Det känns så tydligt att hösten är här nu… Hela helgen har det blåst och småregnat till och från. Energin jag kände i somras börjar försvinna. Känner hur den blir mindre och mindre. Dagarna blir mörkare, när jag var ute och sprang i veckan insåg jag efter halva rundan att jag borde haft på mig reflexer…

Barnen har fått sin första förkylning med hosta och feber nu när de är tillbaka på förskolan. VAB imorgon på förmiddagen… Jag gillar inte detta riktigt… Nu är det många långa månader kvar till nästa sommar… Jag hoppas, hoppas på att vi kan lysa upp mörkret i höst med några veckor till något varmare ställe.

Barnen har dock inte riktigt samma perspektiv. William har nedräkning till sin födelsedag och pratar varje dag om sin önskelista och vad han skall ha för mat och dryck på kalaset. Båda skruttarna har nedräkning för att deras moster och kusin snart flyttar närmare oss så vi får gångavstånd till dem. Jag ser också fram emot att det kanske kan få ut mig på en och annan kvällspromenad i höst/vinter. Det är ju så mycket trevligare att gå själv.

Starten på hösten innebär ju också ibland kräftskiva. Det var vi på igår. Hos UB:s arbetskamrat och mammagruppsmedlem. (Två olika personer). De har en son i Violas ålder och kvällen var fantastiskt trevlig! God mat, jättetrevliga människor, barnen hade superroligt. Kunde inte bli bättre. Synd bara att de skall flytta från Varberg alldelles för snart…

Så visst har hösten ljuspunkter… Denna helgen har det varit så påtagligt bara att den är på väg och att den ljuva sommaren är över.