Viola vill veta allt just nu. Jag vet inte om det är något utmärkande för åldern, jag har slutat läsa de där böckerna om olika faser. Jag har bara erfarenhet av två barn, men mer olika barn får man leta efter. Så jag tror inte så jättemycket på böckerna gällande hur barn är i olika åldrar.  Hur som helst så vill Viola veta allt just nu. William är också sån, men inte lika intensiv längre. Hans frågor är mer av existensiell karaktär och kommer fram ur långa tankar och funderingar.

Det är ju helt fantastiskt att hon frågar mig om allt, hon tror verkligen att jag vet det mesta! Haha, undrar hur många år det håller i sig.

Mamma, varför är himlen rosa när solen går ner ibland?
Varför är färgerna  i regnbåden som de är?
Varför är himlen blå?
Varför var de så dumma och spikade de upp Jesus på korset?
Varför är det en lucka där i golvet på bussen?
Varför tjänar vissa mer pengar än andra?
Varför finns det fattiga människor som inte har någon stans att bo?
Varför är inte alla snälla mot sina barn?
Hur funkar vulkanerna? Vilka vulkaner kan få utbrott?

Så fortsätter det, varje dag. Fler och fler frågor. Det är ju lärorikt, visst är det det. När jag inte kan svara och det finns ett korrekt svar så brukar vi fråga någon som vet, tex busschauffören… eller så brukar jag svara, ”det vet jag inte riktigt, det får vi googla när vi kommer hem” Det accepterar hon, så nu säger hon ibland. ”Mamma, kan vi inte googla när vi kommer hem hur grodorna lever på vintern?” eller ”Det gör inget mamma att du inte vet allt, vi kan googla det när vi kommer hem”

Jo, 4 år är en härlig ålder, iaf har den varit hos W och V. Förutom då när hon sätter sig ner och bara är helt tvärsur… Då hjälper inget, Jag brukar fråga henne vad det är och säga att det är mycket lättare om hon säger vad det är så vi kan reda ut det. ”Varför är du sur Viola?” ”Men! Jag vet ju inte!” En gång då så försökte jag säga, ”skall vi googla det då?” Det var inte alls uppskattat….