Har haft lite fler reflektioner från Teneriffa som jag har samlat med lite olika inlägg jag har läst på nätet sista veckorna. Det handlar om våra barn och vilka förutsättningar vi ger dem genom att medvetet och omedvetet stoppa in dem i olika fack och ge dem förutfattade meningar i sin ryggsäck. Såna som vi alla vuxna går och bär på mer eller mindre. Jag funderar ganska mycket på detta, varför vi ger dem de förutsättningar vi gör. Varför kan vi inte försöka låta dem vara fördomsfria så länge det bara går? Jag tror att vi hade fått ett bättre samhälle då. Ett samhälle med mer tolerans och mindre utanförskap. Jag kan visserligen ha helt fel…
Ta tex på min semester vid poolen. Tjejer i åldrar mellan 3-8 år springer och leker och badar i bikinis och baddräkter som är rosa, glittriga, spetsar på, volanger och rosetter. Kan lova att det var ingen vuxen kvinna eller mamma som hade sånt lull lull på sig. Varför sätter vi då på våra barn de kläderna? För att ingen skall, ve och fasa, missta barnet för något annat än en flicka? Flickorna i dessa åldrar hade dessutom bikini med bikiniöverdel. Varför har de en bikiniöverdel?! Vad skall de dölja? Varför? Jag förstår verkligen inte. När vi sen skulle äta middag kunde jag se fina flickor på 5-6 år som hade söta små lackskor, lika rosa och gulliga klänningar och smink!!. Smink, varför?? Vid den åldern? Vad gör vi med våra barn då? Vad lär vi dem? Återigen, jag kanske har helt fel. Kanske sätter det inga spår. Men jag är tveksam. Många vuxna bemöter dem helt klar annorlunda när de ser att det är en flicka respektive pojke, framförallt när de är så till den grad utklädda till prinsessor eller tuffa killar med kläder med actionfigurer, grävmaskiner mm. Hur många vuxna män har tröjor med actionfigurer, grävmaskiner eller arga tecknade figurer?
Misstolka mig inte att jag tycker att vi skall klä våra barn i vuxenkläder/färger. Jag älskar att sätta på barnen bekväma och färgglada kläder. Mina barn älskar Cars och Hello Kitty, (jag gillar det inte, men de har absolut såna kläder) Jag påverkar dem också såklart genom allt jag gör. Men jag tycker att det är viktigt att de får välja. William har både cars och Hello kitty, precis som Viola.
På semestern var det flera som trodde William var en tjej för att han har lite längre hår. Nu vill han ha det. Men jag tror inte det kommer ta lång tid innan han inser att det inte är riktigt ”rätt”.
Jag har funderat på hur mycket det har påverkat mig som liten att jag bar rosa söta spetskläder. Jag vet inte, kanske inte så mycket ändå. Men jag är helt övertygad om att det har påverkat mig att jag tyckte det var orättvist att pappa bara alltid frågade Tobbe om han ville följa med och laga bilen. Jag ville också följa med och gjorde det, han lagade inte min cykel utan han visade mig hur jag skulle göra. Samma med bildäck när jag var äldre. (Ja, byta då. Inte laga…) Samtidigt var det självklart att vara med mamma och laga mat mm.
Egentligen sitter det nog inte så mycket i kläderna, mer än att vi borde låta vara barn vara bekväma. I allt de vill ha. Prinsessklänningar, piratkläder, byxor, mm. Men det jag inte gillar är när vi säger att vissa saker bara är ok för ett av könen. Vad har vi för rätt att bestämma detta och sätta våra barn i såna fack? Varför tycker vi inte det är viktigt att ge dem alla förutsättningar? Att låta dem prova allt?
Våra pojkar som växer upp nu hoppas jag verkligen kommer se det som en självklarhet att de skall vara hemma med sina barn. Då borde vi väl låta dem leka med dockor mm också? Varför skall de berövas denna leken? Varför skall flickor från allra första början sättas med rosa gull med fokus på utseendet?
Det är vi vuxna och vi föräldrar som verkligen kan göra en skillnad här. Vi kan påverka. Vi kan ge våra barn de allra bästa förutsättningarna. Vi kan tänka efter en eller två gånger och göra medvetna val.
För några år sen reagerade jag över leksakskatalogerna för Toys r us och BR leksaker. ”tjejleksakerna hade rosa och ljusa bakgrunder, ”killeksakerna” hade mörka fartfyllda bakgrunder. Det var bara tjejer som lekte med dockor, barbies och lagade mat medans killarna lekte med bilarna, vapnen och actionfigurerna. Jag skrev till båda företagen, fick exakt samma svar på båda breven (samma ägare) och svaren var helt godag yxskaft. Sen dess har jag inte handlat en pinal från de affärerna. Nu gick jag in och kollade julkatalogen. Till min glädje har det skett en förbättring. Sidornas bakgrunder är mer neutrala och det är både tjejer och killar som leker med dockor, bilar, lagar mat och städar. Härligt att se!