Gott nytt år!
Nu är vi snart redo för våra gäster. Hoppas ni får en underbar kväll hur ni än har bestämt er för att fira den.
Bloggarna är fyllda av årskrönikor nu och årsresuméer på hur deras bloggår har varit. Jag tänkte inte vara sämre så här kommer en årskrönika men med ledarskapsperspektivet.
Detta är 3 saker av alla saker inom ledarskapets värld som har hänt under 2013.
1. Medkänsla i ledarskapet lönar sig – mer än du tror: Daniel E Martin, professor som forskar och just nu föreläser om ”compassion leadership” Det handlar om att organisationer med ledare som visar medkänsla för sina medarbetare och agerar när de mår dåligt är mer produktiva än organisationer som inte gör det. Dessutom står det att personer som visar mindre empati och medkänsla ofta också är personer som väljer bland annat chefsyrken.
2. Varannan personalchef positiv till delat ledarskap: SVD skrev i oktober om att varannan personalchef är positiv till delat ledarskap. Enligt de tillfrågade kan delat ledarskap vara både en succé och en katastrof. De tre framgångsfaktorerna är att de båda cheferna är prestigelösa, har förtroende för varandra och gemensamma värderingar som präglar hur man leder människor och vart man vill med verksamheten.
3. Skakar om bilden av ledarskap: En försiktig chef som tvivlar på sig själv. Det är receptet på en lyckad förändringsledare. Den Indiska ledarskapsgurun Vineet Nayar, författare och före detta VD. Så här säger Vineet Nayar bland annat ”Mina tvivel ledde till en diskussion och den diskussionen ledde till självförtroende och öppenhet inför förändringen. Det skapar kollektiv kunskap. När ledaren är hundra procent säker, då är risken för misslyckande stor, säger han.”
Hörde nu under de lediga dagarna i något sammanhang som jag inte minns ett uttalande om lycka. Enligt personen är det så att vi är som lyckligast när vi inser att det vi drömmer om och längtar efter precis skall hända. Inte när det händer. Det är förväntan inför det vi vill som gör oss som allra lyckligast.
När vi hörde detta, jag och min man sa han till mig: ”Det är därför jag vill köpa mina presenter till mig själv. Då får jag både det som är före, alltså förväntan och sen även själva presenten”. Jag tänkte snarare så att det kanske är en del av svaret till varför det är roligt att köpa presenter till andra?
Nu har jag haft några dagars jullov och det är några dagar kvar. Det har varit fantastiskt skönt att inte känna några måsten, att inte ha några speciella tider att passa och bara få göra det vi känner för.
Bloggandet har jag inte ägnat så mycket tankar åt då jag inte har en blogg som beskriver vad jag gör på dagarna. Jag läser några sådana, men även de verkar ha pausat lite i bloggandet. Dessutom ser jag att ni som brukar komma hit och läsa också har tagit jullov. Känns precis som det borde! Sociala medier är bra, men det slår inte att vara social med släkt och vänner i verkliga livet. Skönt att ha fått det bekräftat i en ej statistiskt säkerställd undersökning.
Vi firade Jul nr1 i Skåne med UB:s familj. Jul nr2 firades med min familj på Stättared där bror min är engagerad. Dagarna runt det matade vi djuren på gården. Helt klart Violas och Williams höjdpunkt.
Barnen verkade ha varit snälla även till Jul nr 2 då de fick massa fantastiska presenter. Violas bästa var en Spiderman dräkt och Williams favorit var en radiostyrd bil. Han har önskat sig det och sparat till en sån sen i Jan. Nu slapp han köpa för sina pengar så han konstaterade att nu kan han spara till något annat… Viola hade roligt i förpackningen till bilen…
Vi fick tips om på jobbet att läsa en bok som hette Execution. När jag sen försökte hitta denna bok insåg jag att det inte var det lättaste. Om du söker på Execution på adlibris tex så får du 3238 träffar… Japp, det finns många böcker om execution. Det känns som att det är det nya inom affärsvärlden efter saker som ”Lean”, ”TPM” och andra förbättringsverktyg och filosofier. I vilket fall så tänkte jag att jag söker på Storytell och kolla om jag hittar något bra. Jag hittade en sammanfattning på 1 timme av boken ”Execution – The discipline of getting things done” Så jag laddade ner den och lyssnade. Tänkte att jag kunde beställa hela boken om den verkade bra.
Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Men jag blir ändå lite besviken, även om jag insåg när jag lyssnat färdigt att jag borde nog inte förväntat mig något annat än det jag fick.
I min ännu kortare sammanfattning av sammanfattningen så kan jag säga att den handlar om att sätta tydliga mål, våga prioritera (bara 3-4 mål som alla skall veta om), skapa en handlingsplan för att nå målen, följ upp handlingsplanen, ägna tid och intresse till detaljer där det behövs, skapa en prestationskultur genom belöning och uppmuntran av rätt beteende. Alltså… Jag kände mig lurad. Fast jag borde inte gjort det, jag borde fattat att det var exakt så här boken skulle vara. Så jag känner mig lite dum att jag trodde något annat.
Kan tänka mig att jag kände mig ungefär lika dum som om du efter att ha blivit hjärntvättat 10 min av TV-shop tänker att det är en bra idé att köpa en sån där sak som man sätter på magen så får du värsta magrutorna när du ligger och kollar på tv…
Det var som tur var bara 1 timme som jag kastade bort av livet då jag ändå körde bil. Dessutom lärde jag mig något, att jag inte skall gå på såna här saker och att jag egentligen väldigt väl vet exakt vad det handlar om.
Så mina vänner, istället för att köpa en av de 3000 böckerna på Adlibris så kommer här min ”bok” om execution.
Denna bok kan sammanfattas med ett ord. ”Disciplin!” Jag är övertygad om att det är precis det som allt handlar om. Ha disciplin nog att orka ta dig igenom förändringsarbetet, genomföra dina planer, följa upp. Varje dag skall du orka det. Gör du det då lyckas du med execution. Det finns inga genvägar. Det är bara att inse det. Inga genvägar alls. Det är som en kollega till mig brukar säga när han drar liknelsen mellan ovan och bantning. ”Det finns inga bantningspiller eller mirakeldieter som på lång sikt håller dig i form. Du måste äta rätt och röra på dig för att få en frisk kropp på lång sikt. Nästan varje dag. Inga genvägar här heller…
Om du ändå vill läsa boken så hittar du den här: Adlibris, Bokus, CDON
Här kommer en övning du kan göra för att lära känna dig själv lite bättre så här i mellandagarna. Du kan göra den själv, med din familj eller med din grupp på jobbet. Syftet är att lära känna dig själv lite bättre genom att fundera på dina egenskaper och sätta ord på dem. Gör du dem dessutom med familjen, vännerna eller din grupp på jobbet så lär ni känna varandra bättre och förhoppningsvis innebär det att ni blir mer uppmärksamma på varandras styrkor, svagheter och kan kanske ha mer överseende med detta för att skapa en bättre relation.
Jag har gjort denna själv en gång när jag lärde mig den. Sen gjorde vi den i min grupp på jobbet. Jag fick bra feedback på att övningen var bra både för en själv och för gruppen som helhet. Vi lärde känna varandra lite bättre. Så prova!
Du tar ett ark och delar in i fyra rutor. Se nedan.
Starta med att skriva upp en Talang du har. Jag tar mitt exempel genom övningen så blir det nog lättare att förstå. Min talang jag hade var ”Driven och målfokuserad”
Skriv sen upp överslaget på den talangen. Hur blir du när du låter talangen ta lite för stor plats och det blir ett överslag? Mitt överslag var ”Tappar helheten och kör på. Vill ha allt gjort samtidigt”
Sen är det dags att skriva din Utmaning. Vilka egenskaper skall du öva på för att förhindra att din talang blir ett överslag. Mitt exempel var ”Bevara lugnet och överblicken. Ha förståelse för personer som inte är lika drivande och deras utmaningar”
Nu är det dags att fylla i sista rutan. Nämligen din Allergi. Vad är motsatsen till din Utmaning. Min utmaning är att ha förståelse för andras utmaningar och bevara lugnet. Motsatsen till det är att jag är allergisk mot personer som ”smiter undan och kommer med bortförklaringar”.
För mig var detta helt klockrent! Jag är verkligen allergisk mot detta. Det kan vara lite svårt. Öva några gånger för att få kläm på det. Det går ju dessutom att köra flera gånger för kom ihåg att du är full av talanger!
Nu är det jullov! Känns faktiskt väldigt väldigt skönt. Hösten har varit utmanande på många sätt. Jag längtar efter några dagar nu utan massa måsten, massa mys med skruttarna och mannen, siesta mitt på dagen, dagsljus som gör mig lite piggare. Ja, det skall bli härligt helt enkelt.
Jag har försökt att skippa alla måsten och göra som jag skrev i detta inlägget. Det har resulterat i en härlig julgran, massor av ljus, lite tomtar och lite pyssel och bak inför julen. Julklapparna är inslagna och väntar på att bli öppnade och glädja sina nya ägare.
GOD JUL!
Ja, den är i plast. Så är det att ha en man som är svag mot granar… Å andra sidan är det smidigt att inte behöva åka till tippen med den efter jul, vattna och dammsuga barr.
Barnens gran som de klädde själva. Jag fick inte lägga mig i. Helt rätt, den är jättefin och jättejulig! Hade jag inte stoppat dem efter en stund hade jag inte fått något pynt över till den stora granen…
Jag och Viola och Kaninen önskar alla en fröjdefull och glädjefull jul! (P.S SVT om ni behöver en frisk fläkt för att tända ljuset innan Kalle Anka så är jag, Viola och Kaninen inte omutbara…)
Har nu lyssnat på en mycket fascinerade ljudbok. Nämligen Steve Jobs biografi. Det jag tycker är bra till att börja med är att författaren iaf hävdar att Steve Jobs inte har haft någon insyn i boken och inte kontrollerat den på något sätt. Efter att ha lyssnat på boken så tror jag att det kan vara sant. En av anledningarna är att han inte framstår i så bra dager ganska många gånger.
Jag tycker hur som helst att det är en väldigt fascinerande berättelse. Tragisk också såklart då han gick bort i cancer i relativt tidig ålder. Dessutom fick jag veta mycket om Steve Jobs, Appels resa och Pixar som jag inte hade en aning om innan. Steve Jobs hade tycker jag ett väldigt intressant liv som har påverkat oss alla i någon mening.
Han hade enligt boken väldigt många sidor som var klart tvivelaktiva. Fanatisk syn på kost och vad kosten kunde göra för kroppen, en verklighetsförankring som inte var verklig alls. Tex så tyckte han inte att han skulle behöva duscha och använda deo när han åt strikt vegankost. Då utsöndrade inte kroppen några otrevliga dofter. Som hans omgivning många gånger vittnade om att den visst gjorde. Han levde i flera månader i Indien och utforskade meditation och religion. Han var en totalt hänsynslös människa som inte tog hänsyn till någons annans känslor alls. Att skälla ut folk totalt framför andra befogat eller obefogat var något han gjorde regelbundet. Han hade inte någon som helst respekt för folks familjeliv. Han övergav sin egen dotter då han inte kände att han var redo att bli pappa. Om något hände som han inte ville ta in så förnekade han helt enkelt det och låtsades inte om det. Som tex. när han fick sitt cancerbesked.
Dock så har ju myntet alltid två sidor: Å andra sidan så var han helt fenomenal på att skapa fantastiska produkter. Det var verkligen en drivkraft som genomlyste allt! Det var inte att tjäna pengar som var det primära målet, det var att skapa fantastiskt integrerade produkter som gav människan helhetslösningar och som underlättade deras liv. Han kompromissade aldrig på kvalitet och upplevelse. Han var en perfektionist hela vägen. Även om du inte såg komponenterna så var de skapade med en stor omtanke på funktionellt och estetiskt.
Han vågade att vara helt övertygad om sin vision och höll fast vid den hela vägen. Den gjorde att han blev utslängd från Appel, att han skapade ett företag som nästan gick omkull, att han när han kom tillbaka till Appel hade ett företag som nästan var i konkurs och knappt hade några marknadsandelar alls om man jämförde med PC och Windows. Men det gjorde sen att på knappt 10 år så gick han om Microsoft och skapade ett av de mest värdefulla bolagen i världen som helt har revelutionerat marknaden.
Mellan detta köpte han upp Pixar som inte heller var mycket för världen och skapade tillsammans med Disney helt nya möjligheter inom animerad film, börsnoterade företaget och fick en riktig framgångssaga.
Helt enkelt så var Steve Jobs verkligen en spännande person som jag tror att vi alla kan lära något av. Både på hur du skall agera och hur du absolut inte skall agera. Det är en av de bästa böcker jag har lyssnat på på länge! Läs eller lyssna på den.
Jag älskar julen. Inte för traditionerna och sånt, det bryr jag mig inte alls mycket om. (Det bästa med Kalle Anka på julafton är att jag kan sova då!) Det allra bästa med december är barnens förväntan och att få se deras glädje. Jag tycker också om att få julklappar och att uppleva förberedelserna inför julen. Men faktiskt är det inget alls mot att se barnen. När jag ser det minns jag min egen förväntan jag hade när jag var barn.
Nu ser jag det varje dag. De längtar efter nästa avsnitt av julkalendern, de tyckte att det var jätteroligt inför pepparkaksbaket (de tröttnade iof snabbt, men det hör väl till), de har pratat i två veckor om att vi skulle pyssla tomtar att ge till nära och kära i julklapp. När de hade pysslat klart skulle paketen ligga under granen för det är där tomten lägger dem på natten!
På julafton är jag jätteglad över att vi öppnar julklapparna en och en. Så att jag kan få se reaktionerna på de som öppnar. Helst barnen, se hur glada de blir över sina paket. UB tycker att det är jättetrist med det momentet. Men jag gillar det jättemycket. Helst de gånger när jag verkligen har lyckats hitta en paket till UB som han inte förväntade sig och verkligen ville ha. Då känner jag mig glad.
Men åter till barnen igen då. Att få se de förväntansfulla blickarna, att få höra deras önskningar och vad de längtar efter. Det är det jag gillar allra mest med julen.
(Försöker hela tiden också tänka på att inte ge dem för mycket. Då slutar de drömma och längta. Det tror jag är den största björntjänsten man kan ge barnen. Om de slutar drömma och längta, vad är då kvar? Vad händer då med drivkraften som du behöver till allt i livet?)
Viola kavlar och kavlar…
William har gjort en våningspepparkaka som han skall sätta tänderna i.
Idag insåg jag en intressant (tycker jag iaf) sak gällande motivation och vad det är som gör att vi tar tag i saker och får dem gjort.
Vi flyttade in i vårt hus för nästan exakt ett år sen. Vi köpte en lampa av de gamla ägarna. Både för att vi tyckte den var fin och för att det var praktiskt att den redan var upphängd i taket då det är ca 5 meter i takhöjd i vardagsrummet. Tyvärr visade det sig när vi möblerade att vi inte ville ha vårt matsalsbord på samma plats som dem. Så lampan hängde alldeles för lågt då vi har TV och soffa vi den och går in i den varje gång vi skall passera till soffan. Den hängde på en höjd så att jag precis slog pannan i den. Någon gång under de första veckorna dunkade jag pannan rejält hårt i den och fick mig en bula. Så även för UB hänger den alldeles för lågt. Jag har tänkt på att höja den många gånger, klättrade upp till lampan och konstaterade att det krävs att jag tar mig ända upp i taket för att höja den.
Vi har stege och alla verktyg. Men ändå har inget hänt. Inte fören idag. Så vad är det som hände idag?!.
Det var UB som äntligen tog tag i projektet. Varför tror ni att han gjorde det? Fick han nog? Slog han sig och tänkte att nu vill jag inte slå mig mer? Nej, inget av det. Han har köpt prylar för att göra ett intelligent hem. Han kan styra lampor, dimra lampor, sätta tajmer på lampor och sätta upp rörelsedetektorer så att någon lampa börjar lysa när man passerar. Allt kan sen styras med mobilen. Nu hade han fått hem sakerna och ville sätta dimmer på de två lamporna i vardagsrummet. Så för att göra det var han tvungen att hämta in stegen och klättra upp den 5 metrarna. Samtidigt hissade han upp lampan en bit.
När jag stod och höll i stegen tänkte jag på det här med motivation och execution. Vi pratar mycket om execution på jobbet nu. Vad är skillnaden mellan företag där saker verkligen blir genomfört och på företag som inte genomför lika bra. Jag tror att det är samma sak, det gäller att hitta motivationskrafterna hos individerna.
Varken jag eller UB har tagit tag i att hissa upp lampan på nästan ett år, tills UB fick hem sina leksaker och verkligen ville installera sin utrustning för att få till de funktioner han vill ha. Han fick en motivation som gjorde att han tog tag i det. Man skulle kanske kunna tro att det är tillräckligt motiverande att hissa upp lampan så att vi inte riskerar att slå huvudet i den. Men nej då, vi har hittat ett sätt att gå runt eller böja huvudet så att vi inte slår oss i huvudet. Skulle det inte vara tillräckligt motiverande att det helt enkelt är jäkligt fult att lampan hänger så lågt ner och det stör en varje gång jag passerar? Nej, jag har helt enkelt vant mig…Så tillräckligt fult var det inte. (Detta är faktiskt konstigt, för när jag gör något projekt annars så brukar jag alltid se till att få det exakt så som jag vill ha det från början. Annars vet jag att jag går och retar mig på det som inte är bra nog) Men i detta fallet var det kanske bra nog?
Så kan det vara så att vi blir som mest motiverade när vi helt enkelt hittar ett ”högre” syfte och ser fler vinster med att anstränga oss än att ”bara” ha som motivation att undvika något negativt? Ja, det tror jag helt klart på! Hitta de kraftfulla drivkrafterna så att motivationen tar dig hela vägen.
Nu är lampan äntligen i rätt höjd. Det roliga är att UB duckar fortfarande när han går förbi….