Det känns så tomt idag, något som ligger och skaver inom mig. Har varit så hela dagen. Här är vi, så långt hemifrån, på en fantastisk plats, på en fantastisk semester, inga problem. Inte konstigt att det är lätt att vara tacksam. Idag var det ännu lättare, förutom allt fantastiskt här, så går hela tiden mina tankar till händelsen i Stockholm igår. Så tacksam att all familj och vänner jag vet om inte är direkt drabbade. Samtidigt kan jag inte sluta tänka på de drabbade. Absolut inte så att jag på något sätt tror att jag kan sätta mig in i vad de känner. Den hemska sorgen och ilskan som måste komma också. Att någon med flit gjorde detta och att den handlingen har förändrat livet för alltid för så många människor.

Samtidigt som allt detta far runt i mig så tänker jag också på vad som skall komma ut av detta. Tänker att det finns två vägar för Sverige nu. Antingen så blir vi närmare varandra, pratar mer med varandra, visar medmänsklighet så som gjordes på så många sätt igår och som görs idag. Vi ser att det är individer, terrorister som gör sånt här. Inte folkslag, inte alla personer som tillhör en speciell religion, inte alla som har en speciell hudfärg, hårfärg eller som talar ett speciellt språk. Terrorister är individer, vi kan hata dem, vi kan göra allt för att de inte skall få handlingsutrymme, för att våra barn inte skall tro på deras propaganda. Jag hoppas så att det görs genom att vi Svenskar ser att det är individer, att vi behöver hålla varandra om ryggen, att vi behöver inkludera varandra, besegra hat med kärlek, empati och förståelse.

Så jävla lätt för mig att skriva detta som inte är drabbad, som är så långt därifrån. Men jag hoppas, hoppas att jag hade tyckt så i vilken situation jag än varit i. Jag hoppas så att våra politiker, myndigheter ser till att individerna som ligger bakom detta får ta konsekvenserna och att det är just fokus på individer. Att inte oskyldiga blir misstänkta eller pekade på för att de ser ut på ett visst sätt.

Snälla, låt inte ännu mer hat komma in i våra hjärtan, låt inte mer hat styra våra handlingar genom rädsla och misstänksamhet. Jag tror iaf fortfarande på oss Svenskar, jag är stolt över att vara Svensk. Jag vill leva och låta min barn växa upp i ett tryggt samhälle där vi tar hand om varandra och bryr oss om varandra oavsett om vi har bott i Sverige i massa generationer, kom till Sverige förra veckan eller oavsett hur vi ser ut. Tillsammans kan vi vara stolta, stöttande och starka Svenskar som står emot terrorism och rasism. ❤️??