Etikettarkiv: lean

Hur byggs tillit?

Tillitsbaserat ledarskap, tillitsbaserad uppföljning. Två fraser som är populära och inne att använda nu. Vad betyder det då? Hur kännetecknas en organisation som bygger på tillit?

Spontant för min del så är det ett ord laddat med positiva värden. Tillit är bra, något att sträva efter, tecken på en bra organisation.

Det finns forskning i ämnet som är riktat mot offentliga verksamheter. Länk

I korthet handlar det om att istället för att jobba uppifrån och ner och i silos (avdelningar) så utgår man ifrån ”kunden”, brukaren, eleven, barnet, medborgaren. Hur ska vi organisera oss och jobba för att skapa bästa möjliga nytta för medborgaren? Jag tycker att det är ett väldigt bra angreppssätt.

Vidare skriver de också om att det är viktigt att involvera medarbetarna när man sätter målen så att förankringen finns med och acceptansen och förståelsen.

Detta kan låta som självklarheter. Men det är det inte. Jag är helt övertygad om och jag har fått det bevisat om och om igen. Att den som kan processen bäst är såklart den som jobbar med den dagligen. Inte chefen. Ska en organisation då fungera krävs det att de som utför arbetet får så mycket ansvar och befogenheter som möjligt och att inga beslut fattas över deras huvud innan input från de det berör har getts.

Vidare poängterar forskningen att det självklart är viktigt att sätta detta i relation till vart organisationen står idag. Hur mogen är organisationen? Vart ska man börja? Tillitsbaserad styrning handlar INTE om att inte mäta och styra alls. Absolut inte. Det handlar om att fokusera på personen det berör, inte tänka ”min avdelning” utan tänka vad är bäst för den vi har i fokus? Och sen skapa tydliga mål som går att mäta antingen genom siffror och/eller genom dialog.

Så kort och gott. Mkt bra, mkt som redan görs idag i många organisationer och faktiskt väldigt likt hur man även jobbar i de organisationer som jobbar enligt LEAN filosofin.

Allt bottnar ner i en sak för en organisation. Det är otroligt viktigt med bra ledarskap. Det som direkt påverkar en organisations kultur är ledarskapet. Det sätter standarder och normer. Är du en ledare som inte tycker det är viktigt att följa upp saker komme inte din personal heller göra det. Eller om det inte är viktigt att hålla sig till det man har kommit överens om kommer inte heller din personal att göra det.

Det är faktiskt inte svårare eller så är det precis så svårt. Det handlar om att leva som man lär.

Förbättringsarbete inom offentliga organisationer

Nu är det dags för budgetarbete och planer för nästkommande år. Samt långtidsplaner och målsättningar för mandatperioden i Varbergs kommun. Målen är jobbat med sen början på året och nu återstår det att identifiera måltal som nämnden vill följa nästkommande mandatperiod.

Vi står precis som alla kommuner inför utmaningar kommande åren men förändrad demografi, konsekvenser om det nya utjämningssystemet klubbas igenom och en allt mindre arbetskraft. Hur löser man egentligen dessa typer av utmaningar.

Jag triggas ju och går igång på sånt här. För min övertygelse är att det är absolut möjligt att göra förbättringar i en verksamhet utan att det ska påverka kvaliteten eller att det innebär att människorna ska behöva springa fortare. Dock är detta ett svårt ämne att prata om och det rör ofta upp massor av känslor. ”Här kommer andra och ska berätta för mig hur vi jobbar bäst”, ”Jag gör så gott jag kan”. Det är vanliga kommentarer och det med all rätta. För det finns så många fällor att trampa i när det kommer till sånt här arbete. Jag har lärt mig ett antal både den svåra vägen genom att ha begått misstagen, några har jag lärt mig genom att lyssna på andra.

Jag vet att det finns några saker man behöver klara av för att göra detta på ett bra sätt.

Tydlig målbild som man kommer fram till och bjuder in de som påverkas i att vara delaktiga.
Var noga med att förklara ”Varför” och svara på frågor.
Respekt för varandra och varandras kompetens. Det är alltid den som utför arbetet som bäst vet vad som behövs, vilka utmaningar som finns och vad som skulle kunna förbättras.
Kommunikation, kommunikation och kommunikation. Respektfull sådan och tvåvägs.
Stor respekt för att alla är olika när det kommer till förbättrings- och förändringsarbete och att det tar olika lång tid för alla att tycka det är intressant och utvecklande.

Det finns såklart många många fler tips och hållpunkter. Men ovan är några som jag tycker är väldigt viktiga. Det spelar till slut ingen roll vilka verktyg eller mallar man använder. Det som spelar roll är om du får med dig personerna som berörs och om du får med dig deras vilja till att ta små steg mot att ständigt hitta förbättringar/förenklingar och en vilja att hela tiden utmana gamla arbetssätt mot dagens möjligheter utan prestige.

Jag tycker iaf att det är otroligt roligt och inspirerande och nu när jag har lite mer erfarenhet från politiska organisationer inser jag att detta är i princip samma behov som i privat verksamhet med skillnaden att det är andra spelregler.

Tillbaka på Carlsberg

Igår började jag jobba igen efter min föräldraledighet. Första dagen tillbaka på jobbet kändes även den lite konstig. Sån stor skillnad.

När jag gick hem för ett år sen två veckor innan beräknad födsel av Nils så tänkte jag att 1 år är väldigt lång tid. Vad konstigt det kommer vara att vara hemma så länge. Jo, visst är det lång tid. Men, som med allt annat. När det är slut så känns det som att det gick så fort. Vart tog tiden vägen? Konstigt ändå. Hur perspektivet ändras hela tiden.

Ändå tycker jag att jag har varit mycket bättre på att njuta av tiden här och nu denna föräldraledigheten än de andra gångerna. Då har jag visserligen varit hemma mycket kortare tid också. Jag är ändå tacksam att jag kunde vara hemma så här länge, att jag uppskattat tiden. Samtidigt är det ju så att jag inte är en hemma mamma typ. Jag behöver ha saker att ta tag i som engagerar mig som ligger utanför hemmet. Jag behöver känna att jag är en del av samhället. Att jag bidrar helt enkelt.

Nu, denna gången när jag kommer tillbaka till jobbet så känner jag dock att det är viktigt med balansen. Att jag vill ha allt det där med att bidra och vara med och göra skillnad på arbetet samtidigt som jag vill känna att jag inte väljer bort mina barn, min familj. De tycker fortfarande att det är väldigt roligt att umgås och göra saker tillsammans med mig. Det tänker jag ta tillvara på. Det är inte så länge de kommer att tycka så. Jag märker redan en skillnad på William. Kompisar blir viktigare och viktigare och han får mer och mer behov av att vara själv och bestämma själv över sin tid. Jag är så glad varje dag som de fortfarande vill sitta i soffan och mysa, som jag får kramar från dem.

Nu blev det inte så mycket om själva jobbet. Det får bli det nästa gång. Jag är iaf tillbaka på samma tjänst som innan, Lean/TPM manager. Ett fantastiskt roligt jobb där jag verkligen känner att jag får göra massa roliga saker. Jag får arbeta med förbättringar, jag får arbeta med människor och det ger hela tiden lärorika möten och utmaningar som behöver lösas.

Bokrecension – 50 nyanser av lean

För flera år sen lånade jag en bok av en vän, 50 nyanser av lean. Vet inte varför det tog mig så lång tid att läsa den. Men nu är den iaf läst och den vara bra. Lätt att ta sig igenom, logiskt uppbyggd. Påminde om en uppsats som du gör på C- eller D-nivå. Möjligen så saknades de vetenskapliga teorierna till den, men det var det som gjorde den lätt att ta sig igenom. Ser det mer som en praktisk handbok som pedagogiskt förklarar resultatet av 50 studerade företag. Alla är anonyma och de har jobbat med lean olika länge. De delas in i kategori efter hur lång tid de har jobbat med lean och sen har de fått svara på frågor om hur arbetet har varit och vad det har gett företaget.

Frågeställningen är varför så få företag lyckas att skapa ett varaktigt resultat och vad de som lyckas har gjort som de andra företagen har misslyckats med.

Var resultatet överraskande? Nej! Som vanligt så finns det inga mirakelkurer eller magiska knep. Det handlar om systematik, involvering, metodik, uthållighet och tro på metoden. Kan tyckas lite tråkigt? Det handlar liksom om att bestämma sig, låsa fast målet och vara envis och uthållig. Som med det allra mesta. Vill du skapa en förändring så måste du anstränga dig, vara konsekvent och göra samma sak om och om igen länge.

Paradoxen i detta tycker jag är rolig. Alla kan, men samtidigt så är det väldigt få som orkar. Det är inga oöverstigliga mål som behöver nås eller kostsamma saker som behöver göras. Alla kan jobba med metoderna, det svåra är att få alla att tro på metoderna, involvera och skapa förståelse och vara tillräckligt uthållig.

Är boken värd att läsa? Javisst. Den är värd att läsa för dig som jobbar med lean, för dig som tror på metoden och vill veta vad det är för saker du skall fokusera på att hålla fast vid. Den fungerar för en ledningsgrupp som skall implementera, omstarta eller bara underhålla arbetet och metoderna. Jag tycker att den ger en liten injektion av inspiration och hopp. Att vi alla kan, om vi är beredda att tro på metoden, involvera och vara uthålliga.

Här hittar ni boken: Adlibris, Bokus, CDON

Jag – förstörd av struktur?

Om mina föräldrar hade döpt mig nu så hade nog mitt mellannamn, eller kanske mitt tilltalsnamn blivit struktur. Jag upplever inte mig själv som otroligt strukturerad, men i dialog och diskussion med andra inser jag att jag nog inte är riktigt normal… Det hjälper nog inte av att jag har lyckats hitta en man som också går igång på struktur. Idag funderade jag på om vi alltid har varit såna eller om vi är förstörda…

Tänker tillbaka på tiden innan barn, hus och hund. Innan jag hade 10 år som chef i bagaget. Minns att jag och min kära man var spontana på kvällarna efter jobbet. Vi tog bilen och bara körde dit vägen bar, ibland till köpenhamn, ibland till helsingborg, ibland till göteborg… Det slutade med härliga och spännande restaurangbesök, upptäcksfärder och roliga möten. Vi lagade härliga middagar hemma, vi la oss och sov 1 timme efter jobbet. Ja, jag gjorde det som föll mig in. Jag minns att jag var en väldigt impulsiv och luststyrd person. Tror att det finns kvar lite någonstans långt in, den där impulsiva, spralliga tjejen som gjorde det som verkade kul. Missförstå mig rätt, när jag föreläser eller motiverar mig själv så poängterar jag vikten av att göra det som ger dig glädje och som driver din lust. Lust att lära, utvecklas och prova nya saker. Det har jag inte tappat bort. Men den vardagliga impulsiviteten, den är borta.

Kanske har det med olika faser i livet? Nu kräver den här fasten en helt annan struktur iaf. Spontana utflykter har bytts mot struktur till tusen. Planen för veckan som innefattar hämtning, lämning, packande av matsäck, löpning, läsning, jobbande mm mm. Det ger inget utrymme för spontantitet… Men såklart så är detta inget unikt, alla småbarnsföräldrar känner nog igen sig mer eller mindre.

Men vi har tagit det ett steg till. I helgen fick jag äntligen upp vår tavla som strukturerar upp veckan på dagsaktiviteter, som visar veckomatsedeln på ena sidan och som har en förtryckt handlingslista uppbyggd efter hur varorna i affären vi handlar i är uppställda. Det är bara att kryssa för på vår lista och ev. skriva antal… Jag fick också upp vår kvittenslista för våra sällanrengöringsaktiviteter i respektive rum. Alla saker som görs med intervall mellan 1 månad och 6 månader. Så skönt! När allt det var uppe kände jag ett lugn sprida sig i kroppen… Nu var allt visuellt och jag behöver inte oroa mig för att jag har missat något… Ja, jag är medveten om att det kanske inte är helt normalt. Men kanske kan jag med detta inlägg ge lite inspiration till er som känner att ni vill ha en lite mer förutsägbar tillvaro där du och din partner har stämt av och delat upp ansvaret mellan er?

Men jag vill absolut inte rekomendera någon att göra mer än vad som känns bekvämt och kanske ibland inte ens det. För ca 2 år sen när jag en fredag frågade William på väg hem från förskolan om vi skulle hitta på något roligt på eftermiddagen så svarade han: ”Mamma, vi får först gå hem och se vad som står på listan”. Efter det uttalandet insåg jag att jag skulle backa tillbaka lite med listor mm… Så det slutade jag med ett tag, när jag sen fick abstinens så skrev jag listor igen men utan att barnen såg det…

Nu sitter tavlan uppe och lugnet lägras inom mig. …Hoppas bara inte att jag förstör barnen för mycket…

Dock så försöker jag balansera det med spontana aktiviteter också. I helgen tog vi oss till ett närbeläget naturreservat och plockade svamp, lekte med Wilma och klättrade i sluttningar, på träd och vid bäcken. Ljuvligt såklart!

Det är nog så att varje skede i livet har sin njutning. Nu är tvåsamhetsaktiviteterna utbytta mot familjeaktiviteter. Finns det något som värmer hjärtat mer än när barnen springer omkring och är helt uppslukade av det som händer i nuet och bara njuter!

Ingen tavla gjord i helgen

Idag hade jag tänkt att jag skulle hinna med lite saker som har väntat ett tag. Plocka ner studsmattan för vintern, sätta upp vår tavla vi hade i Laröd, klippa ner blommor inför hösten. Ja, lite sånt där smått och gott. Men, så trött jag har varit idag. Öm i benen, öm i fötterna, trött i hela kroppen. Ja, det blev lite alkohol igår, men inte alls i den mängden så jag borde må såhär. Dessutom så drack jag ju varannan Ramlösa…

Igår gifte sig min käraste yngsta syster med sin Jonas. Så fina och vackar de var! Dagen innan hade vi pyntat, lagat mat och gjort tårtor till sent på kvällen. Lördagen började tidigt med fix av brud, barn och tärna för att sen åka ner till stan med barnen för fotografering av hela sällskapet. Fotografera barn… ja, jag kan inte tänka mig att vara fotograf. Lilla Viola stod som ett ljus och log på alla kort. William och Jamie var överallt och ingenstans! Hela tiden. Sprang, spexade, gjorde grimaser, poser, hoppade och studsade. Jag är djupt imponerad om det blev några bra kort… Sen hade jag äran att agera toastmadame och kvällen gick i ett.

Här satt de alla på ett ställe! Otroligt. MIna sötisar. W stod på en träsak och posade och jag lyckades ta ett kort där han var fantastiskt fin och glad. När jag tittade på bilder ser jag att den fina rosen på hans slag har han vänt upp och ner…. Den ser då ut som något helt annat och bilden är inte alls lika fin längre…

Så idag blev det inte många tavor gjorda. Endast en liten studsmatta monterades ner inför vintern. Tavlan får vänta till nästa helg. Nästa helg är fri, tom i kalendern. Så skönt!

Tavlan skall sitta i köket och hjälpa oss att få ihop vardagen. UB introducerade detta när vi bodde i Laröd och jag tyckte då att han gick ett steg för långt. Jag lever ju med tavelmöten mm varje dag på jobbet, men såg inte riktigt nyttan med det hemma. Vi provade ändå och varje söndag stod vi vid tavlan och planerade veckan. Vissa saker var alltid stående, vissa saker varierade vecka för vecka. Så bra det var! Vi hade koll, vi blev lugnare och lite mindre förvirrade. Nu skall tavlan upp igen och den skall utökas med en checklista för våra sällanaktiviteter i huset som har med rengöring och förebyggande underhåll att göra. Allt som är aktiviteter med intervall från 1 månad till 12 månader skall upp på listan. Det kommer bli så bra! Nej, jag är inte galen….

Här skall tavlan upp snarast. Men veckorna brukar inte ge mycket tid över än till planerade aktiviteter. Så det blir troligen till nästa helg… Kul att ha ngt att se fram emot!

Problemlösning i akuta situationer

Problemlösning i akuta situationer jobbar de flesta av oss med regelbundet i jobbet. Det är iaf min presupp. Kankse stämmer den inte. Men min verklighet ser ut så till viss del. Kanske inte dagligen, men iaf regelbundet.

I helgen hade jag och mannen kalas för Viola som blev 4 år i måndags. I lördags var hela min familj här och i söndags hade vi barnkalas. Under lördagen uppstod det ett problem som gjorde att vi var tvungna att hantera problemlösning i akut situation även på hemmaplan. Det kändes lite ovant. Faktiskt så händer det väldigt sällan på hemmaplan. Sist var när vi hade ett vattenrelaterat problem i badrummet. Nu var det ett vattenrelaterat problem i källaren. (Vad är det med oss och vatten?) Avloppet var tätt… Så det var inget fräscht vatten…

Det intressanta här är hur vi hanterar situationen och i vilka roller vi går in i när situationen uppstår. Vilket ledarskap utövar du, vilken kommunikation har du och hur agerar du själv? I efterhand är det intressant att reflektera kring och jag känner så väl igen mönstren både hos mig själv och min kära man.

Inte nog med att vi hade en akut situation mitt i kalaset. Det var 20 personer runt omkring som frågade, kommenterade och spekulerade. Det gör ju alltid situationen ännu mer intressant…

Men, vi löste problematiken. Vi kan väl säga att vi gjorde ett P och ett D i PDCA hjulet. När vi hade gjort D blev vi så glada att vi hurrade lite, städade upp resterna efter stoppet, satte tillbaka allt och gick vidare med kalaset.

Så var det söndag… Barnkalaset hölls i två intensiva timmar. Innan var det fullt upp med förberedelse av lekar, tårta, fika, dukning, gömma godisskatt mm. Under kalaset var det fullt upp med att aktivera, hålla koll på att alla barn var kvar inom vår kontroll, inte tappa bort ngt barn när hälften ville härja inomhus på 3 plan och hälften ville vara utomhus utspritt runt hela huset…Sen var det städning efter kaoset, uppröjande ute och inne, disk, undanplockning, tvättning och pyssel med Violas presenter. Detta följdes av bad, mys, sagostund och sömn. Efter det så var det sysslor med slipning av altantrallen, förbereda nästa vecka, slå in Violas presenter och jobba undan lite. När jag sitter vid datorn och pustar ut lite efter en minst sagt intensiv dag och helg så säger mannen lungt, nu har vi stopp igen. Han har badat och när han går ner i källaren så är översvämningen tillbaka…

Nu vet vi hur vi skall göra så vi upprepar P delen. Nu kommer jag ihåg att det är ju bar att vi gör C delen också. Så jag frågar hur mannen tycker jag skall göra om problemet kommer tillbaka nu under veckan när han är i Finland. Vi kommer fram till vad som krävs för att själv lösa problemet och vi kommer fram till plan B om det händer igen. Det känns ju bra. Men återigen, varför glömde jag så enkelt av C fasen i lördags?

Känner igen det så väl. Det händer ngt akut, vi rycker ut för att åtgärda problemet, det känns så fantastiskt bra när problemet är löst och vi går tillbaka till normala sysslor, hanterar nästa problem och glömmer det första problemet. Det är så enkelt att glömma C fasen. Även om det är den allra viktigaste fasen och det är så enkelt att förstå att den är just så viktigt.

Väldigt intressant…

Bokrecension ”Execution – The discipline of getting things done”

Vi fick tips om på jobbet att läsa en bok som hette Execution. När jag sen försökte hitta denna bok insåg jag att det inte var det lättaste. Om du söker på Execution på adlibris tex så får du 3238 träffar… Japp, det finns många böcker om execution. Det känns som att det är det nya inom affärsvärlden efter saker som ”Lean”, ”TPM” och andra förbättringsverktyg och filosofier. I vilket fall så tänkte jag att jag söker på Storytell och kolla om jag hittar något bra. Jag hittade en sammanfattning på 1 timme av boken ”Execution – The discipline of getting things done” Så jag laddade ner den och lyssnade. Tänkte att jag kunde beställa hela boken om den verkade bra.

Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Men jag blir ändå lite besviken, även om jag insåg när jag lyssnat färdigt att jag borde nog inte förväntat mig något annat än det jag fick.

I min ännu kortare sammanfattning av sammanfattningen så kan jag säga att den handlar om att sätta tydliga mål, våga prioritera (bara 3-4 mål som alla skall veta om), skapa en handlingsplan för att nå målen, följ upp handlingsplanen, ägna tid och intresse till detaljer där det behövs, skapa en prestationskultur genom belöning och uppmuntran av rätt beteende. Alltså… Jag kände mig lurad. Fast jag borde inte gjort det, jag borde fattat att det var exakt så här boken skulle vara. Så jag känner mig lite dum att jag trodde något annat.

Kan tänka mig att jag kände mig ungefär lika dum som om du efter att ha blivit hjärntvättat 10 min av TV-shop tänker att det är en bra idé att köpa en sån där sak som man sätter på magen så får du värsta magrutorna när du ligger och kollar på tv…

Det var som tur var bara 1 timme som jag kastade bort av livet då jag ändå körde bil. Dessutom lärde jag mig något, att jag inte skall gå på såna här saker och att jag egentligen väldigt väl vet exakt vad det handlar om.

Så mina vänner, istället för att köpa en av de 3000 böckerna på Adlibris så kommer här min ”bok” om execution.

Denna bok kan sammanfattas med ett ord. ”Disciplin!” Jag är övertygad om att det är precis det som allt handlar om. Ha disciplin nog att orka ta dig igenom förändringsarbetet, genomföra dina planer, följa upp. Varje dag skall du orka det. Gör du det då lyckas du med execution. Det finns inga genvägar. Det är bara att inse det. Inga genvägar alls. Det är som en kollega till mig brukar säga när han drar liknelsen mellan ovan och bantning. ”Det finns inga bantningspiller eller mirakeldieter som på lång sikt håller dig i form. Du måste äta rätt och röra på dig för att få en frisk kropp på lång sikt. Nästan varje dag. Inga genvägar här heller…

Om du ändå vill läsa boken så hittar du den här: Adlibris, Bokus, CDON

Projektleda med fokus på värdeskapande processer – ett gästinlägg

Idag tänkte jag inte fokusera på budget utan något som jag försöker göra hela tiden varje dag (jag till och med gör det privat). Fokusera på de värdeskapande processerna. Jag försöker alltid utgå från hela företagets behov, inte suboptimera för en specifik avdelning eller funktion. Det gäller att lyfta blicken och ta helikopter perspektivet. I mitt fall på Euromaster just nu så är det att se perspektivet Från Inköp till Verkstad (Purchase 2 Pay). Hur får vi, rätt vara på rätt plats, i rätt tid? Ett effektivt inköp som flödar igenom företaget och slutar i en försäljning utan att fastna på vägen och bygga lager. Hur undviker vi suboptimering i värdekedjan? Mycket ligger i att övertyga de olika funktionerna om vilken påverkan deras arbete har på stegen innan och efter, och vad konsekvenserna för andra steg kan bli om de optimera sina delar (om det innebär en suboptimering). Jag tror man kan göra det med vilken personal som helst men det är lättare om man skapar en kultur av förbättring och förändring. Skall man nå riktigt långt så behövs även ett engagemang från alla chefer där man visar förståelse för företaget som helhet och inte bara den enskilda avdelningen.

En bra filosofi som jag tror är en del av vinningen är att:

1) Begränsa antalet projekt och tillsätt tillräckliga resurser.
2) Överarbeta inte, ett projekt kan inte lösa alla problem, håll det enkelt.
3) Ställ krav, var tydlig, följ upp, ge dig inte (det är bra att vara envis).
4) Slutför, slutför och slutför. Det finns alldeles för många oavslutade projekt, och ett icke avslutat projekt kommer öka motståndet hos personalen för nästa projekt (och då får du lägga ner icke värdeskapande tid på att övertyga personalen om nästa projekt).

Och avslutningsvis: Se till att du i möjligaste mål är oljan i växellådan, inte en av kuggarna. Du skall se till att alla kuggar glider mot varandra friktionsfritt och med högsta möjliga hastighet. Tänk på att oljan inte alltid är mellan kuggarna utan ibland kyler ner sig i oljetråget.

Ständiga förbättringar

Jag ser hela tiden förbättringar. På jobbet, hemma, i samhället. Det är härligt och roligt! Och ibland lite stressande. När jag ser saker jag inte tycker fungerar eller ser saker som skulle kunna göras på ett bättre sätt vill jag gärna göra det direkt. Alla förbättringar…Men det tar ju såklart energi. Samt att det är oftast inte bra att göra allt på en gång. Då kan du oftast inte fokusera riktigt bra på något.

Minns när jag var ny på min nuvarande roll. Hur vi gick igenom målen för några år framåt. För att vi skulle förstå den långsiktiga strävan. Det gillar jag verkligen. Målen var ganska högt satta år 1 och år 2. Men inte år 3. Då var det att vi i princip skulle hålla oss på samma nivå. Nu, mer än 3 år senare är såklart ambitionen att vi skall fortsätta att förbättra oss. Och jag ser att det finns massor av saker att förbättra, hela tiden. Plus att när jag tittar tillbaka så ser jag ju att vi har gjort massor med saker! Så vi har verkligen blivit bättre, mycket bättre på vissa områden. Så tror jag det är överallt. Tittar du bakåt så har saker blivit bättre, tittar vi framåt så ser vi mycket potential.

Just att ha en balans i detta tror jag är viktigt. Absolut inte sluta ser potentialen i din omgivning. Ser du inte det längre, då kanske du skall ta dig en ordentlig funderare på om du är på rätt ställe. Då kanske du behöver miljöombyte. Det är verkligen energigivande med nya personer i ens omgivning. De ser saker med helt andra ögon!

Samtidigt är det väldigt viktigt när du befinner dig mitt i allt, att stanna upp ibland och vara nöjd över det du eller din grupp har åstadkommit. Inte nöjd på det sättet att du skall tänka att ni inte behöver fortsätta förbättras, nöjd på det sättet att du kan hitta energi i det ni har gjort för att fortsätta förbättras.

Jag tror att det gäller för allt, företag, vänskap, relationer, materiella ting. ”Om det inte utvecklas så går det mot avveckling”

Ovan: Ett sätt att jobba med ständiga förbättringar.
Ständiga förbättringar möjliggörs av duktiga och engagerade personer. Det har jag lyxen att jobba med varje dag.