Tror knappast någon har missat senaste dagarnas debatt om lucia… Åhléns gör en kampanj med en söt liten pojke som lucia. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Bilden tas bort från nätet, motreaktioner startar som #jagärlucia. Debattartiklar och insändare skrivs, många menar att vem som helst skall få vara lucia, lucia kan se ut hur som helst, vissa menar att vi skall hålla fast vid våra Svenska traditioner, vissa menar att när väl alla försöker anamma de svenska traditionerna så är inte heller det bra.
Detta har fått mig att fundera. Jag visste inte så mycket om lucia faktiskt. Inte mer än att jag vet att hon är ett helgon från Italien. Att hon dog martyrdöden på 300-talet och att det finns vissa som hävdar att symboliken med hennes ljus i håret och det röda bandet i midjan handlar om hur hon försökte brännas på bål och att hon sedan blev dödad med ett svärd.
Om vi stannar där då. Redan där blir det väl ändå konstigt när det påstås att detta är en svensk tradition som skall hållas intakt. Lucia bör ju rimligtvis då iaf vara mörkhårig? Visst är mörkt hår mycket vanligare i Italien? Sen är det ju den lilla detaljen att det är ett helgon som hör katoliken till…
Ok, men nu blev det ju intressant. Jag fortsätter att läsa på.
Ju mer jag läser om det desto mer inser jag att vårt luciafirande idag inte alls har många likheter med helgonet Lucia. Hennes dödsdag är den 13 december, men det är också så att när vi hade en annan kalender var den natten som var längst på året just 13 december. På 1200-talet var det på vissa håll i Sverige en Lussi, en ond kvinna som som kom ridande med sina följeslagare på natten. På andra håll var Lussi en man. Man skulle inte vara ute på Lussinatta för då var onda troll och väsen i farten.
Senare blev även lucia en milstolpe för när grisen skulle vara slaktad och alla julförberedelser klara.
Enligt en intendent på Nordiska museet firade vi på 1700-talet främst i västsverige och på landsbygden, men då var lussebruden en skämtbrud…Man klädde ut någon till skämtbrud och skojade sedan med denne. Enligt henne härstammar dagens luciafirande från 1700-talet då man hade en lucia som gick runt och väckte herrgårdsfolket med fika. Hör och häpna! Den första lucian var då en man….Enligt henne var det först i mitten på 1900-talet som luciafirandet började likna vad det är idag…
Sen finns det massor mer att läsa, sägnen om staffan stalledrängen, att lucia länge var en man för att studenterna på universiteten firade lucia och det fanns i början inga kvinnliga studenter. Eller att lucia som vi firar idag har rötter i en tysk tradition där man klädde ut ett flickebarn som skulle likna jesusbarnet! och där ljuset i håret skulle föreställa en gloria…
Så vem är det egentligen som har tolkningsföreträde på hur lucia skall firas? och vilken tradition är det egentligen som hänvisas till när de som reagerar på den lilla pojken i Åhléns kampanj menar att det är en Svensk tradition som måste bevaras precis som den alltid har varit. Saken är ju den att det finns inget ”så har det alltid varit”…
Jag tänker att det som så ofta handlar om okunskap. Hat, krig, ilska och inskränkthet. Allt handlar ofta om okunskap och rädslor… Men jag tänker att det finns ju inget att vara rädd för. Vad kommer hända om små barn som vill sjunga och sprida glädje och ljus för sina föräldrar och nära och kära klär ut sig till lucior, tärnor, tomtar eller stjärngossar råkar vara pojkar, flickor, ljusa eller mörka? Inget kommer hända, mer än att de sprider glädje, fin stämning och massa ljus!
Så snälla, låt oss nu utveckla våra fina Svenska traditioner så att de passar in i det samhälle vi vill ha. Ett samhälle med tolerans och öppenhet. Ett samhälle där våra små barn får identifiera sig med vilka de vill och sprida ljus och glädje för sina nära och kära.
Glad Lucia alla!
