Etikettarkiv: stress

Är det chefens ansvar att se till att du håller dig frisk?

Enligt TCO:s rapport trivs fler och fler tjänstemän på jobbet. Men samtidigt så blir fler sjuka. I rapporten nämns gott ledarskap som en faktor för att vi skall hålla oss friska. Så vad kan chefen påverka med och vad för faktorer ligger på oss själva?

Chef skriver en artikel om rapporten och de tar upp åtta friskfaktorer som rapporten belyser.

  • Är rättvis
  • Är stödjande
  • Är inkluderande
  • Ger möjlighet till kontroll i arbetet
  • Ger balans mellan arbete och fritid
  • Ger balans mellan arbetsinsats och belöning
  • Sätter upp tydliga mål
  • Ger anställningstrygghet

Självklara punkter? Kan ju tyckas så. Men ändå är det nog inte så att alla upplever att deras chef lever upp till punkterna. Hur skall man göra då? Troligen finns det inga självklara svar. Men såhär tycker och resonerar jag:

Många av punkterna är relevanta och viktiga och något som du borde kunna förvänta dig av din chef. Som de fyra första punkterna, det är självklart. Även punkt 6 och 7 tror jag är viktiga och något du verkligen kan förvänta dig av din chef. Har du tydliga mål så blir det genast mycket lättare att prioritera i dina arbetsuppgifter. Brist på tydlighet och prioritering vid behov tror jag många gånger är en faktor för stress och ohälsa. Så slutsatsen att det är väldigt viktigt att du väljer din chef med omsorg tycker jag är självklar. Om du kan undvika det, sätt dig inte i en position där du har en chef som inte kan uppfylla de punkterna. Ska du byta företag eller avdelning, intervjua din blivande chef och fundera på om du tror att det kommer att fungera för er att jobba tillsammans.

Men, lika viktigt tror jag är vilket företag du kommer till. Om du inte är högsta chefen eller rapporterar till högsta chefen så måste du inse att din närmsta chef inte kan råda över alla punkter. Om du tex jobbar i en organisation med direktiv från flera håll, i en sk. matris. Då är det inte alltid möjligt att sätta tydliga mål eller göra en prioritering. Då tycker kanske de personer som ansvarar för sina delar att just de delarna är viktigast. Sista punkten är också en punkt som det inte är säkert att chefen kan påverka helt och hållet. Så om du kan, välj vilken typ av företag du vill arbeta på. Vad har de för kultur och passar den ihop med dina värderingar?

Den enda punkten som jag tycker att du som individ har störts ansvar för själv ovan är punkt nr. 5. Visst är det jättebra om din chef har förståelse för ditt privatliv och att du behöver en balans. Men samtidigt är det ingen annan än du som vet hur du behöver ha det för att må bra och få ihop just ditt pussel. Passar det dig att börja tidigt? behöver du kunna gå ifrån? Behöver du kunna jobba några timmar på kvällen för att kunna hämta barnen tidigt? Det finns lika många behov som individer. Därför är jag övertygad om att du som individ måste vara tydlig och uttrycka vad du har för behov för att sen ha en dialog med din chef för att få till det så bra som möjligt. Om frihet och flexibilitet inte går att få så har du ändå ett val att faktiskt jobba så bra du kan när du är på jobbet och sen släppa det och åka hem. Inte låta måsten krypa in på skinnet på dig och låta det bli en stressfaktor. För jag tror iaf att det på sikt är lika illa att låta privatlivet stå tillbaka som jobbet. Den där gyllene balansen, den kan bara du hitta. Det är ditt eget ansvar att se till att du mår bra. Jobbet är faktiskt bara en del av hela ditt liv.

Att våga hoppas

De senaste dagarna har jag inte riktigt vågat hoppas. Hoppas på att allt skall bli bra. Nu ser det mycket bättre ut. Efter ett bakslag i början på veckan. Jag har reflekterat över hur olika vi männsikor hanterar såna här situationer. Hur vi reagerar på stress och ovisshet.

Jag brukar säga till min kära man att det är bättre att vara positiv i grunden istället för skeptisk. Han hävdar att det är bättre att vara lite avvaktande för då blir besvikelsen inte lika stor om det inte blir som man har tänkt sig. De här senaste dagarna har jag insett att jag inte alltid är så positiv som jag vill vara. Kanske är det inte så konstigt med tanke på situationen. Men just nu känner jag ”Jag tror på det när jag ser det”

Nu känns det ändå som att jag vågar hoppas, men fortfarande så känner jag att jag tror på det när jag ser det. Det går ju aldrig att veta, om det kommer bakslag. Det som är jobbigast just nu tror jag är att jag inte kan styra situationen. Det finns i princip inget jag kan göra som påverkar. Det är bara till att vänta, ställa frågor och lita på andra personer expertis. Jag gillar inte att känna mig så maktlös. Men måste erkänna att det samtidigt är lärorikt. Lärorikt om mig själv. Hur hanterar jag situationerna, hur reagerar jag, varför reagerar jag som jag gör. Alla svar är inte självklara. Men dessa sista sakerna är sekundära än så länge. Det får bli mer reflektioner kring det när jag vet att allt kommer bli bra. Just nu är det ofriviligt mest tanker på om, varför och vad som kunde hända. Det där omet…