Detta inlägget är nog på gränser för lite för privat för att bli ett inlägg på min blogg. Men efter en del tanke kring det tror jag inte att jag är ensam om detta, långt därifrån. Därför tänker jag att det kanske kan hjälpa någon annan där ute att jag skriver detta. Så här kommer det.

Jag är en engagerad, lojal och högpresterande person på mitt jobb. Det är ju egenskaper som du kanske säger som positiva när du är på en anställningsintervju. Det tycker jag också att de är, om de inte är så starka och framträdande hos dig att du låter dem vara så starka att det blir några av dina största svagheter. De utmärker sig ofta genom att du vill väldigt mycket, du tycker att du nog fixar bara det där också, du kan ta på dig det där projektet även om du inte riktigt har tid. Du vill ju hjälpa till, du gillar det du gör och du vill att verksamheten skall utvecklas. Blir det för mycket av detta under för lång tid är risken stor att det leder till utbrändhet. Innan det går så långt får du helt säkert tydliga signaler. Tar du de signalerna på allvar och aktivt jobbar för att förändra din situation?

Under mina yrkesår har jag vissa perioder balanserat på gränser för vad jag orkar. I ett av mina första jobb så var det så roligt och så mycket under väldigt oregelbundna arbetstider att jag till slut fick näsblod för första gången i mitt liv. Den signalen kunde jag inte blunda för! Vid några andra tillfällen har jag fått andra symtom som värk i nacke och axlar, svårt att sova mm mm. Vi dessa tillfällen har jag aktivt gjort saker för att bryta situationen och gjort aktiva saker för att ta hand om mig bättre. Träning, sömn, regelbunden massage, bra mat mm är saker som fungerar för mig.

Nu när jag har familj, man och barn och vi är två i familjen som har roliga jobb samtidigt som jag såklart vill träffa barnen så mycket som möjligt är det fortfarande väldigt svårt i vissa perioder att hitta ett sätt som är balanserat. Jag tycker att jag lär mig hela tiden, vissa perioder rycks jag med av allt det roliga och då blir balansen lite dålig. Men kroppen påminner hela tiden. Nu är det dock alltid ett litet dåligt samvete som gnager i mig. Mina älskade ungar, de betalar priset av att jag jobbar mycket. Att hitta balansen här känns viktigare nu än någonsin.

Den som lär mig mest i denna otroligt svåra konst, att hitta en bra balans. Det är min kära man. Han är verkligen helt fenomenal på det. Aldrig att han gör samma ”fel” två gånger. Han analyserar, lär sig och gör om och gör rätt. Han har jobbat på de mest varierande typer av företag och har alltid lyckats att hitta en balans.

Citat från Ulf-Björn; ”Det handlar om att göra rätt sak i rätt tid” (Ja, hur svårt kan det vara? Jättesvårt!)