Förutom alla möten fick vi också besöka Borodjanka som är en stad ca 5 mil utanför Kiev och var belägrad av ryska militären i ca 30 dagar. Vilken förstörelse de åsamkade staden, hur de dödade oskyldiga människor, hur de använde vapen som är förbjudna i krigsföring. Några av de överlevande träffade oss och berättade om den fasansfulla ockupationen, hur staden blev totalt sönderbombad, hur de inte kunde försvara sig då det inte fanns några soldater i staden, hur husen raserades och Ryssland använde illegala vapen. De hade återställt flera delar av staden men mycket var fortfarande förstört. Ofattbart och så svårt att ta till sig. Hur många civila som var saknade, döda och barn som var bortförda. De vill ha tillgång till de frysta ryska tillgångarna. Det kommer inte kunna få tillbaka några av de liv som slocknat, men det är pengar de behöver för att kunna återuppbygga landet, för att finansiera kriget och hjälpa alla människor som är i nöd inne i landet på grund av Rysslands invasion.

De hade öppnat ett museum med bevis från Rysslands invasion i feb 2022. Bevis på att Ryssland använde illegala vapen. Rester av bomber, skjutvapen mm. Bilder på stupade, föremål som mot alla odds hade klarat de förödande beskjutningarna. De ville visa oss hur verkligheten hade varit. Det var bra att se. Även om det var svårt att se. Så är det ju inget mot hur det är att leva i det, att behöva fly eller det allra värsta, att förlora anhöriga, nära och kära.

En konstnär hade på raserade husblock skapat konst för att hedra stupade personer och för att skapa en framtidstro. Ett som gjorde starkt intryck på mig var detta nedan. Med den lilla pojken som kastar ner den stora mannen. Den beslutsamheten, viljan och övertygelsen tyckte jag att jag kunde se i allas ögon. De kommer vinna kriget sa de blickarna mig. För vår frihet och för vår demokrati.