månadsarkiv: oktober 2016

Bokrecension – Smakäventyret

Nu är Nils sex månader och vi har börjat introducera mat till honom. Jag ville göra annorlunda än vad jag har gjort med William och Viola. Visserligen lagade vi mycket mat till dem också, men jag förlitade mig mycket på de traditionella råden och trodde på de som sa till mig att jag inte kunde tillgodose deras vitamin- och järnbehov om jag inte gav dem pulvergröt eller pulvervälling tillverkad av livsmedelsföretagen upptill den vanliga maten och amningen. Så det gjorde jag. Så många kg pulvergröt och välling vi har burit hem från affären…

Nu några år senare har jag läst på betydligt mer och är mer kritisk. Varför duger inte den maten vi vuxna äter och den maten som syskonen äter till den lilla bebisen också? Det tror jag absolut att den gör. Bara jag är noga med att se till att den mat som Nils får introducerat är varierad och näringstät.

För att få mer inspiration och kött på benen så köpte jag Ann Fernholms bok ”Smakäventyret: Att lära små barn äta mat”. Den är späckad med konkreta fakta hämtat från forskning, nyare rön, den innehåller också ej vetenskapliga påståenden utan istället praktiska erfarenheter som hon är väldigt noga med att poängtera att det är samt enkla och konkreta tips och fakta kring tex järninnehåll i livsmedel, varför skall vi vara försiktiga med salt mm.

En bra bok! Läs den och våga ifrågasätta och läs foldrarna från BVC med kritiska ögon och ställ frågor om du tycker något låter konstigt. Det är så mycket råd om mat till våra barn som ges som har väldigt liten grund i tillförlitlig forskning. (Och hur skall du veta vilken forskning som är tillförlitlig…. )

Den är både bra att läsa och god att äta på…

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Nu tar vi en Thaimout

Så vad ska man passa på att göra för saker under livet? En Thaimout? Alla gånger! Nu är det helt rätt tid för oss att ge oss ut på detta lagom lugna äventyr. Feb till April 2017 kommer vi att tillbringa i vårt hyrda hus vid havet på Koh Lanta. Det känns fortfarande overkligt.

Detta har varit en dröm länge. Att ta en paus från vardagslivet, jobben, vinterkalla Sverige. Istället bege sig till härligt klimat, hus att bo i utan massa måsten, bara vara, njuta av varandra, ledighet och återhämtning. Få massor med tid för varandra i familjen, umgås tillsammans eller två och två, kunna springa på stranden varje morgon, träna yoga, ta dykarcertifikat, frossa i solmogen tropisk frukt mm mm. En viss vardag kommer vi att ha då de två stora skall gå i skola såklart. Det tror jag dessutom kommer vara superhärligt för dem, ny miljö, nya vänner, nya intryck och sen kunna komma tillbaka till den välbekanta och trygga hemma.

Nu pågår planering, drömmar och tankar om detta för fullt.

En av de saker vi tänker göra är dessutom att hyra ut vårt hus här hemma i Läjet under tiden. Är du i behov av bostad i härliga Varberg denna period och vill passa på att bo i en unik villa? Eller kanske din kollega är i behov? Kolla in länken och hör av er isåfall.

Varför vill vi inte erbjuda våra barn allt?

För ett tag sedan skrev jag en recension av boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Sen dess har jag funderat mer på detta (ja, jag har mycket tid att fundera och det finns massor av ”viktigare” frågor) och jag undrar varför frågan ofta är laddad och missförstås. När jag läser vissa bloggar, instagramkonton, föräldraforum eller föräldragrupper på Facebook så är det ofta två läger och ofta är tonen inte speciellt trevlig. Ger mig inte in i diskussionerna då jag tycker det är svårt att göra en saklig diskussion på nätet. Det görs bäst öga mot öga. Men jag kan inte låta bli att fundera på varför frågan är så laddad och varför det kommer kommentarer som att ”jag hatar ordet hen”, ”min pojke ska minsann inte bära klänning”, ”det ska synas att min tjej är en tjej” och ”jag vill inte avköna mina barn”.

Här tänker jag att vissa har haft otur när de tänker. Eventuellt så kanske jag också gör en tankevurpa, men jag tänker iaf såhär. Jag vill inte heller avköna mina barn, jag vill inte kalla min son eller dotter för hen. Hen för mig är ett smidigt ord om du inte vet könet. Tex så vet du kanske inte könet på bebisen i magen. ”Hen” är lika bra att säga som ”den”. Nog om det ordet.

Jag har två söner och en dotter. Det är en sak de är, pojkar och flicka. Det är absolut viktigt. Men det stannar inte där, vid att de är pojkar och flicka. De är även spralliga, snabba, busiga, glada, känsliga, tuffa, starka, snälla, kramiga, känsliga mm. De har massa egenskaper, de gillar massa olika färger, de gillar massa olika lekar, idrotter, böcker och spel.

Det jag tycker är så tråkigt med föräldrar och vuxna som stannar vid att individen är flicka eller pojke ofta också har stereotypa kläder, färger, leksaker, egenskaper och aktiviteter som passar sig att göra om du råkar vara född till pojke eller flicka. Varför är vi så snabba med att trycka in våra barn i sådana fack och begränsa deras valmöjlighet? Tänk så mycket lättare det hade varit för många barn om de kände att alla känslor, kläder, lekar, egenskaper mm hade varit ok? Om de kunde få uppmuntran och bekräftelse för vad de än gillar och vill göra.

Det är så jag tänker iaf. Jag vill ge dem hela paletten. Inte bara två val. Inte avköna, men sluta att värdera könet. Det är bara en sak våra barn är. Sen finns det så mycket mycket mer.

Bucketlist

För några veckor sedan besökte vi Grimeton radiostation. Ett av världsarven på Unescos världsarvslista. När vi var där insåg vi att vi har besökt ganska många av dem som finns i Sverige och några få utomlands. Det finns över 1000 världsarv i Världen. Både byggnader med speciell betydelse och fantastiska och ovanliga platser som naturen själv har gjort. Vi pratade om det och insåg att det skulle ju vara väldigt roligt att besöka alla världsarv. Vilken kul Bucketlist!

Här ser ni dem, listan över alla världsarv i världen.

I Sverige ha vi dessa världsarv:

Sweden

Vilka har du varit i? Vi insåg när vi varit i Grimeton att av alla världens världsarv så är det nog ganska unikt att ha varit på Grimetons radiostation?

Troligen kommer vi inte hinna besöka alla på listan i världen innan vi dör. Men vi kanske iaf kan komma en bra bit på vägen.

Bokrecension – Sluta aldrig gå

Är precis klar med boken ”Sluta aldrig gå”, skriven av Christina Rickardsson. Christina berättar om sitt liv som startade som gatubarn i Brasilien för att sedan ändra riktning och bli adopterad som 8 åring till Sverige med sin knappt 2 åriga bror. Hon berättar om sina minnen i Brasilien, en uppväxt som ingen människa ska behöva genomgå. Erfarenheter som ingen borde ha någon gång i livet. Samtidigt så tycker jag inte att hon på något sätt sätter sig i en offersituation, även om hon så många gånger var i just det. Hon berättar med värme, kärlek och passion om sin tid i Brasilien, hon berättar om sin mamma med kärlek, hur de kämpade för att klara sig för dagen, om sina vänner som också levde på gatan och om vänskap som aldrig tar slut.

Kulturkrocken är enorm när hon kommer till Sverige, här är barnens värsta upplevelser att de har fått fel julklapp, att de inte får vara ute så länge det vill eller att maten inte är god. En så otroligt stor skillnad. Hur hanterar man att tas ifrån sin mamma och flyga med sin bror över Atlanten, hamna i ett annat land, ett annat språk och i en annan familj? Samtidigt som man bär på det bagage som Christina gör? Extremt bra skulle jag svara i Christinas fall efter att ha läst boken. Vilken fantastisk människa! Vilken inspiration hon är.

Läs den!

Du hittar boken här: Adlibris, Bokus, CDON

Bokrecension – Fem gånger mer kärlek

Har precis lyssnat på boken ”Fem gånger mer kärlek” som är skriven av Martin Forster. Boken bygger på sammanfattning av forskning gällande att skapa fungerade familjer. Den tar bland annat upp vad gränssättning kan höra för nytta, hur det kan göras och vad forskningen säger om detta.

Boken innehåller konkreta exempel och övningar.

Det jag gillar med boken är just att titeln genomsyrar i princip hela bokens angreppssätt. Den riktar sig i första hand till föräldrar som har barn mellan 2-12 år.

Jag anser att det är en väldigt bra och läsvärd bok. Den gav mig många tankeställare, jag kände väl igen mig vilket innebar att jag kunde relatera till utmaningarna och kände mig motiverad att prova några av bokens verktyg.

Om det är så att en bok innehåller alla lösningar? Nej, som med alla böcker liknande denna så läs den med kritisk blick och ta till dig det du tycker verkar vettigt. Diskutera den med din partner och var eniga. Nu väntar jag med iver på att min kära man ska läsa den så att vi kan bolla några av bokens budskap.