker så borde man även vara emot bondgårdar, 4H gårdar som tar hand om lantraser eller inte äta kött? Ja, det kan man ju landa i. Jag har ägnat mycket tanke kring dessa frågor och jag har landat i att jag tycker att 4H gårdar som ser till att bibehålla svenska lantraser är en jättestor tillgång och jag stöttar mycket gärna deras verksamhet. Likaså ställen som jobbar med att bidra till artrikedom och att rätta utrotningshotade djur. Men du kanske tycker annorlunda. Går jättebra. Bara man tänker till och gör ett prioriterat val.

Jag önskar att 2023 blir året då vi alla inser vilken makt som konsumenter vi har och tar ansvar för den makten genom att tänka igenom våra val. Devisen att alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Den är på så många sätt sann och viktig. Inse att du som enskild individ är viktig och att det du gör spelar roll. Vare sig det handlar om att slänga en fimp på marken, göra ett restaurangbesök, besöka en djurpark, beställa en vara på nätet.

Därför behövs liberalerna och liberalismen i Sverige

Det skrivs mycket om Liberalerna just nu i Svensk press. Är all publicitet bra publicitet?

Jag gjorde en video för att synliggöra min bild på varför Liberalerna och liberalismen behövs. Se den här: Film

Jag är fortfarande mycket stolt över att ha förtroendeuppdrag för Liberalerna i Varberg och över att vara medlem i partiet. Det består av en massa människor som jag har stor respekt för, som jag trivs att jobba med, som har många kloka tankar och synpunkter. Gemensamt är att vi alla har samma mål. Att ta Sverige i en mer liberal och fri riktning.

Hur ska man då förhålla sig till alla andra partier? Vi måste ju såklart inse faktum att de finns och att det finns människor som väljer att lägga sin röst på dem för att de vill att deras åsikter ska få större genomslag i vårt samhälle. Vissa samarbetar jag gärna med, vissa har jag inte alls många gemensamma beröringspunkter med. För mig finns ingen osäkerhet vad jag anser är ok och inte ok.

Visst är det dock så att vi människor är anpassningsbara och det finns en risk att gränser flyttas och till slut befinner man sig på en plats där du inte tänkt från början. Därför anser jag att det är så viktigt att vi som parti består av människor som inte tiger still. Utan som säger till, som påminner varandra om när vi är på väg åt fel håll. Jag anser att det är en av de största styrkorna detta parti har. Därför är jag så otroligt mån om att vi alla sitter kvar i båten. Hjälps åt. Det är bara genom att vi stärker våra positioner efter nästa val som vi kan bli starkare och få en större påverkan till ett mer liberalt samhälle.

Under många många år har vi sett till att få igenom många viktiga segrar som ni kan se i filmen ovan. Detta är viktigt att värna och behålla. Hur vill du att dina barns framtid ska se ut?

Vill du att din dotter ska kunna bli vad hon vill? Vill du att hon ska kunna ge sig ut i arbetslivet utan att bli utsatt för fördomar och diskriminering? Att hon ska kunna gå ut när det är mörkt i vilka kläder hon vill utan att vara rädd för att bli våldtagen eller misshandlad.

Vill du att din son ska kunna få vara och bli vem han vill. Att han ska kunna prata om känslor och gråta utan att bli kallad saker. Att han ska kunna kommunicera och inte ta till knytnävarna istället, eller drabbas av psykisk ohälsa när han blir äldre?

Om ditt barn inte identifierar sig i det kön hen är född. Ska hen då kunna välja själv för att hitta sin identitet och blir lycklig. Om ditt barn är en HBTQIA person, ska det då vara ok utan samhällets fördomar?

När någon kommer hit från förtryck och förföljelser eller krig. Ska vi då ta tillvara på den personens potential utan att ha fördomar om dem bara för att de råkar se annorlunda ut?

Om du föds med en funktionsvariation, ska du då kunna lita på att du får den hjälp du behöver av samhället för att kunna leva ett liv precis som alla andra med jobb, fritidsaktiviteter mm?

Om du blir arbetslös eller sjuk, ska du då kunna lita på att du får en jämlik vård vem du än är?

Visst är ovan saker som vi på många sätt tar som självklarheter? Det är saker som behöver förbättras, påminnas om, jobbas för. Kampen kan aldrig läggas ner. Den måste hela tiden hållas igång, bevakas och försvaras. Det kommer jag alltid göra.

Att ta ansvar fullt ut – Budget 2020 för förskolan och skolan i Varbergs kommun

I måndags tog förskole- och grundskolenämnden beslut för budget 2020 och långtidsplan.

Jag känner mig personligen stolt över vad vi i alliansen har åstadkommit och att det blev det slutresultatet det blev. Vi har tagit steg mot att ge bättre grundförutsättningar till verksamheterna. Dock framställdes det inte alls så i Hallands Nyheter

Jag tycker att det är en väldigt ensidig och vinklad sida som visas och jag vill visa min. Att vara otroligt kritisk till budgeten är enkelt som S är. Att sitta på bänken och peka finger. Men det gör mig extra arg när hela S bänken igår, dagen efter de är så besvikna på budgeten röstar igenom att investera mer än 40 miljoner på att rusta upp Påskbergsvallen för allsvenskt spel utan att kräva att det görs affärsmässigt. Vilket innebär att de tycker det är helt ok att subventionera 22 män som spelar i allsvenskan med bra löner mm istället för att värna skolan. Minnet är kort ibland.. De stod nämligen i talarstolen i November och sa att det ENDA sättet att klara kommunens situation är att höja skatten med 90 öre 2020. Det ENDA. I detta paket som de presenterade skulle de förstärka förskole- och grundskolenämnden med 5 miljoner 2020! 5 miljoner. I måndags reserverade de sig och hade ett förslag på att budget som var ofinansierad till en summa av 8,4 miljoner. Hur hade det gått ihop om S hade styrt? Samtidigt kan de som sagt subventionera allsvenskt spel med miljontals kronor. Nej, det stämmer inte och det är inte seriöst.

Låt mig börja från början och ge min sida av situationen.

I december hade vi nämndsmöte för att besluta budget men underlaget var inte tillräckligt tydligt och transparent för att vi i nämnden skulle kunna ta ansvar för budgeten. Jag var pådrivande i att vi återremitterade budgeten tillsamman med mina kollegor och S stödde även de beslutet. Det var för att jag kände att jag som huvudman måste kunna stå för de beslut som fattas. Jag måste kunna förstå den budget som läggs fram. Nej, vi är inte ekonomier. Men vi har ett ansvar att förstå vad våra beslut får för konsekvenser.

Därför arbetade förvaltningen med budgeten ett tag till och i måndags tog vi beslut. Låt mig beskriva varför jag tycker att det är en bra budget.

Barn och elevpengen
Vi börjar med barn och elevpengen som S kritiserar hårt. Först och främst så ökar den från 671 410 tkr till 708427 tkr. Barn och elevpengen består av flera olika delar. Lönerna till pedagogerna räknas upp för att täcka ökningarna för 2020. Det som inte räknas upp är inflation på de delar som INTE är löner. Alltså böcker, utbildningar mm. Det vi i alliansgruppen även har sett till detta år är att löneökningarna för visstidsanställd personal som är anställda med stöd av skollagen räknas med. Det har de inte gjort innan vilket har utarmat elevpengen. Nu sker inte det längre. Det är jag riktigt stolt över!

Från serviceförvaltningen:
Serviceförvaltningen är de i kommunen som debiterar oss hyra för lokaler, underhåll, mat mm. Förvaltningen har ett bra samarbete med dem och har bett dem att hjälpa oss plocka ut onödiga kostnader. Det kommer ge en besparing genom att se över lokalvård, energioptimering, grönytor och måltidskostnaden. Ett förslag var att lägga ner 3 tillagningskök. Det sa vi i alliansen Nej till och vi gav istället förvaltningen i uppdrag att minska på matsvinnet som är en helt onödig kostnad.

Den centrala förvaltningen:
Förvaltningen har även sett över sin egen centrala organisation och det tycker jag är föredömligt gjort. De har kommit fram till att de kan jobba smartare så att vi på det sättet får lägre kostnader på den delen av verksamheten.

Skolbibliotekarie:
Här håller jag med om att det är tråkigt att spara på denna delen. Men dels tillhör det inte grunduppdraget, dels har förvaltningen en plan för att utveckla detta på ett bra sätt. Inte lika bra, men bra. Dels så pågår det satsningar inom skolans verksamhet för att utveckla och inspirera till läsning. Läskunnigheten har en ökande trend och biblioteken kommer finnas kvar då det är en del av grunduppdraget.

Satsningar:

Minskad sjukfrånvaro: Alliansen har gett förvaltningen som mål att minska sjukfrånvaron med 25% under mandatperioden. De har redan startat upp detta arbetet och vi fick en bra rapport på vårt arbetsutskott i måndags. Att säga att man är frågandet till detta utan resurser tycker jag är märkligt. Det finns bra resurser idag. Det finns stöd på den centrala förvaltningen, det finns en kommunhälsa internt och potentialen i att nå målet är ca 5 miljoner. Så visst frisätts resurser. Det är inte bara kostnaden som är viktig. Ännu viktigare är att med lägre sjukfrånvaro blir det istället en positiv spiral då det blir mer kontinuitet och mindre stress för kollegorna på arbetsplatsen.
Resursskola och mer resurser för bättre lärmiljöer: Vi kommer att starta upp en resursskola för de elever som inte klarar att vara i skolan. Detta är ett fåtal elever. Men lidandet för dessa individer och enormt och vi kan inte låta barn och unga falla mellan stolarna. Vi har allt att vinna på att alla klarar sin skolgång. Detta kommer också avlasta de enheter som dessa elever tillhör då det idag är mycket svårt för enskilda enheter att ge det stöd som behövs. Här kommer det finnas kontinuitet och kompetens för att kunna ge det stöd som krävs. Upp till det skjuter vi till 2,5 miljoner till förvaltningen att jobba med inkluderande lärmiljöer på några lämpliga enheter. Detta för att möjliggöra för att inte några barn eller elever ska känna sig exkluderade i skolan. Det ska vara en miljö i skolan som gynnar lärande och studiero.
Bättre tillgänglighet till elevhälsan: Detta är en grupp som har en enormt viktig och tung arbetssituation. Jag är väldigt medveten om det. Vissa slits dessutom mellan flera olika skolor inom samma tjänst vilket skapar både stress och otillgänglighet. Här kommer jag driva på för att göra mer. Men ett första väldigt bra steg som jag har fått presenterat från professionen själv är att det behövs utveckla tex bokningssystem för de lagstadgade undersökningar som ska göras. Kan man göra detta mer effektivt kommer man spara otroligt mkt tid. Och på det sättet kunna vara mer tillgänglig till de som behöver. Samt att ungdomar idag är otroligt vana vid att använda sin mobil. Detta kan vara en lägre tröskel än att tex knacka på dörren en viss dag, en viss tid. Här finns det centrala pengar för digitalisering att äska. Vilket kommer göras.
Behålla tillagningskök: Som jag skrev innan har vi gett i förvaltningen i uppdrag att jobba med minskat matsvinn istället för att ta bort tillagningskök. Vi vet att lunchen är en jätteviktig del i förskolan och skolan och vi är övertygade om att det allra bästa är att kunna ha tillagningskök av flera skäl. Både miljömässiga och för matupplevelsen. Här finns massa mer att göra. Men i svinnet ligger även där flera miljoner. Idag slängs var 7:e tallrik mat!
Utveckla uteverksamheten på våra förskolor: De förskolor vi har idag som har uteverksamhet av olika slag är väldigt populära. Dessutom gynnar det barnen och personalens hälsa på flera sätt att vara ute större delen av dagen. Plus att det är ett sätt att effektivt använda våra lokaler. Vi har ett stort behov av att utöka antal platser i både förskola och skola framåt då Varberg kontinuerligt växer. Vilket såklart är bra. Men utmaningen i det är att nya lokaler är dyra. Om vi då inte tänker kreativt så kommer det på sikt att utarma bar och elevpengen och det vill vi absolut inte! Vi har en total budet i nämnden. Mitt mål är och kommer vara hela tiden att lägga så mycket pengar av den totala kakan på de människor som jobbar direkt med våra barn och elever. Det är de som är de verkliga värdeskaparna i organisationen. Därför krävs det att vi jobbar fokuserat med att minska alla andra kostnader. Som tex lokaler. Vi har även gett i uppdrag att vid nybyggnationer säkra att man kan ha en uthyrningsverksamhet av vissa delar på kvällar och helger.

Så nej! Jag kommer inte medverka till oansvariga besparingar inom förskolan och skolan. Men jag vet att det går att jobbar smartare och på det sättet hela tiden bli bättre och bättre på att använda pengarna på rätt sätt. Där de gör mest nytta. Jag resonerar såhär: Att slösa pengar inom privata företag, det drabbar ingen mer än aktieägarna. Men att slösa pengar på onödiga saker i offentlig verksamhet. Det är helt oacceptabelt då det är våra gemensamma skattepengar.

Samtidigt vet jag såklart att det är många fler saker som behöver göras. Att det finns barn och elever som inte får den hjälp de behöver. Att många pedagoger har en otroligt stressig situation och att många rektorer trollar med knäna ibland. Jag har allra största respekt för er i professionen. Därav att vi i alliansen precis nyligen träffade representanter från lärarnas riksförbund. Därför var jag och träffade Lärarförbundet i samband med valet. Därför är vi i alliansen regelbundet ute på verksamhetsbesök. (Jag hade velat vara ute mycket mer.) Därför ställer jag alla frågor jag behöver på våra arbetsutskott och våra nämndsmöten. Jag tar mitt förtroendeuppdrag på allvar största allvar och jag vill verkligen göra skillnad.

Jag har en bakgrund inom privata näringslivet som ledare för stora organisationer, som verksamhetsutvecklare som jobbar med ständiga förbättringar genom att ta bort slöserier, jag är utbildad bland annat inom ekonomi och inom kvalitetsarbete. Jag är mamma till 3 barn som går på förskolan och skolan. Men allra mest brinner jag för att göra samhället bättre för alla barn. Varenda unge räknas!

Så att läsa artiklar som den om vår budget i Hallands nyheter gör mig ledsen då den var väldigt ensidigt vinklad och undermåligt faktagranskad. Att sen se hur Socialdemokrater som varit med väldigt länge inom politiken sen både kritiserar utan att själva ha en plan för hur man skulle göra det bättre och att samma personer med lätthet subventionerar elitfotboll på större summor än de vill ge till skolan gör mig riktigt arg! Det är samma kassa vi tar saker ut. Invånarnas hårt intjänade skattepengar. Det kommer jag aldrig ställa upp på. Därför reserverade jag mig mot det beslutet igårkväll.

I dagarna blev det också klart att det kommer gå mer pengar till kommunerna från staten. Och jag kommer självklart att göra allt jag kan för att förskolan och skolan ska få del av dessa pengar.

Sist, jag vill alltid ha en dialog. Ni som har röstat på mig eller Liberalerna. Jag företräder er. Låt mig veta hur ni vill att jag prioriterar. Jag lovar att lyssna och återkoppla.

Tack för förtroendet.

Vilka är ”elitfeminismen”?

Ebba Busch Thor skriver en debatt i Aftonbladet ”Elitfeminismen sviker Sveriges kvinnor”

Jag tycker detta är riktigt dålig och tråkig retorik. För det första Ebba Busch Thor – Vilka är elitfeminismen? Är det verkligen en sådan ny feminism som vi vill ha? Där man går till angrepp på andra kvinnogrupper som jobbar för kvinnors rättigheter?

Det Sverige behöver Ebba, det är ett jämlikt samhälle! Punkt!
Ebba skriver i sin debattartikel att vi behöver lösa problemen som ligger nära i vardagen här och nu. Hon nämner absolut saker som är bra. Men att sen klanka ner på att det inte är relevant att prata om normer och värderingar för barn mm. Det tycker jag är lågt och ensidigt.

Jag tänker att det som behövs är att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi behöver göra saker här och nu för att få lika lön, minska stress och sjukskrivningar som främst drabbar kvinnor, eliminera våld mot kvinnor mm. Men det är lika viktigt att titta på normer och värderingar. För det är enligt mig dagens normer och samhälle som skapar dessa strukturer som gör att många kvinnor hamnar i kläm. Om både pojkar och flickor hade fått lära sig att vara omhändertagande, lyhörda, samtala, vara inkännande, busiga, brötiga, ta plats, våga säga ifrån. Då hade vi haft en samhälle där det inte spelar någon roll vilket kön man har när det gäller yrkesval, om man vill jobba deltid när barnen är små. Mäns våld mot kvinnor måste utrotas och där är jag övertygad om att en del av lösningen också handlar om normer och strukturer.

Jag vet att det finns många män där ute som gärna hade velat vara hemma mer, som hade velat gå ner och jobba deltid. Men som också hindras av de normer som råder i samhället. Precis som att det finns många kvinnor som inte heller känner sig fria att göra de val de mår bäst av för att det finns en mall för vad som förväntas. Jag har mött den massor av gånger när jag valt att jobba mycket när barnen var små tex. Min man har mött fördomarna inom vården och på jobbet när han valde att vara föräldraledig länge. Det är naivt av Ebba att slå på dessa saker. Det är ensidigt och för enkelt att säga att allt löser sig själv om familjerna får bestämma allt, utan att också samtidigt jobba med just normer och värderingar. Båda sakerna behövs.

Så Ebba, istället för att slå mot kvinnor, samtala med dem. Om du verkligen vill göra det bättre för kvinnor i samhället. Se inte dig själv som normen. Du är verkligen ett undantag. Samtala med andra som också vill göra det bättre för kvinnor och försök inte samla billiga politiska poäng på detta sättet. Det finns så många otroligt viktiga krafter där ute som varje dag slåss för att kvinnors rättigheter inte ska bli kränkta. De är viktiga och helt nödvändiga.

Jag hoppas verkligen att alla ser igenom denna låga retorik. Även Kristdemokrater som på riktigt vill att det ska bli bättre. För det vet jag att det finns där ute.

Incitament för jämställt uttag av föräldraledigheten

Har en längre tid funderat mycket på det här med föräldraledigheten och om det är bra att genom politiska beslut försöka styra ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten mellan föräldrarna. Då jag själv har 3 barn och nyligen har varit föräldraledig så är det en fråga jag har levt med och nära de senaste åren.

Jag och min man har totalt sett över våra 3 barn varit väldigt jämställda i vårt uttag. Första barnet tog vi 9 månader var för. Andra barnet tog han 15 mån och jag 4+3 mån. Tredje barnet tog jag 13 mån och han 7 månader. Förutom blandade reaktioner från samhälle och bekanta så tänkte jag resonera kring de rent faktamässiga. Vi har haft ganska enkelt att fatta dessa besluten på flera plan. Förutom vår övertygelse att det är bra för barnen, föräldrarna och relationen att vara hemma med barnen så har det varit ganska enkelt för oss då vi genom våra jobb båda två har rätt till 6 månaders föräldralön från arbetsgivaren. För oss har det inneburit att vi under 6 mån har fått totalt från försäkringskassa och arbetsgivare 90% av vår lön. Detta är otroligt förmånligt tycker jag. Men har insett under dessa åren att skrämmande få känner till detta.

Då och då kommer det uttalande från politiska partier om hur de skulle vilja reglera uttaget mellan föräldrarna för att skapa en mer lik fördelning av uttaget av föräldraledigheten. Om vi tittar på det ur en strukturell synvinkel så tror jag absolut på att det spelar roll på många plan för vårt samhälle hur vi tar ut föräldraledigheten. Ditt enskilda beslut i din familj påverkar många i det stora hela. Det handlar om syn på kvinnor och män i arbetslivet, karriärmöjligheter, strukturer och synsätt, VAB, löneutveckling, pension, ”manliga och kvinnliga” roller som påverkar våra barn mm. Finns nackdelar med dagens uttagsnivåer både för kvinnor och män på ett strukturellt plan.

Tittar vi istället på det ur den enskildes perspektiv så är det lätt att tycka att ingen annan skall besluta hur vår familj skall göra. Det är upp till oss att skapa den bästa möjliga för vår familj utifrån våra förutsättningar. Det kan handla om löneläge, vilja att vara hemma med barnen, karriärambitioner, egenföretagande, studerande eller andra livssituationer som gör att dagens mall eller system inte passar den enskilda familjen eller gynnar ett visst typ av uttag.

Så finns det då någon helig väg som är optimal? Troligen ingen för alla och envar. Dessutom så handlar det nog också om vad jag tror på, skall jag värna individens rätt att bestämma själv eller skall jag inskränka på den till förmån för det stora hela? Går det att ha ett system som tar hänsyn till alla där ingen hamnar i kläm? Vare sig du jobbar, studerar, driver eget företag?

Jag tror såhär:

Ändringar av dagens system skall ha barnen i fokus. Inga förändringar får göras som gör att barnen hamnar i kläm. Det är barnens rätt till att få vara hemma med sina föräldrar dess första tid i livet som vi ska tillgodose anser jag.
Det är bra för barn och föräldrar att båda är hemma en längre period om det är möjligt att lösa.
Att hitta frivilliga incitament som gynnar de flesta familjer är att föredra framför tvång. Tex föräldralön. Varför promotas detta inte mer?
Generellt så tänker jag att vi i Sverige har ett fantastiskt förmånligt system som möjliggör för många familjer att hitta ett sätt som är bra.
Även om vi har ett bra system i dag, ett av de bättre i världen. Så innebär det ändå såklart att det kan bli bättre

Sömn

Denna sömn. Som är så viktig och avgörande för välbefinnandet. Som vi tar för givet när det fungerar och som kan skapa så mycket ångest…

Vad är mina kriterier för en bra sömn?
Kallt i rummet
Mörkt
Tyst
Tjockt härligt varmt täcke
Två kuddar. En till huvudet – en till magen. JA, det är så ljuvligt att ha en extra kudde vid magen så att jag kan ligga på både sidan och magen samtidigt. Insåg detta när jag var gravid, för att avlasta den växande magen. Nu efter graviditeterna är det minst lika härligt.

Så varför skriver jag detta inlägget? Jag borde ju ha de allra bästa förutsättningarna för underbar ostörd sömn. Ja, om inte det berodde på….

Min älskade minsta lilla torterare… Han som är snart 2 år. Som har krävt en plats nära nära och fått det. Med detta lilla sista barn så har jag liksom inte alls kunnat se till att han sover i sin egen spjälsäng, i sitt eget rum… Han har velat vara nära och mitt hjärta har sagt att det är rätt sak att göra att låta honom vara nära. Jag trodde i min enfald att efter 1 år skulle vi iaf få ordning på sömnen… Men icke… Nu börjar jag faktiskt bli ganska trött.

Skriver inte detta för sympati eller gnäll. Skriver för igenkänning. Igår när jag la mig tänkte jag på det. Hur jag anpassar mig för denna lilla torterare…

Igår när jag kröp ner i sängen så insåg jag att jag tänkte: ”Jag passar på att ligga på höger sida för när som helst kan han vakna och då måste jag sova på vänster sida resten av natten och hålla honom i handen.

Vi har nämligen nått någon slags kompromiss? Han sover på sin egen madrass. Vi har alla lagt våra madrasser på golvet nu. Så nu har vi 4 90 cm madrasser på golvet. En till Nils, Två till oss vuxna och en extra om ngn av de stora har en mardröm… Men han vill inte riktigt finna sig i att sova 5 cm från mig på sin egen kudde… Han små ljuvliga mjuka och lena händer och fötter kommer krafsandes och letandes på natten på hela mig. De letar efter en hudficka som är så stor att han kan trycka in sin hand och fot i den. Jag har ingen sån…. Så händerna letar vidare över ansikte, armhåla… jag vaknar såklart, tar hans hand och säger att du får ligga på kudden, vi håller handen. Ibland är det ok, men oftast är det inte ok. Han sliter ut handen ur min och fortsätter sin färd. Jag blockerar med kuddar, det hjälper inte. Den där lilla lilla foten och tårna letar sig under kudden och in till mig. De där lena mjuka händerna och fötterna verkar på natten förvandlas till små sylvassa klor som letar sig in. Hur är det liksom ens möjligt?!

Vid 3 års ålder måste det väl ändå vara så att han sover största delen av natten i ett sträck?! …snälla… låt det vara så….

Behandla mig inte annorlunda för att jag är kvinna

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag har läst massor av texter idag. Om vad dagen betyder för enskilda kvinnor, varför dagen skapades, vad vi kämpade för i Sverige när dagen startades. Hur den har utvecklats olika i olika länder.

Jag tycker att det är en viktig dag. Inte av anledningen att jag vill bli särbehandlad en dag, ha män som säger ”grattis” som är ”extra trevliga”, jag vill inte få presenter. Jag tycker att det är en viktig dag för att jag INTE vill bli behandlad annorlunda för att jag är kvinna.

Jag vill bli behandlad precis på samma sätt som alla män.
Jag vill bli lyssnad på pga min kompetens, erfarenhet och kunskap, inte för mitt kön.
Jag vill bli ha samma lön som män med samma kompetens och yrke.
Jag vill förväntas leverera samma sak som män
Jag vill bli bedömd för vad jag gör och för mina handlingar, inte för mitt yttre.
Jag vill slippa känna krav på att jag skall anpassa mig till en mall eller norm.
Jag vill kunna ta lika mycket plats i ett rum.
Jag vill ha samma karriärmöjligheter som män
Jag vill känna mig oberoende, stark och kompetent.

Jag har två söner och en dotter.
Jag vill att min dotter ska ha samma möjligheter som mina söner.
Jag vill att mina söner ska lära sig att ha nära till gråt, känslor, empati, omhändertagande.
Jag vill att min dotter ska veta att hon får vara bullrig, skrikig, bråkig, smutsig, precis som hon vill.

Jag är vuxen. Det ligger numera i mitt eget ansvar att försöka påverka och förändra. Att utmana mina egna bojor som kommer från min uppväxt i det Sverige som var och som är nu.
Det är upp till mig att inse att jag duger precis som jag är. Att jag inte behöver se ut på något visst sätt. Även om jag dagligen matas med bantningstips, kom i form tips, klädtips, sminktips, hårtips. Jag är vuxen och jag kan skita i precis allt det. Jag kan försöka påverka andra. Min självkänsla ligger inte i om jag tar på mig mascara på morgonen eller ej. Men tro det eller ej, det har tagit flera år att känna så. Nu känner jag så. Det finns så många fler saker att utmana och ta tag i.

Jag är vuxen, jag har barn. Jag och alla föräldrar har ett ansvar att inte lägga våra skeva normer och ideal på våra barn. Jag vill att mina barn ska veta att de duger precis som de är, hur deras yttre än ser ut, jag vill att de skall veta att de får uttrycka sig, att de kan åstadkomma precis vad de vill.
Vi pratar ofta om att den enda skillnaden mellan pojkar och flickor är könet, att annars spelar det ingen roll, att man tycker inte saker automatiskt bara för att man är pojke eller flicka. Jag vill inte sätta mina barn i ett fack. Jag vill att de skall få vara som de är, utan att begränsa sig. Känsliga, empatiska, starka, envisa, snälla, omhändertagande.

Jag tillhör ett starkt släkte.
Jag föder barn, jag ammar barn,
Jag klarar av år utan sömn samtidigt som jag klarar av att jobba, hålla koll på logistiken hemma.
Jag jobbar hela dagarna, jag jobbar hela kvällarna
I get shit done!
När jag blir kränkt eller orättvist behandlad tar jag inte till våld, eller blir aggresiv och stalkar. Jag ruskar av mig det och går vidare.
Jag vaktar min familj, mina barn och min man. Den som rör min familj får med mig att göra.

Jag har kvinnor före mig att tacka för att jag får rösta, för att jag kan välja vilken utbildning jag vill, för att alla yrken är öppna för mig, för att jag kan vara föräldraledig och ändå ha ett jobb kvar, för att jag kan lämna barnen i tryggt förvar på förskolan och jobba, för att jag kan vara självständig och oberoende, som såg till att inkludera pappor i föräldraskapet, för att pappor också får lov att vara mjuka och empatiska och föräldralediga. Alla dessa kvinnor som gick före mig, som gjorde det möjligt för mig att vara där jag är idag. Ha ett liv där jag inte varje dag behöver kämpa för min överlevnad, för att vi har kommit så långt. Ni, alla dessa starka kvinnor före mig.

Nu tänker jag göra mitt yttersta för att inte göra er besvikna, för att se till att nästa generation kvinnor och män skall ännu mer kunna leva sida vid sida med stor respekt för varandra och till varandra.

Saker jag skulle vilja sagt till mitt 18 åriga jag

Nu fyller jag snart 38 år. När jag var 18 var den siffran oändligt långt borta. Men nu är den här.

Det finns så många saker jag har lärt mig som jag tänker att jag skulle velat sagt till mitt 18-åriga jag. Kanske hade jag kunnat bespara henne från självförakt, självkritik och osäkerhet.

Så många timmar jag har varit kritisk till mig själv. Till mitt utseende, till min kropp, till mitt hår, till mina kläder, till vad jag har sagt, till om jag är värd att älskas. Nu blir jag väldigt personlig, men jag tror och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att så många unga människor känner samma sak precis här och nu. På många sätt var jag ändå mer skonad än vad de som är 18 år idag är. Jag växte inte upp med att ständigt vara tillgänglig och ”perfekt” i sociala media.

Kanske att det hör livsresan till att gå igenom den fasen. Men jag tänker att det nog hade kunna vara ännu bättre om jag hade insett vissa saker då som jag har insett först nu, för några år sen när jag blev vuxen. Jag kan absolut inte säga att jag är imun mot yttre ideal mm ännu. Det är en ständig kamp varje dag. Men jag har en så otroligt mycket bättre och snällare inställning till mig själv.

Min äldre syster sa sist vi sågs att hon inte längre bryr sig om vad andra tycker om hennes åsikter. Hon har landat i att det är ok om alla inte gillar henne. Hon tänker inte låtsas. Sen konstaterade hon att det kanske är en sak som kommer med åldern. Hon har nog rätt i det, till viss del. Men jag kan ändå inte tänka att det inte måste vara så.

Jag hoppas så innerligt att mina barn kommer ha mindre av det självförakt som jag hade, att de kommer vara mindre självkritiska, att de kommer vara snällare mot sig själva. Jag hoppas att mina ständiga ord till dem ”du är perfekt precis som du är” går in någonstans på djupet och finns där som en grund när de går ut i livet och får alla ideal och ”måsten” på sig.

Cecilia, detta vill jag säga till mitt 18 åriga jag.
Du var perfekt precis som du var. Du var en bra kompis, en bra syster, ett bra barn. Du förtjänades att älskas precis som du var. Du bidrog med mycket bra och du skulle inte sett ut på något annat sätt än du gjorde. Din kropp var perfekt, ditt hår likaså. Älska dig själv precis som du är.

För din kropp är ditt tempel. Den tar dig genom livet varje dag. Den bär dig även om du inte är snäll mot den, den älskar dig precis som du är och den gör allt för dig. Var snäll mot den.

Du behöver inte sminka dig för att duga, du duger precis som du är. Gör det om det är kul. Men gör det inte för någon annans skulle eller för att känna att du duger.

Var helt enkelt snäll mot dig själv. Och du, tack, tack mitt 18 åriga jag för att du tog mig dit jag är idag. Jag skulle inte vilja vara någon annan stans.

2017

2017, ett intressant år som har varit turbulent, fantastiskt, jobbigt, insiktsfullt och lärorikt.
Började året med en drömresa då hela familjen tillbringade tre månader i Thailand. De stora barnen blev massa erfarenheter rikare med skola inThailand som de uppskattade mycket. Jag och Ulf-Björn njöt av lugnet, det enkla vardagslivet, vardagslyxen och den kontinuerliga yogaträningen.

Ibland är världen upp och ner. Jag vill vända den rätt

Yogan har varit en central del av 2017 och i Thailand insåg jag genom Ashtanga att jag verkligen uppskattade fysisk yoga.
Sommaren hemma var lugn. Ulf-Björn var i Ödeshög på 10 dagars tyst Vipassana meditation och efter det kunde vi på djupet prata om upplevelsen som även jag hade 2015. Dock hade vi helt skilda upplevelser av det.
Hösten när Ulf-Björns föräldraledighet var slut så började lilla Nils på förskolan och efter en lång inskolning så trivs han riktigt bra. Jag började jobba 75% och var ledig onsdagar. Helt fantastiskt att ha tid hemma och ork över.
Efter Thailand började jag engagera mig ännu mer inom Liberalerna för att kunna göra skillnad för våra barn. Jag vill att alla barn på förskolan i Varbergs kommun skall få lära sig integritet på förskolan. Det finns så många rapporter som visar att det hjälper att jobba förebyggande. Både framtida offer och förövare. Detta arbete fortsätter 2018 med ännu mer kraft. Jag valde även i höst att ställa upp till kommunal- och riksdagsval för Liberalerna.
På hösten började jag även min 200 timmars RYT yogalärarutbildning. Den fortsätter 2018 och jag är så otroligt tacksam för de insikter och kunskaper som det ger mig.

Tack 2017 för de lärdomar du har gett och välkommen 2018. Det kommer bli ett spännande år som jag ser fram emot både personligt och yrkesmässigt.

Att gå från saker till aktiviteter

Det där med julkalender…

Jag är så kluven till det. Å ena sidan så förstår jag inte alls vitsen med det. Varför skall vi liksom ha en present/chokladbit eller något annat varje dag fram till julafton då det är ännu mer choklad och/eller presenter? Jo, men såklart så förstår jag ju också att det är ett sätt att öka konsumtionen… Men, jag har ändå inte lyckats stå emot helt. Jag vet ju hur glada barnen blir av det. Så det blev julkalender i år också. Men! Faktiskt så blev det inte så många presenter, det blev små inslagna kort med små aktiviteter. Vi ska pyssla, slå in julklappar, baka pepparkakor, åka pulka, åka till ishallen. Ja sånt. Det har varit positivt från barnens sida iaf. Hoppas de gillar resten av dagarna också fram till jul.